publicerad: 1979
SMEKA sme3ka2, v. -er, -te, -t, -t, förr äv. -ar, -ade, -at, -ad; o. SMEKAS sme3kas2, v. dep. -es l. -s, -tes, -ts, förr äv. pr. sg. -as. (pr. ind. sg. akt. -ar Grubb 515 (1665), Kullberg Dikt. 252 (1850). -er Ordspr. 26: 25 (Bib. 1541) osv. — pr. ind. sg. pass. o. dep. -as Tavaststjerna NVers 52 (1885; dep.). -es Juslenius 121 (1745) osv. -s Adlerbeth HorOd. 89 (1817) osv. — ipf. ind. -ade Eurén Kotzebue Orth. 2: 47 (1794), Lindström Bates 56 (1872). -te JMessenius (1629) i HB 1: 170 (: smeckte), Lucidor (SVS) 385 (1674) osv. — sup. -at Oelreich 606 (1755), Geijer Minn. 13 (1834). -t Svart Gensw. F 1 a (1558: smeekt), Möller (1790) osv. — p. pf. -ad JGOxenstierna 2: 391 (c. 1800, 1806), Ekström VisVall 105 (1910). -t Balck Es. 112 (1603: smekter) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING (se d. o.); -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr SMEK, sbst.1—2 Anm. I fråga om ä. språkprov måste det i viss utsträckning räknas med sammanfall i ipf.-, sup.- o. p. pf.-former innehållande -e(c)kt- mellan SMEKA, v., o. SMICKA, v.1 Av praktiska skäl behandlas nämnda former genomgående under SMEKA, v.
Ordformer
(smeck- (i ställning före t) 1629 (: smeckte, ipf.)—1925 (: smeckt, sup.). smek- (-ee-) 1526 osv. -a 1541 (: smeeker, pr.) osv. -as, dep. 1836 osv. -ia 1526—1725)
Etymologi
[fsv. smekia, sv. dial. smek(j)a(s); jfr ä. d. smege, nor. dial. smeikja, mlt. smēken, smickra (lt. smeken), mnl. smeken, smickra (nl. smeeken), fht. smeichen, smickra, mht. smeichen (t. schmeichen), feng. smācian, smeka, smickra; till den ieur. rot som (med annat avljudsstadium) äv. föreligger i SMICKA, v.1, o. ytterst samhörigt med SMETA, v. (möjl. äv. med SMED); ordet kan i nord. spr. möjl. vara lån från mlt.; i sv. kan det icke bortses från möjligheten av att smeka delvis uppkommit ur SMICKA, v.1, vid ljudlagsenlig övergång i sistnämnda ord av kort i till långt e (jfr i sammanhanget nor. dial. smeeka, stryka, glätta). — Jfr SMEKA, sbst., SMEKEN, SMEKING, SMEKLIG, SMEKLING, SMICKA, v.1, SMÄCKER]
1) om person (stundom äv. djur): (med kroppsdel, i sht hand l. fingrar o. d.) stryka l. beröra (ngn l. ngt) på ett mjukt l. lent l. ömt l. kärleksfullt l. sinnligt l. vällustigt sätt l. på ett sätt som framkallar lustkänslor (äv. i överförd anv., om kroppsdel som på angivet sätt stryker l. berör); äv. abs.; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. (särsk. om hand l. fingrar o. d., förr äv. om djur) liktydigt med: smeksam (se d. o. 1); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 2, 3), särsk. i fråga om att ngt (vind l. vatten l. solljus o. d.) berör l. tänkes beröra ngn l. ngt på ett mjukt l. lent l. milt sätt; jfr SMEK, sbst.2 1. Han smekte sin mor på kinden. Sonens hand smekte moderns kind. Han smekte strängarna på sin fiol med stråken. Det sjuka barnet kände moderns smekande hand på sin panna. (Lat.) Blandus (sv.) smekiande. VarRerV 59 (1538); möjl. till 3. (Profeten Habackuk) tagher .. (sitt folk) såsom een Amma gör ett gråtande Barn, vthi fampnen, kysser thet och smeeker thet medh wänlighit taal. Lælius Bünting Res. 1: 200 (1588). När .. (Thermosiris) tog sin Elphenbens harpa i handen, kommo Tigrar, Biörnar och Leijon, smekte honom och slekte hans fötter. Ehrenadler Tel. 60 (1723). Djuret war smekande, och lät så wäl människor som andra djur komma intil sig. Posten 1769, s. 1107. Låt den rena luften smeka dina kinder. Bremer TecknHvard. 1: 168 (1828). (Dimman) lämnade rum för ett smekande solskensväder. GHT 1898, nr 58, s. 3. (Havsströmmen Kuroshio) stryker emot norr, smekande Japans kuster med sitt 22° varma .. vatten. Hedin Pol 1: 396 (1911). Han smekte svärdet med sina sotiga händer. Lindgren Mio 132 (1954). Du förstod snart att du fick, att hon ville ha dig. Hennes sätt att kyssa dig och smeka din kropp och hennes sätt att leda dina händer över hennes kropp kunde bara betyda detta enda. Gustafson Kungsled. 25 (1963). — jfr AV-SMEKA o. SOL-SMEKT. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande uttr. (jfr b). Mången smeeker Barnet för Amman skuld. Grubb 553 (1665). Mången smeker amman för Barnet skul. Därs. 831. Ju mer man Kattan smeker, / Desto mer hon skjuter rygg. Stenborg Jäg. 35 (1780). Smekad bonde dig slår, men slagen bonde dig smekar. Fryxell Ber. 14: 178 (1846); jfr: Smeker du bonden, så slår han dig. Heidenstam Svensk. 2: 147 (1910).
b) (numera bl. mera tillf.) om hund med avs. på herre l. husbonde: (ss. tecken på tillgivenhet o. d.) stryka (sig) mot (med viss kroppsdel); företrädesvis hyperboliskt l. bildl. (äv. med anspelning på människa (jfr HUND, sbst.1 2 b)), närmande sig l. övergående i bet. 3: göra sig till för l. ställa sig in hos (i sht i det ordspråksliknande uttr. hunden smeker sin herre l. husbonde); förr äv. i uttr. smeka åt sin herre med (svansen), (tillgivet) stryka med (svansen) mot sin herre l. (i utvidgad anv. l. hyperboliskt l. bildl.) (tillgivet l. inställsamt) vifta med (svansen) (o. göra sig till) för sin herre. JMessenius (1629) i HB 1: 170 (: åt sin herre .. / thär medh smeckte); jfr Tob. 11: 4 (Bib. 1541: flekradhe medh sijn rompo). (Sv.) Hunden smeker sin husbonde .. (fr.) le chien flatte son maître. Weste (1807). Hunden smeker sin herre. Cannelin (1921).
