publicerad: 2019
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[jfr fd., d. vejre, nor. bm. være, fvn. viðra, nor. nn. vere, mht. witeren (t. wittern), feng. wedrian (eng. weather); till VÄDER, sbst.1]
1) (†) blåsa l. fläkta; särsk. i opers. anv. Lufften stormar och wädrar, och vnderstundom blifwer hon vthaf Wind och blåst ruskadt. Sylvius Mornay 105 (1674). När wädret först taar på at wädra. Columbus Ordesk. 19 (1678; uppl. 1963). Jag tör intet stå så länge ute, aj! tänk! det wädrar så starckt i dag. Amman 45 (1756). Konow (1887).
2) låta (ngt) utsättas för (den friska) luftens l. vindens påverkan (i avsikt att fräscha upp detta), lufta; äv. med avs. på vätska: få att uppta luft (jfr LUFTA, v.1 3); förr äv.: torka (ngt, särsk. jord l. mylla l. säd o. d.) i luften; äv. dels med personobj. (se c), dels bildl. (se d). Her Clas Flemingh och Her Åke Axellsson: huilke lofwede, att dhe mz första wele låta wädra privilegierne. RARP 3: 1 (1636). Oansedt iag alt ifrån Februario öfver hela sommaren, lät hvar dag vädra och omkasta säden. VDAkt. 1699, nr 683. Här (i diket) stannar intet watten, jorden blir ständigt wädrad och genomspelt. Brauner Åker 17 (1752). Sedan (kalk)stenen blifwit wattendränkt, har man låtit den wädras flere år, förr än den blifwit lagd i muren. Ahlquist Öl. 1: 426 (1822). Där han nu satt och vädrade fötterna och sög på sockret, kände han sig ganska nöjd. Trotzig Sjukd. 136 (1972). Om man väljer boxviner så är det bra om vinet slås upp på en karaff .. Detta inte bara för trevnadens och det vackra bordets skull utan också för att vädra vinet. Sydsv. 10/1 2010, s. B6. — jfr AV-, BORT-VÄDRA o. O-VÄDRAD. — särsk.
a) med avs. på kläder l. sängkläder l. textilier o. d. Paulinus Gothus Pest. 111 b (1623). Kläders och hängmattors ofta vädrande. Landell Bligh 33 (1795). Bästa sättet att vädra kläder är att stundom begagna dem. Hagdahl DBäst. 27 (1885). Hon puttar ned kudden på golvet, tänker hon ska lägga ut den på balkongen för vädring. Jörgensdotter BergDöttrar 222 (2009).
b) med avs. på rum l. lokal l. utrymme o. d.: släppa in frisk luft i, lufta l. ventilera; äv. i abs. anv. Den 27 (augusti) wädrades Skeppet och röktes emellan däcken. Cook 2Resa 15 (1783). Det är .. nyttigt att wädra rummen hwarje dag genom fönsters och dörrars öppnande. Berlin Lsb. 14 (1866). Vädring var sällsynt; den goda värmen fick inte släppas ut. Rig 1938, s. 174. Jag tyckte det var kvavt i rummet och ville egentligen öppna fönstren för att vädra. Rådström Mån. 205 (1989). Soliga dagar rusar temperaturen snabbt upp över 40 grader om man inte vädrar växthuset. Olsson Odlarb. 83 (1993). — jfr GENOM-, UT-VÄDRA.
c) (numera bl. tillf., ngt vard.) med avs. på person l. djur: gå ut o. gå med, ta med sig på promenad, lufta (se LUFTA, v.1 2); äv. med refl. obj.: lufta sig; förr äv.: (låta) andas l. genomströmmas av frisk luft. Lagerström Molière Gir. 47 (1731). Huru fångar, då de sutit trångt tilsammans, borde ställas i öpen luft och vädras, innan de föras för Rätten. Lund SvarVetA 14 (1774). Spanskt rör med elfenbensknapp fulländade paryren, då herr borgmästaren sågs ute för att vädra sin fru. Wacklin Minn. 1: 37 (1844). Pelsen, får man ej kasta af, om man vill vädra sig i vår majluft. Runeberg ESkr. 2: 264 (1855). (Bostonterriern vet) att här har hundar vädrats i generationer. DN(A) 2/1 1964, s. 16. Jag gillar .. att vara ute i naturen, det är skönt att få lufta och vädra sig lite. GbgP 27/4 2012, s. 39.
