publicerad: 1954
PROSA prω3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. (numera bl. i bet. 3) -or (LPetri DialMess. 8 a (1542) osv.); förr äv. PROS, sbst.2, l. PROSE, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(pros 1786—c. 1830. prosa 1542 (: prosor, pl.), 1759 osv. prose 1748—1796)
Etymologi
[jfr t. prosa, eng. o. fr. prose; av lat. prosa (oratio), av prorsa (oratio), prosa, av prorsus, framåtvänd, av ett icke anträffat provorsus, p. pf. till provertere, av pro- (se PRO-, prefix1) o. vertere, vända (se VERTERA)]
1) språklig framställningsform som är den i tal o. skrift allmännast förekommande o. som utmärkes av frånvaro av metrisk uppbyggnad o. rim (men ofta kan vara rytmiserad); obunden stil; äv. konkret(are), om produkt(er) av dylik framställning, särsk. koll. o. sammanfattande, om en författares l. ett lands l. en periods l. en genres o. d. diktning i dylik form; motsatt POESI 1, VERS; särsk. i uttr. på (förr äv. i) prosa. Lagerbring HistLit. 223 (1748). En litteral (dvs. ordagrann) öfversättning (av en dikt) .. bör ske i prosa. Kellgren (SVS) 2: 207 (c. 1785). (Man) kan låta den obundna stilen röra sig i takt, hvaraf uppkommer rytmisk prosa. Almqvist SvSpr. 169 (1832). Dikterna på värs och prosa. Wulff Leopardi 77 (1913). Goethes prosa visar en del ålderdomstecken. 3SAH LX. 1: 15 (1949). — jfr ALLDAGS-, HÖG-, KANSLI-, KONST-, LÅG-, MELLAN-, NORMAL-, SAK-, SAMTALS-, SKRIV-, TAL-, TORR-, ÄMBETS-PROSA m. fl.
2) mer l. mindre bildl.
a) om i metriskt l. rytmiskt l. stilistiskt avseende dålig l. underhaltig poesi l. vers. Ganska mycket folk uphöja och berömma en rimad prosa. Sahlstedt CritTuppSag. 16 (1759). Om någon gång hans (dvs. Dumboms) Vers var prosa, / Så var hans Prosa aldrig vers. Kellgren (SVS) 2: 325 (1790).
b) i annan anv.; särsk. om ngt som är l. förefaller vardagligt l. jordbundet l. prosaiskt l. enformigt l. tråkigt; motsatt POESI 5; särsk. i sådana uttr. som vardagens l. livets l. vardagslivets prosa. CJLAlmqvist (1820) i 2Saml. 36: 158. Hvardagslifvets prosa. SKN 1841, s. 135. Sjelf har jag .. för mycket af denna verldens prosa att sköta. Bremer Brev 3: 370 (1854). Naturen omkring Vesterås talar för det mesta ren prosa. Böttiger 6: 5 (c. 1875); jfr 1. Siwertz Förtr. 304 (1945).
3) liturg. latinsk hymn sjungen vid romerskkatolsk mässa mellan läsningen av episteltexten o. evangelietexten; sekvens. En Abote som heet Nodgerus war then förste, som screff Prosor, huilka man ock kallar Sequentias. LPetri DialMess. 8 a (1542). Sylwan (o. Bing) 1: 23 (1910).
-DIKT.
1) skönlitterärt värk, som (utan att ha versens metriska schema) gm ordval o. allmän stilprägel o. ofta äv. en viss avsiktlig rytmisering har karaktären av en dikt; stundom äv. allmännare: prosaberättelse; jfr dikt, sbst.1 3 a. Schück SvLitH 110 (1885). Folksagan är en prosadikt. Landsm. XI. 1: 10 (1895).
(2 b) -FOLK. (tillf.) koll.: vardagliga l. vanliga l. prosaiska människor. BEMalmström 5: 32 (c. 1860). Cederschiöld Artist. 66 (1915). —
-KONST. (skönlitterär) framställningskonst på prosa; särsk. koll., om en författares l. ett lands l. en epoks o. d. prosadiktning. Wrangel Dikten 219 (1912). —
-NOVELL. novell på prosa; äv. (i sht i sg. best.) om novellistik på prosa; motsatt: versnovell. Wieselgren Bild. 207 (1882, 1889). —
-SKRIFT.
