publicerad: 1954
PROMENAD prω1mena4d l. prωm1- l. prå1- l. prom1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Den fr. pl. promenades förekommer hos Gyllenborg Lefv. 22 (c. 1805).
Ordformer
(-ad 1792 osv. -ade 1691—1836)
Etymologi
1) handlingen att promenera l. företa en åk-, rid- l. båttur för sitt nöjes skull o. d.; äv. konkretare, om spatser-, åk-, rid- l. båtturen. — jfr KVÄLLS-, LÅNG-, MORGON-, MOTIONS-, MÅNSKENS-PROMENAD m. fl.
a) om spatsertur; äv. (numera med ålderdomlig prägel) i uttr. promenad till fots. Göra l. företa l. ta (sig) l. gå en promenad. Ta ut ngn l. ta ngn med på en promenad. Swedberg Schibb. 292 (1716). Efter måltiden gjordes en promenade til fots til Ulricsdal. GJEhrensvärd Dagb. 1: 13 (1776). Jag skall nu ta mig en promenad utmed sjöstranden. MoB 7: 151 (1810). Hellström Malmros 208 (1931). — särsk.
α) dans. om tur i dans varunder man rör sig med vanliga gångsteg. FoF 1914, s. 96 (c. 1750). Apelbom Danssk. 11 (1888). Folkdans. 50 (1923). jfr CHAÎNE-PROMENAD.
β) (†) promenaddans, promenadpolonäs. Promenaden öppnades af K. Ludwig, Drottningen (m. fl.). Rydqvist (1836) i 3SAH LIX. 3: 118. Edholm C15T 92 (1862).
γ) bildl., för att beteckna att ett företag icke är besvärligare l. mer ansträngande än en vanlig promenad, är lätt att genomföra o. d.; särsk. [jfr t. militärische promenade] i uttr. militär (i sht förr äv. militärisk) promenad, om militärt företag. SmålP 1893, nr 85, s. 4. Ahrenberg Landsm. 119 (1897). Fälttåget (som K. X. G. företog mot Polen) blef till en början en militärisk promenad. FinBiogrHb. 1123 (1899). Östergren (1935). jfr MILITÄR-PROMENAD.
b) om åk- l. ridtur (förr äv. om båttur); äv. i uttr. promenad i vagn l. bil l. till häst (förr äv. i båt); utom ss. förled i ssgr numera bl. med ålderdomlig prägel, i sht i skildring av äldre förh. Een promenade på Siön ifrån Carlberg till Åhlsunda Fiählen. HovförtärSthm 1691 A, s. 1160. Lät oss göra en liten promenad til häst. Björn Besynn. 31 (1792). En promenad i vagn. Envallsson Förm. 44 (1799). Att hela Kungliga familjen .. seglat ut på promenad åt skärgården. VexjöBl. 1845, nr 33, s. 1. Östergren (1935). — jfr RID-, SJÖ-PROMENAD. — särsk. (†) i uttr. göra promenad, göra en åktur, åka o. d. Ljunggren Resa 165 (1871).
2) promenadplats, promenadväg; särsk. om en bred, med träd planterad gata. RP 14: 228 (1650). På Hyde parks promenader vimlar allt hvad grannt och vackert är. MoB 7: 129 (1810). Uppsala (är) berömdt för sina vackra promenader och planteringar. LbFolksk. 135 (1890). Hultenberg Lothar SpanSjäl 33 (1921).
Anm. I vard. (o. skämts.) spr. förekommer (i bet. 1) ombildningen promenix prω1menik4s l. prωm1- osv., r.; best. -en; jfr PROMENIXA (se PROMENERA anm.). Thorén Herre 9 (1942).
