[sv. dial. suskig, våt, dyblöt, lortig; till SUSKA, v.1 (med anslutning till SJUSKIG)]
(†) osnygg, smutsig; slaskig; äv. bildl. Almqvist Skälln. 28(1838). Hösten är .. inne, det är duskigt, suskigt och äfven kallt. Dens. Amor. 196(1839). Dens. Törnr. 3: 150(1850; bildl.). Jag vet nog att farbror, äfven under sin suskigaste tid, varit aristokrat i själ och hjerta. Därs. 172. Berndtson(1880).
SAOB
