SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BRÄNNVIN brän3vin2, äfv. ~vi2n, n.; best. -et302 l. 3~20; pl. (i bet. olika slags brännvin) -er brän3~vi2ner.
Ordformer
(bränd- (brend-) 15561726. brände- (brende-) 15711720. brän- c. 16301898. bren- 1595. bränn- (brenn-) 1749 osv. brene- 1701. bränne- (brenne-) 15371841)
Etymologi
[fsv. brännevin, liksom d. brændevin efter mnt. bernewin; jfr holl. brandewijn (hvaraf eng. brandy o. fr. brandevin) o. t. branntwein, ä. t. gebrannter wein, eg.: brändt (destilleradt) vin (se BRÄNNA, v. I 3 c, o. VIN)]
spritdryck bestående af en blandning af mer l. mindre ren etylalkohol o. vatten, erhållen gm destillering (bränning) af en alkoholhaltig vätska (urspr. o. eg. gm destillering af vin); särsk. om vissa slag af dyl. blandning (”renadt brännvin”, akvavit m. m.) i motsättning till vissa utländska brännvinssorter, ss. konjak, visky, rom, arrak, genever o. gin; i vidsträcktare bem. (i sht i fackspr.) omfattande äfv. dessa sorter; jfr AKVAVIT. Renadt, vanligt brännvin. Kolrenadt l. enkelrenadt brännvin. Varmrenadt l. tiodubbelrenadt brännvin. Bränna brännvin. Dricka, supa brännvin. Ta ett glas l. en sup brännvin. Han luktar brännvin på långt håll. Han smakar inte brännvin. Smörgåsbord med öl och brännvin. Hon (gjorde) alrig annet .. än sålde hennes förbannade brännevin, så ath somblige luppe ther af galne nidher i Skenkebyrs grufven och drencte sig. HT 1900, s. 382 (1537). Kongh Erich (har) latidt reckie, pine och bränne medh brendvin och hete bäcken månge oskyllige. RA 2: 257 (1568). Plägha idher medh Maat, ööl och brennewijn. L. Paulinus Gothus MonTurb. 230 (1629). Det bruk, som är hos oss gängse, at vi tage först en sup brännevin och derpå äta skinka eller rökt kjött. Linné Diet. 2: 133 (c. 1750). De mäst brukelige Bränviner .. tilvärkas antingen af vin eller vindrank, som i de södra Europæiska orterne; eller af Säd, som i de Norra; eller af Såcker, som mäst sker i America. Wallerius ChemPhys. 1: 256 (1759). Konjak kallas det brännvin, som erhålles genom destillation af vin. 2NF (1905). — jfr BET-, ENBÄRS-, FALU-, HVITBETS-, KORN-, KUMMIN-, LAF-, MALÖRTS-, MELASS-, POTATIS-, RIS-, RÅ-, SOCKER-, SÄDES-, VIN-, ÖFVERSTE-BRÄNNVIN m. fl. — särsk. (numera föga br.) i uttr. rent brännvin, ren sprit. Linné hos Hiorter Alm. 1748, s. 30.
Ssgr: A (†): BRÄNNVIN-GLAS, -SALU, se B.
B: BRÄNNVINS-ACCIS. PH 2: 904 (1731).
-ADVOKAT. ringaktande benämning på advokat l. sakförare (i sht utan juridisk examen) som åtager sig tvifvelaktiga processer o. söker vinna dessa gm advokatyr o. lagvrängning; jfr BOND-ADVOKAT. Dalin Arg. 1: 105 (1733, 1754). Hvem känner icke typen af ”brännvinsadvokat”, en ofta försupen för-detting, hvilken åtager sig hvad som helst, bara han får pengar? NDA 1913, nr 33, s. 4.
-ARRENDATOR. (förr) person som af kronan arrenderade rättighet att bränna brännvin. BL 13: 52 (i cit. fr. 1788). KungörBränvinsbränn. 5/11 1799, s. A 3 a. —
-ARRENDE. (förr)
1) arrende af rättighet att bränna brännvin. Efter riksdagen (1786) lät .. (G. III) på socknestämmor utbjuda bränvinsarrendet åt de särskilda menigheterna. Frey 1844, s. 505.
