SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ABALIENATION ab1alie1natʃω4n l. -aʃ-, l. abal1-, r. (f. Rydqvist); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. abalienation, lat. abalienatio]
vbalsbst. till ABALIENERA. RARP 4: 362 (1650). Geijer I. 6: 502 (1846). — äfv. föryttradt godsområde. Botin Sv. hemman 2: 121 (1756). Vi hafve funnit nästan hela Närike utgöra en enda stor abalienation. Roth Om abal. 19 (1863). — jfr KRONO-ABALIENATION.
Spoiler title