SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BASA ba3sa2 (ba`sa Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.); jfr BAS, sbst.4
Etymologi
[fsv. basa (basza), badda, smörja, stryka; jfr sv. dial. basa, värma, lägga varma omslag på, slå, piska, löpa; springa, gå som det vill (Rietz), nor. basa, smörja, stryka, rengöra med hett vatten (jfr BADDA); se för öfr. Noreen Sv. etym. 7, E. Hellquist i Arkiv 15: 236 följ.; jfr äfv. BASK, sbst.2]
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Rietz under basa 1)] i fråga om solhetta.
a) (mindre br.) intr.: gassa, steka, sprida hetta l. stark värme; badda (se d. o. 7). Om Sommaren middagztijdh, när Solen basar hetast. Sparrman Sund. sp. 315 (1642). Spegel Guds verk 244 (1685). Den indiska solen basade, så att själen icke orkade mycket tänka på, huru kroppen pressades. Lundgren Mål. ant. 2: 63 (1858, 1874). Solen basade på gröna vinrankor. Därs. 1: 412 (1874). Hoppe (1892). — opers., bildl. (Om litauerna) komma på Warsau .., så lärer dhe (för dhet) .. basa hett nogh, om dhe gå löst på dhen gatan, dher I medh edert fålk tager emot dhem. Carl xii Bref 323 (1704).
b) (föga br.) tr.: gassa l. badda på (ngt), upphetta. Solen basar vägg och mur. Sehlstedt 4: 154 (1871).
c) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Rietz under basa 1)] (mindre br.) refl. i uttr. basa sig i solen o. d., gassa l. steka sig i solen osv. Spegel Gl. (1712). Sahlstedt (1773). De låga sandbankarna, hvarest de (dvs. krokodilerna) .. basa sig i solhettan. Gosselman Col. 1: 168 (1828). Hoppe (1892).
2) [jfr sv. dial. basa vidjor, bräder osv. (Rietz)] tekn. utsätta (ngt) för stark värme (af eld l. ngn het vätska) o. sålunda uppmjuka (det), badda (se d. o. 4). (Man) måste .. bruka starka och väl basade gran-vidjor at hägna med. Boije Landthush. 338 (1756). Granvidjor basas öfver elden ..; virke .. basas i het vattenånga för att utdrifva safterna ur trädet. Juhlin-Dannfelt 26 (1886). Å gården ligga väldiga högar af virke, nej af skodonsämnen. Det ”basas”, kommer så in i fabrikens olika afdelningar. M. Rubenson i GHT 1895, nr 204, s. 2. — särsk. skeppsb. om uppmjukande medelst vattenånga af plankor som skola användas till båts l. fartygs yttre o. inre beklädnad. Dalman Sjölex. (1765). Lavén Sjöv. 12 (1853). Öfriga spant (till båten) .. basades öfver särskildt tillskurna mallar. Tidn. f. idr. 1897, s. 92.
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera föga br.) fukta l. omgifva (en kroppsdel o. d. med ngt varmt), smörja, stryka, badda (se d. o. 1, 2). B. Olavi 55 b (se under BADA 3 b). Giut .. på samma heeta quarnsteen starck ätickio medh litet wijn, och basa handen vthi then ånga eller röök som ther aff går, så at handen swettas. Dens. 119 b (1578). Fötterna läkias medh Etternässla wäl sudin uthi gammalt ööl, basa benen ther medh op och uthföre, sedan slå benen medh nässlan. O. Martini Läk. 28 (c. 1600). När man thet påstrukit hafwer, så skal man medh warmt watn i Swampen basa thet samma Rummet (dvs. stället på kroppen). Forsius Min. 73 (c. 1613). Basa (badda) en svullen lem. Lind (1749). Öhrlander o. Leffler (1852). — jfr förb. BASA IN 1.
