SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLORID klori4d l. klå-, äv. klω-, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr skrivet chl-. klorid 1857 osv.)
Etymologi
[jfr t. chlorid, eng. o. fr. chloride; avledn. av KLOR]
kem. salt l. ester av klorvätesyra; i sht förr äv. i inskränktare anv., i fråga om metaller som bilda mer än en klorförening: (den) förening i vilken klor ingår med det högsta antalet atomer; jfr KLORUR. Berzelius i FKM 5: 346 (1818). För saltsyreberedningen hämta .. körtelcellerna (i magsäcken) kloriderna från blodet. 2NF 17: 458 (1912). Starck Kemi 25 (1931). — jfr AMMONIUM-, ANTIMON-, ARSENIK-, BARIUM-, BLY-, GULD-, KALCIUM-, KALIUM-, KVICKSILVER-, NATRIUM-, PLATINA-KLORID m. fl.
Spoiler title
Spoiler content