publicerad: 1959
RULLSTEN rul3~ste2n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar.
Etymologi
1) sten som har (gm naturlig, särsk. under stenens rullning försiggången nötning l. avslipning) mer l. mindre avrundade kanter o. hörn (o. som därför lätt rullar l. kan bringas i rullning), kullersten (jfr BULLER-, FÄLT-STEN); särsk. (o. numera vanl.) om (större l. mindre) sten som försatts o. hållits i rullning av rinnande vatten (i istunnel) l. vågor o. dyl. o. därigm erhållit en mer l. mindre avrundad form (jfr KLAPPERSTEN); äv. koll. Wikforss 2: 417 (1804). På sjöstranden ligga rullstenar af sandsten. Hisinger Ant. 4: 16 (1828). Bildningen af våra åsar, och de rullstenar hvaraf de utgöras. Berzelius ÅrsbVetA 1836, s. 381. Rullstenarne i konglomeratet hafva i allmänhet en valnöts till en knuten hands storlek. SvGeolU C 57: 12 (1883). Den i äldre tider brukliga ojämna (gatu-)beläggning, som åstadkommes med fältsten (rullsten) .., öfvergifves alltmer. 2UB 1: 495 (1898). Nyblom MorfÄv. 55 (1951).
2) (numera bl. tillf.) tekn. i äldre typ av grynmaskin: rund sten som gm att rotera inom en (åt motsatt håll roterande) trumma bragte de skalade sädeskornen att rulla i utrymmet mellan stenens periferi o. trummans insida o. därigm gav dessa en rund form. TT 1874, s. 121.
Ssgr (till 1): RULLSTENS-AVLAGRING~020. (mera tillf.) särsk. konkret. JernkA 1832, Bih. s. 236 (konkret). —
-BELÄGGNING. [jfr t. rollsteinpflaster] konkret; jfr beläggning 3 d slutet. En .. gränd med .. rullstensbeläggning på körbanan. Salander Boleslawski o. Woodward Lans. 121 (1934). —
-BILDNING. geol. konkret: geologisk bildning (se d. o. 4 b α) utmärkt av förekomst av rullstenar; numera bl. om glacifluvial bildning; förr äv. om l. med inbegrepp av morän. Lindström Lyell 109 (1857). SvGeogrÅb. 1934, s. 116. —
-BLANDAD, p. adj. i sht geol. Rullstensblandad sand. Erdmann SvQvartBildn. 109 (1868). —
-BLOCK. i sht geol. stenblock som försatts o. hållits i rullning av rinnande vatten (i istunnel) l. vågor o. dyl. o. därigm erhållit en mer l. mindre rund form (jfr rull-block, sbst.1 1); ngn gg äv. om flyttblock. Lindström Lyell 109 (1857). Här hänga mossiga rullstensblock, / som tornats upp till cyklopiska väggar. Heidenstam Dikt. 1 (1895). —
-DELTA. (numera bl. mera tillf.) delta med avlagringar av rullsten; randdelta. BtRiksdP 1898, I. 1: nr 46, s. 9. —
-FLOD. våldsam vattenflod som enligt en av N. G. Sefström 1836 uppställd (numera övergiven) teori en gång skulle ha gått fram över (en del av) jorden, medförande massor av stora block, o. som skulle ha givit upphov till rullstensåsarnas, glacialräfflornas o. rundhällarnas bildning; ngn gg äv. mer l. mindre bildl. NGSefström i VetAH 1836, s. 143. Öfverallt i vår skärgård .. synes tydliga spår af den allmänna af Prof. Säfström anmärkta Rullstensfloden. ASScF 1: 480 (1842). Samtidens rysliga trivialitet och hat mot det originela hade jagat honom .. ut i det raffinerade för att söka rädda sin personlighet från att slipas i den stora rullstensfloden. Strindberg Hafsb. 128 (1890). (H. A. von Post) var den förste svenske geolog, som förfäktade glaciärteorien emot Sefströms förut hyllade lära om rullstensfloden. 2NF 22: 6 (1915).
