publicerad: 1929
GOTISK gω4tisk, äv. gå4-, adj.; adv. -T; förr äv. GOTSK, adj.1
Ordformer
(got(h)isk 1681 osv. gothsk 1762. gottisch 1662)
Etymologi
[jfr holl. gothisch, ä. holl. got(h)sch, gott(h)isch, t. gotisch, eng. gothic, fr. gothique, it. gotico, lat. gothicus; avledn. av GOT]
1) som tillhör l. har avseende på goterna l. deras språk. Den gamle Gottische Boecken såm iag för 500 Rd:r köffte. PTrotzig (1662) i SymbLitt. 142 (om Codex argenteus). Det gotiska relativpronominet hvê-leiks. Schiller SvSpr. 53 (1859). Den gotiske historieskrifvaren Jordanes. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 47 (1863). Gotisk (bok-)skrift. 3NF 8: 866 (1928).
3) [jfr motsv. anv. i d.] (†) i utvidgad anv.: germansk; (forn)nordisk. CLivijn (1806) hos Hjärne DagDrabbn. 227. Gotiska mytens användande i poesien. BrefNSkolH 175 (1810). Den Gothiska eller Germaniska folkstammen. Atterbom Minn. 537 (1818). Frey 1847, s. 116.
4) [benämningen beroende på att ifrågavarande stilart under den it. renässansens tid oriktigt antogs härröra från de (ss. barbarer betraktade) germanerna] konst. om (konstvärk o. d. tillhörande) den i sht av spetsiga bågar o. rik ornamentering kännetecknade konststil som uppstod i Nordfrankrike o. härskade i västerlandet under medeltidens senare del o. som efterträddes av renässansen; i sht med hänsyn till byggnadskonsten äv. kallad spetsbågsstil. Dhe Gotiska Desseiner uthi (F. Marchis) Architectura Civili. Rålamb 8: 204 (1691). En präktig bygnad uti Gothska smaken. AHedenstedt (1762) i SvSaml. 6: 323. Uppsala domkyrka .. är byggd i gotisk stil. CRNyblom hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 96 (1901). Fotträna (på nordtyska korsvirkesbyggnader) kunna förses med .. den gotiska bladstaven. Werner Korsvirk. 35 (1924). — jfr ENGELSK-, HÖG-, SEN-, UNG-GOTISK.
5) om visst slags kantig skriv- l. tryckstil (”munkstil”); numera nästan bl. boktr. om frakturstil. (Eng.) Black letter(s), (sv.) gothiska eller altfranska bokstäfver. Serenius D 3 a (1734). Den s. k. gotiska eller munkskriften känner något hvar af inskrifterna på gamla grafstenar. UB 1: 506 (1873). Den s. k. gotiska (skriv-)stilen på 1400-talet gifver .. en ganska karakteristisk bild af den döende medeltidens barbari. Schück MedeltKultH 62 (1907).
Avledn.: GOTISKA, r. l. f. språkv. till 1: gotiskt språk, det språk som talades av goterna; särsk. om det språk som representeras av Vulfilas bibelöversättning från 300-talet e. Kr., me sogotiska. Frey 1847, s. 116. Västgotiskan (”gotiskan” i inskränkt mening, ”mœsogotiskan”, ”mesogötiskan”, ”den wulfilanska gotiskan”), som talades af stammen wisigoter. Noreen VS 1: 73 (1903). jfr MESO-, VÄST-, ÖST-GOTISKA.
Spoiler title
Spoiler content