d) i bildl. anv.; särsk. med avs. på tanke l. känsla l. åsikt o. d.: ge utlopp åt l. ventilera (se d. o. 3) l. diskutera. Fahlcrantz Schiller Fiesko 100 (1821). Den gamla fröken började plocka fram och vädra sitt lilla anekdotförråd från länge sedan flydda tider. Fahlcrantz Kyrkoh. 192 (1907). Du passar på att vädra ditt akademikerhat. Gustafson Gift 14 (1962). I helgen har centerpartiets skatteexpert vädrat ett förslag som går ut på att frysa den extra skattesänkningen för höginkomsttagare. GbgP 18/11 1991, s. 6.
3) försöka känna l. förnimma ngts (med vinden inkommande) lukt l. doft; särsk.: medelst (djup) inandning genom nos l. näsa försöka uppfatta (viss) lukt, lukta (se d. o. 5) l. snusa (se d. o. 3) l. nosa; äv. mer l. mindre bildl. Schroderus Dict. 371 (c. 1635). När Oxarne ståå och wädra vp åth Himmelen, och sleeka sig moot Håret, är tekn til rägn. Meyerus Alm. 1673, s. 17. På båda sidor om gillret drages något stycke af färskt kött eller as .. hvar efter .. (björnen) tå går att vädra. Nordholm Djurf. 24 (1749). Der äta .. (korna) ur sina krubbor och sätta upp nosen vädrande emot den inkommande. Geijer I. 3: 103 (1825). En Bacchanal och en martyrhistoria! Kritiken vädrade, men fick icke upp spåret! Strindberg KultHStud. 174 (1881). Mejerskan .. är röd om näsan och vädrar i alla spannar, för att uppdaga om grädden skulle vara sur. Lundkvist Vindingev. 39 (1956). Elefanterna som står strax bakom mig i morgonljuset lyfter sina snablar och vädrar, återgår sen till att äta. Tunström Julorat. 325 (1983).
4) gm vädrande (i bet. 3) upptäcka l. känna lukten av (o. sålunda påträffa) (ngn l. ngt), vittra (se VITTRA, v.3 2), få korn på; särsk. med avs. på spår l. rov; äv.: spåra (ngn l. ngt) med hjälp av luktsinnet; äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. på, i uttr. vädra rätt på ngt l. ngn; äv. refl. o. med prep. till, särsk. mer l. mindre bildl., i uttr. vädra sig till ngt, lukta sig till (se LUKTA 5 a β) ngt. Andeliga äta, såsom hungroge örnar sökia åtelen, ifrå fierran wädra. PErici Musæus 2: 351 a (1582). Slutligen togo de hans hund med sig; denne wädrade sin husbondes spår. Fryxell Ber. 3: 152 (1828). Ingen räf är så säker i sin egen kula, att icke en annan räf kan vädra rätt på den. Blanche Band. 236 (1848). Han går icke i spetsen, han går efter massan och vädrar sig till hennes önskningar. Kjellén NatSaml. 112 (1898, 1906). Medarbetarna i denna tidning hade förmågan att vädra en grogg genom tre våningar. Siwertz JoDr. 134 (1928). Hästen springer med den snaggiga manen i vädret, medan lejonet vädrar rov. SvD(A) 28/8 1932, s. 28. Där var de igen, de sluga kråkorna som redan under årets tredje månad vädrade våren och reparerade sina bon. Brunner SvVill. 14 (1987). — jfr UPP-VÄDRA. — särsk.
a) i mer l. mindre bildl. anv.: (tro sig) inse l. märka (ngt (som ännu inte offentliggjorts l. omtalats l. kommit till stånd l. inträffat o. d.)), ana l. misstänka; särsk. i uttr. vädra morgonluft (se MORGON-LUFT slutet). Bark Bref 2: 105 (1706). Då han vädrade fegd. JournSvL 1800, s. 565. (Det) tyska folklynnet är allt för mycket fallet för att öfver allt vädra faror och förödmjukelser. Samtiden 1872, s. 275. I detta vädrar jag en komplott, och ännu har aldrig min näsa svikit mig. Hallström VenezKom. 111 (1901). — jfr SENSATIONS-VÄDRANDE.
