publicerad: 1904
BERÖFVA berø4va, i Sveal. äfv. 032 (berö´fva Weste; ber`öva Almqvist), v. -ade; se för öfr. RÖFVA. vbalsbst. -ANDE, -RÖFNING (†, Lex. Linc. (1640, under exhæreditatio, orbatio, privatio)); -ARE (föga br.).
— jfr OBERÖFVAD.
1) (i sht i skriftspr.) frånröfva l. (med våld l. på annat sätt) fråntaga l. afhända l. betaga l. förtaga (ngn ngt), plundra (ngn) på (ngt), röfva l. taga från (ngn ngt); i pass. äfv.: blifva af med, mista, förlora, gå miste om.
a) [jfr motsv. anv. i d. samt mnt. dar berovede he etliken vorsten ere herschup, berovede dar velen bischuppen eres bischupdomes, ä. holl. waerom soude ick oock uwer beyder berooft worden, iemand het leven berooven, t. einen einer sache berauben, ä. t. einem eine sache berauben, eng. bereave any one a possession] i förb. beröfva ngn (l. ngt) ngt; vid pass. konstr. kan subj. beteckna den (l. det) från hvilken (l. hvilket) ngt borttages lika väl som det som borttages. Man beröfvade honom hans värdigheter l. han beröfvades sina värdigheter l. hans värdigheter beröfvades honom. Beröfva någon friheten. Beröfva någon hans goda namn och rykte. Beröfva sig lifvet. O. Petri Men. fall I 8 a (1526). The haffua ock migh mina fädherligha (dvs. fäderneärfda) herligheet, nemligha, Prestadömet beröffuat. 2 Mack. 14: 7 (Bib. 1541). Effter wij .. äre genom Konung Christiern .. thetta Rijkes och alles wåres .. förmögenheter .. beröffuede och qwitte wordne. G. I:s reg. 18: 298 (1547). Then thet kommer i öghon in, / Honom beröffuar thet hans syn. Fosz 547 (1621). 20 kosaker .. hava berövad bönderna alt huad de hava haft till boskap och hestar. Oxenst. brefv. 6: 23 (1628). Jagh har länge varit dhen lyckan (att träffa Ers M:t) beröfvat. Carl XII Bref 4 (1712; till Hedvig Eleonora). Baron Sparre .. yttrade .. at han på sitt samvete icke kunde beröfva riket min tjenst i framtiden. Höpken 1: 5 (1767). Milde Fader! låt .. / .. din hjelp oss ej beröfvas. Ps. 1819, 361: 2. Han beröfvades ett nytt tillfälle att visa sitt faderliga hjertelag. Rosenstein 2: 110 (1819). Menigheten, beröfvad sina anförare. Kolmodin Tac. 1: 70 (1833). (Sjukdomen) hade beröfvat henne de rika lockar och den friska hy, som förr varit hennes stolthet. Rydberg Ath. 436 (1859, 1866). Kyrkan var beröfvad alla sina prydnader. Topelius Fält. 4: 47 (1864). Jagtfebern .. beröfvade mig den lugnare besinningen. Oscar II Skr. 3: 255 (1864, 1888). Så snart exercistiden var slut, borde man åter beröfva sig denna prydnad (dvs. mustascherna). De Geer Minnen 1: 51 (1892). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i mnt., ä. holl. o. ä. t.; jfr äfv. Murray] (†) med det obj., som betecknar den (l. det) från hvilken (l. hvilket) ngt borttages, i dativform. Beröffua Gudhi sina ähro. O. Petri Men. skap. 32 (c. 1540). Beröffua eller förtaga enom sin arffuedeel, göra arffuelöös. Lex. Linc. (1640, under exhæredo). Stiäla, hemligen beröfva enom sin egendom. Dalin Arg. 2: 260 (1734, 1754). Borg Luth. 1: 388 (1753).
β) [jfr t. sich eines vergnügens berauben samt fr. se priver de tout] (mindre br.) i uttr. beröfva sig ett nöje o. d., afhålla sig l. afstå från, neka sig, försaka. Han beröfvar sig alla njutningar, nöjen, förströelser, för att kunna bistå andra. Dalin (1850).
b) [jfr holl. iemand van iets berooven, ä. t. einen von etw. berauben, eng. bereave any one of anything, äfvensom fr. dépouiller de, priver de] (†) i förb. beröfva ngn (l. ngt) af (ngn gg med) ngt; i sht i pass. Intet (är) bedröfligare, än medh en troofast wänskap beröfwat warda. Fosz 370 (1621). At han vthaff alt sitt beröfwad war. Schroderus Liv. 688 (1626). Beröfva en af något. Serenius (1734, under bereave). Beröfvas af sitt gods, och drifvas utaf land. Kolmodin Qv.-sp. 2: 488 (1750). Att skåda oss förnedrade och blotta, / Beröfvade af oskuld, tro och heder. J. G. Oxenstierna 4: 330 (1815).