4) [antingen eg. gm piskande l. slående göra ngn het l. varm (jfr 1, 2) l. utveckladt ur bet. smörja, stryka (jfr 3)] piska, slå.
a) (hvard.) i fråga om slag på kroppen: piska, slå; tukta, gifva stryk l. aga. Hwsbondhen .. lät .. baasa honom (dvs. åsnan) .. medh en stark Eenestöör. Balck Esop. 113 (1603). Tå han ther medh (dvs. då åsnedrifvaren med knölpåken) wäl hade basat och smort hans (dvs. åsnans) Hudh .. och länder. Därs. 222; jfr 3. Räckte iagh medh käppen till tigh vpp / Jagh skulle baasa tin tiuffwa kropp. Rondeletius 87 (1614). Han har torrbultadt honom, basadt honom brun och blå. Mont-Louis 280 (1739). Kapuner bringas at ligga på ägg och kläcka ut kycklingar, men om de äro tröga och ej på godt maner förmås dertil, basar och slår man dem med Etternäslor. Rothof 102 (1762). Flickan / Basas i köket, för sturskhet, med ris. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 66 (1829). Då gick gumman till riset ock sade: ”Kära ris, basa gossen! Gossen vill inte i skolan gå.” J. Nordlander i Landsm. V. 5: 147 (1886). Basa henne, om du dristar, / Nu med björkens mjuka qvistar. Topelius Läsn. f. barn 8: 127 (1896). jfr förb. BASA IN 2, BASA OM, BASA OPP, BASA PÅ 1, BASA SÖNDER, BASA UT 1 a samt AF-, GENOM-BASA. — särsk.
α) numera föga br. uttr. Denna Lars .. ledh marter och pina, således at han först länge är fängzlader, med skiorpjoner och allahanda slagz plågor beängstader och basader. Dijkman Ant. 147 (1703).
β) (föga br.) gm piskande tvinga l. förmå (ngn till ngt). Jagh må them basa dicht (dvs. hårdt) thär til, / Om the ey giöra som iagh wil. Messenius Swanh. 35 (1613).
γ) (med skämtsam anstrykning) med afs. på fiende i strid. Dhe Svenske .. (hade vid Wittstock) träffeligen .. basat dee keysserliga ock Saxiske. S. Columbus Vitt. 269 (c. 1678). En Carl, som ovän sin här tappert föst och basat. O. Rudbeck d. y. Vitt. 105 (1719). Basa Ryssarna. Leopold 2: 424 (1789, 1815).
b) (numera föga br.) medelst spön o. d. bearbeta l. piska (kläder, mattor osv.). Sedan basas de (dvs. skinnkläderna) på alla sidor ganska väl med miuka spön. Warg 727 (1755). (När fröullen) är väl utsväld, basas hela lagret med käppar, då fröen falla ned och ullen blir liggande ofvanpå. Ström Skogsh. 192 (1830, 1846). Basa kläder. Sv. o. t. handlex. (1851, 1872). jfr förb. BASA AF 1, BASA IN 2, BASA UT 1 b samt UR-BASA.
c) (föga br.) om regn: piska l. slå l. smattra (mot).
α) tr. Hör, regnet det basar / Hvar ruta i stan. C. F. Dahlgren S. arb. 1: 91 (1825). Anm. Möjl. är detta bl. en tillfällig bildl. anv. af a.
β) intr.; jfr BADDA 8. jfr Rietz (1867, under basa 2) samt förb. BASA IN 2 b.
d) [jfr t. heetweggen-abstäupung, afbasning (Rydqvist SSL 3: 274)] (†) i uttr. basa hetvägg, om bruket att gifva fastlagsris, hvarefter den afbasade hade att skicka en varm bulle till den som afbasat honom; möjl. med hänsyftning på 2. Ihre Gl. (1769, under hetvegg). jfr Rydqvist SSL 3: 274 (1863). — skämts.; jfr 5. I basa Hetwägg nu wid Slutet aff den Dagen, / Som utaff Fetma nämd och renomerad är (dvs. fettisdagen); / Kom wäs! (dvs. jag slår vad) at uthi Ett ey någon hålla lär, / Sin Fasta utaf Ehr, i hela Faste-lagen. Wexionius Astrilds bergverk (1689; till ett brudpar).
5) [med oviss bet.-utveckling; jfr dock Ljungstedt Anm. t. st. pret. i germ. spr. 67] (†) pläga älskog. Tyr .. blef löster (af Mercur) att skynda sig till sina Thracer och Scyther att föra Krig och örligh, och intet ligga och basa med Qwinfolken. Rudbeck Atl. 4: 109 (1702). jfr Därs. 2: 308 (1689). — jfr BASARE 4.