c) (tillf., i skildring av ä. förh.) med avs. på mur o. d.: vitstryka (med hartass). (Efter ”klemningen” av härden) har .. (husmodern) smeckt (= vitlimmat) muren i sin helhet med en hartass, doppad i en blandning av krita och mjölk. Nordström Luleåkult. 103 (1925).
d) (mera tillf.) sport. (gm milt l. mjukt tillslag (med klubba l. fot o. d.) l. på ett ömt l. kärleksfullt sätt) slå l. sparka l. passa l. hantera (boll o. d.). Tänk en grabb som äger en (bandy-)klubba med vilken Manne har smekt mången boll. IdrBl. 1924, nr 10, s. 2. Vi försöker .. smeka lädret (dvs. fotbollen) från en man till en annan. DN(A) 1964, nr 258, s. 26.
e) (tillf.) sport. om boxare l. boxares knytnäve: (med löst l. lösa slag) träffa (motståndare l. motståndares ansikte o. d.). Tyskens höger hann i denna rond med att smeka .. (Harry Perssons) ansikte, men utan kraft. SvD(B) 1929, nr 54, s. 16.
f) (†) i grundform, med reciprok bet. (jfr i): smeka varandra, smekas. Börge nögt med Lisken lekte, / Om en vacker aftonstund: / Men då de som muntrast smekte, / Föll på Liskens öga blund. Wallenberg (SVS) 1: 39 (c. 1765). I vinkel och vrå / Nu smeka de två (dvs. fästfolket). Lenngren (SVS) 2: 218 (1798). Jag minns rätt väl, huru de (dvs. fästfolket) .. smekade, utan att fråga efter mig, som då var ett barn. Knorring Cous. 2: 104 (1834).
g) (numera bl. mera tillf.) i uttr. smeka l. (ss. dep.) smekas med ngn, (vara sysselsatt med att) smeka ngn; äv.: sysselsätta sig med smekande tillsammans med ngn, vänslas med ngn; jfr 3 g. Tro fritt när flickan med dig smeker, / .. Då spelar du en annan ton (än när du talade illa om kvinnorna). Wallenberg (SVS) 1: 26 (1764). (Sancho Panza till Don Quijote:) om hon vore hvad hon sagt sig vara, så skulle hon ej oupphörligt smeka med en viss person härstädes, så snart man vänder ryggen till och hon ser tillfället förhanden. Stiernstolpe DQ 2: 422 (1818). Den odågan hade lyftat någon av Sobeides leksystrar över muren och smektes med henne. Alving Jansen JordOdödl. 108 (1925).
h) refl., dels om person, i fråga om dennes smekande av sig själv, dels (i vitter stil) oeg. l. mer l. mindre bildl., om ngt sakligt (i sht våg l. bölja) liktydigt med: smekande l. smekfullt röra sig (ngnstädes), smeka. Den lilla flickan smekte sig under näsan med moderns pudervippa. (Flickan badar) nersänkt i de ljumma vågor / Som smeka sig kring hennes sköt. JGOxenstierna 1: 38 (1805).
i) ss. dep. (jfr g); dels med abs. bet.: smeka, dels med reciprok bet.: smeka varandra. Här är siskornas lund, hit komma de första om våren, / Smekas på granarnas skott. Runeberg (SVS) 3: 133 (1836). Som kuttrande dufvor vi (dvs. E. XIV o. Karin Månsdotter) smektes. Börjesson Brödr. 37 (1861). Så lent han kunde smekas. Wahlenberg Lönd. 66 (1892). Men glädjeflickan smektes / med yrkesmässig kyla / och kunde icke skyla, / hur litet hon bevektes. Fröding Stänk 18 (1896). Hon är så överflödande vänlig, vill bara kyssa och smekas. Östergren (1941). Två picassiskt förvridna älskande, som inte längre kunde smekas för att naglarna på deras händer hade vuxit ut till långa klor. Siwertz Tråd. 82 (1957).
2) i vissa överförda l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 3).
a) (numera bl. i vitter stil) om person, med avs. på ngt abstr.: (kärleksfullt l. ömt l. vänskapligt) befatta sig med l. vårda sig om l. omhulda (stundom äv. liktydigt med: rosa l. prisa); äv. dels: göra det ljuvt l. angenämt l. behagligt l. tilltalande för, dels: stimulera l. uppmuntra l. egga l. sporra; jfr e. Kolmodin QvSp. 1: 11 (1732; med avs. på hopp). (Romanen är) så tvetydig, .. att man ej säkert kan döma, huruvida sedeförderfvet och vidskepelsen der antingen smekas eller gisslas. Valerius 2: 195 (1848). Jag menar det för redligt med henne för att, som fästman, smeka ett egensinne, som jag, som man, icke skulle tåla, och som skulle göra både henne och mig olyckliga. Bremer Sysk. 1: 252 (1848). Nej, Berthel. Jag vill icke smeka mitt samvete med denna tröst (dvs. att B. skulle bära största skulden till vad som inträffat). Jag känner mitt brott. Jolin Barnhusb. 63 (1849). Grefve- och Friherrevärdighetens införande var den andra åtgärden, hvarigenom konung Erik (XIV) säges hafva smekt adelns anspråk .. . Det ser .. snarare ut som om han dermed smekt sin egen böjelse för ståt och prakt. Forssell Hist. 1: 92 (1869). Ännu som biskop smekte .. (J. O. Wallin) den illusionen, att han skulle kunna avsäga sig sina ämbeten och slå sig till ro som kyrkoherde i sin hembygd. SvLittH 2: 184 (1919). Har månne inte H. C. Andersen smekt en stilla förhoppning, att den kloke J. L. Heiberg skulle kunnat läsa chifferskriften? Böök HCAndersen 283 (1938).
