SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MJÖD mjø4d, n. (TullbSthm 30/6 1573. osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter) r. l. m. (OPetri Tb. 138 (1526; uppl. 1929), Bergroth FinlSv. 69 (1916)); best. -et, ss. r. l. m. -en.
Ordformer
(mjö (miöö) c. 15501740. mjöd (miööd, mijöd, myöd, -dh) 1526 osv. miödt (miöt) 15431646. myd 1522. myod 1541. mö 1729 (: möhmublan)1771 (: Mö-mumlors). mödh 1573)
Etymologi
[fsv. mioþer, miödher, motsv. ä. d. mioth, m(i)øth, d. mjød, isl. mjǫðr, honung, mjöd, mnt. o. ffris. mede, fht. metu, mitu, honung, mjöd, feng. meodo, mjöd, av germ. meðu, motsv. gr. μέϑυ, vin, rusdryck, fslav. medŭ, honung, mjöd, lit. medùs, honung, fornir. mid, mjöd, sanskr. madhu, honung, söt dryck, av ieur. medhu, honung o. därav beredd dryck]
(i sht förr) alkoholhaltig dryck beredd gm jäsning av honung som kokats i vatten med tillsats av vissa kryddor, äv. med tillsats av humle l. malt l. vört, stundom äv. av hallon l. körsbär; äv. i utvidgad anv. (i fråga om nutida förh.) om visst slags mörkt, sött öl. SthmSkotteb. 1522, s. 249. Mjöd. Är godt uti matthet och miältsjuka. Darelli Sockenapot. 57 (1760). Kung Ring han satt i högbänk om julen och drack mjöd. Tegnér (WB) 5: 120 (1820). Med humle brygges mjödet, ej blott med honung. Därs. 15 (1825). SFS 1906, nr 38, s. 32. — jfr DANZIGER-, GLÖMSKE-, HALLON-, HOLLANDS-, HONUNGS-, LÄSK-MJÖD m. fl.
Ssgr: A: MJÖD-ACCIS. (förr) jfr accis 1. AOxenstierna 1: 445 (1616).
-BEREDNING. SvKock. 173 (1837).
-BLANDARE. [jfr d. mjødblander] (†) person som brygger (”blandar”) mjöd. 2SthmTb. 3: 115 (1555). KlädkamRSthm 1561 F, s. 60 a.
-BLANDERSKA. (†) jfr -blandare. G1R 26: 581 (1556).
-BLANDNING. (†) mjödbryggning. G1R 29: 642 (1559). KryddRSthm 1570 D, s. 64.
-BLOMMA, r. l. f. (†) växten Trifolium repens Lin., vitklöver. Serenius EngÅkerm. 154 (1727).
-BOD. (mjöd- 15951820. mjöde- 1622) (†) bod där mjöd försåldes. 3SthmTb. 1: 330 (1595). Strinnholm Vas. 2: 54 (1820).
-BRUN, adj. [jfr d. mjødbrun] (†) av samma gulbruna färg som mjöd. KlädkamRSthm 1614 A, s. 19 b.
-BRYGD. HeimdFolkskr. 20: 33 (1894).
-BRYGGARE. [jfr t. metbrauer] Barckhusen Cotossichin 81 (1669). Heinrich (1828).
-BRYGGNING. Dahlman Reddej. 178 (1743; rubrik). GbgMag. 1760, s. 229.
-BÄNK. (i vitter stil, om ä. förh.) dryckesbänk på vilken man (satt o.) drack mjöd. Strinnholm Hist. 2: 407 (1836). Fornv. 1923, s. 111.
-CIS. (†) = -accis. Almquist CivLokalförv. 3: 155 (i handl. fr. 1540).
-HIPPOKRAS. (förr) hippokras blandad med mjöd. VinkällRSthm 1584.
-HORN. (i sht i poesi l. vitter stil) dryckeshorn avsett för l. innehållande mjöd. Lyceum I. 1: 23 (1810). Drack han (dvs. Tor) i Thrudvang sitt mjödhorn på kämpavis. Tegnér (WB) 2: 118 (1813). Lagerlöf Holg. 2: 383 (1907).