2) = -ARRENDE-AFGIFT. AdP 1789, s. 817.
-ARRENDE-AFGIFT~02 l. ~20. (förr) AdP 1789, s. 620.
-BAD. (förr) ett slags ångbad (mot gikt o. d.) hvarvid den sjukes kropp l. ngn viss kroppsdel utsattes för ångorna från brinnande brännvin. Tersmeden Mem. 4: 244 (1765). Dalin (1850).
-BAS, r. djup, skroflig basstämma; eg. om dyl. stämma förorsakad af omåttligt förtärande af starka drycker. Kungens är felet! svarade i djup bränvinsbas en ruinerad lycksökare. Bäckman Sjöj. 2: 76 (1851). jfr (tillf.): Då sku vi på danscalas, / Polemeja! / Ölfiol och bränvinsbas. / Pyteheja! Bellman 5: 326 (1764).
-BEGÄR. begär efter brännvin. SvT 1852, nr 205, s. 2.
-BESLAG. beslag(tagande) af (olagligt tillverkadt l. infördt) brännvin. SP 1779, s. 306.
-BEVILLNING. (förr) skatt som erlades för rätten att bränna brännvin. AdP 1786, s. 139. (År) 1810 bestämdes brännvinsbevillningen till 2 rdr b:ko för hvarje helt hemman .., ehvad bränning utöfvades eller ej. 2NF 4: 436 (1905).
-BOD. (†) salubod l. krog där brännvin försäljes l. utskänkes. Medh then Epicuriske Hopen, löpa vthi Brennewijns Bodhar. L. Paulinus Gothus Pest. 21 b (1623). Lindfors (1815). Hahnsson (1884).
-BORD. (företrädesvis i fråga om ä. förh.) smörgåsbord (med brännvin). DA 1824, nr 4, s. 8. (Jag) framkallades .. till det s. k. bränvinsbordet der min far .. stod med flaskan i hand och räckte oss hvar sin sup. Ahnfelt StudM 2: 8 (1857). Diner à la Carte, à 2 Rdr, med Bränvinsbord och fyra rätter mat med desert. AB 1869, nr 222, s. 1. Östergren (1917).
-BRODER. (†) supbroder. Biskopen (af Posen) var en väldig Bränvins broder. Nordberg C12 1: 504 (1740).
-BRÄNNANDE, n. 2RARP 5: 129 (1727).
-BRÄNNARE. person som bränner brännvin; äfv. (ngt ringaktande om) bränneriägare. BrandreglSthm 1661, App. s. A 1 b. Privilegierade bränvinsbrännare. Agardh BlSkr. 2: 158 (1853).
-BRÄNNERI.
1) (†) brännvinsbränning. Stiernman Com. 5: 625 (1696). Franzén Skald. 4: 116 (1801, 1832).
2) konkret; jfr BRÄNNERI 2. Lind (1749; under brennerey).
-BRÄNNING. UnderrBrännev. 22 (1747).
-BRÄNNINGS-FÖRBUD. Wallmark Resa 36 (1819). Detta första bränvinsbränningsförbud (den 10/10 1709) öfverträddes af folket, liksom alla de efterföljande. QLm. I. 4: 4 (1833).
-BRÖD. (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgadt) bröd, smörgås l. dyl. som användes ss. ”tilltugg” till supen. Tersmeden Mem. 3: 13 (1736). Husmodern framsatte på bordet brödkorg, köttfat och smörkopp, varav drängarna togo sitt ”brännvinsbrö”. Hörlén GSed. 166 (1914).
-BULT. (†) fyllbult. FinKyrkohSP 2: 107 (1643).
-BUTELJ.
-DARRNING. (†) af brännvinsmissbruk härrörande nervös darrning. Alm(Sthm) 1845, s. 46.
-DESTILLATION. Lyceum I. 2: 126 (1810).
-DESTILLERING. Pardonsplakat 1/11 1792, s. 3. —
-DIREKTION. (förr) kunglig direktion som hade till uppgift att draga försorg om brännvinsbränningen vid kronans brännerier. VDAkt. 1779, nr 290. Den 14 september 1775 (beslöts), att kronan genom egna brännerier skulle drifva rörelsen, och i sammanhang härmed tillsattes en kunglig bränvinsdirektion. IllSvH 5: 270 (1879).