b) (numera i sht i vitter stil) om person, i fråga om att denna talar till l. om ngn l. ngt med kärleksfulla l. ömma l. milda l. välljudande ord l. tonfall o. dyl. l. låter välljudande musik komma ngn till del; särsk.: göra det ljuvt l. angenämt l. behagligt för l. tjusa l. bedåra (ngn l. ngns öra l. sinne(n) o. d. med sina ord l. sin röst l. sitt välljud l. sin musik o. d.); äv. abs.; äv. i utvidgad anv., om vind o. d. Se, hur Vestan leker / Uppå liljans bröst, / Och den sköna smeker / Med en kärlig röst. Kellgren (SVS) 2: 31 (1779); jfr 1. En utaf (de unga männen) .. utbad sig .. det Fröken Emma måtte smeka deras öron med ett stycke musik. Åslund PoetUngd. 189 (1851). Den ryska kusken i landsorten samtalar jemt med hästarne, än skymfande dem .., än .. smekande dem med hvarjehanda tilltal, såsom ”dufvor”, ”kära bröder” o. d. Wetterhoff Skog 1: 180 (1883). När doft af vårligt väsen / Ger fart åt blodet. / Då kan med ord han (dvs. mannen) smeka, / Så kvinnoögon skina / Vid tonfall veka. Bååth GrStig. 33 (1889). Smek med dina ljufva ord hans öra. Andersson Ratn. 48 (1892).
c) om person l. persons öga l. blick, i fråga om att låta blicken glida över l. dröja vid ngn l. ngt l. blicka på ngn l. ngt på ett milt l. vänligt l. ömt l. kärleksfullt l. sinnligt l. vällustigt sätt. Hans blick smekte den gamla kära fiolen, som hängde på väggen. Smeka / Med blickar och med kyssar stundligt .. / .. Din Make, Dig jag såg. Börjesson Solen 70 (1856); jfr 1. Hertigens svarta sammetsögon smekte den breda sängen, där han gjort så många kvinnor lyckliga och olyckliga. Lagergren Minn. 6: 231 (1927). Judar .. stodo vid klädstånden (vid Petticoat Lane), .. och smekte varje .. smidig flickgestalt med blicken. Geijerstam Canning Pol. 209 (1936).
d) om ngt sakligt (som icke utgör öga l. blick l. vind l. vatten l. solljus o. d., jfr c, 1), med avs. på person l. sak, i fråga om att påverka ngn l. ngns sinnesorgan l. sinne(n) l. själ o. d. på ett milt l. lent l. ömt l. kärleksfullt l. stimulerande o. d. sätt (särsk. liktydigt med dels: vara ljuv l. angenäm l. behaglig för l. tilltala l. tjusa l. bedåra, dels: stimulera l. egga l. sporra); äv. dels abs., dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr SMEK, sbst.2 2. (Det allegoriska i framställningen) må smeka Inbillningen. LBÄ 9—10: 113 (1798). Denna tanke smeker och uppmuntrar. KLilljebjörn Hågk. 30 (1838). Denna dubbla framgång smekte hans fåfänga. Laboulaye NFolksag. 99 (1868). Det var .. först senare, som Skandinavismen smekade de svenske med tanken, att genom henne kunna komma helt extra in i dansk successionsrätt för egen del. Hellberg Samtida 2: 188 (1870). (Världens) njutning är gift och dess glitter är kallt, / Förrädisk den smekande flärden. Wirsén Sång. 194 (1884). All hyllning och beundran inom respektens gränser fägnar och smeker qvinnan, den må nu komma från hvad håll som helst. Hedenstierna FruW 69 (1890). Så är det med all konst. Den smeker driftsfantasin. Lo-Johansson Gen. 546 (1947). — särsk.
α) om ngt ljudligt (särsk. ord l. ton(er) l. musik o. d.): på ett milt l. lent l. angenämt l. ljuvt sätt inverka på l. ljuda för (ngn l. ngns öra l. sinne(n) o. d.); särsk. liktydigt med: (ljuvt) tjusa l. bedåra (ngn osv.); äv. om ord l. yttrande o. d.: vara ljuv l. angenäm l. behaglig för (ngn l. ngns självkänsla l. fåfänga o. d.); äv. abs.; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. liktydigt med: melodisk l. ljuv l. smäktande l. tjusande l. dårande l. förförisk. Hennes berömmande ord smekte hans fåfänga. Dina (dvs. dotterns) ord smeka mitt (dvs. faderns) gamla hjerta så ömt. Jolin MSmith 110 (1847). Ur fjerran smekte / Oss bäckens sus. Wirsén Dikt. 125 (1876). Gamla, välkända toner smeka hans öra. Hedenstierna Kaleid. 56 (1884). Då hör man dem smeka, / de flöjtlika ljuden. Tavaststjerna Morg. 27 (1884). Mitt lands melodier smeka min själ / eller sarga med minnets tänder. Geijerstam Sat. 4 (1892). En mjuk smekande joddling, med vilken (vaktel-)hanen kallar samman den skingrade flocken. Lindblad Long DjurL 2: 24 (1918).
β) om ngt som ses: på ett mjukt l. lent l. angenämt l. ljuvt sätt inverka på (ngn l. ngns öga l. sinne(n) o. d.); äv.: vara ljuv l. angenäm l. behaglig för (ngn osv.); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. liktydigt med: (ljuvt) tilltalande l. tjusande l. bedårande, ljuv. Man skådar ut öfver nejder, der .. det täcka och leende smeker ögat. Höjer Sv. 1: 467 (1875). Man kan ej gerna se något mera intagande än dessa små statyetter .. af den mest smekande effekt i färg och linier. MeddSlöjdF 1896, s. 150. Det där fina, lena, utländska hos båda, som smekte ögat men oroade hjärtat där trohetens rot satt. Siwertz Fribilj. 21 (1943). jfr ÖGON-SMEKANDE.
γ) (numera bl. mera tillf.) om doft: lent l. milt inverka på (ngns näsa l. luktsinne o. d.); äv.: vara ljuv l. angenäm l. behaglig för (ngns näsa osv.); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. liktydigt med: ljuvlig l. tilltalande l. förförisk. Smekande dofter. Qvanten FyraSagod. 84 (1900).
