publicerad: 1945
MÄRR mär4, i bet. 1 o. 2 b f. l. r., i bet. 2 a f.||ig., i bet. 2 c, d r. l. f.; best. -en, äv. -n ((†) -an Murenius AV 178 (1643), Broman Glys. 3: 161 (c. 1730)); pl. -ar ((†) -er Lindner Tijdfördr. 1 (1641), KKD 7: 69 (1704)); förr äv. (ss. första ssgsled) MAR-.
Ordformer
(mar- 1537 (: marföll)—1701 (: Marföl). meer 1555 (: meerföll)—1591. mer 1595—1641. merr 1591—1659. mä(h)r (-æ-) 1547 (: märföll)—1902. märr 1553 (: märrföl) osv. määr c. 1635)
Etymologi
[fsv. mär; jfr d. mær samt (i ssgr) mar-, isl. merr (pl. merar), t. mähre, eng. mare; av germ. marhī-, marhiō, fem.-bildn. till marha-, häst, som föreligger i isl. marr, fht. marah. — Jfr MAR- (i MAR-STAKE), MARSKALK, sbst.1, samt MARA, sbst.1 4 b]
1) (numera utom i fackspr. ofta med anstrykning av bygdemål, stundom nedsättande) hona av häst, sto; stundom (skämtsamt l. nedsättande) om häst utan avseende på könet. Visb. 1: 72 (1573). Wi gåfwo flinka salvor, så att .. (kosackerna) började bra tumla af märrarne ock drogo sig småningom längre in i skogen. KKD 2: 22 (1704). Min häst — en liflig fuxröd märr — var allt hvad man kunde önska. SDS 1912, nr 202, s. 5. Nilsson HistFärs 123 (1940). — jfr BOND-, FÖL-, LUDER-, SKINK-, SKJUTS-MÄRR m. fl. — särsk. i ordspr. o. ordstäv. Mädan gräset groor, medhan dör märren. SvOrds. B 5 a (1604). Fylla Märren medh Pepper .. (dvs.) Giöra onödigh bekostnadt. Grubb 224 (1665). ”Jag tror fan rider märrn” — sa' bonden, red'na sjelf. Holmström Sa' han 48 (1876).
2) bildl.
a) (starkt vard.) ss. skymflig benämning på l. skymfligt tillmäle till person, i sht kvinna. Din förtviflade märr och usling, vet, att (osv.). VgFmT III. 3—4: 30 (1587; riktat till en man). Ligg der din märr, kan skie du vill giöra dig siuk. VRP 9/6 1736 (riktat till en ”piga”). Rig 1932, s. 18 (om skolpojkar i äldre tid i sjätte klass i Västerås lärovärk). jfr AGN-, DYNG-, FLISS-, FYLLE-, LUDER-MÄRR m. fl.
c) (mindre br.) i uttr. de spanska märrarna, om (vitskummiga) vågor på Biskayabukten (”Spanska sjön”); vanl. i uttr. rida de spanska märrarna, om fartyg: färdas över Biskayabukten i svår sjögång. Bovallius CentrAm. 2 (1887). Den natten, då vår korvett med döden som gäst red de spanska märrarna. VFl. 1912, s. 146.
Ssgr (i allm. till 1; numera utom i fackspr. ofta med anstrykning av bygdemål): A: MÄRR-BJÄLLA. (märr- 1762—c. 1870. märre- 1755—1847) växten Campanula rotundifolia Lin., blåklocka. Linné Fl. nr 184 (1755; fr. Dalsl.). —
-FIBLA. (†) växten Hypochæris radicata Lin., rotfibla; anträffat bl. i pl. Liljeblad Fl. 340 (1792, 1798). —
-FLÄNGARE. (märr- 1933. märra- 1648. märre- 1913) (†) person som (slaktar o.) flår hästar, ”rackare”; äv. ss. okvädinsord. (Han) skiälte .. sådanne ord, thu mära flengare. VRP 1648, s. 266. Levander Brottsl. 234 (1933). —
-FÖL. (mar- 1537—1701. märr- 1547 osv. märre- 1556—1591) föl av honkön, stoföl. G1R 11: 335 (1537). —
-MJÖLK. (märr- 1727—1843. märra- 1614. märre- 1614—1772)
2) (†) växten Hypochæris maculata Lin., frukål. Hiorth Linné ÄtVäxt. 33 (1752). Högberg Fl. 2: 205 (1843). —
-MYNTA, r. l. f. (märr- 1745—1902. märra- 1913)
-OST. (märr- 1749. märre- c. 1635) (†) ost av stomjölk. Schroderus Dict. 142 (c. 1635). Lind (1749; under ross-käse). —
Ssgr: märrpiss(e)-blomma, r. l. f. (-piss-) växten Primula farinosa Lin., majviva. BotN 1896, s. 8 (fr. Åland).
-gräs. (-pisse-) växten Dracocephalum ruyschiana Lin., drakblomma. Fries Ordb. (c. 1870; fr. Västergötl.). —
-SKRAMLA, r. l. f. (märr- 1630—1764. märre- 1652) (†) hästskramla. Wollimhaus Ind. (1652). Linné Bref I. 3: 159 (1764). särsk. bildl., ss. okvädinsord om l. till person, i sht kvinna. Lundström LPGothus 1—2: 290 (cit. fr. 1630). —
B (†): MÄRRA-FITTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare leden vulgärspråkets fitta, yttre könsorgan hos kvinna] (vulg.) om de yttre könsorganen hos sto. VRP 1645, s. 103. VDAkt. 1679, nr 335 (1680). särsk.
-FLÅARE. = märr-flängare. EkenäsDomb. 1: 56 (1641). särsk. ss. okvädinsord. ConsAcAboP 5: 360 (1683). —
-FLÄNGARE, se A. —
-MJÖLK, -MYNTA, se A. —
-SYRA, se C.
-BJÄLLA, se A. —
-FLÄNGARE, -FÖL, se A. —
-HUD, se B. —
-KYTARE. (mare-) hästbytare; anträffat bl. ss. binamn; jfr kyta, v.1 Lars Marekytare. UpplDomb. 1: 153 (1639). —
-MJÖLK, -OST, -SKRAMLA, se A. —
-SYRA, r. l. f. (märra- 1578. märre- 1638—1750) om högväxta arter av växtsläktet Rumex Lin.; äv. i uttr. stor märresyra; möjl. äv. om torkade delar av dylika växter (med medicinsk användning). BOlavi 134 b (1578; med medicinsk användning). Stoor Märe Syra. Franckenius Spec. C 4 a (1638; om Rumex maximus Schb.). Bromelius Chl. 54 (1694; om Rumex hydrolapathum Huds.). Dahlman HushRön 3: 86 (1750).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content