SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1961  
RÅTTA rot3a2, f. l. r.; best. -an; pl. -or ((†) -er G1R 19: 123 (1548), Linné Diet. 2: 158 (c. 1750)); förr äv. RÅTT, sbst.3, m. l. r.; anträffat bl. i best. -en.
Ordformer
(rot- i ssg 1621 (: Rotkonungar). rotta 15381896. råt- i ssgr 1668 (: Råtfäla)1755 (: Råt-frat). råtta 1639 (: Råttan, sg. best.) osv. råtten, sg. best. 17631864)
Etymologi
[fsv. rotta; jfr dan. o. nor. rotte, nyisl. rotta; av mlt. rotte; jfr mlt. ratte, fsax. ratta, mnl. ratte rotte, holl. rat, rot, fht. rato, ratta, ratza, t. ratte, ratze, feng. rætt, eng. rat, fr. rat, it. ratto, span. rato; av omtvistat urspr.; med avs. på formen rått jfr sv. dial. rått, m. (möjl. bildat till råtta efter mönster av ordparet KATTA : KATT). — Jfr RATTIER]
1) (ss. skadedjur uppträdande) gnagare av det till släktet Mus Lin. (av familjen Muridæ) hörande undersläktet Rattus Lin., i sht arterna Rattus rattus Lin. (äv. benämnd svart råtta) o. Rattus norvegicus Berk. (äv. benämnd brun råtta); i pl. äv. (zool.) ss. benämning på undersläktet Rattus Lin.; äv. (i sht ss. senare led i ssgr, zool.) allmännare, dels om vissa arter tillhörande familjen Muridæ (råttdjur), särsk. underfamiljen Murinæ, dels om vissa råttliknande däggdjur utanför familjen Muridæ. VarRerV 52 (1538). Så sökie nu alle the Rotter och Mösser ther wåre i Byn tiitt som samme (förut omtalade) Spannemåle ligger, och göre ther stor skadhe. G1R 19: 123 (1548). De Rommare åto råttor som en delice, hvarom Plinius skrifver, men han beskrifver intet Råttorne, så vi ej veta, hvad det varit för slag. Linné FörelDjurr. 50 (1748); jfr SJU-SOVARE. Råttorna hafva en lång, nästan naken, fjällig svans och äta allt hvad de komma öfver. Berlin Lrb. 33 (1880). Det är väl icke råttor på vinden! Strindberg Dam. 142 (1898). Bruna råttan har på .. många ställen (dock ej i det asiatiska hemlandet) förträngt den svarta. Quennerstedt KampTillv. 58 (1899). Råttor fruktas framförallt som spridare av pest. SvUppslB 23: 694 (1935). (Katten) gjorde ansatser till att jaga råttor ute på gården. Martinson KärlekKr. 252 (1947). — jfr BISAM-, BLIND-, BLÅ-, BOK-, BÄRG-, BÄVER-, DESMANS-, FARAO-, FJÄLL-, FLYTT-, FÄLT-, HUS-, JORD-, KINDPÅS-, KLOAK-, KYRK-, KÄNGURU-, MARK-, MULLVADS-, MYSK-, NÄBB-, OPOSSUM-, PALM-, PEST-, PIGG-, PLÖJ-, PUNG-, SIBET-, SISEL-, SKOGS-, SKÅP-, SPRING-, SVART-, SÄDES-, VATTEN-, ÅKER-RÅTTA m. fl. — särsk.
a) i ordspr., ordstäv o. stående talesätt. Bärget föder en råtta o. d., se BÄRG 1 b. När katten är borta, dansa råttorna på bordet o. d., se DANSA, v. 2. Een slijk Rotta höfwes een sådan Fälla. Schroderus KyskSpeg. D 7 b (1622). Arm Rotta, som icke weet meehr än ett hool. Grubb 34 (1665). ”Jag sitter inte så illa” — sa' råttan, satt på osten. Holmström Sa' han 47 (1876). Många råttor binda icke katten. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk. i uttr. råttorna överge l. lämna det sjunkande skeppet o. d., ss. beteckning för att deltagare l. delägare i ngt l. anhängare av ngn l. ngt i en (annalkande) kritisk situation svika l. dra sig undan (med syftning på sjömännens tro att ett fartyg som överges av råttorna är dömt att gå under). Ständigt lämna nya överlöpare Kartum — det är råttorna, som överge det sjunkande skeppet. Hedin Pol 2: 152 (1911). Då dekanus anmälde, att två av fakultetens docenter hade begärt tjänstgöringsbetyg för att söka befattningar utanför universitetet, muttrade Agardh halvhögt: ”Råttorna övergiva det sjunkande skeppet”. LundagKron. 1: 39 (1918; sannol. cit. fr. c. 1877). jfr (tillf.): Den olycklige pastorns aktier hade betydligt fallit (efter valet): råttorna hade öfvergifvit det åt undergången invigda huset. Topelius Vint. I. 2: 144 (1867, 1880).
b) i jämförelser. Fienden .. hade kunnat taga oss (dvs. den svenska hären) bort såsom råtter i en fälla. Rhyzelius Ant. 92 (c. 1750). De kutiga tidningsgummorna sprida sig som grå råttor över staden. Siwertz JoDr. 151 (1928). — särsk.