δ) om ngt som äts l. dricks: lent l. milt inverka på (ngns gom l. smaksinne o. d.); äv.: vara ljuv l. angenäm l. behaglig för (ngns gom osv.). (Punschen) wet ni wäl att han inte är så farlig, fast den smeker gommen. SundsvP 1886, nr 151, s. 2.
e) (numera föga br.) refl., i uttr. smeka sig med ngt, om person: (söka) stimulera sig l. sin tillförsikt l. sitt kurage o. d. med (hjälp av) ngt. Han ville tydligen ej förödmjuka sig för kollegerna och smekte sig ännu med hoppet, att dessa ej skulle våga gå till det yttersta. KyrkohÅ 1901, s. 35.
3) [eg. bildl. anv. av 1] (numera i sht i vitter stil) om person, med avs. på person: (i avsikt att vinna egen fördel l. uppnå visst syfte o. d.) visa överdriven l. inställsam l. hycklande mildhet l. vänlighet l. artighet l. eftergivenhet o. d. mot (särsk. liktydigt med: överdrivet l. falskt lovprisa l. berömma l. taktiskt smickra); äv. övergående i bet.: göra sig till för l. ställa sig in hos l. krusa l. fjäska l. krypa för (förr äv. liktydigt med: (smickrande l. hycklande) bedra); äv. abs.; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. liktydigt med: insmickrande l. hycklande l. falsk); stundom äv. i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv., dels om, dels med avs. på ngt sakligt (förr särsk. med avs. på ngt som ngn nödgas tillgripa l. använda sig av o. d.); jfr SMEK, sbst.2 3. Rom. 16: 18 (NT 1526; i p. pr., om ord). The (dvs. danskarna) haffue them (dvs. norrmännen) smeekt med Judasze kysz. Svart Gensw. F 1 a (1558). Evangelium .. skrymtar och smeker icke. Borg Luther 1: 107 (1753). Således nödgades mången af största anseende att smeka de ovärdigaste skademedel, till att bibehålla sig. Bergklint Vitt. 232 (1772). Bremer GVerld. 2: 247 (1860; i p. pr., om inställsamhet). Det är klokt att smeka folket, åtminstone tills man blir varm i kläderna. Carlén Köpm. 1: 153 (1860). (C. v. Friesen) hade för öfrigt talat mycket vackert om mig ... Jag har tyckt mig märka hos honom någon lust att smeka mig. Billing AntRiksd. 273 (1905). Då (dvs. om socialdemokraterna vill tillbaka i regeringsställning) kanske marginalväljarna på högerkanten skall smekas. DN 1977, nr 203, s. 2. — särsk. (†) i vissa uttr.; äv. refl. (se f) l. ss. dep. (se g).
b) smeka (ngn) i ögonen, tala fagert (om ngn) l. hyckla vänskap (till ngn) i vederbörandes närvaro. Konst stor, thet är eij troo huar man, / som i ögonnen smekia kan. IErici (1588) i 2Saml. 4: 177. (Falska människor) rosa och smeekia enom j ögonen, och på ryggen enom förtala. Bullernæsius Lögn. 135 (1619).
c) smeka ngn om munnen, ställa sig in hos l. hålla sig väl med l. hyckla vänskap till ngn; anträffat bl. i utvidgad l. bildl. anv., om nation med avs. på annan nation. 2RARP 13: 154 (1742; om Sv., med avs. på andra nationer).
d) smeka ngn till ngt, gm smicker l. hyckleri förleda l. tubba ngn till (att göra) ngt. Oelreich 606 (1755; om riksråd, med avs. på konung).
f) smeka sig med tron, smickra sig med att äga l. hyckla tron (på Kristus). Kolmodin Dufv. 209 (1734).
g) [jfr 1 g] smeka l. smekas med ngn, smickra l. fjäska för l. hyckla vänskap till ngn. The (dvs. danskarna) haffue så mz them (dvs. norrmännen) både smeekt oc lockat. Svart Gensw. F 1 a (1558). Påwen och Konungen j Hispanien, wette tusende sätt, så hyldra och smeekias medh Käiseren .. så at han (osv.). Bureus Påw. B 3 a (1604).
Särsk. förb. (till 1): SMEKA AV10 4. gm l. under smekande ta (l. locka l. lura) av (ngn ngt). Frick SnällKur. 92 (1973; med avs. på kläder). jfr avsmeka. —
SMEKA BORT10 4. gm l. under smekande skaffa bort (ngt) l. bringa (ngt) att försvinna; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Atterbom Lyr. 1: 204 (1818; bildl., om vind, med avs. på bröstduk av flor). Grefvinnan strök Fidelias kind, som om hon varit ett litet barn, hvars sorger kunna smekas bort. GHT 1895, nr 230, s. 2. —
SMEKA FRAM10 4. gm l. under smekande frambringa l. framkalla l. skaffa fram (ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Den lilla flickan förstod att utnyttja sin morfars svaghet för henne, bl. a. genom att smeka fram slantar ur hans börs till godsaker. Atterbom SDikt. 1: V (1837; bildl., om vind, med avs. på toner). Hon står still och låter sej sövas av (piano-)musiken, som hennes mors rena vita händer smeker fram. Sjöman Lekt. 70 (1948). —
SMEKA IN10 4.
1) (numera bl. mera tillf.) gm l. under smekande bringa (ngt) in (ngnstädes); äv. oeg. l. bildl. Andræ Herdabr. 116 (1937; bildl., med avs. på svar).
