publicerad: 1974
SKÅDESPEL skå3de~spe2l, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(skoda- 1635. skode- 1575—1700. skodo- 1561—1572. skåd- 1767. skåde- 1587 osv. skådo- 1635—1788. -speel 1575—1712. -spel 1561 osv.)
Etymologi
1) motsv. SKÅDA 1 j, om persons l. djurs agerande inför publik till dennas underhållning; numera företrädesvis dels om framställning inför publik av teaterstycke (stundom övergående i bet.: teaterföreställning), dels om teaterstycke l. dess litterära förebild (äv. oeg., om litterärt verk i dramatisk form som icke uppförs l. är avsett att uppföras på scenen), dels (i sht i sg. best.) om teaterkonst l. -diktning (särsk. liktydigt med: drama, dramatik); i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: skådespelande, skådespeleri; i sht förr äv. liktydigt med: scenisk konstart. Helsingius (1587). Om Göklare och them, som vmgås medh Skodespeel, är beslutit, at så länge the sådant om hender hafwa, skole the hållas ifrån Nattwarden. Schroderus Os. 1: 337 (1635). Skådespel kunna ses på gatorna (i Kina), utan ringaste betalning. Osbeck Resa 202 (1751, 1757). Huru mångahanda slags Skådespel gifwes det? I gemen 3 slag: Tragedie eller Sorgespel, Comedie eller Lustspel, och Opera eller Sångspel. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 34 (1775). All öfwerdrift strider emot skådespelets art och afsigt. Hagberg Shaksp. 1: 351 (1847). Företrädesvis måste Romarnes böjelse för skådespel af alla slag tillfredsställas. Sydow Lübke 151 (1868). Shakespeares Julia, Hermione och Kleopatra och många fler skapelser inom det stora skådespelet. Hellander Teat. 111 (1898). Min roman ska vara full av dikter, skådespel, aforismer. Den ska alltså inte alls vara en roman. Lo-Johansson Förf. 82 (1957). — jfr DETEKTIV-, FILM-, FOLK-, KARAKTÄRS-, PASSIONS-, RIDDAR-, SAMHÄLLS-, SATYR-, SENSATIONS-SKÅDESPEL. — särsk. (†) i utvidgad anv., om teater (ss. lokal l. institution för drivande av teaterverksamhet); särsk. i uttr. de kungliga skådespelen, om de kungliga teatrarna i Sthm. JGOxenstierna Dagb. 110 (1770). I anledning af hvad i Academien förewarit rörande de pris Bibliothecarien Ristell stiftat vid sit skådespel hade Cantzleren Herr Leopoldt .. skrifteligen inlemnat sina tankar, hvilka nu uplästes (osv.). SAD 1: 270 (1788). (Han hade) nyss blifvit underdirektör vid de kongl. Skådespelen. Crusenstolpe Mor. 2: 15 (1840).
2) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 3), om skeende (särsk. ngt märkligt l. dramatiskt som utspelar sig inför ngns ögon) som liknar l. kan liknas vid ett skådespel (i bet. 1); särsk. liktydigt med dels: händelse(förlopp) l. tilldragelse l. drama (se DRAM, sbst.2 3), dels: syn l. anblick l. bild l. sceneri. LPetri ChrPred. A 2 b (1561). Sist afrättades Bengt Falk, och tog altså dermed det fast bedröfwelige skådespelet en ända. Werwing Hist. 2: 22 (c. 1690). Då .. (pungdjurets ungar) titta fram ur .. (moderns pung), skall det wara ett ganska besynnerligt skådespel. Holmström Ström NatLb. 1: 30 (1851). ”Jag menar, att ett större skådespel än stora ofreden ännu ej blifvit uppfördt här i norden,” återtog fältskärn. Topelius Fält. 2: 227 (1856). Det skådespel, som ett stort teleskop erbjuder, då det rigtas mot månen, är af öfverväldigande praktfull art. Kruhs UndrV 87 (1884). Jag [stod] på en höjd midt emot Luzern och såg den sjunkande solen ... Det var ett sällsynt skådespel. SAHedlund (1886) hos Rydberg Brev 1: 293. Böjde man sig ut genom järnluckan på vinden, såg man ända till Kungsholmen. Jenny och Lina betraktade därifrån det sällsamma skådespelet, när Eldkvarnen brann. Fatab. 1950, s. 195. — jfr NATUR-SKÅDESPEL. — särsk.
a) (i sht i vitter stil) om livet l. världen (tänkt ss. ett skådespel); särsk. i uttr. betecknande att ngn dör l. måste dö; förr äv. dels i uttr. det stora världens skådespel, om världen (tänkt ss. ett stort skådespel), dels i utvidgad anv., i uttr. föra sådant l. sådant skådespel, leva sådant l. sådant liv. Wij äro alle Commædianter, i thet stora werldenes skode-spel. Isogæus Segersk. 584 (c. 1700). När .. (G. I) såg .. (sina söner) yfvas af deras Konungsliga värdighet och stam från Odin, sade Han; ”menniskia som menniskia, då skådespelet är allt, äro vi alla lika.” HSH 1: 38 (c. 1750). Wi sammanfatta icke öfwerdrifna målningar öfwer detta bedröfliga skådespel, som föres af brännwinets olyckliga slafwar; wi .. anföra en lugn, lärd författares ord. GScott (1838) i KyrkohÅ 1925, s. 293. Man måste låta modet och fantasien ha sin andel i livets skådespel. Böök 4Sekl. 35 (1928); jfr b. Så försvinner han ur skådespelet — en hedervärd och tragisk figur. Östergren (1940).