α) i sådana uttr. som våt som en råtta l. se ut som l. likna en dränkt råtta o. d., med syftning på en våt resp. dränkt råttas toviga o. ömkliga utseende. Genast öste regnet ned. .. Och alla skrattade, våta som råttor. VLitt. 1: 512 (1902). Tjitjerin liknade mer än vanligt en dränkt råtta. Claëson Lockhart PolAgent 305 (1933).
β) i uttr. (vara) tyst som en råtta o. d., (vara) alldeles tyst l. dödstyst l. tyst som en mus; jfr MUS 1 a γ slutet. Var tyst, som råtten i en lår. Wallenberg (SVS) 1: 30 (1763). Lektorn häpnade och blef tyst som en råtta. Benedictsson Ber. 60 (1886). Moberg Nybygg. 113 (1956).
γ) (†) i fråga om sömn l. sömnighet (med syftning på gnagaren sjusovare). Tu soffuer meer än een rotta. FormPuerColl. A 4 b (1559, 1579). Schroderus Comenius 208 (1639).
c) i uttr. katt och råtta o. d., ss. benämning på en lek, se KATT I 1 e β.
d) i överförd anv., om föremål föreställande en råtta. Een Rotta medh Uhrwerke. Karlson EBraheHem 70 (i handl. fr. c. 1675).
2) bildl.
a) om djur.
α) i uttr. luftens råttor, om sparvar, särsk. gråsparvar. Ericson Fågelkås. 1: 76 (1906).
β) (†) om liten o. dålig häst. Weste 2: 1975 (1807). Dalin 2: 770 (1855).
b) (utom i α o. β numera bl. tillf.) mer l. mindre nedsättande, om person. Den 2 Aprillis .. Kärde Hindrich Malns dotter Margitta .. till Malin Jonas dotter, det hon hafuer skäldt henne till Höglärde Mester Johan Bahns Rotta. EkenäsDomb. 1: 173 (1653). Vänta bara! Jag träffar dig väl på gatan, du råtta! du jordsvamp! VLitt. 1: 525 (1903). — särsk.
α) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om elev i viss lärdomsskola l. visst lärovärk l. i viss klass i en skola. Jag (dvs. en av gossarna i Klara trivialskola) har lofvat råttorna i Catharina (kyrkskola) stryk, och stryk ska' de ha. Blanche FlStadsg. 11 (1847). Råtta .. (dvs.) lärjunge i andra klassen. Landsm. XVIII. 8: 34 (1900; från Uppsala). Gossarna i storskolan (i Helsingfors), ”råttorna”(,) voro .. fiender till de finare lyceisterna .., af dem kallade ”kissor”. Ramsay Barnaår 2: 30 (1904). TurÅ 1930, s. 128 (om elev vid lärovärket i Örebro i ä. tid). Samuelsson HALärovUpps. 678 (1952; om elev vid lärovärket i Uppsala i ä. tid). — jfr KYRK-, LATIN-, SKOL-RÅTTA.
β) ss. senare led i ssgr, om person som utövar visst yrke l. håller till i vissa lokaler l. på viss plats o. d.; jfr KÖKE-, STADS-, TEATER-, TULL-RÅTTA m. fl. jfr: Balettråttornas liv o. leverne. SvD(A) 1924, nr 41, s. 15. — särsk. om person som håller till i vissa lokaler o. där bedriver stöld; jfr HOTELL-, TÅG-RÅTTA. jfr: En butiksråtta .. har dömts för första resan stöld. Östergren (cit. fr. 1928).
c) om föremål som på ett l. annat sätt påminner om en råtta; i ssgn LED-RÅTTA.
Anm. Starkt vard. användes äv. i vissa trakter (i bet. 1) formen rådis 4dis, best. -en, pl. -ar. GbgP 1949, nr 5, s. 10. Fogelström Vakna 115 (1949).
