SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOCK kok4, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. -ar ((†) -er RA I. 1: 487 (1546), Hallenberg Hist. 4: 1032 (i handl. fr. 1620)).
Ordformer
(koch 1582. kock (cock, kåck) 1533 osv. ko(o)k- (i ssgr) 1674 (: Kook-matens)1764 (: Kokspojke). kåk 1670 (: Kåkstyken). kåke 1599)
Etymologi
[fsv. kokker, liksom d. kok, nor. kokk av mnt. kok, av fsax. kok, motsv. fht. koch, feng. cōc (varav eng. cook); av senlat. cocus, lat. coquus, bildat till coquere (se KOKA, v.2)]
1) mansperson (tjänare) med uppgift att (stundom under ledning av en särskild köksmästare o. d.) tillreda mat i kök (kokinrättning) till hotell, sjukhus, militärförläggning o. dyl. l. ombord på fartyg; äv. (numera bl. i b) om köksmästare l. köksföreståndare. G1R 8: 291 (1533). Kockenn .. eller andre Beffalningzmenn for Herrans kost. Därs. 10: 135 (1535). Dhå måge the (dvs. de rådsherrar som sutto fängslade på Nyköpings slott) hålle theris eigit köke, ther til wij äre tilfridz at the hafwe egen kåke som för them koker. HB 2: 346 (1599). (Hospitalet) skal egen bagare, kock, brygiare .. (m. fl.) hafwa. KOF II. 2: 369 (c. 1655). Vid hvarje kokinrättning (vid armén) beordras köksföreståndare, kockar och handräckningsmanskap. SFS 1905, nr 33, s. 4. Därs. 1920, s. 1140 (i fråga om förh. vid flottan). — jfr HOV-, MÄSTER-, NEGER-, SKEPPS-, ÖVER-KOCK m. fl. — särsk.
a) i ett flertal ordspr. o. ordspråksliknande uttr., t. ex.: Ju flere kocker, ju minne i grythene. RA I. 1: 487 (1546). Ju flere Kockar, ju wärre Sod. Rudbeckius KonReg. 207 (1615); jfr: Ju flere kockar, ju sämre soppa. Lind (1749).
b) (förr) om person som förestod l. innehade ett ”gårkök”; i ssgn GÅR-KOCK.
2) (i fråga om förh. på landsbygden i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kvinna som förestår tillredningen av maten vid gästabud. (Landbo Stava) .. Var flere tiotal år kock på bondkalaser. Lagus Pojk. 254 (1904). Kocken svor i köket, så kvinnfolk hon var. Larsson i By LantlH 154 (1925).
Ssgr (till 1. Anm. I ex. från ä. tid kunna vissa av nedan under A, C anförda ssgr, ss. -DRÄNG, -GOSSE, -KNIV, -REDSKAP, -SLEV, möjl. äv. hänföras till KOKA, v.2 (kocka)): A: KOCK-DRÄNG. (kock- 1717. kocke- 15491746) (†) manligt köksbiträde; jfr DRÄNG 4. G1R 20: 72 (1549). Œdman Bahusl. 252 (1746).
-FÖRKLÄDE~020, äv. ~200. (kock- 1905 osv. kocks- 16801930) till kocks arbetsdräkt hörande (stort, vitt) förkläde. BoupptSthm 1680, s. 853 b. —
-GESÄLL. (†) jfr -DRÄNG. KKD 8: 301 (1717). NoraskogArk. 6: 5 (1768).
-GOSSE. (†) jfr -DRÄNG. HC12H 1: 69 (c. 1734). DA 1771, nr 115, s. 1. —
-KNIV. (kock- 1666 osv. kocke- 15561761. kocks- 1847) lång, vass kniv avsedd att användas i köket; jfr KÖKS-KNIV. HFinlH 4: 297 (1556).
-MAT, se D.
