SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLSAMMAN l. -SAMMANS al4 sam3an2(s) l. 4 40, l. 032 l. 040, pronominalt adj.; numera nästan bl. n. alltsamman(s) o. pl. allesamman(s) al3e2 sam3an2(s) l. 32 40, l. 1032 l. 1040, o. alla- al3a2, äfv. 10— (allesa`mman Weste); adv. (†) ALLTSAMMAN(S), se II. — jfr ALL o. SAMMAN.
Ordformer
(nom. sg. m. aller samman Sak. 4: 2 (Bib. 1541), allersamman Luk. 11: 36 (Därs.); ack. sg. m. allan samman 4 Mos. 23: 13 (Därs.), allansamman Job 10: 8 (Därs.); ack. sg. f. allasammans Mal. 3: 10 (Därs.); sg. m. o. f. al(l)samman 2 Mos. 28: 31, 2 Sam. 19: 30 (Därs.), A. Oxenstierna Skr. 1: 22 (1605), Thomander Skr. 1: 615 (1856), all sammans Luk. 11: 36 (NT 1526), allsammans L. Petri 2 Post. 118 a (1555); sg. n. alt samman Ps. 1536, s. 17, al(l)tsamman ÄB 3: 2 (Lag 1734), Mat. 8: 33 (öfv. 1883) osv., al(l)t sammans (samans) G. I:s reg. 1: 59 (1523) osv., al(l)tsammans (-samans) Ps. 1536, s. 57 osv.; alsammans Bureus Suml. 37 (c. 1600), Chronander Vitt. 61 (1647); jfr dat. allo folkena sammen Ps. 1536, s. 54. pl. alle samman O. Petri Handb. F 2 a (1529) osv., allesamman Handb. 1693, s. 130, Rom. 3: 12 (öfv. 1883) osv., alle sammans (szammans) G. I:s reg. 3: 7 (1526) osv., allesammans HSH 4: 76 (1565) osv.; Lind (1749), Weste o. Lindfors upptaga ingen annan pl.-form än allesamman(s); Almqvist (1842), Dalin (1850) o. Kindblad (1867) angifva uttryckligen ordet ss. oböjligt i pl. med formen allesamman(s); allasamman Atterbom 1: 1 (1824, 1854) osv., alla sammans G. I:s reg. 1: 103 (1523) osv., allasammans Fryxell Ber. 9: 2 (1841) osv.; all' samman Moræus Vit. 472 (1685?); dat. pl. allom samman G. I:s reg. 1: 32 (1521?), O. Petri Klost. B 3 a (1528), Rothovius 4 Pred. A 8 a (1645); pl. n. allsamman Carl IX Rimkr. 57 (c. 1600), allsammans L. Petri Kyrkoord. Föret. 8 a (1571), Rydelius Förn. 37 (1737). Under 1500-talet förekom ej sällan en form med slutande -en(s), t. ex. Ps. 1536, s. 44, 54, B. Olavi 76 a (1578), RA 3: 181 (1593). — I öfverensstämmelse med ett vanligt uttal skrifves rätt ofta allt samman(s), alla samman(s) osv. i två ord; så bl. a. hos Lyttkens o. Wulff Utt. 263 (1889); Linder Regl. 173 (1886) upptager de särskrifna formerna jämte de sammanskrifna, men gifver företräde åt de senare; med afs. på ex. se för öfr. ofvan)
Etymologi
[fsv. alder (alt, alle osv.) saman, altsaman; jfr d. al (alt, alle) sammen, isl. allr (allt, allir) saman, nt. alsamen, allesamen, holl. alsamen, ä. t. aller (alles, alle osv.) sammen, all(e)sammen; jfr äfv.: (alla) TILLSAMMAN(S) samt holl. altezamen, t. allzusammen]
Anm. Ordet, som ansluter sig till adj. ALL i bet. I, IV o. V, är ett starkare uttr. än detta ord.
I. pronominalt adj.
1) [jfr fsv. synis allir saman guld] i sg., motsv. ALL I: hel och hållen, all; hela; ofta närmande sig den adverbiella bet.: helt och hållet, fullständigt.
a) (numera i sht hvard.) vid koll. l. ämnesnamn; i sht i n. Altsamman folcket. Syr. 50: 19 (Bib. 1541). Så hade pastorn nöjet att få föreställa sin mor för alltsammans herrskapet. Hedenstierna Komm. 51 (1891). jfr: (†) Stor glädhi .. / .. skeer allo folkena sammen. Ps. 1536, s. 54. — (hvard., föga br.) Allsammans mjölken är (l. mjölken är allsammans) utdrucken. — (numera knappast br.) Förer migh tiendena allasammans vthi mina tiendeladho. Mal. 3: 10 (Bib. 1541). Honom fölgde .. Adelen allsamman. A. Oxenstierna Skr. 1: 22 (1605).
b) (†) i annan anv. Tina hender haffua .. allansamman bereedt migh. Job 10: 8 (Bib. 1541). Sak. 4: 2 (Därs.). När swerdet är altsammans vthdraget. Svart Gensv. I 7 b (1558). Schroderus Uss. E 1 a (1626). — alltigenom, idel; jfr ALL VIII. (Om) thin kropp är all sammans liws. Luk. 11: 36 (NT 1526). Natten (vid midsommartiden) endast kallas så, ty han(!) är dag allsamman. Thomander Skr. 1: 615 (1856).