6) [med afs. på bet.-öfvergången jfr BADDA] (hvard.) springa, löpa, rusa, fara åstad, gå på; vanl. i förb. med låta; jfr BADDA 10. Ihre Gl. (1769). Låt kriget basa ..! Hagberg Aristophanes Dem. 42 (1834). Sätta upp fötterna på fotstöden .. och låta maskinen ”basa”. Östberg Vel. 71 (1894). jfr förb. BASA AF 2, BASA IHOP, BASA IN 3, BASA I VÄG, BASA PÅ 2, BASA UNDAN, BASA ÖFVER. — särsk. mer l. mindre oeg. i de opers. uttr.
a) låta (det) basa, låta det gå som det vill, det får basa o. d.; jfr BADDA 11. Lät basa wind för wåg. Runius Dud. 2: 17 (1708). Nu äro vi just i en rolig belägenhet. Men det skal få basa. Envallsson Niugg 47 (1784). Nej, det fick basa, om också skidorna ströke med. Schröder M. fr. sk. 203 (1888). Hon blir så gift med jägmästar H. Hon är tveksam, men låter det basa. AB(L) 1895, nr 289 A, s. 5. — jfr BASA TILL.
b) (†) låta basa till bys = a. Verelius Ind. (1681, under skeika).
Anm. Det i sv. ofta förek. uttr. lass basen har ingen motsvarighet i t., utan är sannol. en skämtsam ombildning af uttr. låt basa.
Särskilda förbindelser [i allm. med motsvarigheter i sv. dial. (se Rietz)]:
BASA AF10 4. — jfr AFBASA.
1) (föga br.) till 4 b: gm piskande aflägsna (damm); gm piskande rena (ngt) från damm. Weste (1807). Öhrlander o. Leffler (1852).
2) (hvard.) till 6: sätta af, sätta i väg, rusa åstad; jfr BADDA AF, BASA I VÄG, BASA ÅSTAD. Almqvist (1842). Sundén (1885).
BASA IHOP10 04. (hvard.) till 6: barka l. ryka ihop. De hade inte basat ihop ännu. Bondeson Glimm. 16 (1892; om två ovänner). Hoppe (1892).
BASA IN10 4.
1) (numera föga br.) till 3.
a) tr.: gm värme komma (ngt) att intränga; jfr BADDA IN 1 b. Basa thet (dvs. svinistret) in i Kroppen. Forsius Min. 41 (c. 1613). Endast oljedränkning (af kalkstensytor) är en abderitisk åtgärd, ty solen basar in fettämnet från ytan. Scholander 3: 254 (1854). — (†) under baddning (med varm vätska) införa. Baasa (den utfallna änd-)tarmen in medh warm miölk eller wijn. B. Olavi 176 a (1578).
b) intr.: (under inflytelse af stark värme) intränga, tränga igenom, suga sig in. Låta fernissan väl basa in i träet vid elden. Dalin (1850).
2) till 4.
a) (hvard.) till 4 a (b): gm piskande l. slående komma (ngt) att intränga, piska in. Öhrlander o. Leffler (1852).
b) (föga br.) till 4 c β: slå in. Regnet basar in. Widegren (1788).
3) (hvard., mindre br.) till 6: rusa in.
BASA I VÄG10 0 4. (hvard.) = BASA AF 2. Dalin (1850). Lundell (1893).
BASA NED l. NER10 4. (hvard., mindre br.) till 6: åka ned, fara ned, gå ned; äfv. opers. Om det basar en gång ner för Er på lyckans tunna is. Tessin Bref 1: 193 (1752). Wieselgren Gm hvirfl. 1: 80 (1891).
BASA OM10 4. (hvard., mindre br.) till 4 a: klappa om, piska upp. En bonde basade sin hustru om / Medh en tiäretamp. Asteropherus 35 (1609).
BASA OPP l. UPP10 4. (hvard.) till 4 a: piska opp, ”klå opp”. Rudbeck Atl. 2: 58 (1689). Kolmodin Qv.-sp. 1: 217 (1732). Han basade minsann upp honom riktigt miskundeligt. Hagberg Shaksp. 11: 256 (1851). Lundell (1893).
BASA PÅ10 4.
