SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KASKELOT kas1kelω4t, äv. KASKELOTT -lot4 (kaskelōten (sg. best.) 2NF (1910); kas1kelot4 LoW (1911)), stundom KASCHELOT kaʃ1elω4t l. KASCHELOTT -lot4 (- -lå'tt Dalin; kaschelōt Ekbohrn (1868)), m. l. r.; best. -en; pl. -er (Dalman osv.) ((†) -ar Lilljeborg).
Ordformer
(cachalot 1807. cachalott 1891 (: Cachalottolja). cachelat 1837. cachelot 18031875. kachelott (ca-) 17861815. kaschelot 18681929. kaschelott (ca-) 18511891. kaskelot 18611933. kaskelott 17961929)
Etymologi
[jfr t. kaschelot(t), kaschelotte, eng. cachalot, fr. cachalot; sannol. ytterst av span. cachalote, av ovisst urspr.]
i sht zool. den huvudsakligen i de varma haven förekommande tandvalen Physeter catodon Lin., karakteriserad av stor kroppslängd o. stort, fyrkantigt huvud, vilket å kraniets övre konkava sida innehåller en ljus, oljig, stort handelsvärde ägande massa (valrav) som bl. a. nyttjas till fabrikation av ljus o. ss. beståndsdel i salvor; pottval; äv. allmännare, om val av släktet Physeter Lin. l. familjen Physeteridæ; jfr POTT-FISK, SPERMACETI-VAL. Oldendorp 1: 54 (1786). Dalman ÅrsbVetA 1825, s. 388. Thorell Zool. 2: 124 (1861). Lilljeborg Däggdj. 967 (1874). FoFl. 1929, s. 96.
Ssgr: KASKELOT-FÅNGST. FoFl. 1915, s. 219.
-JAKT. PedT 1903, s. 275.
-OLJA, r. l. f. benämning på den i kaskelotens huvudskål befintliga ljusa, oljiga massan, valrav(solja). Ekenberg (o. Landin) 417 (1891).
-SLÄKTE(T). zool. släktet Physeter Lin. NF (1884).
Spoiler title
Spoiler content