-MÖSSA. (kock- 1908 osv. kocks- 18911930) till kocks arbetsdräkt hörande skärmlös mössa av vitt tyg. WoJ (1891).
-REDSKAP~02 l. ~20. (kock- 1682 osv. kocks- 17561908) köksredskap; förr äv. koll.; jfr KOCKE-PACK. Järn .. Allehanda smått KåckRedskap. BoupptSthm 1682, s. 1033 a. Kokeri- och kocksredskap. TLev. 1908, nr 14, s. 2. —
-SLEV. (kock- 16591679. kocka- 1694. kocke- 1581) (†) jfr KOK-, KÖKS-SLEV. TullbSthm 22/6 1581. Dryselius Måne 478 (1694).
-STYCKE. (†) tavla föreställande en köksinteriör med matvaror l. anrättningar o. d. BoupptSthm 1669, s. 1673. Därs. 1670, s. 912. —
-SYSSLA, se D.
B (†): KOCKA-SLEV, se A.
C (†): KOCKE-BÅT. för livsmedelstransport avsedd båt. SthmTb. 26/11 1589.
-DRÄNG, se A.
-GAFFEL. jfr KOCK-KNIV. BoupptSthm 13/7 1659.
-KNIV, se A.
-MESS. [jfr mnl. coke(n)messe, kockkniv, t. kochmesser] benämning på ett slags huggvärja (liknande en kockkniv)? En Kockemess med 2 sinterör påå, Ordtbandett aff Sölff. HH 1: 28 (1543).
-PACK. sats (bestick) av kockknivar, späcknål o. d.?; jfr KOCK-REDSKAP. Skal en Knifsmedh giöra en Kockepack medh fyra Knifwar och Spjknål uthi. Stiernman Com. 1: 797 (1622).
-POJKE, se D.
-SLEV, se A.
D: KOCKS-FÖRKLÄDE, -KNIV, se A.
-MAT, m. (kocksma´t Weste) (kock- (kook-) 16741885. kocks- 1749 osv.) [av holl. koksmat] sjöt. kockens (närmaste) medhjälpare l. biträde; ofta: kockspojke. Lucidor (SVS) 400 (1674). Smith 204 (1916).
-MÖSSA, se A.
-POJKE. (kock- 17391904. kocke- 16351746. kocks- 1749 osv.) [jfr holl. koksjongen] kökspojke; särsk. sjöt. RP 5: 3 (1635). Han (tog) hyra som kockspojke. Engström 5Bok 39 (1910).
-PUMP. (†) sjöt. pump avsedd att därmed pumpa vatten o. d. ur större fat, ”buteljörspump”, ”fatpump”. Deleen 604 (1829). Jungberg (1873).
-REDSKAP, se A.
-SYSSLA, r. l. f. (kock- 19141930. kocks- 1930 osv.) Dahlbäck Åb. 32 (1914).
Avledn.: KOCKA, sbst.1, f. [jfr sv. dial. (Bohusl., Smål.) kocka, kokerska] (utom i a bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kokerska l. hushållerska. Lundell (1893; angivet ss. bygdemål(sfärgat)). särsk.
a) (i sjömansspr.) kvinnlig kock på fartyg. Engström Häckl. 39 (1913). Dens. Blandn. 66 (1925).
b) kvinnlig förestånderska för skogsarbetarhushåll. SvD(A) 1933, nr 354, s. 14. —
KOCKA, v.1, se d. o. —
KOCKINNA, f. (†) kokerska. Tegnér SvBild. 302 (i handl. fr. 1693).
KOCKIS, m. [med avs. på ordets bildning jfr BORSTIS (se BORSTARE anm.) osv.] (i sht inom örlogsflottan, ngt skämts.) kock. Wilhelm Tall. 42 (1919).
KOCKSKAP, n. (kock- 1833. kocka- 1924) (numera bl. tillf.) kockssyssla. Læstadius 2Journ. 38 (1833). VFl. 1924, s. 104.
Spoiler title