1) [jfr motsv. uttr. i sv. dial. (Rietz under basa 2)] (numera bl. hvard.) till BASA 4 a: piska på. Herren sielfwer / Basar på din Synda-Hud. Rydelius Vitt. 28 (1715). Sahlstedt (1773). Öhrlander o. Leffler (1852).
2) (hvard.) till 6: gå på; i sht opers. Den ena dagen hade jag skjutit min första lo .. och den andra dagen .. min första elg; skulle det basa på på samma sätt under de sex dagar, jag anslagit till denna jagt, blefve det ju rigtigt kungligt. Wetterhoff Från skog 1: 190 (1883). Lange Luba 90 (1889). En kyrkoherde i Skotland lemnade aldrig obegagnadt ett tillfälle att dundra mot påfvekyrkan ... Så basade han på femtiotvå .. söndagar om året. SD 1899, nr 598, s. 7; jfr 1.
BASA SÖNDER10 40. (hvard.) till 4 a: piska l. slå sönder. Han tör i wreeden begynna raasa, / Osz hufwudh och Armar sönder baasa. Brasck Förl. son. H 1 b (1645; möjl. ssg). Weste (1807). Öhrlander o. Leffler (1852).
BASA TILL. (†) = BASA 6 a. Låta basa til, so hingehen lassen, wie es will. Lind (1749).
BASA UNDAN10 32, äfv. 10 40. särsk. (hvard.) till 6, oeg.: gå undan; i sht opers. Man lät det sorglöst ”basa undan” enligt gammal vana : högg ned sin skog (utan tanke på återväxt). H. Samzelius i Skogvakt. 1894, s. 131.
BASA UT10 4.
1) till 4: gm piskande l. slående utdrifva l. aflägsna. — jfr UTBASA.
a) (hvard.) till 4 a. Stryk. Duger icke. Hogen och munterheten basas ut med detsamma. SP 1786, nr 208, s. 2. Weste (1807). — (mindre br.) med personobj. Kommer någon Friare, så basa de uth honom. Rudbeck Atl. 3: 610 (1698).
b) (föga br.) till 4 b. Weste (1807). Basa ut dammet. Meurman (1846).
2) (hvard., mindre br.) till 6.
a) rusa ut. Bondeson Glimm. 26 (1892).
b) rasa ut, rusta ut. Låt honom basa ut, så blir han nog stadig. — jfr BASARE 4.
BASA ÅSTAD10 04. = BASA AF 2.
BASA ÖFVER10 40. (hvard., mindre br.) till 6.
a) rusa l. skynda öfver; hastigt begifva sig öfver. Basa öfver till Borgholms slott. Scholander 3: 262 (c. 1855).
b) gå öfver. Det basar väl öfver. jfr Rietz (1867, under basa 3).
Ssgr: (till 2, i sht skeppsb.): BAS-BACK. (†) = -PANNA. Röding 1: 890 (1794). Weste (1807). Kindblad (1867).
-HUS3~2.
a) (†) repslag. byggnad i ett repslageri för tågs uppmjukande gm värme (o. tjärande). Weste (1807). Kindblad (1867).
b) om hus hvari plankor basas. jfr språkprofvet från PT under -KISTA.
-KISTA~20. [jfr Rietz 25] = -TRUMMA. Witt Skeppsb. 211 (1863). Ett trähus med tegeltak, afsedt för ”basning” af plank och bräder samt försedt med ångpanna, inmurad jerngryta och tre ”baskistor”. PT 1892, nr 277, s. 1. —
-LAPP~2. För att förekomma plankändars sprickning (vid basningen) kan man .. spika en så kallad baslapp (liten tunn furukloss) tvärs öfver ändan. Witt Skeppsb. 212 (1863).
-PANNA~20. [jfr Rietz 25] panna för alstrande af ånga vid plankors basning. Röding 1: 890 (1794). Weste (1807). Lundell (1893).
-PLANKA~20. gm basning böjd planka. Witt Skeppsb. 203 (1863).
-TRUMMA~20, sbst.2 [jfr Rietz 25, H. Vendell i Nyland 1: 10] En så kallad bastrumma, eller en ångtät, stark, aflång träkista, hvaruti virket inlägges. Rothstein Byggn. 43 (1856, 1875).
-VED~2. Gynther Förf. (1852; efter kungl. bref fr. 1772).
Spoiler title