SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KININ ɟini4n, stundom äv. ki-, n. (UB 5: 239 (1874) osv.) l. r. (Berlin Farm. 2: 652 (1851) osv.); best. -et, ss. r. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Ordformer
(chi- 18511910. ki- 1834 osv. qui- 18711915)
Etymologi
[jfr t. chinin, eng. o. fr. quinine, nylat. chinina, chininum, quinina; avledn. av KINA, sbst.2]
farm. i kinabark förekommande alkaloid som utgör den värksammaste beståndsdelen i drogen; äv. om läkemedel beredt med kinin. Almroth Kem. 418 (1834). En sked kinin. Hillman Palacio Valdés MoM 253 (1895). Kininet är .. vårt bästa botemedel mot malarian. Söderström LäkKvacksalv. 60 (1926).
Ssgr (farm.): KININ-DOS.
-KAPSEL. jfr KINA-KAPSEL. Zilliacus Vandr. 1: 10 (1920).
-PILLER. piller innehållande kinin. SDS 1898, nr 194, s. 2. SvFarm. 348 (1925).
-PREPARAT.
-SALT, n. —
-SULFAT. svavelsyrat kinin. (Ekenberg o.) Landin 517 (1892). SvFarm. 116 (1925).
-TANNAT. garvsyrat kinin. (Ekenberg o.) Landin 518 (1892).
Spoiler title