2) (numera i sht i vitter stil) refl., i uttr. smeka sig in, gm l. under smekande söka l. ta l. skaffa sig in (ngnstädes); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. dels om musik: smekande (se smeka, v. 2 d α) söka sig in (i ngns öra l. sinne), dels (numera knappast br.) om person: (smickrande l. hycklande) ställa sig in (hos ngn l. ngt), smickra l. smila sig in (jfr smeka, v. 3). Serenius Ppp 4 b (1734). Musiken .. smekar sig bra in i örat. AnderssonBrevväxl. 1: 85 (1839). Smeka sig in hos någon (dvs.) .. ställa sig in hos någon. Dalin (1854). —
SMEKA TILL SIG10 4 0, äv. SMEKA SIG TILL10 0 4. gm l. under smekande skaffa (till) sig l. sätta sig i besittning av (ngn l. ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. (numera knappast br.): smickra l. smila till sig (ngt) (jfr smeka, v. 3). Med möda kunde vi smeka oss till den tillstädjelsen, att åtminstone få sätta in oss med våra saker .. under regnfritt tak. Törneros Brev 1: 333 (1826; uppl. 1925); möjl. icke särsk. förb. Bremer Grann. 1: 252 (1837: smeka till mig). Trodde de att han gick med Ebba .. och smekte sig till ett hemman om lördagskvällarna? Moberg Sedebetyg 424 (1935); möjl. icke särsk. förb.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Flertalet av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till smek, sbst.2): A: SMEK-BARN. (smek- 1863 osv. smeke- 1707—1895) (numera bl. tillf.) om barn som (gärna) smeker l. kelar l. vill bli smekt osv. l. som det smeks l. kelas med; i sht förr äv. i utvidgad l. bildl. anv., särsk. om ngns älsklings- l. gullebarn l. gunstling l. favorit (förr äv. om kärleksguden); jfr -unge 1. (Cupido) plä wara smeke-barn / Och om julen narra drängen / Hop med pigan vti sängen. Runius (SVS) 2: 65 (1707). Öfvermåttan god och välmenande har .. (prostinnan) hållit mig som sitt smekebarn. CAGottlund (1821) i HLittSt. 1: 307. Första violinen spelas af penningen ... Han är kapellmästarens gunstling, hans smekebarn. Gullberg SprittvTok. 11 (1895). —
-DAG. [sannol. i analogi med -månad] om dag i nygift pars smekmånad l. -vecka; äv. allmännare, om dag då (gift l. ogift) par (i sht under semesterartade former) lever ut sin kärlek. (Den äkta mannen) gick något an i början så länge smek-dagarna påstodo. CIHallman 301 (1778). SvLittTidskr. 1974, nr 2, s. 49 (i fråga om ogift par). —
-DJUR. (numera bl. tillf.) om sällskapsdjur (som man smeker l. kelar med). Nilsson Fauna 1: 173 (1847; om tam skogsmård). —
(2 b, d (α)) -FORM. [jfr t. koseform] i sht språkvet. ordform (i sht namnform) som används vid kärleksfullt l. ömt l. sinnligt l. förtroligt tilltal till (l. omtalande av) ngn l. ngt (o. som det är angenämt l. behagligt l. ljuvt för vederbörande att höra l. se skriven o. d.); jfr -namn, -ord 1. Bice .. (dvs.) En smekform, förkortad af Beatrice. Böttiger i 2SAH 39: 166 (1864). Bland ”smekformer” (barnkammarformer) av Sigrid har jag iakttagit Sissan och Titti. AlmfA 1924, s. 162. Intressant är att tomten i Danmark-Norge har fått benämningen Nisse, som anses vara en smekform av Nils. FoF 1932, s. 132. —
-FULL.
1) till 1, om person (l. djur): full av smeklust l. som (gärna) vill smeka(s) l. bli smekt; äv. (delvis motsv. smeka, v. 2) i överförd l. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt (särsk. om hand l. fingrar): som röjer smeklust l. som smeker, smekande; särsk. (motsv. smeka, v. 2 c) om persons blick: smeksam (se d. o. 1). Hans hund är mera smekfull än min. Hon snodde med sina smekfulla fingrar i hans hår. Han kastade en smekfull blick på sin fästmö. Weste FörslSAOB (c. 1815). Efter en allwarlig och föga smekfull blick öfwer tidens anda och sträfwan i många mål, kastade .. (Esaias Tegnér i ett tal på vers, vari han hälsade Agardh välkommen i Sv. akademien,) ett öga, fullt af snillets eld och hjertats wärma, på den hädangångne Medlemmen af Akademien (dvs. Claes Fleming). SvLittFT 1834, sp. 576. Östergren (1941).
2) (numera bl. i vitter stil) till 3: full av inställsamt smicker l. hycklande vänlighet, (in)smickrande l. inställsam l. lismande. Serenius (1741). Ej smekfullt smicker får du här förnimma, / blott sanning klingar i de dödas sång. Lindeblad RelSång. 98 (1843). Till statens högsta embeten och heder / Han lyftats av en tunga, smekfull, vig. Kullberg Tasso 1: 41 (1860). —
(2 b, d (α)) -FÖRKORTNING. (numera bl. tillf.) förkortning (av ett ord, i sht ett namn) vars resultat utgör en smekform (äv. konkret(are), om resultat av sådan förkortning). Bice (en smekförkortning af Beatrice). Lovén Dante 1: XIV (1856). —
(2 d α) -LJUD. (numera föga br.) om ljud som är ljuvt l. angenämt l. behagligt l. tilltalande för ngn l. ngns självkänsla l. fåfänga o. d.; särsk. i bild, om tonfall från skaldelyra; jfr smeknings-ljud. Din (dvs. Stiernhielms) lyra var / Ej rik på smekljud. Nyblom VDikt. 296 (1872, 1876). —
-LYSTEN. om person: lysten efter att smeka(s) l. bli smekt; äv. (delvis motsv. smeka, v. 2) i överförd l. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt (särsk. om hand l. fingrar): som röjer smeklystnad l. lystet smeker. Hennes smeklystna fingrar gled över hans nakna rygg. Fröding ESkr. 1: 150 (c. 1900; om personer). Blir du smeklysten, Per, vill du vänslas och kela, / .. då (osv.). Lundgren Ibsen Gynt 103 (1927).