b) (numera bl. i vitter stil) i förb. med bestämning utgörande ett genitivattribut l. ett prep.-attribut inlett med av, angivande (ngt som framkallar) ett skeende l. en händelse l. en syn o. d. som liknar l. kan liknas vid ett skådespel. Bergeström IndBref 205 (1770: högmodets skådospel). Hadrianus steg en natt upp på Etna, för att derifrån njuta skådespelet af en soluppgång. Rydberg RomD 118 (1877). Strålkastare belyste .. (fartygens) för- och akterdäck likt teaterscener, där det spelades ett det hårda arbetets monotona skådespel. Hellström Malmros 226 (1931). När ridån gick upp för det ryska krigets vågsamma skådespel skulle det (osv.). Ahnlund i 3SAH LIV. 1: 11 (1943).
c) (numera i sht i vitter stil) övergående i bet.: låtsashandling, sken, (resultat av) förställning l. hyckleri l. falskhet l. bedrägeri. (De som börjat tvivla på gudarna) hölle .. alle ordentlighe och höghtijdelighe Ceremonier för ett skodhespeel. Schroderus JMCr. 14 (1620). Förtroendet (mellan kungen o. hertigen av York) syntes återstäldt. Men snart visade sig, att detta blott varit ett skådespel. JPTheorell i 2SAH 8: 39 (1816). På det att Jesu frestelse icke måtte blifva ett skådespel allenast, måste vi antaga, att Jesus .. verkligen kunnat falla. Wikner Pred. 197 (1877). Man .. förvandlar .. den skenbara ödmjukheten till ett raffinerat skådespel. Hartman NattLys. 134 (1951).
d) (†) i uttr. förändring av skådespel, växling l. omkastning av dramatiska händelser. VetAH 1761, s. 245.
e) (i vitter stil) i uttr. ge ngt till skådespel, visa fram l. torgföra ngt. Johanson Stärbh. 8 (1929, 1946).
3) [jfr motsv. anv. i t.; eg. specialfall av 2] föremål för förtal l. förakt l. spe l. hån l. åtlöje, spektakel (äv. gm och förbundet med spektakel i mer l. mindre pleonastisk förb.); numera bl. (i bibeln l. bibelpåverkat spr.) i uttr. vara l. bli resp. göra ngn till ett skådespel för ngn, vara l. bli resp. göra ngn till föremål för ngns förtal osv., vara l. bli resp. göra ngn till (ett) spektakel för ngn. Christus .. war (vid korsfästelsen) för så mykit och margahanda folck itt Skodospel och wijdunder. LPetri ChrPina A 6 a (1572). Gudh .. giorde .. (Farao) til itt gräseligit skodespeel oc spectakel för heela werldena. Muræus Arndt 1: 330 (1647). Natursens Herre har .. / .. mig (dvs. Lots hustru) til skådespel för hela werlden stält. Kolmodin QvSp. 1: 26 (1732). När man genom skvaller och förtal gör .. (en person som felat) till ett skådespel för andra, då liknar man röfvare. Billing Betr. 528 (1907). Mig tyckes .. att Gud har ställt oss apostlar här såsom de ringaste bland alla, såsom livdömda män; ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor. 1Kor. 4: 9 (Bib. 1917; NT 1526: itt vijdhunder werldhenne).
Ssgr (till 1): SKÅDESPELS-DAG. (numera bl. tillf.) dag för avhållande av fornromerskt skådespel. Linc. O 1 b (1640). —
-DIKTNING. [jfr t. schauspieldichtung] i sht litt.-hist. jfr diktning, sbst.1 2; abstr. o. konkret. Warburg SvLustsp. 3 (1876). —
(1 slutet) -DIREKTÖR. [jfr t. schauspieldirektor] (†) teaterchef l. -direktör; jfr -föreståndare. Andersson Ratn. 8 (1892; om indiska förh.). —
(1 slutet) -FÖRESTÅNDARE. (†) föreståndare l. chef för teater; jfr -direktör. Wikforss 2: 477 (1804). Heinrich (1828). —
-HUS. [jfr t. schauspielhaus] (†) teaterbyggnad; äv.: operahus. Möller (1790). Hammarsköld SvVitt. 2: 5 (1819; om kungl. operan i Sthm). Lagerlöf Antikr. 254 (1897). —
-KONST. [jfr t. schauspielkunst] (numera föga br.) skådespelarkonst. Linc. (1640). Sthm 3: 271 (1897). —
-MUSIK. (i sht i fackspr.) om musik framförd l. avsedd att framföras i anslutning till uppförandet av ett skådespel. Almqvist Monogr. 426 (1821, 1845). —
-SJUKA. (†) (starkt l. överdrivet) begär efter att se skådespel, vurm för skådespel. LittT 1796, s. 124. —
-UTKAST~02, äv. ~20. utkast till skådespel; jfr -plan. Crusenstolpe Mor. 1: 103 (1840; om muntligt utkast).
