SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEFJÄDRA befjä4dra, i Sveal. äfv. 032 (befjä´dra Weste; befj`ädra Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Etymologi
[af BE- II 1 d o. FJÄDER; jfr d. befjedre, t. befiedern samt FJÄDRA(D)]
(i sht i skriftspr.) förse l. kläda l. pryda med (fågel)fjäder l. fjädrar o. d.
1) tr. — särsk.
a) [jfr ä. d. befedret, ä. holl. bevederd, t. befiedert] med afs. på hufvudbonad o. d.; nästan bl. i p. pf. mer l. mindre adjektiviskt: fjäderprydd, försedd l. prydd med plym(er), plymascherad. Han lyfter från sin tinning / .. befjädrade baretten. Atterbom FB 59 (1818). Almqvist (1842). Statsministrarne aflade (vid 1867 års riksdag) sina hermelinsmantlar och befjädrade hattar. De Geer Minnen 2: 47 (1892). jfr: De ståtliga ekipagerna med deras lysande, befjädrade damer. Bremer G. verld. 2: 170 (1860). — jfr HÖG(T)-, O-BEFJÄDRAD.
b) [jfr t. befiedern i motsv. anv.] med afs. på pil; företrädesvis i p. pf. mer l. mindre adjektiviskt; jfr FJÄDRA. Almqvist (1842). Pilarna (hos forntidens greker) voro af rör, befjedrade och försedde med en metallspets. Palmblad Fornk. 2: 145 (1844). Johansson Hom. Il. 16: 773 (1848). — i bild. (Stjärnbilden Skyttens) Skektor (dvs. pilar) allestädz kring Taken spetzse hengia / Befiädrade med Sniö. Spegel Guds verk 162 (1685; om istappar).
c) [jfr t. tangenten (be)fiedern, fr. emplumer un clavecin] (förr) med afs. på tangent: förse med fjäder- l. pennspole, afsedd att (liksom de nu använda hamrarna) anslå strängen; sätta fjäder på. Holmberg (1795, under emplumer). Almqvist (1842). Dalin (1850).
2) i p. pf. ss. adj., om djur l. kroppsdel hos djur.
a) [jfr t. befiedert i motsv. anv.] om fågel l. kroppsdel hos fågel: beklädd l. betäckt med fjädrar, fjäderklädd; fjädrad. B. Bergius Præs. i VetA 1780, 2: 131. Hönsfoglarne .. ha hela underbenet befjädradt. Thorell Zool. 2: 191 (1861). Den skönast befjädrade fågel. Lagerlöf Kungahälla 19 (1899). jfr O-, SVART-BEFJÄDRAD m. fl. — särsk.
α) (mindre br.) om fågelunge l. ungfågel: som fått fjädrar; jfr FULLFJÄDRAD. En stolt och nyss befjädrad Häger. G. F. Gyllenborg Vitt. 2: 164 (1795). Almqvist (1842). (Ur storfothönans ägg) framkommer kycklingen ej beklädd med dun, utan fullkomligt befjädrad. V. Leche i NF 15: 693 (1891).
β) [jfr t. die befiederten tiere] betecknande en varelse ss. hörande till fåglarna; jfr (BE)VINGAD. Den .. befjädrade gårdvaren. Palmblad Nov. 1: 104 (1840; om en tam trumpetfågel). (Tranan) promenerar omkring .., helt stolt i medvetande om sin höga rang inom de befjädrade luftseglarnes klass. Sätherberg Lefnadsm. 167 (1896).
Anm. till a. Med anslutning till denna anv. förekommer inf. befjädra i bild på följ. ställe: Vi vilja skaka af vårt ok, / På nytt befjädra rikets brutna vinge. Hagberg Shaksp. 3: 40 (1848).
b) oeg.: försedd med fjäderliknande beklädnad l. bihang. Setter-typen (af fårhundar) med dess .. starkt ”befjädrade” ben. Hamilton Hundraser 21 (1900). naturv. Antennerne .. (kunna vara) Fjäderbärande, [befjädrade], (lat.) plumatæ, med befjädrad antennborst. Marklin 247 (1818; ss. öfv. af t. gefiedert).
Spoiler title
Spoiler content