SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
DEPORTERA dep1orte4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DEPORTATION.
Etymologi
[jfr t. deportieren, eng. deport, fr. déporter, af lat. deportare i motsv. bet., af de, bort (i ssgr), o. portare, bära, forsla, föra (jfr APPORTERA, EXPORTERA, PORTATIV, PORTÖR m. fl.)]
förvisa (ngn) till bestämd ort (straffkoloni l. för förbrytare afsedt område); låta (ngn) undergå deportationsstraff; nästan bl. med afs. på utländska förh.; jfr RELEGERA, TRANSPORTERA. Meyer Underr. om Paris 257 (1798). General K. G. Armfelt benådades med arrest på Malmö fästning, men frigafs sedermera. De öfriga (Anjala-männen) insattes likaså på fästning, deporterades eller fingo tillfälle att fly. Schybergson Finl. hist. 2: 261 (1889). De värste förbrytarna (i Ryssland) deporteras till ön Sachalin. 2 NF 6: 161 (1906). — i p. pf. i substantivisk anv. Den deporterade förlorar (i Frankrike) besittningen af sin egendom, kan icke mer idka något borgerligt yrke, och hans arfvingar erhålla besittningen af hans förmögenhet och alla hans rättigheter. Conv.-lex. 1: 462 (1821). Swederus Lanoye Siberien 244 (1865). NF 19: 255 (1895).
Spoiler title
Spoiler content