-FORMATION. [jfr d. rullestensformation] (†) sammanfattande benämning på istidsavlagringar; jfr -bildning. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 380. Björkman (1889). —
-FÅRA, r. l. f. (†) om isräffla; jfr -räffla o. -flod. AntT 1: 64 (1861, 1864). ASScF VIII. 2: Minnestal 26 (1867). —
-GRUND, r. l. m. (mera tillf.) jfr grund, sbst.1 II 1, o. klapper-grund. Widmark Helsingl. 1: 16 (1860). —
-GRUS. grus vars beståndsdelar försatts o. hållits i rullning av rinnande vatten l. vågor o. dyl. o. därigm erhållit en mer l. mindre avrundad form; vanl. (o. numera nästan bl., i sht geol.) om grus (jämte sand o. större stenar) som rullats under transport i istunnlar o. sedan avlagrats av glaciärers o. landisars smältvattensälvar (särsk. i rullstensåsar), glacifluvialt grus, isälvsgrus; jfr ås-grus. Frey 1849, s. 485. Stenar och gruskorn, som länge medfölja rinnande vatten eller som länge underkastas hafssvallet, bliva starkt nötta och afrundade samt få namn af rullstenar eller rullstensgrus. Holmström Naturl. 158 (1888). (Rullstensåsarna) utgöras .. till öfvervägande del af rullade stenar och skiktadt grus, rullstensgrus. Nathorst JordH 1019 (1894). Hadding Geol. 108 (1954).
Ssgr (i sht geol.): rullstensgrus-bildning. särsk. konkret: geologisk bildning (se d. o. 4 b α) av rullstensgrus. Fennia XII. 5: 4 (1896).
-HÖLJD, p. adj. (mera tillf.) Rullstenshöljda bergstrakter. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 77 (1857). —
-JORD. (numera bl. tillf.) jord(art) innehållande rullstenar i större mängd; jfr -grus-jord, klapperstens-jord. Bergstrand Geol. 391 (1868). —
-LERA, r. l. f. [jfr d. rullestensler] (†) lera som utgör en istidsavlagring; jfr glacial-, morän-lera. Frey 1844, s. 143. Torpson Eur. 1: 3 (1895). Auerbach (1913). —
-MATERIAL, n. geol. material (mo, sand, grus, sten) i glacifluvial avlagring. ÖfversVetAFörh. 1862, s. 359. —
-MO. (mera tillf.) mo (se mo, sbst. 2) av glacifluvial sand o. glacifluvialt grus. Fennia 36: 295 (1915). —
-PERIOD. [jfr eng. boulder-period] (†) istidsavlagringarnas period. Lindström Lyell 109 (1857). IllSv. 19 (1873). —
-SAMLING. (numera bl. tillf.) samling av rullstenar; förr äv.: morän. En ofantlig morän (rullstenssamling). Bergman GotlSkildr. 270 (1882). —
-SAND. [jfr d. rullestenssand] (i sht geol., numera föga br.) glacifluvial sand (jfr rull-sand); förr äv. allmännare: sand som utgör en istidsavlagring (jfr morän-sand). Frey 1844, s. 143 (allmännare). SkogsvT 1907, Fackupps. s. 47. Auerbach (1913). —
-STRÖDD, p. adj. (mera tillf.) Den långa, rullstensströdda sluttningen. Elgström BorgMeschÄv. 120 (1929). —
-STRÖM, r. l. m. (†) ström (strömmande vatten o. av vattnet medförda rullande stenblock) i rullstensflod. VetAH 1836, s. 207. —
-VALL. (mera tillf.) (strand)vall av rullstenar; äv. om stenmur av rullstenar. Fennia XII. 5: 3 (1896). TurÅ 1905, s. 300 (om mur av rullstenar). —
-ÅS. ås bestående av rullsten o. rullstensgrus (ofta övertäckt av sandavlagringar) o. utgörande en glacifluvial bildning; jfr sand-ås. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 381. Bland Sveriges rullstensåsar är Upsalaåsen en af hufvudåsarne. SvGeolU Aa 31: 22 (1869). Om rullstensåsarnas bildningssätt. Gde-Geer i GeolFF 19: 366 (1897; titel på uppsats). TurÅ 1936, s. 47.
Ssgr: rullstensås-bildning. särsk. konkret. Erdmann SvQvartBildn. 141 (1868; konkret).
-räcka, r. l. f. (mera tillf.) räcka av åskullar, utgörande en rullstensås. Fennia 36: 374 (1915). —
Spoiler title
Spoiler content