Ssgr (till 1): A: RÅTT-ANSIKTE~020. företrädesvis bildl., i fråga om människa: litet o. spetsigt ansikte med framspringande näsparti o. vikande haka (o. med listig uppsyn). Virén Skizz. 90 (1890).
-ART. zool. jfr art 8 a α. VetAH 1788, s. 315.
-ARTAD, p. adj. zool. jfr arta V 3. Björkman (1889). De rått- och sorkartade gnagarne. SkogsvT 1906, s. 70.
-BEKÄMPANDE, n. 3NF (1932).
-BEKÄMPNING. Råttbekämpn. 7 (1950).
-BETT. jfr bett 2, 3. Ödmann StrSaml. 2: 38 (1785).
Ssgr: råttbetts-, äv. råttbett-feber. [jfr eng. rat-bitefever] med. smittosam febersjukdom vållad av en mikroorganism som kan överföras gm råttbett, sodoku. Wirgin Häls. 3: 101 (1933).
-sjukdom. med. = -betts-feber. SvLäkT 1931, s. 1625.
-BITEN, p. adj. biten av en råtta. SAOL (1950).
-BO, n. (rått- 1659 osv. råtte- 15741786)
1) råttas bo. HB 2: 94 (1574).
2) bildl., om fattig o. dålig bostad l. bebyggelse l. uselt samhälle, håla o. d. Borg Luther 2: 164 (1753). Du spetälskehåla och gråa råttbo med bottenstank och grändrask. Högberg Vred. 3: 251 (1906; om Härnösand).
-BORR. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) redskap för borrande av hål i jorden för fångst av möss. TT 1872, s. 311. Rebau NatH 1: 216 (1879).
-BRUN. som har en råttas (grå)bruna färg; äv. om färg: som utgör sådan färgnyans. Lönnberg Ren. 5 (1909; om färg hos ren). Krusenstjerna Fatt. 1: 50 (1935; om kjol).
-CERTIFIKAT. [jfr eng. deratization certificate] sjöt. skriftligt bevis att råttutrotning värkställts l. icke behöver värkställas på fartyg. SohlmanSjölex. (1955).
-DANS. jfr dans 7 b α. SAOB D 325 (1907). Fridegård Tack 104 (1936).
-DJUR. zool. om gnagare av familjen Muridæ; i pl. äv. ss. benämning på familjen. Thorell Zool. 2: 131 (1861).
-ENHET~02, äv. ~20. [jfr t. ratteneinheit] farm. vid standardisering av vitamin- o. hormonpreparat o. d. använd enhet, som utgöres av den minsta mängd av preparatet som hos en råtta framkallar de för preparatet speciella biologiska reaktionerna. Wernstedt (1943).
-EXKREMENT. SvLäkT 1922, s. 115.
-FAMILJ.
1) jfr familj 2 f. Råttbekämpn. 4 (1950).
2) zool. i sg. best.: familjen Muridæ; jfr -djur. Dalin FrSvLex. 2: 157 (1843). Thorell Zool. 2: 132 (1861).
-FLINTA, r. l. f. (†) om grå kvarts. Rinman 2: 354 (1789).
-FLÄCK. (†) om födelsemärke bestående av en jämförelsevis stor, brun (något upphöjd o. luddig) fläck; jfr -märke. Erkeb(iskop) Lenæus hade en dotter med rottfläck i ansigtet. Wieselgren SvSkL 1: 199 (1833). BL 8: 251 (1841).
-FRAT. (rått- 1755 osv. råtte- 1692) råttors skadegörelse (gm gnagning) på lagrad spannmål o. d.; äv. om på sådant sätt uppkommen avgång l. förlust; jfr frat 1. VDAkt. 1692, nr 337. Afräkning för råttfrat. Zeipel Set. 1—2: 97 (1847). Östergren (1937).
-FRI. om plats l. utrymme o. d.: fri från råttor; skyddad för råttor; om golv l. skåp l. lår o. d. äv.: som effektivt utestänger råttor, råttsäker. Lårar, fat eller säckar, hvilka förvaras på en råttfri, mörk och torr plats. Alm- (Sthm) 1833, s. 45. (Höns-)Huset bör ha .. råttfritt golf. 2NF 12: 264 (1909). En god råtthund eller katt har kunnat hålla en gård råttfri under långa tider. Wirgin Häls. 3: 310 (1933).
-FÅNGARE, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 m. l. r. [jfr dan. o. nor. rottefanger, t. rattenfänger]
1) (i sht i fråga om ä. förh.) person som (yrkesmässigt) fångar l. utrotar råttor; jfr -fängare. Serenius Yy 2 b (1734). Den dämoniska flöjt, som blåstes av råttfångaren i Hameln. Siwertz JoDr. 107 (1928). Han var .. råttfångare! Professionell råttfångare! Jacobsson BöljBlå 102 (1932; om förh. i London).