2) i n. sg., motsv. ALL IV: allt sammantaget, allt utan undantag, det ena med det andra, alltihop, allt. — särsk.
a) (numera i sht hvard.) i förb. med (i sht dem.) pron. Detta är alltsammans godt och väl, men. (En) swrdeegh, huilken en quinna .. ladhe in vthi tree skeppor myöl, till thess thet swrnadhe alt sammans. Luk. 13: 21 (NT 1526; öfv. 1883: till dess alltsamman blef syradt). Thet skal han altsammans igen giffua. 3 Mos. 6 (”5”): 5 (Bib. 1541). Thetta alsammans .. sadhe migh fru Karin. Bureus Suml. 37 (c. 1600). Ach nu är alsammans mit förtärt. Chronander Vitt. 61 (1647). Moræus Vitt. 408 (1685?).
b) [jfr fsv. at mista alt saman] ss. sbst.; vanl. med syftning på ngt bekant l. förut omtaladt. Förtälde han alt sammans thet ena medh thet andra som gudh giordt hadhe. Apg. 21: 19 (NT 1526). Så står altsammans vti gudz nådh, / at wij skole salige bliffua. Ps. 1536, s. 57; jfr Ps. 144: 10 (1819). Altsammans, tillijka med Bönerne, (skall) wara fulländat på en half Tima. Kyrkol. 2: 4 (1686; om ottesångspredikan). Noga uptekna altsamman i boet, så löst som fast. ÄB 9: 1 (Lag 1734). Alt genast confisqueradt blef. / ”Hvad(?) confisqueradt alt?” — Altsamman. Kellgren 2: 176 (1781). Minsta uppskof kan skämma bort alltsammans. Kexél 1: 99 (1788). Runeberg 2: 71 (1848). Svedelius i SAH 39: 41 (1864). — särsk.
α) sammanfattande ngt uppräknadt. Dalin Arg. 1: 220 (1754). Penna, .. papper, bläck, alltsamman .. är i ordning. SAOB 168 (1870). jfr: Legger ock nu j bortt altsammans, wredhe, grymheet, ondsko, försmädelse. Kol. 3: 8 (Bib. 1541).
β) i uttr. det är alltsamman(s); jfr ALL X 2 a. Har du något mera att säga? nej, det är alltsammans. Lindfors (1815, under all). Björkman (1889, under allt).
3) [jfr fsv. bidhiom alle saman] i pl., motsv. ALL V: alla utan undantag, allihop, samtliga.
a) motsv. ALL V 1 (i sht c) o. 2. G. I:s reg. 1: 103 (1523). Allesamman äro the syndare. Rom. 3: 23 (Bib. 1541). J beswijken migh allesamman. Mal. 3: 9 (Därs.). (Att) straffa dem allesammans som menedare. HSH 4: 76 (1565). Ny wälsignelse och gamman / Skänck af nådh osz allesamman. Ps. 139: 1 (1695); jfr Ps. 413: 1 (1819). (Han) tvang dem, efter långa strider, / Att allesammans hålla mund. Leopold 2: 394 (1815). De (dvs. rummen) voro allesammans igenlästa. Atterbom Minnen 7 (1817). Allesammans ju ej i hären vi kunna befalla. Johansson Hom. Il. 2: 203 (1846). jfr: Fula Ungar allesamman, men friska och frodiga. Dalin Arg. 1: 57 (1733, 1754). — (numera föga br.) i omedelbar förbindelse med ett sbst.; jfr ALL V 1 b. Creat. m. 9 (c. 1570). Allsammans Gudz bod. L. Petri Kyrkoord. Föret. 8 a (1571). Thet nyare slags Eclectici vilja .. synas draga allsammans sin Physicaliska slut (dvs. slutsatser) af förfarenheten. Rydelius Förn. 37 (1719, 1737). jfr: Thesse stycker alsammen .. skola wekas (dvs. uppmjukas) vthi .. ätickio. B. Olavi 76 a (1578).
Anm. Ngn gg har ordet i pl. förbundits med ett koll. i sg. (Detta) hafve rådet alle sammens besluted. RA 1: 525 (1547). Han uppmanar (härtill) folket allesamman. Svedelius Norge 34 (1866).
b) ss. sbst.; jfr ALL V 3; nästan alltid med uttrycklig l. tänkt begränsning; vanl. med syftning på bekanta l. förut omtalade personer l. föremål. Alle haffua affwikit, alle samman äro onyttughe wordne. Rom. 3: 12 (NT 1526). I hela den gamla Ickornska släkten (hafva) allesammans varit brunetta. Nordenflycht QT 1746—47, s. 175. Allesammans (voro) besoldade. Tilas i HSH 16: 335 (1769). De Preussiska riddarne .. togo eller uppbrände allasammans (näml. fartygen). Styffe Un. 98 (1880). — sammanfattande flere uppräknade sbst. Carl, Gustaf, Olof, Anders, allesamman .. äro tillstädes. SAOB 168 (1870).
II. (†) alltsammans ss. adv.: helt och hållet, fullständigt; alltigenom; uteslutande, idel. Hans stool war altsammans eeldzloghe. Dan. 7: 9 (Bib. 1541). The skiuta medh sina tungor altsammans lögn. Jer. 9: 3 (Därs.). Att samme .. By motte .. alt sammens på thenn wästre sijdenn om ååna lagd bliffwe. G. I:s reg. 16: 284 (1544). Konungens dotter af fägring sin, / Altsammans hon inwärtes skijn. Ps. 55: 6 (1695).
Spoiler title