-FABRIK. QLm. I. 2: 36 (1833).
-FABRIKANT. Lyceum I. 2: 141 (1810).
-FABRIKATION. QLm. I. 1: 35 (1833).
-FAT. fat till förvaring af brännvin. Möller (1745; under busard).
-FINNE, r. l. m. (hvard.) BränvFarväl 7 (1772). Brännvinsfinne .. Säges om finnar af elakartadt slag, som ofta slå ut på fyllhundars ansigten. Dalin (1850). En liten ölfet karl med alkoholrött ansikte, fullsått med brännvinsfinnar. Koch Arb. 193 (1912).
-FISKAL. (förr) kronotjänsteman som hade att beifra öfverträdelser mot brännvinsförordningarna. Dalin (1850).
-FLASKA. Den som haf(ve)r brännewijns flaskor med sig till kyrkian, att uthdeela widh kyrkian skall böta 3 d(ale)r sylf(vermyn)tt till kyrkian. VDAkt. 1670, s. 136.
-FLOD.
1) (tillf.) flod af brännvin. Jag vill med röda drufvors blod / Afmåla en Triton uti en bränvinsflod. Bellman 2: 42 (1769).
2) bildl., särsk. för att beteckna den stora mängd af brännvin som förbrukas. Cavallin Herdam. 1: 212 (1854). En förhärjande brännvinsflod strömmade ut över hela landet (under G. III:s tid). Grimberg SvH 439 (1908).
-FYSIONOMI. (hvard.) rödbrusigt ansikte som vittnar om missbruk af starka drycker. Dalin (1850; betecknadt ss. familjärt).
-FÖRBRUKNING. Lagerbrings Hist. 1: 17 (1796).
-FÖRBUD. förbud mot tillverkning o. försäljning af brännvin. PH 3: 1880 (1742).
-FÖRFATTNING. författning angående tillverkning o. försäljning af brännvin. QLm. I. 4: 3 (1833). Kontrollen å bränvinsförfattningarnas tillämpning. SydsvD 1870, nr 26, s. 3.
-FÖRORDNING. jfr -FÖRFATTNING. PH 4: Reg. Z 3 b (1754). Förbrytelser mot brännvinsförordningen. Cavallin Herdam. 1: 176 (1854).
-FÖRSÄLJNING. Förordn. 21/7 1731, s. B 3 b. Byteshandel med brännvin vare lika med brännvinsförsäljning ansedd. SFS 1905, nr 36, s. 3.
-FÖRSÄLJNINGS-MEDEL, pl. jfr -MEDEL. Hushållningssällskapen .. hafva uti bränvinsförsäljningsmedlen .. ganska betydliga bidrag. NDA 1877, nr 7, s. 3. —
-GLAS. (brännvin- 1665) glas (numera vanl. spetsglas) att dricka brännvin ur; stundom äfv.: glas brännvin. ConsAcAboP 3: 77 (1665). Dränka lifvets bekymmer .. i bränvinsglaset Agardh BlSkr. 2: 137 (1839).
-GÖK, r. l. m. (hvard.) dryck bestående af kaffe med ihälldt brännvin. Bondeson Chronsch. 1: 93 (1897).
-HANDEL. handel med brännvin. HH 24: 213 (1714).
-HANDTERING. tillverkning o. försäljning af brännvin. Bränvinshandteringen är jordbrukarens ögonsten. Tiden 1848, nr 203, s. 1.
-HATT. huf l. lock på brännvinspanna. Fatab. 1913, s. 39 (1678). Den 30 Nov. 1832 (utkom) .. ett förbud .. mot höga bränvinshattar. QLm. I. 4: 17 (1833).
-HES. jfr -BAS. Nordensvan Skuggsp. 102 (1884).
-HUF. = -HATT. Roos Helgsm. 1: 255 (1896; se under -PANNA).
-INSPEKTOR~102. (förr) inspektor vid kronobränneri. TurÅ 1909, s. 137 (1777). Lenngren (SVS) 2: 135 (1795).
