SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ABBORRE ab3~bor2e l. ab3ore2, äfv. a3~bor2e, sällan abor4e (på ett af de två sistn. uttalen häntyder skrifningen med enkelt b; a`bborre Weste), m. l. r.; best. -en l. -n; pl. -ar.
Ordformer
(abborre Lex. Linc. (1640, under perca); Rothof (1762) osv. abbore Sahlstedt (1773); Sjögren (1775). aborre Var. rer. 55 (1538); Dalin (1850) o. ofta. abårre D:r Simon 13 (1627). abbor FH 6: 294 (c. 1550); Florinus 32 (1695); Nordforss (1805) o. ofta. abborr Topelius Sånger 253 (1856))
Etymologi
[fsv. aghborre, aborre; i sv. dial. förekomma abbore, abbor, abbur, abbar; jfr nor. aaborre, aaborr. Om ordets senare del, som eg. synes beteckna ett styftaggigt föremål o. åtm. i Helsinglands folkspråk ensam kan betyda abborre (jfr t. barsch), se BORRE. Förra delen af ordet anses af flere hafva bet. hvass; jfr AG, AGN. Enl. andra betyder agh- här vatten (jfr got. ahwa); se Tamm Etym. ordb.]
fisken Perca fluviatilis Lin. Tu haffuer ey större hierta (dvs. mod) än en abårre. D:r Simon 13 (1627). Abborren haar goda dagar, han dricker när han will (dvs. för den, som har fullt upp, är godt att lefva). Grubb 1 (1665). Abborar i Ragourt (för -st) .. Abborar medh hwitt Smör. Rålamb 14: 98, 100 (1690). En Abbor är väl qvick och snäll, / Hans röda fenor prägtigt lysa. G. F. Gyllenborg Vitt. 2: 165 (1795). Kokta Abborrar .. Stufvade Abborrar .. Stekta Abborrar. Nylander 85 (1822). Abborn spratt i sunden. Dahlgren S. arb. 3: 185 (1828). Aborren leker (namn på en danslek). Arwidsson Forns. 3: 360 (1842). Krya som aborrar (as whole as a fish). Hagberg Shaksp. 2: 170 (1847). Jag .. metade sorgsen på strand / En stretande abborr ibland. Topelius Sånger 253 (1856). — skämt. Dricka brorskål med abborrarna, drunkna. — koll. (Han) metade abborr om sommaren. Topelius Läsn. f. barn 3: 98 (1883). — jfr DY-, HAFS-, INSJÖ-, IS-, LÖF-, RUD-, SALTSJÖ-, SKRATT-, STARR-, STEN-, STRÖM-, SVALG-, UTSJÖ-ABBORRE samt KOTLETT-, OSTRON-ABBORRAR.
Ssgr: ABBORR-FAMILJ(EN)30~ l. 31~02. Percoidæ. Schulthess (1885).
-FISK(AR)~2. Percoidæ. Nilsson Fauna 4: 1 (1855).
-FISKE~20. —
-FJÄLL~2. Rothof (1762).
-GRUND~2, n. Dalin (1850).
-GRÄS~2 [jfr nor. aaborrgras] (i mellersta o. norra Sv. samt Finl. ofta i st. f. det af botanisterna ss. riktigare ansedda -NATE) Potamogeton Lin., i sht P. rufescens Schrad., P. natans Lin. samt P. perfoliata Lin. Aborregrääs. Tillandz C 1 a (1683). Aborregräs. Bromelius 90 (1694). Efter leken håller abborren sig helst på stenig botten, vid djupa natar eller så kalladt abborrgräs. G. Fiskaren 28 (1845).
-HÅF~2. Abbor-håfven, som brukas här i Yngssjön, är sällsynt, och minnes jag mig icke sedt honom tilförne. Linné Västg. 259 (1747). SKL (1845).
-ISTER~20. Rothof (1762). Sår af något hvasst eller af spillror, smörjas med Abborr-ister. Lagus i VetAH 33: 230 (1772).
-KOTLETT~02. Abborrekotletter. Tillredas på alldeles samma sätt som gäddkotletter. Zetterstrand Kokb. 89 (1883).
-KROK~2. Med samma ref och inrättning (som begagnas vid gäddfångst) fångas ock gös, abborre, lake, ål, lax och torsk, med iakttagande, att härtill begagnas grofva abborkrokar med 6 qvarters långa, fina garntafsar. U. Fiskaren 71 (1847, 1867).
-LIF~2. om ett rörligt o. rikt lif. Det Döda haf, hvari den fosterländska konsten här hemma dväljes, är ett sorgligt lervatten, hvari det sprittande nödvändiga aborrlifvet småningom byter sig i tung simpnatur. Scholander 3: 87 (1860).
-METE~20. B. Fries hos Wright 5 (1836).
-NATE~20. = -GRÄS; enl. Fries Ordb. 86 (1880) särsk. Potamogeton rufescens Schrad. P(otamogeton) natans (Abborre-Nate). Liljeblad Flora 71 (1798). Dalin (1850).
-NÄT~2. Dalin Vitt. 6: 274 (1767). Läggnät bindas efter 1 à 1 1/2 tums bred kafvel; de finare kallas Abborrnät, och de gröfre .. kallas Gäddnät. G. Fiskaren 12 (1845).
-PINNE~20. (skämt.) liten abborre. Två aborrpinnar! så små, så att kattungen skämdes för dem. Jolin Barnhusb. 18 (1849).
-RIKE(T). (i Finl., skämt.) sjön, sjöbottnen. Gå till abborriket, falla i sjön. Han kom upp ur abborriket. Topelius Läsn. f. barn 3: 15 (1867, 1883).
-SKINN~2. Rothof (1762). Att göra sig draglim af stora Abborreskinn. Nilsson Fauna 4: 12 (1855).
-SLÄKTE(T)~20. Nilsson Fauna 4: 5 (1855). Aborreslägtet. Sundevall Zool. 1: 12 (1864).
-STIM~2. Schultze 34 (1778).
-SUMP~2. Dalin (1850).
-ÖGA~20. Dahlgren S. arb. 3: 138 (c. 1840). — oeg. En liten puckelryggig person med abborögon. Ahrenberg Anor 128 (1891). Anm. Det slutljudande -e i abborre kvarstår stundom i ssgr; se under ABBORR-GRÄS, -KOTLETT, -NATE, -SKINN, -SLÄKTE.
Spoiler title