TYROXIN tyr1oksi4n, n.; best. -et.
Etymologi
[av eng. thyroxine, förkortning av thyro-oxy-indole, bildat av thyro-, ssgsform till thyroid (av gr. ϑυρεοειδής, sköldformig, till ϑυρεός, dörrsten, avlång sköld, till ϑύρα, dörr (se DÖRR) o. ειδής, liknande (jfr SFÄROID)), o. oxy- (se OXI-) o. indole, om viss kemisk förening (av indo-, ssgsform till stammen i INDIGO, o. -ole, av lat. oleum (se OLEUM))]
(i fackspr.) av sköldkörteln avsöndrat ämnesomsättningshormon. Santesson Läkem. 149 (1924). Avsöndrar sköldkörteln hos en människa för litet av hormonet tyroxin, blir hon slö och apatisk, avsöndrar den åter för mycket, blir hon livlig, nervös och lätt retbar. Bolin KemVerkst. 29 (1942).