2) om djur (särsk. katt l. hund) som fångar (o. förtär) råttor. VetAH 1793, s. 283 (om uggla). Langlet Husm. 691 (1884; om katt). Hammarström Löns Vidu 10 (1920; om hund).
Ssg (till -fångare 1): råttfångar(e)-skrå. (förr) 4Brehm 4: 419 (1923; om förh. i Paris 1841).
-FÅNGST. fångande av råttor. Oldendorp 1: 82 (1786).
-FÄLLA, r. l. f. (rått- 1639 osv. råtta- 15291559. råtte- 15591739) [jfr d. rottefælde, nor. rottefelle, t. rattenfalle] fälla (se fälla, sbst.1 1) för fångande av råttor. HSH 37: 3 (1529). särsk. bildl.; jfr fälla, sbst.1 2 b. Ett äckta stånd, det är en råttefälla, / Den ute är will inn, den inne är will ut. IHolmström (c. 1700) i 2Saml. 2: 99. Hit in (i hotellbyggnaden) togo några (av de i gatuoroligheterna inblandade) sin tillflykt (undan gendarmerna), men det var en veritabel råttfälla. Jacobsson BöljBlå 132 (1932).
Ssgr: råttfälls-, äv. råttfälle-fabrik. SuntFörn. 1932, s. 448.
-makare. (i sht om ä. förh.) tillvärkare av råttfällor. Göth TräskoP 256 (1938; om förh. i slutet av 1800-talet). Nilsson BombiNick 236 (1946).
-FÄNGARE. (rått- c. 1755 osv. råtte- 16251626) [jfr d. rottefænger, nor. rottefenger, t. rattenfänger] (i sht i fråga om ä. förh.) = -fångare 1; särsk. om en i den tyska staden Hameln i Hannover på 1200-talet uppträdande sägenfigur. En tysch Rottefenger. VRP 1625, s. 120. Heidenstam Svensk. 1: 255 (1908; om förh. på 1400-talet). Råttfängaren i Hameln. 2SvUppslB 12: 865 (1949).
-FÄRG. råttgrå l. råttbrun färg. Nordforss (1805). Lieberath FriluftFl. 10 (1935).
-FÄRGAD, p. adj. jfr -färg. Meurman (1847). En råttfärgad vallack. Ahrenberg Öst. 11 (1890).
-GIFT, n. [jfr dan. o. nor. rottegift, t. rattengift] gift använt till utrotande av råttor; förr särsk. ss. benämning på arsenik (se d. o. 2). Schultze Ordb. 1509 (c. 1755). De olyckor, som förfarenheten .. visat kunna hända .. genom arsenic eller så kallat råttgift. PH 13: 428 (1786). (Hunden) King fick råttgift i sig en dag nere vid soptunnorna och dog efter förfärliga kval. Heerberger Dag 150 (1939).
-GNAG.
1) (i sht i fackspr.) gnagning av råttor; förhållandet att ngt gnagts av råttor; äv. konkretare, om skada uppkommen gm sådan gnagning l. märke som uppkommit därvid. SkogsvT 1906, s. 121.
2) trädg. prydnadsväxt tillhörande det i Australien o. Asien hemmahörande växtsläktet Myoporum Banks et Sol., med genomskinligt punkterade blad. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 310 (1947).
-GNAGD, äv. (numera föga br.) -GNAGEN, äv. (företrädesvis i Finl.) -GNAGAD l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -GNAVD, p. adj. gnagd av råttor; jfr -äten. Den gamla rått-gnagna osten Nestor. Hagberg Shaksp. 8: 251 (1849). Katakombernas råttgnagade och förvittrade benrangel. Ahrenberg Stud. 345 (1878). Mandel .. (får icke) vara .. ”kantstött”, råttgnavd eller maskäten. Högstedt HembBröd 51 (1917).
-GRÅ. [jfr d. rottegrå, t. rattengrau] som har samma grå färg som en råtta; äv. om färg: som utgör sådan färgnyans. Steffen ModEngl. 255 (1893). En bondehop i råttgrå tröjor. Moberg Rid 102 (1941).
-HUND. hund som är (skicklig) råttfångare. Bergström HbJagtv. 112 (1872).
Ssg: råtthunds-ras, r. l. m. l. f. SöndN 1873, s. 124.
