KONKORDIE- koŋkå3rdie~, äv. kon-, äv. 0400~ (kånnkå`rdie- Dalin).
Ordformer
(förr äv. skrivet concordie- l. concordiæ-)
Etymologi
[av lat. concordiæ, gen. sg. av concordia, endräkt, enighet, sbst. till concors (gen. concordis), enig, endräktig, överensstämmande, av com (se KON-) o. cor, hjärta (jfr HJÄRTA, KORDIAL m. fl.)]
kyrkohist. i ssgr: enighets-, endräkts-.
Ssgr: KONKORDIE-BOK(EN). [jfr t. konkordienbuch] samling luterska bekännelseskrifter m. m. som utgavs 1580 med anledning av 50-årsdagen av augsburgiska bekännelsens framlämnande på riksdagen i Augsburg. Schroderus Os. 1: 621 (1635). Pleijel LuthBekänn. 191 (1936). —
-FORMEL(N). [jfr t. konkordienformel, nylat. formula concordiæ] en 1580 utgiven (i konkordieboken ingående) lutersk bekännelseskrift som avsåg att göra slut på de lärostrider som inom den luterska kyrkan utkämpats mellan olika teologiska riktningar efter Luthers död. ConvLex. 1: 363 (1821). (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 246 (1837). Pleijel LuthBekänn. 169 (1936).
