publicerad: 1975
SKÅDESPELARE skå3de~spe2lare, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(skode- 1640—1652. skåde- 1640 osv. skådo- 1635—1795. -speel- 1640. -spel- 1635 osv.)
Etymologi
1) motsv. SKÅDESPEL 1: (manlig) person som uppbär en roll i ett skådespel (äv. filmskådespel); vanl. om manlig person som har till yrke att gestalta roller av angivet slag; jfr SKÅDESPELERSKA 1 o. AKTÖR 1. Skådospelare .. skal man ingen Försoning wedersaka (dvs. vägra). Schroderus Os. 1: 668 (1635). Man (fick) weta att Pastorn i St Roch, jemte hans Vikarier, förklarat att de icke kunde tillåta att en skådespelares lik fördes till kyrkan, eller de wanliga begrafnings-ceremonierna för henne gjordes. SvLitTidn. 1815, sp. 544. Se skådespelarne wäl tillgodo! Hör ni, pläga dem wäl, ty de äro samtidens krönika i sammandrag. Hagberg Shaksp. 1: 339 (1847). (H. Bangs) hypotes om att skådespelaren endast sant kan återgifva hvad han själf erfarit eller upplefvat, är en paradox. Josephson Teaterregie 15 (1892). De svenska skådespelarna utbildas vid Kungl. dramatiska teaterns av staten understödda elevskola. Flodström SvFolk 185 (1918). Den som dansar ensam är i samma egendomliga situation som skådespelaren, när han spelar ensam. Boye Ast. 73 (1931). Om skådespelare måste anlitas (vid filmningen), medför detta .. utgifter (för arvoden o. sminkning). Förberg SäljFilm 105 (1946). — jfr AMATÖR-, ATELLAN-, FILM-, KARAKTÄRS-, LANDSORTS-, OPERETT-, REVY-SKÅDESPELARE.
2) oeg. l. mer l. mindre bildl., motsv. SKÅDESPEL 2, om (ngt hos) person som på ett l. annat sätt liknar l. kan liknas vid en skådespelare (i bet. 1); äv. (motsv. SKÅDESPEL 2 c) utan bestämd gräns övergående i bet.: hycklare; jfr SKÅDESPELERSKA 2. Den ene (hycklaren) igenkänner uti den andre en skådospelare, som agerar en utantil lärd role af rättskaffens man. Hasselroth Campe 85 (1794). Om än personligheterna uppslukas .., så hindrar det ej att nya skådespelare aflösa de frånträdande i det blodiga dramat (dvs. revolutionen). SKN 1843, s. 251. (Kejsar) Augustus frågade vid slutet af sin bana: Har jag ej varit en skicklig Skådespelare? Grubbe EstetOrdl. (c. 1845). IllSvOrdb. (1955).
Ssgr (till 1): SKÅDESPELAR-, äv. SKÅDESPELARE-AMATÖR. (numera bl. tillf.) amatörskådespelare. Strindberg Brev 7: 285 (1889). —
-ATTITYD. skådespelares attityd l. attityd som man finner hos skådespelare. Lidman Vällust. 208 (1957). —
-BANA. (ngns) bana (se bana, sbst.1 1 g γ) ss. skådespelare; skådespelaryrke; i sht förr äv. bildl., om ngns levnad(sbana) tänkt ss. teaterföreställning. Rademine Knigge 3: 94 (1804; bildl.). Ingen av de spelande (dvs. uppträdande teateramatörer) har sedan på allvar beträtt skådespelarbanan. HågkLivsintr. 19: 399 (1938). —
-BAND. [jfr t. schauspielerbande] (numera bl. i skildring av ä. förh.) teatersällskap; jfr -trupp o. band, sbst.2 b. Schück SvLitH 1: 622 (1890; om ä. förh.). —
-BEGÅVNING. begåvning (se d. o. 2) i fråga om skådespelarkonst; jfr förmåga 1, -geni 1, -talang 1. Siwertz Fribilj. 136 (1943; abstr.). —
-BOHEM. (i sht i vissa kretsar) om krets av bohemiska skådespelare; jfr bohem, sbst.3 SAOB B 3712 (1918). —
-FÖRMÅGA.
1) förmåga att vara l. agera ss. skådespelare, skådespelartalang (se d. o. 1). Rydberg RomD 152 (1877).
-GENI. (i sht i vitter stil)
1) om geni (se geni, sbst.1 5) gällande skådespelarkonst, skådespelarbegåvning (av sällsport slag); jfr -snille. Steffen ModEngl. 386 (1893).
2) om person med skådespelargeni (i bet. 1); jfr geni, sbst.1 6, o. -genius. Siwertz Fribilj. 184 (1943). —
-KONST. [jfr t. schauspielerkunst] konst(art) utövad av skådespelare, dramatisk framställningskonst; jfr skådespels-konst. AB 1840, nr 115, s. 4. —
-PERSONAL. vid teater: personal (se personal, sbst.1 II 2) av skådespelare. Dahlgren Theatr. 57 (1866; vid Kungl. teatern i Sthm). —
-RYKTE. (numera bl. tillf.) om skådespelares rykte l. ngns rykte ss. skådespelare. DA 1840, nr 103, s. 1. —
-SJUKA. (numera bl. tillf.) om (starkt l. överdrivet) begär efter att uppträda ss. l. bli skådespelare. Strindberg Brev 1: 195 (1875). —
-SÄLLSKAP~02, äv. ~20. [jfr t. schauspielergesellschaft] skådespelartrupp. Wikforss 2: 477 (1804). —
-TALANG. [jfr t. schauspielertalent]
1) (ngns) talang för skådespelarkonst, dramatisk talang; jfr -begåvning, -förmåga 1, -geni 1. SvLittFT 1837, sp. 381.
2) konkret: talangfull skådespelare; jfr -begåvning, -förmåga 2, -geni 2, -genius. Bore 1849, nr 14, s. 3. —
-TRUPP. [jfr t. schauspielertruppe] (kringresande) trupp av skådespelare, teatersällskap; jfr -band, -sällskap. Cavallin 1: 711 (1873). —
-VÄRLD(EN). om kretsen av skådespelare i världen l. i ett land l. en stad o. d. Carlsson HelaSthm 184 (1912). —
Avledn.: SKÅDESPELARAKTIG, adj. till 1: som är kännetecknande för l. erinrar om (en) skådespelare(s). Ullman FlickÄra 19 (1909; om tydlighet i uttal). —
SKÅDESPELARINNA, f. [jfr d. skuespillerinde, t. schauspielerin; delvis till skådespel] (numera bl. i vitter stil)
1) till 1: kvinnlig skådespelare, skådespelerska (se d. o. 1). Atterbom Minn. 52 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
Spoiler title
Spoiler content