Avledn.: SKÅDESPELA, v., -ning. [jfr d. skuespille, t. schauspielen; delvis till skådespelare o. skådespelerska]
1) (i sht i vissa kretsar) till 1: agera i l. framföra (ett) skådespel, utöva skådespelarkonst l. ägna l. hänge sig åt skådespelarverksamhet, vara skådespelare; stundom äv. ss. vbalsbst. -ning, skådespelarverksamhet l. -konst; i sht förr äv. ss. vbalsbst. -ande, om uppförandet av ett skådespel. Atterbom Minn. 635 (1819; i p. pr., om sällskap). Han utvecklade .. ett .. ovanligt anlag för komisk skådespelning. Dens. Minnest. 2: 333 (1824). Anbelangande .. ett skådespelande på denna dagens bakända .. så säger jag att intet passar så bra som att uppföra de nio hjeltarna. Hagberg Shaksp. 6: 237 (1849). Duktiga (skol-)flickor skådespela .. (för) att skaffa fram pengar till Europahjälpen och dessutom en smula bidrag till kostnaderna för en klassresa. GbgP 1947, nr 332, s. 6. Det skådespelas ärligt och uppriktigt på alla händer av (de agerande). SvD(A) 1967, nr 150, s. 15.
2) (i sht i vitter stil l. i vissa kretsar) oeg. l. bildl.: uppträda på ett sätt som liknar l. kan liknas vid att skådespela (i bet. 1), ”spela teater”; äv. utan bestämd gräns övergående i negativ bet.: förställa sig, hyckla; i sht förr äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om roll (se roll, sbst.1 3 a) o. d.: skådespelaraktig, hycklande. Finner du det .. brottsligt af mig, att jag icke engång med Schelling umgås riktigt öppet, utan äfven mot honom bibehåller ett slags skådespelande role, så (osv.). Atterbom Minn. 146 (1818). (Läraren) gripes av sitt ämne, han ler och bevekar, han strör in lustigheter, han skådespelar. Martinson Nässl. 203 (1935). Han tänkte kallt: Skådespelar du, så gör du det verkligt skickligt. Salje DessBröd. 447 (1964). särsk. (tillf.) med refl. obj., i uttr. skådespela sig till ngt, gm att ”spela teater” l. förställa sig l. hyckla skaffa l. skoja sig till ngt. Swensson Hoffm. 57 (1935). —
SKÅDESPELARE, se d. o. —
SKÅDESPELERI10104 l. 10004, n. [jfr d. skuespilleri, t. schauspielerei; delvis till skådespela o. skådespelare]
1) till 1: skådespelarkonst l. -förmåga l. -verksamhet; äv. konkretare, om skådespelares agerande på scenen i en viss pjäs l. vid ett visst tillfälle. Han hade andra konstnärliga talanger än sitt skådespeleri att bygga sitt arbete på: han är en bildkonstnär af rang, målare, träsnidare, etsare. Söderhjelm Upps. 91 (1908). Jag njöt (vid åseendet av Ibsens Et dukkehjem) .. av Emil Poulsens kultiverade skådespeleri och kanske allra mest av Jerndorff som doktor Rank. Laurin Minn. 1: 389 (1929). Skådespeleriet är intuition och beräkning i förening. SvScenk. 478 (1939). Man blir firad stjärna utan att kunna så mycket skådespeleri som en ordinär amatör i en lantlig teatercirkel. Se 1957, nr 43, s. 13.
2) oeg. l. bildl., om verksamhet l. uppträdande o. d. som liknar l. kan liknas vid skådespeleri (i bet. 1), ”teaterspelande”; äv. utan bestämd gräns övergående i negativ bet.: förställning l. hyckleri l. bedrägeri l. förkonstling l. tillgjordhet l. onatur. Atterbom PoesH 3: 129 (1848). Hennes obesvärade sätt vid återkomsten till hotellet (var) ingenting annat än skådespeleri. GHT 1937, nr 299 B, s. 4. Du har hängt dig fast vid Peters geni för att ursäkta ditt eget religiösa skådespeleri. Siwertz Fribilj. 155 (1943).
Ssg (till skådespeleri 1): skådespeleri-arbetare. (tillf.) nedsättande, om skådespelare. Swing 1923, nr 27, s. 10. —
1) till 1: kvinnlig skådespelare (se d. o. 1); jfr skådespelarinna 1 o. aktris 1. Envallsson (1802). jfr film-, karaktärs-, operett-, revy-skådespelerska.
2) oeg. l. bildl.; särsk.: hycklerska; jfr skådespelare 2 o. skådespelarinna 2. Hedberg VackrTänd. 178 (1943).
Spoiler title
Spoiler content