-INSTRUMENT. (†) redskap för brännvinsbränning. SP 1792, nr 22, s. 4.
-KAGGE. jfr -FAT. Wallenberg Gal. 23 (1771; uppl. 1921).
-KAPPE. (†) bägare att dricka brännvin ur. The hender som handtera ölstopet, brenwins kappen, och tobakspipon. Swedberg SabbRo 123 (1705, 1710). SedolärMercur. 3: nr 20, s. 4 (1731).
-KARAFF. BoupptVäxiö 1859.
-KOKNING. (numera föga br.) brännvinsbränning. Clason PVetA 1769, s. 28. Högberg Utböl. 2: 189 (1912).
-KONTROLL. kontroll öfver brännvinsbränning. FFS 1892, nr 37, s. 2.
-KONTROLLÖR. person som har att utöfva kontroll öfver brännvinsbränningen. SFS 1855, nr 83, s. 2. Inom hvarje bränneri öfvervakas tillverkningen och verkställes uppmätningen af en särskild af K. M:ts befallningshafvande tillsatt tjensteman, brännerikontrollör l. bränvinskontrollör. NF 2: 1256 (1878).
-KOPP. (†) = -KAPPE. HFinlÖ 1: 399 (1730). SvMerc. 1765, s. 156.
-KÅSA. (†) jfr -KAPPE. SvSaml. 6: 308 (1766).
-KROG. krog där brännvin utskänkes. Ingen Prestman skal hafwa macht at holla wijn, ööl eller brenwinskrogh. KOF II. 1: 326 (1659). SynodA 1: 115 (1662).
-KRÖGANDE, n. (†) utskänkning af brännvin. SPF 1816, s. 342.
-KRÖGERSKA. (†) innehafvarinna af brännvinskrog. L. Paulinus Gothus Ratio 321 (1633).
-KUR, pl. -er. förr använd kur som afsåg att gm metodiskt begagnande af brännvin ingifva drinkare afsmak för spritdrycker o. som oftast bestod däri att brännvin i afpassad mängd blandades i all föda o. dryck som drinkaren förtärde. Wingård Minn. 12: 32 (1850). Låt .. (fyllhunden) gå igenom bränvinskuren. Scholander 3: 266 (1856).
-KÄRL. förvaringskärl för brännvin. DA 1824, nr 9, s. 5. Ett brännvinskärl på bortåt 40 kannor. Quennerstedt Torneå 2: 332 (1903).
-LAGSTIFTNING~020. lagstiftning angående tillverkning o. försäljning af brännvin. QLm. I. 4: 12 (1833). Vid .. min första riksdag (år 1853—54) var tillsatt ett särskildt utskott för brännvinslagstiftningen. De Geer Minn. 1: 136 (1892).
-LANGARE. person som olagligt förmedlar inköp af brännvin. —
-LANK. Brännvinslank, som vid distilleringen rinner efter. Berzelius Kemi 3: 168 (1818).
-LUKT. lukt af brännvin. Murenius AV 52 (1640).
-LÄCKARE. [jfr sv. dial. (Finl.) läckare, liten kutting om en l. ett par liter] (†) brännvinskagge. Iag hade en thom Brenvijns Läckare under mit hufvud. HFinlÖ 1: 428 (1730). Bladh (o. Hornstedt) 63 (1799).
-MAGE. (skämts.) mage som blifvit förstörd af l. vand vid brännvin. Hvem hin bryr sig om mat, då man har en gammal ärlig bränvinsmage. Wetterbergh GNord 27 (1862). Quennerstedt Torneå 2: 194 (1903).
-MEDEL, pl. penningmedel som inflyta (till stat, kommun l. länskorporation) i form af afgifter för tillverkning l. försäljning af brännvin. Bränvinsmedlen (utgöra) Hushållningssällskapens förnämsta inkomstkälla. LAHT 1883, s. 268. De till Statskontoret ingående brännvinsmedlen. 2NF 26: 1079 (1917).
-MINUTERING. utminutering af brännvin. FörordnHusbehofsbr. 1793, s. B 1 a. —
-MINUTÖR. (†) person som utminuterar brännvin. GT 1788, nr 54, s. 2.
