SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TYFUS ty4fus, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. -ph-)
Etymologi
[jfr d. tyfus, t., eng. typhus; av nylat. typhus, av gr. τῦφος, töcken, rök, kvalm m. m., samhörigt med τύφειν, få att ryka; till den rot som äv. föreligger i DOV, adj. — Jfr TYFOID, TYFÖS]
av bakterier orsakad infektionssjukdom som kännetecknas av feber o. muskel- l. huvudvärk samt hudutslag, fläcktyfus; äv. dels (i icke fackmässigt spr.) om tyfoidfeber, dels (numera i sht ss. senare led i ssgr) ss. benämning på olika bakteriesjukdomar hos (hus)djur; i sht förr äv. allmännare, om (epidemisk) infektionssjukdom med (långvarig) feber l. stark allmänpåverkan (ss. omtöckning l. avmagring o. d.). LittT 1795, s. 207. Reid Clanny påstår att i Typhus (Nervfeber) blir blodet under sjukdomens tilltagande beständigt vattenhaltigare, men concentreras åter mer och mer under sjukdomens aftagande. Berzelius Kemi 6: 89 (1830). Tyfus hos swin, som äfwen kallas Rödsjuka, Röda oret, Skarlakansfeber m. m. .. är en af de allmännaste och farligaste sjukdomar. Lundberg HusdjSj. 103 (1868). Tyfusen hade härjat fruktansvärt i (fång)lägret. Segerstedt Händ. 7 (1919, 1926). Tyfus och malaria är exempel på sådana sjukdomar där människor med olika HLA(-)anlag överlever bättre eller dör lättare. Wigzell Immunförsvar 47 (1984). — jfr ABDOMINAL-, FLÄCK-, FÄNGELSE-, HUNGER-, HÄST-, KRIGS-, RÅTT-, TARM-TYFUS m. fl.
Ssgr: TYFUS-ARTAD, p. adj. som har karaktären av l. erinrar om tyfus; jfr tyfös. VetAH 1818, s. 239. De sjukdomar, som härjade så svårt (under finska kriget 1808–09), voro väl tyfusartade infektioner av olika slag. SvFlH 3: 517 (1945). —
-BACILL. (numera bl. tillf.) jfr bacill II o. -bakterie. ASScF 18: 292 (1891). Tyfusbacillen kunde resa med loppan i undernärda efterkrigsår. Martinson Kap 11 (1933). —
-BAKTERIE. bakterie som orsakar tyfus; jfr -bacill. LAHT 1896, s. 211. Milliarder mjölksyrebakterier göra oss ingen skada, under det några få tyfus- eller difteribakterier i den mjölk, vi dricka, kunna medföra lifsfarliga sjukdomar. LfF 1910, s. 193. —
-EPIDEMI. Huss Typhus 5 (1855). —
-FALL. jfr fall XII 4 f. Strindberg Kamm. 1: 11 (1907). Researrangören .. flyttade nyligen 400 gäster från ett hotell, där tre tyfusfall påträffats. Expressen 30 ⁄ 8 1997, s. 13. —
-FEBER. (†) om tyfus. TLäk. 1835, s. 300. Under en tidpunkt då så mycket .. blifvit meddeladt rörande begreppen typhus- och typhoidfeber synes det som borde man kunnat blifva ense om huruvida de sjukdomsprocesser, som med dessa benämningar betecknas, äro tvenne .. (processer) eller tvenne formförändringar. Huss Typhus 1 (1855). Böök 4Sekl. 76 (1925, 1928). —
-GIFT. (†) om smittämne som anses orsaka tyfus. TTekn. 1860, 1: 229. Enligt .. (Pettenkoferska teorin) kunde tyfusgiftet icke direkt överföras från människa till människa, utan måste från den sjuke först komma i en med organiska ämnen förorenad mark och där genomlöpa en mognadsprocess. Wirgin Häls. 3: 42 (1933). —
-IMMUNISERING. (†) jfr immunisera. Nyström StridSår 90 (1915). —
-LEVER. (†) om angripen lever hos tyfuspatient. ASScF 18: 320 (1891). —
-LIK, n. (†) lik av person som dött i tyfus. ASScF 18: 292 (1891). —
-PATIENT. patient som har haft l. vårdas för tyfus. Schulthess (1885). Läkaren hade yrkat på, att tyfuspatienter (både dem med fläckfeber och tyfoidfeber) alltid skulle isoleras å särskilda rum å sjukhusen. Bergstrand SvLäkS 223 (1958). —
-SERUM. (förr) serum (använt) mot tyfus. Berg Krig. 57 (1915). Lindskog o. Zetterberg (1975). —
-SMITTA. smitta varigm tyfus sprids. Då tyfussmitta fanns i mjölken från en gård, så spreds smittan säkert till alla andra gårdar. LAHT 1896, s. 211. —
-SMITTAD, p. adj. smittad av l. med tyfus. Hos den tyfussmittade utsöndras smittämnet ur kroppen redan under inkubationsstadiet. 2NF 30: 528 (1920).
Spoiler title
Spoiler content