-LYSTNAD. lystnad efter att smeka(s); jfr -lust. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 210. —
(3) -MUN. [jfr t. schmeichelmund] (†) om mun som talar smickersamma l. lismande l. inställsamma ord; anträffat bl. metonymiskt, om insmickrande l. lismande l. inställsam människa; jfr mun, sbst.1 7 a β. Wikforss (1804; under schmeichelmund). Heinrich (1828). —
-MÅNAD. (smek- 1674 osv. smeke- 1618—1738) om den första (åt smek ägnade) månaden av ett äktenskap; äv. i utvidgad anv., om nygift pars (uppehåll l. vistelse ngnstädes för) firande av sådan månad; äv. oeg. l. bildl. (särsk. betecknande inledande period av samförstånd l. harmoni mellan parter); jfr -dag, -vecka, -år. De nygifta är på smekmånad i Italien. Så heet som then brådhe kärleken är, så heet och bittert plägher hatet bliffua, när smeekiemåndhen är vthe. LLaurentii Nyåhrspr. H 4 b (1618). Man befann sig (år 1844) mitt uppe i skandinavismens eldiga smekmånad. Svea 1925, s. 7. Roosevelts smekmånad med kongressen tycks nu börja närma sig sitt slut .. . Kongressen börjar nämligen visa tydliga tecken på att åter få göra sin vilja gällande. SvD(A) 1933, nr 101, s. 13. Sin smekmånad firade de i en avlägsen landsbygd. Östergren (1941). Smekmånaden är ett utomordentligt dåligt sätt att börja äktenskapet på, säger .. (kyrkoherde N. N.). — Det är i det hem de själva skapat som de unga skall börja sitt liv tillsammans och inte i en steril hotellatmosfär. ÖgCorr. 1966, nr 237, s. 10.
-förlamning. anat. i samband med ngns omfamnande i liggande ställning uppkommen pares i armmuskel (ledande till oförmåga att räta ut handen), betingad av att motpartens huvud l. överkropp under längre tid (i sht vid insomnande) vilat på o. utövat tryck mot armen utsträckt i sidled. DN 1970, nr 307, s. 18.
-par. om gift par som firar l. befinner sig på smekmånad; jfr -månads-folk. Johanson Ligap. 167 (1907).
-stämning. om sinnesstämning under l. i samband med smekmånad; äv. oeg. l. bildl. Solnedg. 1: 101 (1910). SvD(A) 1960, nr 298. s. 4 (bildl.).
(2 b, d (α)) -NAMN. namn(form) som används vid kärleksfullt l. ömt l. sinnligt l. förtroligt tilltal till (l. omtalande av) ngn l. ngt (o. som det är angenämt l. behagligt l. ljuvt för vederbörande att höra l. se skrivet (skriven) o. d.); äv. allmännare, liktydigt med: binamn l. tillnamn (stundom äv. närmande sig l. övergående i oeg. bet.: vedernamn l. öknamn); jfr -form, -förkortning, -ord 1. Nordforss (1805). Han nämner henne altid med något smeknamn, såsom Min ängel! Weste FörslSAOB (c. 1815). Du lilla Ny, sade Harriet och begagnade sitt eget speciella smeknamn på Jenny. Aronson Medalj. 66 (1935). Den tunga ränsel, som infanteristen sen gammalt har givit det talande smeknamnet ”mara”. UNT 1936, nr 163, s. 4. Södra uddens fyr, som ölänningarne givit smeknamnet ”Långe Jan”. ActaOel. 6: 30 (1937). Skivorna, som hos den unga klubbspindelskivlingen äro vackert violettblå, ha givit upphov till smeknamnet ”blåögat”. Cortin SvampHb. 111 (1942). I Österns hav lever en snäcka, som på grund av sin skönhet kallas Venussnäckan. Den fick också bära smeknamnet porcella på grund av sin form. Det betyder ”griskultingen”. Kulturen 1951, s. 4. —
(2 b, d α) -NÄMNA. (mera tillf.) (be)nämna (ngn l. ngt) med smeknamn. Öberg Kont. 225 (1909; med avs. på personer). Där man gärna smeknämner sina idrottsstjärnor. Östergren (1941). —
-ORD. [jfr t. schmeichelwort]
1) (numera i sht i vitter stil) till 1, om ord använt vid smekande l. kelande; äv. (o. företrädesvis) oeg. l. bildl., dels (motsv. smeka, v. 2 b) om ord varmed ngn l. ngt tilltalas (l. omtalas) på ett milt l. blitt l. kärleksfullt l. ömt l. sinnligt sätt, dels (motsv. smeka, v. 2 d (α)) om ord som det är angenämt l. behagligt l. ljuvt (för ngn l. ngns självkänsla l. fåfänga o. d.) att höra l. se skrivet o. dyl. l. som dårar l. förtjusar l. förleder; stundom liktydigt med: smeknamn; jfr smeknings-ord. En Herre som kan hwisla, göra luftsprång och säga et Fruntimmer någre söta och ljuflige smekord, den är en stålle. Posten 1769, s. 941. Då .. (kvinnornas) fåfänga och öfvertygelsen om deras behags trollkraft kommer dem att taga hvarje smekord för känslans sanna språk: så (osv.). Rademine Knigge 2: 93 (1804). Salvatores hustru höll just på .. att med alla de smekord som endast en mor känner söka förmå .. (sonen) att svälja ned litet mjölk. Munthe Skizz. 51 (1888). (Katten) fick .. en massa smekord. Hagberg Pérez Galdós Mar. 44 (1894). Jag drömmer, att du lagt din arm om mig, / .. Du viskar smekord med din blida röst. Gierow SolLys. 19 (1925). ’Lilla pyret', hans vanliga smekord på makan. Östergren (1941).
2) (numera bl. i vitter stil) till 3: (för ngn l. ngns självkänsla l. fåfänga o. d. angenämt l. ljuvt) ord varmed man taktiskt smickrar l. bedrar, smickerord; jfr -tal. Möller 2: 823 (1785). Skönheten fiskar med sminkade kinder, / Med smekord, och granlåt, och (osv.). Björn Pap. 39 (1794); möjl. till 1. Auerbach (1913). —
-SJUK.
1) till 1, om person: sjuk (se d. o. 4) efter att smeka(s) l. bli smekt, smeklysten; äv. (delvis motsv. smeka, v. 2) i överförd l. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt (särsk. om hand l. fingrar): som röjer egenskapen l. förhållandet att vara smeksjuk l. som smeksjukt smeker; särsk. (motsv. smeka, v. 2 d α) om ngns röst (äv. övergående i bet.: trånsjuk l. trånande). Smeksjuka kvinnohänder. Det är en fjättrande liten kvinnoröst, inställsam — smeksjuk. Lindberg AnnLis 200 (1901). (Flickan) var smeksjuk som en katt förstås. Sparre KaptKrus. 81 (1923).