-STIL. litterär stil som utmärker l. präglar (en författares l. en epoks l. ett lands värk på) prosa. Snoilsky (1865) hos Warburg Snoilsky 161. Järta är näst Leopold .. mästare och mönster i svensk prosastil. PT 1882, nr 270, s. 3. —
-UPPLAGA~020. upplaga l. edition på prosa; motsatt: versupplaga. Prosaupplagan av Strindbergs Mäster Olof. Lamm StrindbgDram. 1: 84 (1924). —
-UTTAL~02. särsk. i fråga om ett i vers ingående ords uttal i (vanlig) prosa. Beckman SvSpr. 263 (1904). —
B (†): PROSE-AUKTOR, se A.
Avledn. (i allm. till 1): PROSA, v. (enst., †) göra prosa av (ngt). Han .. prosar det rimade. Thorild (SVS) 3: 238 (1792). —
PROSAIKER0400 (prosàik´r Dalin), m.||ig. Anm. I Aho Soldan 147 (i handl. fr. 1849) användes den (ny)lat. sg.-formen prosaicus (prosaikus). [jfr dan. o. t. prosaiker, ä. eng. prosaic; efter lat. prosaici, ss. sbst. brukad pl. m. av prosaicus, adj. (se prosaisk)] (numera föga br.) prosaist, prosatör. Utkomna skrifter: .. 5:te Delen af Grekiska och Romerska Prosaiker i svensk öfversättning. SKN 1844, s. 80. 3NF (1932). —
PROSAISERA, v., -ing. [jfr fr. prosaïser]
1) (numera föga br.) till 1: förvandla (ngt) till prosa; uppläsa (vers) med samma uttal o. rytm som prosa; särsk. i p. pr. o. p. pf. med adjektivisk bet. Lyceum 2: 77 (1811). Nyligen såg jag .. Kung Lear temligen väl uppföras, likväl i en prosaiserad öfversättning. Atterbom Minn. 169 (1818). En prosaiserande uppläsare förstör .. ofta äfter bästa förmåga, rimmets akcentuella, dynamiska del. Wulff SvRim. 14 (1898). Personne SvTeat. 7: 181 (1925).
2) (†) till 2 b: draga ned (ngt) till ett vardagligt l. banalt l. prosaiskt plan; banalisera (ngt); särsk. i p. pf. med adjektivisk bet. Höijer 2: 385 (c. 1808). (Vi) hafva .. svårligen rätt att i klockarkatten se en prosaiserad gengångare af den nordiska kärleksgudinnans spann. Tegnér HemOrd 51 (1881). —
PROSAISK, se d. o. —
PROSAISM104, r. l. m. Anm. I Polyfem V. 42: 2 (1812) förekommer (i bet. 2) den t. formen prosaismus. (förr äv. -isme) [jfr t. prosaismus, eng. prosaism, fr. prosaisme]
1) (i sht i fackspr. o. i vitter stil) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara prosaisk (i bet. 1); prosaisk karaktär l. stil; äv. konkretare (äv. i pl.): prosaiskt (stil)drag. SAD 1: 404 (1789). Diktionen (i Palmblads dikt ”Narcissus”) lider här och der af prosaismer. SvLitTidn. 1814, sp. 153. 3SAH LIV. 2: 243 (1943).
2) (numera föga br.) till 2 b: prosaiskhet, vardaglighet, trivialitet. Polyfem I. 37: 3 (1810). Intet af allt, som omgifver oss, är genom sin ringhet eller så kallade prosaism oskickligt för konstbehandling. Almqvist Monogr. 350 (1839, 1845). BonnierLittH 4: 264 (1930). —
PROSAIST104, m.||ig. [jfr t. o. eng. prosaist, fr. prosaïste] (i sht i fackspr. o. i vitter stil) författare som skriver på prosa; prosaförfattare. Leopold 2: 466 (1802, 1815). Plato är, om man blott betraktar stylen, den mest poetiska af alla prosaister. Tegnér (WB) 3: 288 (c. 1820). Bolander HerrKrig 7 (1946). —
PROSAISTISK, adj. (†)
PROSATÖR104, m.||ig. [jfr eng. o. fr. prosateur; av mlat. prosator] (i sht i fackspr. o. i vitter stil) prosaförfattare, prosaist. Polyfem II. 1—2: 3 (1810). Claëson 2: 242 (1857). Den klara, levande form som ställt .. (Henrik Schück) främst bland vår tids vetenskapliga prosatörer. 3SAH LIX. 1: 50 (1948). —
PROSIFIERA, v. [skämtsam bildning efter mönster av versifiera] (†) läsa l. behandla (ngt) som prosa. Kellgren (SVS) 5: 415 (1791).
Spoiler title
Spoiler content