SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KARMIN karmi4n, n. (Wadman Saml. 1: 47 (1830) osv.), äv. r. l. m. (VetAH 1763, s. 112, Östergren (1929)); best. -et, ss. r. l. m. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet car-. karmin (car-) 1739 osv. charmine 1765)
Etymologi
[jfr d. karmin, holl. karmijn, t. karmin, eng. carmine; av fr. carmin; jfr it. carminio; av mlat. carminium; möjl. i anslutning till lat. minium, mönja, ombildad form av KARMOSIN]
(i sht i fackspr.)
1) färgämne framställt av koschenill; äv.: av detta ämne beredd röd färg (använd såväl vid färgning som vid målning); äv. kallat rödt karmin; numera ofta oeg. om vissa andra röda färger, t. ex. anilinfärger o. d. (jfr 3); jfr KARMOSIN 1. ApotT 1739, s. 13. Karmin är en af de högröda äkta målarefärgor, som .. göres .. med alun af cochenille. Rinman (1788). Björn FörfFl. 28 (1793). (På) Sveas mantel .. hade artisten lagt på ett halft skålpund karmin. Strindberg NRik. 140 (1882). (Ekenberg o.) Landin (1892: Röd karmin). Starck Kemi 273 (1931). — jfr KOSCHENILL-KARMIN.
2) om den nyans (l. de nyanser) av den röda färgen som är(o) karakteristisk(a) för karmin (i bet. 1); jfr KARMOSIN 2. I .. (hovfruntimrets) ögon (voro) carmin och ultramarin .. de enda drägliga färgor. Ehrenheim Tess. 366 (i handl. fr. c. 1765). Rosornas carmin. Wadman Saml. 1: 47 (1830). Druvans karmin. OLevertin (c. 1885) hos Söderhjelm Levertin 1: 208 (om rödt vin). Nyström NKina 2: 136 (1914). — särsk. närmande sig bet. av ett oböjligt adj.: karminfärgad. (Frimärke) Femton öre karmin. Östergren (1929).
3) (numera föga br.) i utvidgad anv. av 1, om vissa andra färgämnen.
a) i uttr. blått karmin, indigofärg framställd av indigo med svavelsyra, blåkarmin, indigokarmin. Berzelius Kemi 2: 98 (1812). (Ekenberg o.) Landin (1892). — jfr BLÅ-, INDIGO-KARMIN.
b) i uttr. brunt karmin. Brun karmin kallas en mycket brun tuschfärg, som erhålles genom att behandla Kölner-Umbra med pottaska. (Ekenberg o.) Landin (1892).
c) i uttr. gult karmin. Gul karmin är ett ur Quercitron eller Gulträ beredt färglack. (Ekenberg o.) Landin (1892).
Ssgr (i sht i fackspr.): A: (1, 2) KARMIN-BLÄCK. rödt bläck, urspr. om sådant innehållande karmin. AHB 122: 9 (1885). Roosval Schmidt 188 (1896).
(2) -DOMHERRE~020. [namnet givet på grund av fågelns övervägande karminröda färg] zool. fågeln Carpodacus erythrinus Pall., rosenfink. 1Brehm 2: 8 (1875). 2NF 6: 661 (1906).
-FÄRG.
1) = KARMIN 1. KKD 10: 17 (1707).
2) = KARMIN 2. Gadolin InlChem. 73 (1798).
(2) -FÄRGAD, p. adj. Rinman JärnH 607 (1782). Östergren (1929).
(1, 2) -LACK. visst slags högröd lackfärg innehållande karmin, florentinerlack. Berzelius Kemi 6: 770 (1830). Kallstenius Oljem. 23 (1913).
(1, 2) -RÖD. Rinman 1: 1002 (1788). DN(A) 1929, nr 173, s. 7.
(1, 2) -RÖDT, n. karminrödt färgämne; äv.: karminröd färgnyans. Almström Handelsv. 345 (1845). 4Brehm 6: 300 (1924).
(1) -SYRA, r. l. f. kem. benämning på en syra som utgör det färgande ämnet i koschenill. Svanberg ÅrsbVetA 1847, s. 446. SvUppslB (1933).
B (†): (2) KARMINS-VÄST. karminfärgad väst. BoupptVäxjö 1811.
Spoiler title
Spoiler content