SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1915  
DIOIK dioj4k, adj.
Etymologi
[jfr eng. dioic, fr. dioïque, af nylat. dioicus (Linné Öl. 46 (1745)), af δι-, två-, tve- (se DI-), o. οῖκος, hus, hem; jfr DIECIST samt MONOIK]
bot. om växt: som har hann- o. honblommor (hann- o. honorgan) på olika stånd; jfr DIKLIN o. TVÅBYGGARE; äfv. om blomman hos ifrågavarande växter. E. Fries i Bot. notiser 1857, s. 127. Dioica Characeer. C. F. O. Nordstedt Därs. 1863, s. 34. Dioika gräs. Därs. 1873, s. 25. De dioika blommorna (hos Melandrium). Lindman Nord. flora 3: 261 (1904). Idegranen, ehuru i regeln dioik, .. bär (stundom) även en del honblommor på hanträd ock även hanblommor på honträd. L. F. Läffler i Landsm. 1911, s. 689. — jfr GYNO-DIOIK.
Spoiler title
Spoiler content