Ssgr (till 1. — Anm. De ssgr som sakna hänvisningssiffra angivande om ssgn hänföres till 1 a l. till 1 b hänföras numera väsentligen till 1 a, men kunna äv., i sht vid ssgns anv. om ä. förh., uppfattas ss. hörande till 1 b, o. ssgn får i dylikt fall en bet. som motsvarar moment 1 i dess helhet): A: (1 a) PROMENAD-BOTTIN. jfr -sko. NJournD 1859, s. 20. —
-DRÄKT. [jfr d. promenadedragt, t. promenadenkostüm, promenadenkleid] damdräkt, särsk. strikt dräkt av kjol o. jacka, särskilt avsedd för utomhusbruk (vid promenader o. d.). VeckoskrFrunt. 1824, s. 216. —
(1 a) -DUSCH. (i fackspr.) dusch så anordnad att den duschande gående passerar under en rad duschar med vatten av olika temperatur (från varmare till kallare duschar). HufvudkatalSonesson 1920, 5: 250. —
(1 a) -DÄCK. [jfr t. promenadendeck] på passagerarfartyg: däck (i allm. beläget överst l. högt upp på fartyget) avsett ss. promenadplats för passagerarna. TT 1894, Allm. s. 276. —
(1 a) -FOAJÉ. foajé (t. ex. i en teater l. ett konserthus), avsedd att användas att promenera omkring i; jfr promenoar. TT 1898, Byggn. s. 69. —
(1 a) -GÅNG; pl. -ar. gång (se d. o. III 1) för användning vid promenader o. d. SvTrädgK 2: 63 (1931; efter handl. fr. c. 1810). —
(1 a) -GÅRD. till sinnessjukhus l. fängelse o. d. hörande gård för användning vid patienternas resp. fångarnas motionspromenader. TT 1883, s. 70. —
(1 a) -INSTRUMENT. (†) bildl., om fötterna; jfr promenerings-instrument. Bremer NVerld. 3: 110 (1854). —
-KLÄNNING. (strikt) damklänning, särskilt avsedd för utomhusbruk (vid promenader o. d.). MagKonst 1825, s. 56. —
(1 a) -KONSERT. [jfr t. promenadenkonzert] konsert (i allm. ute i det fria) under vilken åhörarna promenera omkring (t. ex. på en öppen plats, i en park o. d.). GHT 1892, nr 195 A, s. 1. —
-PLAGG. (grövre l. strikt) plagg, särskilt avsett för utomhusbruk (vid promenader o. d.). SthmModeJ 1846, s. 95. —
-PLATS. (promenad- 1780 osv. promenads- 1847) (öppen) plats (i stad o. d.) avsedd att användas l. allmänt använd för promenader l. (i sht om ä. förh.) promenadåkning l. promenadritt. Palmstedt Res. 165 (1780). —
(jfr 1 a β) -POLONÄS. dans. polonäs utförd ss. promenaddans. Dahlgren 2Ransäter 42 (i handl. fr. 1839). Inviga festen med en promenadpolonäs. Lagerlöf BarnM 148 (1930). —
-ROCK. rock (förr äv. ett slags klänning) för användning vid promenader o. d. KonstNyhMag. 5: 20 (1822; om ett slags klänning). Östergren (1935). —
(1 a γ) -SEGER. lätt vunnen seger. Om Tranebroarna räknat med en promenadseger (i fotbollsmatchen), bedrog de sig. Gustaf-Janson StFamn. 561 (1937). —
(1 a) -SKO, r. l. m. (grövre) sko för användning vid promenader o. d. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 5. —
-STRÅK. stråk (i stad o. d.) som (allmänt) användes för promenader o. d. Henriksson Tyskl. 259 (1901). —
-TID. tid för promenad; tid då folk allmänt promenerar på en promenadplats o. d. Lundin NSthm 16 (1887). Jag (kom) gående .. längs Kungsgatan vid promenadtiden. Hellström Malmros 188 (1931). —
-VAGN. [jfr d. promenadevogn]
1) till 1 a; om ett slags lättare barnvagn för användning utomhus (vid promenader o. d.). SDS 1949, nr 153, s. 1.
-VÄDER. om vädret vid en promenad l. om vädret vid en viss tidpunkt, med tanke på hur det lämpar sig för en promenad. Holmberg 2: 505 (1795). Det är ett utmärkt promenadväder. Krusenstjerna Pahlen 7: 57 (1935). —
-VÄG. väg (allmänt) använd vid promenader l. (i sht om ä. förh.) vid promenadåkning l. promenadritt; äv.: väg som man tar vid en promenad. Schulthess (1885). Sthm 3: 333 (1897). Hon tar den vanliga promenadvägen. Fogelström Vakna 47 (1949). —
(1 b) -ÅKA, -ning. åka (i maklig takt) för nöjes skull l. för att hämta frisk luft o. d.; ofta ss. p. pr. -ande (äv. i substantivisk anv.) l. ss. vbalsbst. -ning; särsk.
B (†): PROMENADS-PLATS, se A.
Spoiler title
Spoiler content