b) (†) ss. vbalsbst. -ing, i konkret(are) anv., om (lukt av) blandning (bestående av starkt luktande ämnen o. fett) för bestrykning av rävsax l. liknande fångstredskap; jfr VITTRING 1, VÄDRIK. En Klåts, hwilken .. med Räf-Smör bestrykes .. Vti hårda och kalla Wintrar, måste man släpa thenne Klåtsen hwar åttonde Dag; ty Wädringen bortt fryser eljest vti Kjölden. Aken Reseap. 341 (1746). Skönt, sade Betjeman, daggen ligger kvar och vädringen blåser inte bort. Siwertz Eld. 145 (1916).
Särsk. förb.: VÄDRA BORT10 4. till 2: vädra ut (ngt); äv. bildl. Jag tror mig kunna påstå att det var med en angenäm känsla af att få vädra bort stadsqvalmet, som vi en vacker morgon .. inskeppade oss .. på Wingåker. AB 20/8 1867, s. 3. Där (i stugor o. torp) skulle de .. få se duktighet, som kunde vädra bort mycket af deras pessimism. Bååth-Holmberg Spillr. 115 (1894). Brandkårens rökdykare fick snabbt ut rökfacklan och lyckades suga ut och vädra bort röken ur trapphuset. SvD 12/3 1974, s. 22. jfr bortvädra. —
VÄDRA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till 2: låta vind l. luft strömma genom l. över (ngt); ngn gg äv. med anslutning till vädra 3: (av nyfikenhet) titta igenom l. undersöka (ngt). Går ni åt andra ändan af rummet, så spela hans ögon omkring på ert skrifbord; går ni in i nästa rum, så wädrar han igenom hwar enda papperslapp. Polyfem I. 14: 1 (1810). Alla dörrar och fönster, som hon hade öppnat för att vädra igenom huset, kom henne nu att känna sig blottad och sårbar. SvD(A) 17/4 1947, s. 17. jfr genomvädra. —
VÄDRA UPP10 4, äv. OPP4. (numera bl. tillf.) till 4: gm vädrande spåra upp (ngn l. ngt), få tag på; äv. bildl. (Döden) wädrar en snart opp, hur wäl mann Sigh ok döllier. Lucidor (SVS) 353 (1673). Wargen äger en mycket fin lukt, hvarmed han, liksom Hunden, kan på ett betydligt afstånd vädra upp sitt Rof, och jaga det på spåren. Nilsson Fauna 1: 54 (1820). Att hon har en älskare vädra de snart upp. Söderberg Glas 174 (1905). jfr uppvädra. —
VÄDRA UT10 4. särsk. till 2: gm vädring göra sig kvitt l. bli av med (ngt); särsk. till 2 b, med avs. på rum l. lokal o. d.: släppa ut dålig luft ur; äv. dels utan obj., dels bildl.; jfr vädra bort. Hagberg Shaksp. 6: 12 (1849). Nog kan det behöfvas att vädra ut vinterstugan någon tid, ty inte vädras där under vintern. TurÅ 1908, s. 196. Ett lidande kan minska spänstigheten, binda krafterna; men det kan också vädra ut småtankarna ur huvudet. Larsson Psyk. 82 (1910). Han underlät att vädra ut innan han stängde boklådan för dagen. Nilsson Bokh. 185 (1937). Hon har haft fönstrena på vid gavel hela dagen och vädrat ut den instängda gamla luften. Larsson BlodSpill. 297 (2005). jfr utvädra.
Ssgr (till 2): VÄDRINGS-FÖNSTER. för vädring avsett fönster. Genom de öppna vädringsfönstren svepte friska, kalla fläktar. Lieberath 15År 282 (1935). —
-LUCKA. för vädring avsedd lucka (vanl. i anslutning till fönster). På ena sidan (av fönstret) finns en 18 cm bred vädringslucka – en anordning som alla husbyggare borde fundera på. SvD(A) 8/4 1951, s. 14.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content