-TAG. (i sht ngt vard.) i pl., om humör l. lust att smeka(s); särsk. i uttr. vara l. komma i smektagen, vara resp. komma i humör att smeka(s) l. ha resp. få lust till smek. Han hade kommit riktigt i smektagen efter sista groggen. Hillman Palacio Valdés DJulR 77 (1912). —
(3) -TAL. (†) om insmickrande l. inställsamt l. lismande tal; jfr -ord 2. Ekblad 34 (1764). Alt det fagra snack ock fägnande smektal, som konungadottern bar fram med mjuk tunga ock mycken talförhet, ginge altför sent att upprepa. Landsm. V. 6: 121 (1891). —
-UNGE.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, om barn som (gärna) smeker l. kelar l. som man l. ngn (gärna) smeker l. kelar med (särsk. liktydigt med: kelgris); äv. om vuxen person (i sht kvinna) som älskar att smeka(s) l. kela l. som ngn smeker l. kelar med (förr äv. liktydigt med dels: älskare, dels: älskarinna); i sht förr äv. i utvidgad l. bildl. anv., dels om barn som i särskilt hög grad är föremål för (sina föräldrars l. sin omgivnings) ömhet l. omsorg, älsklings- l. gullebarn, skötebarn, dels om bortskämt l. bortklemat barn, morsgris; jfr -barn. Sahlstedt (1773). (Sv.) Smekunge .. (fr.) Mignon. Mignonne. Amant. Amante. Mignon — Mignonne de couchette. Nordforss (1805). (Sv.) Smekunge .. (t.) Muttersöhnchen. Heinrich (1814). Den gossen, flickan är mammas smekunge. Weste FörslSAOB (c. 1815). Smekunge .. (dvs.) Barn ell. flicka, som man håller mycket af och ständigt smeker. Dalin (1854). Det är ju min hjärtans kär, som är på väg till staden! ropade flottkarlen öfverraskad. — Det var med den där smekungen han kuttrade, han där. Arkadius Pakkala 15 (1895). (Sv.) smekunge .. (t.) Schoszkind .. verhätscheltes Kind. Auerbach (1913).
2) [eg. utvidgad l. bildl. anv. av 1 (delvis med anslutning till 3)] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om (inställsam l. lismande) person åtnjutande konungs l. furstlig persons gunst, gunstling, favorit (se d. o. 1). Oelreich 78 (1755). Det stack .. (G. III:s) fåfänga, att Ehrensvärd var vittne till den kunglige smekungens (dvs. Muncks) dumhet. Crusenstolpe Mor. 2: 97 (1840). (Frankrikes konung) Henrik 3 .. var en karaktärslös vekling, hvars enda intresse bestod uti att söka döda tiden, i sällskap med unga narraktiga gunstlingar, dem man på spe kallade konungens ”smekungar”. Pallin NTidH 59 (1878). Gustafs (III:s) ovänner fingo tillfälle att klandra hans svaghet .. för dessa ”smekungar”, som .. (konungens gunstlingar) kallades. SvH 8: 45 (1904).
3) (numera knappast br.) till 3: (inställsam) smickrare, lismare, skrymtare. Schultze Ordb. 4603 (c. 1755). (Sv.) smekunge (fr.) petit[e] câlin[e]. Hammar (1936); möjl. till 1. —
-VECKA. [sannol. i analogi med -månad] om den första (åt smek ägnade) veckan l. var o. en av de första (åt smek ägnade) veckorna av ett äktenskap; äv. allmännare, om vecka då (gift l. ogift) par (i sht under semesterartade former) lever ut sin kärlek. Man talar om smekweckor i början af äktenskapet. JournLTh. 1812, nr 195, s. 2. Smekveckan slut för Britt. Peter reser till Hollywood. AB 1964, nr 53, s. 7. (Männen) tar oss (dvs. kvinnorna) med på en smekvecka till en liten romantisk fiskarby på Costa Brava. DN(A) 1965, nr 32, s. 8. —
-ÅR. [sannol. i analogi med -månad] (numera bl. tillf.) om det första (åt smek ägnade) året av ett äktenskap. Ahnfelt StudM 1: 276 (1857). —
-ÖGA.
1) (i vitter stil) till 2 c: smekande öga, öga med sammetsmjuk blick. Johansson RödaHuv. 2—3: 175 (1917; i pl., hos liten flicka).
2) (†) till 3, om öga med insmickrande l. inställsam blick; anträffat bl. metonymiskt, ss. nedsättande benämning på kunglig persons gunstling l. favorit. Topelius Planet. 2: 183 (1889).
-BARN, se A. —
-MÅNAD, se A.
Avledn.: SMEKAKTIG, adj.
1) (numera bl. tillf.) till 1, om person (l. djur): som gärna vill smeka(s) l. bli smekt, smekfull (se d. o. 1), smeksam (se d. o. 1); äv. (delvis motsv. smeka, v. 2) i överförd l. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt (särsk. ss. adv.: på ett smeksamt sätt). (Sv.) Smekaktig .. (t.) liebkosend, schmeichelhaft. Möller (1790); jfr 2. Smekaktig .. (dvs.) Fallen för att smeka. Dalin (1854). Svensk insjönatur är smekaktigt ljuv. Martinson Kap 55 (1933).
2) (†) till 3: taktiskt smickrande, inställsam l. lismande l. falsk. Wijdare, så skalt tu i Hofwet, nu hoos thenne, tå hoos en annan, medh skänck och gåfwor tigh .. känder göra. .. Gåfwons wärde skal tu medh titt (sannol. felaktigt för itt) smekachtigt taal, stoort Reverentz och wälwilligheet ifrån tigh gifwa och vpfylla. Forsius Fosz 287 (1621). Hennes (dvs. hustruns) taal och swar thet är smeekachtigt. Chronander Bel. B 4 a (1649). SvTyHlex. (1872). —
SMEKARE, m.//(ig.) [fsv. smekiare (i bet. 2); jfr mlt. smēker(e) (i bet. 2)]
1) (numera bl. tillf.) till 1: (mans)person som gärna vill smeka(s) l. bli smekt, smeklysten l. smeksjuk (mans)person. (Sv.) Smekare .. (dvs.) den som smeker .. (lat.) Palpator. Schultze Ordb. 4602 (c. 1755). Du mins kanske, att jag nästan alls icke brukat kyssa mina barn, men den här lilla smekarn har varit så färdig med sin lilla vänliga mun. FRuneberg (1844) hos Strömborg Runebg IV. 1: 526.