-HÅL, n. hål som gnagts av råttor; hål i golv l. vägg som leder in till en gång l. ett bo för råttor; jfr mus-hål; äv. mer l. mindre bildl. Råtthålen på schåpdören måste bootass. Murenius AV 397 (1658). (Ni ha hjälpt till) Att bränna edra tempel ned till grunden / Och fängsla edra fri- och rättigheter / Uti ett rått-hål. Hagberg Shaksp. 1: 232 (1847). Skickets och sedernas despotism, som jagar den stora massan in i ett litet rotthål. Samtiden 1873, s. 483. Det finns alltid ett litet råtthål för lyckan, brukade han säga. Bergman Skepp. 162 (1915). Du står här och stirrar på en enda fläck som en katt framför ett råtthål. Lagerlöf LöwR 15 (1925). särsk. bildl., om liten o. usel bostad l. lokal l. litet o. uselt samhälle o. d. Skall jag då tillbringa hela mitt lif i detta råtthål (dvs. Hörby)? VBenedictsson (c. 1880) hos Lundegård Benedictsson 319. BonnierLM 1954, s. 228 (om gammal o. trång teaterlokal).
-JAKT. jakt på råttor. WoL 852 (1886). FoFl. 1906, s. 17.
-JÄGARE, om person m.||ig., om djur m. l. r. person l. (vanl.) djur som jagar o. fångar råttor. Enkoma råttjägare med lön. Thomée NatH 1: 209 (1850). Ugglan är en väldig och oförtruten råttjägare. Thelaus Skog. 44 (1865). Bolin VFöda 192 (1933; om katt).
-KAKA, r. l. f. [jfr d. rottekage, t. rottenkuchen] kaka preparerad med råttgift; råttgift i kakform. Topelius Planet. 2: 143 (1889). Hammar (1936).
-KAPPE. (rått- 1749 osv. råtte- 1726) (förr) spannmål till en mängd av en kappe, som i vissa trakter skulle inlevereras utöver varje levererad tunna tiondespannmål o. som urspr. skulle motsvara förluster gm råttfrat under lagringstiden. Schybergson BidrFinlH 80 (cit. fr. 1726). VDAkt. 1749, nr 627.
-KATT. katt som är (skicklig) råttfångare. Sahlstedt (1773). Bergman Mark. 138 (1919).
-KATTA. jfr -katt. Lind (1749). Leuhusen Rashund. 254 (1932).
-KONFEKT. [jfr t. rattenkonfekt] jfr -kaka. DN 1914, nr 15749, s. 7.
-KONUNG l. (i bet. 2 vanl.) -KUNG. (rått- 1621 osv. råtte- 1753) [jfr dan. o. nor. rottekonge, mlt. rotten-konink, t. rattenkönig]
1) (numera knappast br.) om (stor o. gammal) råtta tänkt ss. kung l. ledare för en flock råttor; förr äv. om (gammal) råtta som (enl. folklig föreställning) lät sig förses med föda av andra (yngre) råttor; förr äv. bildl. The största Råhnmän .. / The äre Rotkonungar lijke, / Aff andres Rooff the warda rijke. Forsius Fosz 334 (1621). Den store Råtte-Konungen i Rom (dvs. påven). Borg Luther 2: 368 (1753). SvFmT 10: 169 (1898).
2) zool. klunga av råttor vilkas svansar äro oupplösligt förenade, sannol. gm att ungarna tidigt under trängsel i det gemensamma boet fått svansarna hopsnodda l. hopknutna. Thomée NatH 1: 210 (1850). 5Brehm 1—2: 1186 (1939).
-KORN. (numera knappast br.) bot. gräset Hordeum murinum Lin., vildkorn; jfr mus-korn. Torén Rebau o. Hochstetter 156 (1851). Thedenius FlUplSöderm. 33 (1871).
-KRIG. jfr -bekämpning. Post Renhålln. 15 (1904).
-KRUT. (rått- 17301927. råtte- c. 17101834) [liksom d. rottekrudt o. nor. rottekrutt av mlt. rottenkrūt; jfr t. rattenkraut] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) preparat använt ss. råttgift; särsk. ss. benämning på arsenik (se d. o. 2). At följa Man i död, svärd, rep, ell' råttekrut, / Plä dem, som brottom ha, / snart bringa til et slut. Triewald Lärespån 93 (c. 1710). Lindgren Läkem. (1891; om bariumkarbonat). Kjellin (1927).
-KRYDDA, r. l. f. (rått- 17381784. råtte- 1578) (†) i pl., om preparat (eg. drog) använt (använd) ss. råttgift; jfr krydda, sbst. 5 a. TullbSthm 10/5 1578. Dähnert (1784).