-MISSBRUK~20 l. ~02. Hagström Herdam. 4: 669 (1901).
-MÅL. rättegångsmål angående olaglig tillverkning l. försäljning af brännvin. QLm. I. 4: 11 (1833).
-MÄLD. (†) mäld afsedd för tillverkning af brännvin. Anbefalla mölnarne vid qvarnarne det dee eij understå sig .. mahla någon Råug eller Hvete till brännevijns Mäld. VRP 27/2 1724. Sjögren Hushållsb. 23/10 1809.
-MÄSK. Brännvinsmäsk utgör den alkoholhaltiga blandning, hvarutaf ren alkohol genom förnyade destillationer vanligast erhålles. Almström Tekn. 2: 165 (1845).
-NEDERLAG~102 l. ~200. SFS 1883, nr 69, s. 1. För att underlätta partihandeln med bränvin infördes genom kungl. förordningen den 2 juni 1882 rättigheten till allmänt bränvinsnederlag utan sammanhang med bränvinstillverkning. LAHT 1898, s. 210.
-NÄSA. (hvard.) rödblå (o. uppsvälld) näsa förorsakad af omåttligt förtärande af starka drycker. Lind (1749; under kupffer-gesicht).
-PANNA. för brännvinsbränning afsedd panna. HFinlH 4: 288 (1556). Brännvinspannan såg ut som en stor kopparflaska med ett kupigt lock, brännvinshufven, försedt med två långa, smala, böjda pipor. Roos Helgsm. 1: 255 (1896). Flodström SvFolk 147 (1918).
-PANNE-HATT. = -HATT. Utterman Ertmann E 3 b (1672). BoupptVäxiö 1766.
-PATRON. (förr) landtbrukspatron som innehade brännvinsbränneri; brännvinsbrännare; ofta ringaktande. Topelius Vint. I. 2: 45 (1867, 1880). Grof som en bränvinspatron. Melin Dikt. 1: 126 (1888).
-PIPA. rör hvarigenom brännvinsångan vid destilleringen ledes från brännvinspannan(s lock) gm kylaren. Han gråter som en Bränvijnspipa. Mont-Louis FrSpr. 293 (1739). Livin Kyrk. 71 (1781).
-PLUNTA. jfr -FLASKA. När sorgen ä' tung, så ä' bränvinspluntan en bra tröst. Roos Strejk. 67 (1892).
-PROBERARE, r. l. m. (†) brännvinsprofvare. BoupptVäxiö 1784. Tegnér 6: 302 (1837; bildl.).
-PROFVARE, r. l. m. apparat för profning af alkoholhalten i brännvin, alkoholometer, spritprofvare. Fischerström 3: 341 (1787).
-REDA. (†) = -REDSKAP. VDAkt. 1680, nr 354. 1 liten Bränvins Reda med hatt. BoupptVäxiö 1754.
-REDE. (†) = -REDSKAP. VDAkt. 1676, nr 135 (i handl. fr. 1672). VRP 1708, s. 200.
-REDSKAP~20 l. ~02. redskap för brännvinstillverkning; vanl. koll. Anderson Stadsl. 22 (i handl. fr. 1757). SvH 8: 60 (1904).
-RUS. rus på grund af förtäring af brännvin. SFS 1860, nr 13, s. 3.
-RÄTT. (†) maträtt på ”brännvinsbordet”. Den andra bränvinsrätten var litet påsaltade laxbukar. Wingård Minn. 7: 50 (1847).
-SAL. (†) försäljning af brännvin. Ehuruwäl förmehnes Ridderskap och Adell icke specialiter priviligeret wara opå dheres egendom .. krogerij medh öhl och brennewijns sahl att anställa. RARP 7: 241 (1660).
-SALU. (brännvin- 1671) (†) försäljning af brännvin. Een part docentes hålla brennewijn- och öhl Salu. VDAkt. 1671, nr 80. Rääf Ydre 3: 269 (i handl. fr. 1708).
-SCHATULL. Ett Bränvins-Schatull af Mahogny, med rum för 6 Flaskor. DA 1824, nr 111, s. 10.
