publicerad: 1930
HALLON hal3on2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(hallan 1551. hallon c. 1550 osv. hallån 1669 (: Hallån-Wijn)—1697 (: hallån skieppa). hollon 1685—1694. hållan 1642 (: Hållan Sijrup). hållon c. 1638 (: hållonbuska)—1701)
Etymologi
[sv. dial. hallon, hallen, hållon m. m.; möjl., medelst det i bärnamn vanliga suffixet -on, bildat till HALL, sbst.1 1, närmast med tanke på den vid foten av dylika ”hallar” förekommande ”rasbranten”, som är en omtyckt växtplats för hallon. Formen hållon (hollon) beror möjl. på inflytande från ÅLLON. Jfr BHesselman i FestskrPipping 170 ff. (1924)]
benämning på de röda (i en varietet gula), i sht till saft o. sylt använda ”bären” av den såväl vild som odlad förekommande buskväxten Rubus idæus Lin.; äv. om nämnda växt; äv. (numera bl. i fackspr. resp. i vissa ssgr o. uttr., jfr slutet) om (frukten av) andra arter av släktet Rubus Lin.; i fackspr. stundom sammanfattande benämning på växter tillhörande släktet Rubus Lin. med undantag av Rubus Chamæmorus Lin. (hjortron); jfr BJÖRN-, BRING-, BRINK-, BRINN-, BROM-, BRÄNN-, FALL-BÄR m. fl. Vilda, odlade hallon. Plocka, rensa hallon. Äta hallon och grädde. 2LinkBiblH 4: 59 (c. 1550). 4 Kannor Hallon. OrdnLilleTull 1638, s. B 1 b. Hallonholmen, thär osäyligh hallon (: bryngebär) voro. Gyllenius Diar. 243 (c. 1660). Sylta Hallon. Oec. 63 (1730). Hela trädgården var uppfylld av krusbär och hallon och nypon. Lagerlöf Holg. 2: 411 (1907). Gula Hallon .. ge relativt låg afkastning. Åkerstein TrädgB 60 (1917). jfr BELLIS-, BJÖRN-, ROSEN-, SKOGS-, STEN-, TRÄDGÅRDS-, VILD-, ÅKER-HALLON m. fl. — särsk. trädg. i uttr. blå, svarta hallon, i fråga om vissa arter av släktet Rubus Lin. med mörka ”bär”, blåhallon, björnbär (se d. o. 1 o. 2). Biörnbär .. blåå Hallon. Tillandz 60 (1683). Svarta Hallon eller Björnbär. Brauner Bosk. Bih. 5 (1756). Möller (1790). Östergren (1926). jfr BLÅ-HALLON.
Ssgr: A: HALLON-BRÄNNVIN. (hallon- 1749 osv. hallone- 1590) (förr) brännvin som fått draga på hallon? VinkällRSthm 1590. I Bränvinsmagasinet vid Köpmansgatan .. (är till salu) Hallon- och Törnrosbränvin. DA 1824, nr 1, Bih. s. 2. Meurman (1846). —
-BUSKE, förr äv. -BUSKA. Schroderus Dict. 24 (c. 1638). Wanderoy Bärodl. 14 (1928; ss. namn på växten). —
-FÄRGAD, p. adj. som har hallonfärg. HforsMorgBl. 1833, nr 95, s. 1. Hallonfärgade frackar. SD(L) 1900, nr 301, s. 2. —
-LIK, adj. särsk. bot. Sammansatt eller Hallonlikt bär .. består af flera småbär .., som äro mer och mindre sammangrodda; småbären äro enfröiga. Hartman Fl. LXVI (1838). —
-LIKNANDE, p. adj. —
-MASK, pl. -ar. larv av skadeinsekter på hallon (jfr -SKALBAGGE, -STEKEL, -VIVEL); särsk. om hallonskalbaggens larv. Möller (1790). Topelius Läsn. 2: 149 (1866). BonnierKL 5: 319 (1924). —
-MOS. (i sht förr) Hallon-Mos. Plocka de färskaste och renaste Hallon, krama dem väl sönder, och sijla all safften af dem. Tag sedan socker och koka dem med. Oec. 67 (1730). Linderholm 2: 309 (1803). —
-RAD. trädg. om var särskild av de rader i vilka buskarna i ett hallonland vanl. äro planterade. Åkerstein TrädgB 60 (1917). —
-RIS. (i vissa trakter) koll.: (vilda) hallonbuskar. Hallborg Beskr. 7 (1773). FoFl. 1909, s. 223. —
-RÖD. äv. (i n. sg.) i substantivisk anv. Bland modefärger är hallon-rödt .. mycket i bruk. KonstNyhMag. 4: 12 (1821). Meurman (1846). Hallonrödt siden. Sirén Pilo 66 (1902). —
-SIRAP, stundom (i sht förr) -SIRUP. apot. starkt sockrad hallonsaft (använd bl. a. till förbättring av smaken på vissa medikamenter). Palmchron SundhSp. 38 (1642). SvFarm. 310 (1901). —
-SKALBAGGE~020. zool. den som skadedjur på hallonbuskar uppträdande skalbaggen Byturus tomentosus De G., hallonänger; jfr -MASK. NF (1882). 2NF 36: 221 (1923). —
-STEKEL. zool. stekeln Priophorus tristis Zadd., vars larv lever på bladen av hallonbuskar; jfr -MASK. 2NF (1909). —
-VIN. bärvin av hallon; förr trol. äv.: vin med hallon i l. vin som fått draga på hallon. 10 Kannor Hallån Wijn. BoupptSthm 25/9 1669. Auerbach (1909). —
-VIVEL. zool. skalbaggen Anthonomus rubi Herbst, som uppträder ss. skadedjur på hallonbuskar; jfr -MASK. Dahlbom Insekt. 63 (1837). 2NF 32: 349 (1921). —
-ÄTTIKA. (förr) av ättika o. hallon beredd vätska som utspädd med vatten användes till läskedryck l. feberdryck. Wikforss 1: 811 (1804). PrHb. 1: 1021 (1885). Lindgren Läkem. (1902). —
-ÖL. (förr) öl som fått draga på hallon l. på en i måttlig värme gräddad kaka av vetekli med i degen inknådade hallon (se källan fr. 1739). Serenius (1734; under rasberry). Broocman Hush. 9: 19 (1739). DA 1824, nr 271, s. 4.
B (†): HALLONE-BRÄNNVIN, se A.
C (†): HALLONS-SAFT, se A.
Spoiler title
Spoiler content