c) [jfr holl. van zijn verstand beroofd, t. seines verstandes beraubt] i p. pf., närmande sig adjektivisk anv.: saknande, i saknad af, utan, blottad på. Han är beröfvad sina sinnens (fulla) bruk, beröfvad förståndet. Sahlstedt (1773). Adlerbeth Hor. Sat. 56 (1814). Fjellet (är) mycket stenbundet, sterilt och beröfvat nästan all vegetation. Hisinger Ant. 2: 39 (1820). Vår nation är ingalunda beröfvad speculatift anlag. Atterbom Philos. hist. 30 (1835). Beröfvad allt, / Som ger åt lifvet värde. Runeberg 5: 154 (1863). Vi (äro) för dylika urgamla ortnamns vidkommande .. beröfvade den ledning ordets användning i gamla källor kunde erbjuda oss. Noreen Spr. stud. 2: 79 (1900, 1903). — jfr SYN-, VÄRN-BERÖFVAD m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i fsv., got., ä. d., holl., t. o. eng.] (†) röfva l. plundra (ngn), utplundra, utarma, göra utfattig; bestjäla. 2 Kor. 11: 8 (NT 1526). Så förgrymmadhe tå Herrans wredhe sigh offuer Israel, och gaff them j theras hand som them röffuadhe, at the them beröffua skulle. Dom. 2: 14 (Bib. 1541; öfv. 1904: dessa utplundrade dem, Luther: beraubeten). Beröffua icke then fattigha ändoch han fattigh är. Ordspr. 22: 22 (Bib. 1541; öfv. 1904: plundra, Luther: beraube). En Röffuare .., som öffuerfaller och berööffuar färdande Folck. P. J. Gothus Rel. art. 278 (1603). Gudhinnan .. hadhe honom (dvs. censorn) .. straffat, för thet han hennes Tempel beröfwadhe. Schroderus Liv. 799 (1626). Haffuer ingen ostraffat toort wållgesta och beröffua edher (dvs. bönderna). Rudbeckius 4 Pred. D 4 b (1634). (Många ättehögar hafva) blifwit .. genom förwetne Personer vpgräfne och beröfwade. Peringskiöld M. upl. 217 (1710). Då oss armod plär bedröfva, / Då det vill vårt lif beröfva. Bellman 1: 127 (1770). Gustaf III Skr. 2: 206 (1788). — med obj. i dativform. Leekmännerne, hwilke .. antastade the Dödhes (dvs. de döda klerkernas) Egendom, och beröfwade Kyrkione och them Fattigom. Schroderus Osiander 2: 615 (1635).
3) [jfr motsv. anv. i ä. t. o. ä. eng.] (numera knappast br.) röfva (ngt), bortröfva, borttaga, göra slut på. G. I:s reg. 1: 18 (1521). Een fogell vthi een buur, / hwars frijhet är beröfwat. Wivallius Dikt. 85 (1632). Om han hade beröfvat edar dygd. Ågren Gell. 30 (1757). Ordets andliga Säd kan djefvulen ofta beröfva. Nicander Minnessann. 15 (1769). Den personliga friheten måste sättas högre än all annan frihet, och endast kunna beröfvas för brott. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 47 (1856). Mästarns sinneslugn beröfvas. Jensen Böhm. diktn. 175 (1894). — särsk. (†) i förb. beröfva ngt ifrån l. för ngn (l. ngt). När the frå andre äggen beröfwa, / Mena the, the ingens lära behöfwa. Fosz 412 (1621; mnt. wan se en der eiger hebben berovet). The wijgde Jungfruger, som ifrån sine Föräldrar äre beröfwade. Schroderus Osiander 1: 547 (1635). Et moln af damb .. beröfvade så väl himmelen som Marken för Menniskiornes åsyn. Ehrenadler Tel. 828 (1723; fr. déroboit .. aux yeux des hommes la terre). G. F. Gyllenborg Bält. 4: 176 (1785, 1800).
Särskilda förbindelser:
BERÖFVA BORT. (†) = BERÖFVA 1. Huru kan någhor gå j eens mektighes hws, och beröffwa honom hans booting bort, vtan han först binder then mektigha. Mat. 12: 29 (NT 1526).
BERÖFVA IFRÅN. [jfr ä. d. du berøffuer Gud fra det, hans er] (†) = BERÖFVA 1. Wåra förfädher haffua .. giffuit mongh godz och gårdar wndher kirkior, kloster och prebender, .. och haffua saa beröffuad .. sina arffuar theris arffdell i fråå. G. I:s reg. 6: 158 (1529). (Pesten) som vthi hastighet beröffwer Menniskiorna ifrå bådhe macht och modh. L. P. Gothus Pest. 8 a (1623). (Att) jag genom döden innan kort beröfwas ifrån den fägnad, mitt kära Fädernesland någon ytterligare tienst mer at få giöra. M. Stenbock (1713) hos Nordberg 2: 352. Humbla 31 (1740).
Spoiler title
Spoiler content