GALON galω4n, r. l. m. ((†) f. Lind (1749); jfr pl. -or); best. -en, ä. o. vard. (utom i södra Sv.) äv. = (Envallsson Tunbind. 23 (1781)); pl. -er ((†) -or Wivallius (1645) i 2Saml. 39: 61 (: silffuer gallonor)).
Ordformer
(-on 1640 osv. -un 1632 (: gullgaluner, pl.) —1668)
Etymologi
[liksom d. galon, t. galone, eng. galloon, av fr. galon, vbalsbst. till galonner (se GALONERA)]
benämning dels på ett slags mycket täta o. fasta, vävda band med inslag bestående av tråd överspunnen med metall (guld, silver osv.), dels på enskilt (stycke) dylikt band anbragt ss. prydnad l. gradbeteckning på uniform l. ss. prydnad på livré; ngn gg äv. i utvidgad bet. om galonliknande band av annat material. Galuner af guldh och silkie. OxBr. 11: 688 (1637). Een Mässhaka af svart Sammet med kors af Sölf:r galon, och Galon runt omkring. FinKyrkohSP 1: 7 (1726). (Marinläkarna) hafva .. röd klädespassepoil ofvanför och intill den öfversta galonen (på uniformen). Wrangel SvFlBok 286 (1898). Östergren (1924). — jfr BYX-, DISTINKTIONS-, GENERALS-, GULD-, HATT-, KAMELHÅRS-, SILKES-, SILVER-GALON m. fl.
Ssgr:
GALON-HATT. (numera knappast br.) galonerad hatt. Dalin Arg. 1: nr 27, s. 6 (1733). —
-TRÅD. (i fackspr.) till vävning av galoner avsedd (metallöverspunnen) tråd; jfr GULDDRAGAR-TRÅD. Rinman 1: 212 (1788).
