RUSTLINA rus3t~li2na, förr äv. RYSTLINA l. RÖSTLINA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(rust- 1730 osv. ryst- 1698. röst- 1836)
Etymologi
[jfr d. røstline, t. rüstleine; sannol. av (en lt. motsvarighet till) holl. rustlijn, av rusten, vila (se RUSTA, v.2), l. rust, rast, vila, röst på fartyg (se RÖST), o. lijn, lina (etymologiskt identiskt med LINA, sbst.1)]
(nästan bl. om ä. förh.) sjöt. kätting (förr äv. grovt tåg) som tages omkring ankares krona o. ena fly o. fasthåller ankaret vid ankardynan (o. som lossas samtidigt med penterlinorna, då ankaret fälles). Rosenfeldt Tourville 9(1698). RustLinorne brukas lijtet tunnare än som Perturlinorne. Rajalin Skiepzb. 170(1730). Medelst denna inrättning (dvs. fiskdävert) lyftes ankarets ena fly upp till relingen, der det försäkras med s. k. rustlina. NF 4: 1371(1881). Hägg TretungFl. 21(1941). SohlmanSjölex.(1955).