-KULA. (numera bl. tillf.) om råttgift i form av kula. SvT 1852, nr 212, s. 4. LfF 1864, s. 147.
-KUNG, se -konung.
-KÖTT. kött av råtta. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 154. —
-LIK, n. jfr lik, sbst.1 2 k. SvLäkT 1922, s. 85. Odörer från råttlik. Näsström FornDSv. 2: 11 (1948).
-LIK, adj. = -liknande. Sundevall Zool. 34 (1835). Den råttlika konstapeln. Fridegård Tack 87 (1936).
-LIKNANDE, p. adj. som liknar en råtta(s). Gnagare med råttliknande utseende. 4Brehm 4: 225 (1923).
-LOPPA, f. l. r. (i fackspr.) den på råttor parasiterande lopparten Xenopsylla cheopis Rothsch., pestloppa. (Pest-)Smittan sprides bland råttorna .. genom råttloppor .., som öfvergå från sjuka på friska djur. 2NF 21: 627 (1914).
-LORT. (rått- c. 1755 osv. råtte- 1926) (numera bl. vard.) jfr lort 1. Schultze Ordb. 2853 (c. 1755). ”Det är appartogryn” — sa' hökarn om råttlortarne. Holmström Sa' han 9 (1876). Ärter, gula .. fria från råttlort, insektlarver och skadliga inblandningar. TLev. 1899, nr 32, s. 2. särsk. (numera föga br.) bildl., i uttr. det är inte råttlort, det är inte dåligt, ”det är inte fy skam” o. d.; jfr katt-lort. Kongl. förste hofintendent är jag, och det är inte rottl .. t det! Sätherberg Lefn. 177 (1896).
-LUKT. lukt (som liknar den lukt) som råttor sprida. Coniinsalter gifva råttlukt med caustikt kali, som sönderdelar dem. Forshæll OrgPharm. 189 (1836). Fridegård Tack 100 (1936).
-MAT. (numera bl. tillf.) om födoämne tillsatt med giftigt ämne, använt för utrotning av råttor. Sahlstedt (1773). Östergren (1937).
-MOS. mos tillsatt med giftigt ämne, i sht fosfor, använt för utrotning av råttor, fosfordeg, fosformos. SöndN 1862, nr 36, s. 4.
-MÄRKE. (†) = -fläck. BL 8: 61 (1841).
-NOS. särsk. bildl., om spetsigt ansikte l. spetsig näsa. Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 192 (1930).
-NÄSTE. (rått- 1786 osv. råtte- 1704) [jfr t. rattennest] (numera bl. tillf., i sht i vitter stil)
1) = -bo 1. Nordforss (1805). Meurman (1847).
2) = -bo 2. Det Råttenästet Dorpt. KKD 11: 224 (1704).
-PEST.
1) (i fackspr.) om pest hos råttor. Fartyg, ombord å hvilka råttpest konstaterats. SFS 1908, nr 80, s. 19.
2) (i fackspr.) = -tyfus. SkogsvT 1906, s. 131.
3) (mera tillf.) = -plåga. Hallström Händ. 57 (1927).
-PIP, n. jfr pip, sbst.3 1. Wistrand Husmed. 199 (1840).
-PLÅGA, r. l. f. om den plåga som talrik förekomst av råttor på en plats utgör. —
-PULVER. (rått- 16391902. råtte- 16971739) [jfr t. rattenpulver] (†) pulverformigt preparat använt till utrotande av råttor; särsk. ss. benämning på arsenik (se d. o. 2). Schroderus Comenius 104 (1639; lat. orig.: Arsenicum). Jag tror jag tar mig en dosis Råttpulfver. Envallsson Kopparsl. 10 (1781). Lindgren Läkem. (1902; om bariumkarbonat). särsk. bildl.: skräp, strunt l. dyl. (Efter att ha läst konceptet till kärleksbrevet) blef Gelanor otålig och slängde papperet på sin orth; thet löhnar intet mödan, sade han, at wij osz bemöda öfwer thetta Rotte-Pulfwret. Weise 97 (1697; t. orig.: Ratten-Pulver).
-RÄGN. (†) om skenbart oförklarlig ymnig förekomst av råttor på en plats, vilken förr trotts bero på att råttor nedfallit på marken ur luften; jfr fisk-, grod-, mask-rägn. BotN 1852, s. 126.
-SAX. (i sht förr) saxliknande redskap för fångst av råttor. VetAH 1785, s. 217. Levander DalBondek. 1: 33 (1943).
-SKARN. (rått- 16521893. råtte- 17141764) [y. fsv. rotto skarn] (numera knappast br.) råttexkrement; förr ofta med medicinsk användning. BoupptSthm 19/7 1652. Rosenstein BarnSj. 299 (1764; i medel mot springmask). Söderwall 2: 267 (1893).
