SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRIFFEL grif3el2, i sht i södra Sv. äv. 40, r. l. m.; best. -n ((†) -felen Rudbeck Atl. 1: 841 (1679), VetAH 1783, s. 115; -flen Sahlstedt (1773), Florman Anat. 1: 96 (1823)); pl. -flar grif3lar2, i sht i södra Sv. äv. 40.
Ordformer
(greff- 16701755. griff- 1679 osv. gryff- 1689)
Etymologi
[av nt. greffel resp. t. griffel, av fht. grifil, av lat. graphiolum, avledn. till graphium, av gr. γραφεῖον, griffel, bildat till γράφω, skriver (se -GRAFERA)]
1) (utom i ssgr numera bl. ngn gg i högre stil) i fråga om l. med anknytning till förh. under antiken: stiftformigt skrivredskap (i allm. av metall l. ben) avsett att därmed inrista skrift på vaxtavlor o. d., ”stilus”; förr äv. i allmännare anv., om värktyg för skrivning l. teckning, pänna, gravstickel o. d.; förr äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. AWollimhaus Vitt. 35 (1670). Brissons fogel synes väl ritad med bak-klo, men sådant tilskrifver jag griffelen. VetAH 1783, s. 115. Betänksamt Ödet står, med griffeln höjd, att rista / i kopparn in vår dom, den eviga, den sista. Tegnér (WB) 2: 66 (1811). Wulff Leopardi 51 (1913). — särsk. (†) i uttr. ned(er)lägga l. fatta sin griffel o. d., upphöra resp. börja att skriva. Brenner Dikt. 2: 8 (1719). CGStrandberg i SAH 45: 34 (1869).
2) stift (vanl. av lerskiffer) avsett att därmed skriva på skiffertavlor. OxBr. 11: 698 (1637). TaxaStSiötull. 1782, s. 23. (Skolpojken) köpte sig en ny griffel och penna. CFDahlgren 4: 128 (1831). Grifflar framställes äfven med konst af gips m. m. PrHb. 1: 74 (1884). SFS 1906, nr 38, s. 14. — jfr STEN-GRIFFEL.
3) (†) anat. klippbenets griffelutskott; anträffat bl. i sg. best. Florman Anat. 1: 96 (1823).
4) (†) geol. elliptiskt för GRIFFEL-STEN. Linné i VetAH 1747, s. 55. Dens. Vg. 21 (1747).
Ssgr: (1) GRIFFEL-BEN. veter. florettben. TVeterLandth. 1876, s. 226. 2NF 26: 602 (1917).
(2) -SKIFFER. (föga br.) geol. benämning på en varietet av lerskiffer som gm förklyftningsytor är uppdelad i kantiga stänglar, vilka användas för tillvärkning av grifflar, undre graptolitskiffer. JernkA 1827, Bih. s. 14. Tafvel- och griffelskiffrar. 2UB 7: 11 (1903).
(2) -STEN. (†) = -SKIFFER. Linné Vg. 21 (1747). VetAH 1767, s. 24. Möller (1790).
(2) -TAVLA. skrivtavla av skiffer (l. konstgjort material som ersätter skiffer), skiffertavla. SPF 1822, s. 131. Första classen .. skrifver på griffeltafla. BerRevElLärov. 1832, s. 35. Konstgjorda Griffeltaflor. Ekenberg (o. Landin) (1890).
(1) -UTSKOTT~02 l. ~20. [efter nylat. processus styloideus] anat. om vissa långa o. smala benutskott; särsk. om dylikt utskott från klippbenets undre sida; jfr GRIFFEL 3. Thorell Zool. 1: 219 (1860). Müller LbAnat. 65 (1905).
Spoiler title
Spoiler content