-SKATT. skatt på tillverkning l. försäljning af brännvin; jfr -BEVILLNING. BoupptVäxiö 1792.
-SKED. (i fråga om ä. förh.) Brud och brudgumme (på bröllop i Bjuråker) .. bjödo på bränvin ur silfverskålar, med sönderbrutna kringlor uti. .. Det åts med silfverskedar af egendomlig fason, kallade bränvinsskedar. Wengelin GMinn. 150 (1893).
-SKÄNK, m. (†) person som har utskänkning af brännvin, krögare. Humbla Landcr. 21 (1740).
-SMAK.
1) smak af brännvin.
2) (numera knappast br.) smak för brännvin. Vid hvarje förbud .. tiltog Bränvins smaken alt mer och mer. Fischerström 3: 230 (1784). Odhner G3 2: 164 (1896).
-SORT.
-STÄMMA. jfr -BAS. Hesa bränvinsstämmor. Blanche Våln. 11 (1847).
-SUP. sup (brännvin). Oelreich 846 (1755).
-SUPANDE, n. Brännevins supandet, som här nedre vid Skånska gränsen alt för mycket idkas, tyckes mig skyndat på mångas Öden. Linné Sk. 46 (1751).
-SUPARE. Linder Fross. 13 (1717). Alla, som äro starka bränvins supare, dö i unga åhren, där stora supar tagas. Linné Diet. 1: 57 (c. 1750).
-SUPERI. SvT 1852, nr 175, s. 3. Det öfverhandtagande brännvinssuperiet (vid midten af 1700-talet). Cavallin Herdam. 1: 175 (1854).
-SÄLJERI. (†) brännvinsförsäljning. LReg. 314 (1687). Öfva öhl och brännevins sälljerie. VDAkt. 1737, nr 443.
-SÄLJNING. (†) brännvinsförsäljning. RA 3: 105 (1593). Kalm Resa 1: 330 (1753).
-TILLVERKARE~0200. Berzelius Kemi 3: 203 (1818).
-TILLVERKNING~020. UnderrBrännev. 33 (1747). Brännvinstillverkningen förvandlades (gm riksdagsbeslutet 1853) till en under kontroll ställd fabriksproduktion. Flodström SvFolk 148 (1918).
-TUMLARE, r. l. m. förr bruklig bägare att dricka brännvin ur. En liten Brännevins Tumblare med 3 fötter under, vid pas 4 lood. VRP 6/3 1732. CFDahlgren 4: 217 (1831).
-TUNNA. jfr -FAT. KultHM 3: 75 (i handl. fr. 1706).
-TYG. (numera bl. bygdemålsfärgadt) = -REDSKAP. Fatab. 1913, s. 39 (1678). Till brännvinstyget hör en inmurad panna, ett till denna avpassat kopparlock, ett kopparrör och en ”kylare”. Hörlén GSed. 120 (1914).
-TÖRST. törst efter brännvin. Atterbom Siare VI. 1: 260 (1852).
-UTSKÄNKNING~020. AB 1865, nr 222, s. 1.
-VERK. (†) brännvinsbränneri. Publ. 21/1 1732, s. 2. DA 1772, nr 136, Bih. s. 1. —
-VÄRPEL. (†) brännvinskagge. (Brefven) lades uti en bränvinsvärpel med 3:ne bottnar uti, bränvin i den millersta och brefven uti bägge ändar. HH 24: 217 (1714). Fatab. 1911, s. 38 (1748).
-ÅNGA. SvMerc. 2: 792 (1697). Å redskap i större bränneri får ej anbringas .. annat afloppsrör för bränvinsånga eller bränvin, än det, hvarmedelst ledning sker genom imkylaren. SFS 1855, nr 44, s. 1. särsk. i oeg. anv., vanl. i pl. Det ena hufvudet efter det andra stack sig in genom vagnsfönsterna, för att öfver mig exhalera .. sin bränvinsånga. Wallmark Resa 134 (1819). Bränvinsångor och matos. Strindberg RödaR 321 (1879).
-ÄTTIKA. ättika framställd gm sur jäsning af svagt brännvin. Dalin (1850).
Spoiler title