-SKINN. skinn av råttdjur; särsk. om skinn av vissa råttdjur, använt ss. pälsvärk; ofta ss. ämnesnamn. Darelli Sockenapot. 125 (1760). Åstrand (1855; om skinn av vattensork o. opossum). Opossumskinn, även kallat amerikanskt eller virginiskt råttskinn. Kjellin 811 (1927).
Ssg: råttskinns-päls. jfr päls 1 a. Swing 1923, nr 10, s. 13.
-SKRÄCK. om sjuklig skräck l. höggradig avsky för råttor. NordT 1885, s. 610.
-SKYDD. sjöt. på förtöjning: anordning (ofta i form av en trattformig plåtskärm trädd på förtöjningstross) avsedd att hindra råttor från att löpa mellan fartyg o. land. SFS 1920, s. 1821.
-SKYDDARE, r. l. m. sjöt. = -skydd. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-SKÄRM. sjöt. = -skydd. GHT 1943, nr 50, s. 7.
-SLÄKTE(T). (rått- 1785 osv. råtte- 17521761) zool. djursläktet Mus Lin. tillhörande familjen Muridæ; förr äv. med inbegrepp av andra råttdjur l. om råttor påminnande djur. Uti Natural-Systemen kommer .. (ökenspringråttan) at föras til Råtte-slägtet i anledning af sina tänder. VetAH 1752, s. 128. Uti 3 Mos. B. 11: 29 förstås äfven .. hela Råttslägtet under detta namn (dvs. achbar). Ödmann StrSaml. 2: 40 (1785). Råttsläktet (Mus). Lönnberg RyggrDj. 1: 55 (1914).
-SMUTS. råttexkrementer. Berndtson (1880). Östergren (1937).
-SVANS. [jfr dan. o. nor. rottehale, t. rattenschwanz] råttas svans. Möller 2: 652 (1785). särsk. i oeg. l. bildl. anv.
a) (numera bl. mera tillf.) om så gott som tagellös hästsvans. Florman HästKänned. 116 (1794). 2NF 27: 836 (1918).
b) om (hårt flätad) kort o. tunn hårfläta (särsk. vid flätning av håret i två flätor). Kerfstedt Eva 171 (1888). Krusenstjerna Pahlen 3: 19 (1931).
d) entomol. om långt, svansliknande bihang på slamflugans larv (råttsvanslarv). 1Brehm III. 2: 120 (1876).
e) bot. om växten Myosurus minimus Lin., vars blomaxel i fruktstadiet är långt utdragen o. påminner om en råttsvans, råttippa, mustippa. Alcenius FinlKärlv. 96 (1863). Ursing SvVäxt. Faner. 248 (1944).
f) (i fackspr.) om liten spetsig rundfil. Almroth Karmarsch 313 (1839). HantvB I. 2: 117 (1934).
g) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) textil. vid skärning av kläde uppkommen, alltför djupt skuren l. oskuren strimma i tygets ytludd. Nyrén KlädFabr. 269 (1783). Kjellberg Ull 403 (1943).
h) (†) om ett slags långa, smala, svarta cigarrer. Åstrand (1855).
Ssgr: råttsvans-fläta, r. l. f. = rått-svans b. Det svarta håret var ordnadt i otaliga små fina råttsvansflätor. Hedin Transhim. 1: 541 (1909).
-larv, m. l. r. entomol. slamflugans larv som är av smutsgrå färg o. har ett långt, svansliknande bihang; jfr -svans d. 4Brehm 13: 505 (1930).
-mossa, r. l. f. bot. mossväxten Isothecium myurum Brid., med trinda, om råttsvansar påminnande grenar. Krok o. Almquist Fl. 2: 31 (1907).
-ört. bot. = rått-svans e. Andersson ElFl. 51 (1871).
-SÄKER. [jfr eng. ratproof] som effektivt utestänger råttor l. hindrar råttor att komma igenom l. är skyddad för råttor. Vattentäta och råttsäkra lårar. GHT 1897, nr 255 A, s. 2. Ett torrt, råttsäkert ställe. Sonesson BöndB 121 (1955).
-SÄKRA, -ing. göra råttsäker, skydda mot råttor. Regnér RådUtrotRått. 9 (1928).
-TAND. råttas tand; äv. bildl. De gnagande bekymren .. (ha) äfven på .. (K. XII) skärpt sina råttänder. KFÅb. 1912, s. 198. särsk. (†) i pl., om råttandsliknande mönster i stickning. Schallenfeld Met. 31 (1886).