2) (†) till 3, om (mans)person som taktiskt smickrar, lismare l. (lismande) bedragare; jfr smek, sbst.1 3. Björkegren (1795; under cajoleur). ÖoL (1852). —
SMEKERI, n. [jfr mlt. smēkerīe] (†) till 3, om inställsamt beteende l. taktiskt smickrande tal, kryperi l. hyckleri l. lismeri o. d.; äv. liktydigt med: bedrägeri l. förräderi l. falskhet (äv. närmande sig l. övergående i konkretare bet.: bedräglig l. förrädisk handling). Herren förstöre alt smekerij. Psalt. 12: 4 (öv. 1536; Bib. 1917: alla hala läppar). Wårt förbudh är inthet Fougdte förbodh, Derföre borde eder tilbörligit straff, att i tillstädie .. honom .. att understå sigh thett att företagha, som wij hafve förbudit, Och skole i föghe niuthe thett till godho edert smeekerij. Karl IX (1607) i HSH 18: 362. Läkiare konsten .. är icke annat, än itt stycke aff smekerij. Forsius Fosz 462 (1621). (Han inställde sig icke, trots att han) medh Smekerij och ahnseenligh lofwen att komme .. för Rätten .. togh sijn Breff och Documentter här af Rätten. BtÅboH I. 8: 87 (1636). Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668). —
SMEKERSKA, f. [delvis till smekare] (tillf.) till 1: kvinnlig person som gärna vill smeka(s) l. bli smekt, smeklysten l. smeksjuk kvinna l. flicka. Lodenius TidsgNidv. 121 (1928). —
SMEKIG, adj. (†) till 3.
1) (alltför) foglig l. eftergiven l. undfallande. Om vij äre alt för smekige och förzagde, kunna .. (danskarna) och blasmera oss och säja, vij giffve alt för myckit effter. RP 11: 60 (1645).
2) taktiskt inställsam l. smickrande, hycklande l. lismande l. falsk. Schenberg (1739). Schultze Ordb. 4603 (c. 1755). —
SMEKSAM, adj.
1) till 1, om person (l. djur): som (gärna) vill smeka(s) l. bli smekt, smekfull (se d. o. 1); äv. (delvis motsv. smeka, v. 2) i överförd l. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt (särsk. om (rörelse av) hand l. fingrar), dels: som röjer smeklust l. åtrå l. sinnlighet l. ömhet l. kärlek o. d., dels: som smeker l. är l. innebär smekande; särsk. dels (motsv. smeka, v. 2 c) om persons öga l. blick, dels (motsv. smeka, v. 2 d α) om ngt ljudligt (i sht musik l. ngns sång l. röst), o. i denna anv. äv. övergående i bet.: sinnesbedårande l. tjusande l. ljuv (stundom äv. allmännare, liktydigt med: melodisk l. välljudande). Den sjuka pojken kände moderns smeksamma hand på sin panna. De smeksamma rörelserna av hans fingrar över hennes kropp väckte hennes åtrå. Moderns smeksamma blick (ögon) följde den lilles lek i sandlådan. Bellman Gell. 61 (1793; om hand). Den Indiska staren blir mycket smeksam och lär sig tala lika wäl som en papgoja. Holmström Ström NatLb. 2: 147 (1852). Kvällsblidt blåna bergen, / bortom pelarhallen / sjunges sakta smeksam sång. Levertin NDikt. 35 (1894). Jag kände, hur en smeksam västanfläkt / drog fram. Törnqvist Skymt. 34 (1910). (Reklamartisten) gjorde en smeksam rörelse i luften utmed (skylt-)dockans sidokontur. Boye Ast. 8 (1931). Esters skämt om pojkar och kärlek var smeksamt men till ytterlighet naivt. Hedberg VackrTänd. 83 (1943). särsk. i vissa oeg. l. bildl. anv.
a) (numera bl. i vitter stil) om gång (se d. o. I 1 d): som kännetecknas av att fötterna mjukt l. varligt berör golvet, mjukt glidande. Lundgren MålAnt. 1: 422 (1874; om flickas gång).
b) (numera i sht i fackspr., särsk. språkvet.) i vissa anv. med huvudord betecknande (l. anknytande till) ngt språkligt.
α) om ändelse: som gör ett ord smeksamt; som förlänar ett ord egenskapen l. karaktären av ett smekord (se d. o. 1). Tegnér HemOrd 18 (1881; om diminutivändelse i italienskan).
β) om omkväde o. d.: angenämt l. ljuvt ljudande l. melodisk l. välklingande. Fröding Eftersk. 2: 98 (1892, 1910).
γ) om karaktär l. anstrykning o. d. hos ett ord o. d.: som kommer ordet osv. att uppfattas ss. (mer l. mindre) smeksamt. Särskildt stockholmskan uppradar ofta .. en hel följd maskulina -a-adjektiver af smeksam karakter. EHVTegnér i 3SAH 6: 361 (1891). (Elfstrand o.) Gabrielson 32 (1945; om anstrykning hos adjektiv i engelskan).
2) (numera bl. i vitter stil) till 3: inställsamt l. taktiskt mild l. öm l. kärleksfull l. berömmande l. eftergiven o. d.; särsk. liktydigt med: insmickrande l. lismande l. krypande l. inställsam (övergående i bet.: hycklande l. falsk l. bedräglig). Den vackra verldens folk .. / ge dolksting med en hand som smeksamt vinka skall. LBÄ 7—8: 12 (1797). ”Hvad är det då (som står i hörnskåpet)?” sade mrs Cluppins smeksamt. ”Jag vet att du säger det åt mig, Tommy.” Backman Dickens Pickw. 2: 281 (1871). I hela rysshemsökelsens långa dystra historia om handlingslös villrådighet och om benägenhet att lyssna till den anfallande maktens smeksamma erbjudanden, sticker det en och annan gång fram en ansats till viljefriskt motstånd. 2SvKulturb. 1—2: 46 (1934).
Avledn.: smeksamhet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara smeksam; särsk. (o. numera nästan bl.) till smeksam 1; stundom äv. konkretare, om utslag l. yttring av smeksamhet (i ovan angiven bet.). Holmström Ström NatLb. 2: 97 (1852; hos fåglar). Hon har alltid .. överhopat en med sin(a) smeksamhet(er). Östergren (1941).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content