-HUMLA, f. l. r.; förr äv. -HUMLE, m. l. r. [sv. dial. mjödhumla, mjödhumba, till mjöd i bet.: honung] (numera föga br.) om arter av insektssläktet Bombus Latr. (som samla förråd av honung o. frömjöl i jorden l. i trädstubbar o. d.); förr äv. om bi. NorrlS 1—6: 357 (1598). Juslenius 157 (1745; om bi). Dahlbom Insekt. 284 (1837).
-HUS. [jfr t. methaus] (†) hus för utskänkning av mjöd; jfr hus 7 b. Roland Minn. 111 (c. 1748).
-KAR. (mjöd- 1613 osv. mjöda- c. 1540) (förr) kar för jäsning o. förvaring av mjöd. OPetri Kr. 23 (c. 1540). Fjolner .. drunknade om natten af våda i ett mjöd-kar. Botin Hist. 1: 63 (1789).
-KITTEL. (förr) kittel vari mjöd bryggdes. LKagg (1710) i HH 24: 162. —
-KLARET, r. l. m. (†) klaret tillsatt med mjöd; jfr klaret, sbst.1 1. VinkällRSthm 1559. Därs. 1584.
-KOKARE. [jfr t. metsieder] (†) person som kokar (brygger) mjöd. Lind (1749; under meet-sieder).
-KROG. (förr) krog där mjöd utskänktes. SthmTb. 2/5 1586.
-KÄLLARE. (mjöd- 15521895. mjöde- 15551559) (förr) källare för förvaring av mjöd. G1R 23: 282 (1552). Ramsay VägvFinl. 47 (1895).
-KÄRL. (förr) dryckes- l. förvaringskärl för mjöd. Ling As. 328 (1833). FoF 1914, s. 117.
-MILLA. (föga br.) bot. = -ört. NormFört. 22 (1894).
-MUMLA, f. l. r. [jfr sv. dial. mömumla, memumla] (†) = -humla. Biurman FrSpr. 202 (1729). Hülphers Norrl. 1: 105 (1771).
-MUS; pl. -möss. [jfr sv. dial. mömus, memus; jfr -humla] (†)
1) stammoder för ett (jord)humlesamhälle. Miömusa .. siälf är altijdh inne han bygger och the andra flygha kring the födha honom. Bureus Suml. 72 (c. 1600).
2) ett slags humla l. bi. Ett slagz Bijn eller Miömös. Rudbeck Atl. 3: 541 (1698). Yrfä och Insecter .., som äro .. Styng, Fjärilar .., Humblor och Mjöd-möss. Lenæus Delsbo 158 (”176”) (1736, 1764).
-POJKE. (förr, i Finl.) pojke som sålde mjöd. Topelius Dagb. 3: 82 (1837).
-SKÄNKNING. (†) utskänkning av mjöd. Han .. försörgde sig med öl- och miödskänkning. Roland Minn. 25 (c. 1748).
-TUNNA, r. l. f. Lagerlöf Holg. 2: 383 (1907).
-ÄTTIKA. (†) ättika framställd av mjöd(?). HovförtärSthm 1705 B, s. 585, 605.
-ÖRT. [fsv. miödhyrt, motsv. fd. miothyrt, dan. o. nor. mjødurt, nyisl. mjað(ar)urt; jfr eng. meadwort; jfr JGötlind i MeijerbArk. 2: 71 f. (1939)] (i vissa trakter) växten Spiræa ulmaria Lin. (Filipendula ulmaria Maxim.) (som förr användes vid mjödbryggning), älggräs. Franckenius Spec. A 4 b (1638). Krok o. Almquist Fl. 1: 164 (1935). Anm. I ä. tid förekommer äv. formen mjörta; jfr mörtgräs. Tillandz E 4 a (1683). Lindestolpe FlWiksb. 41 (1716).
Ssg: mjödört-gräs. (mjört- 18241845) (†) mjödört. Wahlenberg FlSv. 313 (1824). Dybeck Runa 1845, s. 63.
B (†): MJÖDA-KAR, se A.
C (†): MJÖDE-BOD, -KÄLLARE, se A.
Spoiler title
Spoiler content