-TIPPA, r. l. f. bot. = -svans e. Nyman VäxtNatH 1: 270 (1867). 2NF 19: 80 (1913).
Ssg: råttipp-släkte(t). bot. växtsläktet Myosurus Lin. ArkBot. II. 1: 56 (1904).
-TYFUS. (i fackspr.) dödlig sjukdom hos råttor, framkallad av bakterier från renkulturer använda ss. råttutrotningsmedel. SkogsvT 1906, s. 131.
-UNGE. råttas unge. Björkegren 2571 (1786). Inne i sädesgolven låg råttungar i små ludna bon. Lo-Johansson Stat. 2: 39 (1937).
-UTROTNING~020. SvLäkT 1922, s. 105.
Ssg: råttutrotnings-medel. medel använt vid råttutrotning; råttgift. 2NF 22: 1057 (1915).
-VRÅK. (tillf.) fågeln Buteo buteo Lin., ormvråk, musvråk. Strindberg Påsk 50 (1901).
-ÄRT. (i vissa trakter)
1) i pl., om fröna av duvvicker (Vicia hirsuta S. F. Gray). Nyman VäxtNatH 2: 147 (1868).
2) växten Vicia cracca Lin., kråkvicker. Lyttkens Växtn. 641 (1908; från Västernorrl. län).
-ÄTEN, p. adj. som en råtta l. råttor ha(r) gnagt på l. ätit av. Lind 1: 164 (1749). Med svidande hjärta kastade hon bort råttätna matbitar. Moberg Invandr. 352 (1952). särsk. bildl.: söndertrasad, illa medfaren, sjaskig l. dyl. Järnvägsstationen .. var en omtyckt målskifva för de tyska granaterna, men ännu höll den, fast den såg litet råttäten ut. Böök ResFrankr. 53 (1916). Denna råttätna helgedom. Lundberg-Nyblom Fyrisån 109 (1931; om teaterbyggnad).
-ÖGA. råttas öga; vanl. i pl.; särsk. bildl., om små svarta, blanka, livliga ögon hos annan varelse än råtta, särsk. hos människa. Levin Schiller Cab. 11 (1800). Med rädda och listiga råttögon iakttog .. (pojken) oss. Fridegård Tack 45 (1936).
-ÖGD, p. adj. som har råttögon. En klipsk råttögd jude. Krusenstjerna Pahlen 7: 249 (1935).
-ÖRA. råttas öra; vanl. i pl. En vårmorgon .. då björklöfvet är stort som råttöron. Friluftsbild. 12 (1893); jfr b. särsk. bildl.
a) (numera bl. tillf.) om små, tunna o. trubbiga öron hos häst; jfr mus-örad. Sjöstedt Husdj. 1: 14 (1859). Juhlin-Dannfelt (1886).
b) (i vissa trakter) om späda, ännu icke fullt utslagna, grå- l. vitludna blad på träd; jfr mus-öra b. Tjälen hade gått ur marken, rönnarna fingo råttöron och björkarna gulnade. Blomberg MolnBröd. 298 (1932).
c) [jfr b] (i vissa trakter) om växten Hieracium pilosella Lin. (med vitludna blad); jfr mus-öra a. Thedenius Skolbot. nr 183 (1854).
B (†): RÅTTA-FÄLLA, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RÅTTE-BO, -FRAT, -FÄLLA, -FÄNGARE, se A.
-FÄNGE. (†) råttfångst; jfr fänge 3. Carolstadius Pest. C 4 a (1620).
-KAPPE, -KONUNG, -KRUT, -KRYDDA, -LORT, -NÄSTE, -PULVER, -SKARN, se A.
-SKRÄMMARE. (†) person med uppgift att fördriva l. utrota råttor; råttfångare. Hallenberg Hist. 5: 243 (i handl. fr. 1621). Risingh KiöpH 97 (1669).
-SKUREN. [jfr sv. dial. råttskuren] (†) = rått-gnagd. SkinnkamRSthm 1560 B, s. 88. Därs. 1561 C, s. 83.
-SLÄKTE(T), se A.
Avledn. (till 1): RÅTTAKTIG, adj. jfr -aktig a. Wikforss 2: 126 (1804). Somrarna (i Sverige) betydde befrielse från rädsla och råttaktig försiktighet. Heerberger NVard. 31 (1936).
RÅTTISK, adj. (†) som utgöres av råttor, rått-. En vanlig Hem-Katt .. (som är) en skräck för det Råttiska slägtet. Dalin Vitt. 6: 133 (c. 1753).
Spoiler title
Spoiler content