publicerad: 2017
VISTE vis3te2, n.; best. -et; pl. -en (Smeds Malaxb. 156 (cit. fr. 1705) osv.) ((†) -er (se nedan)); äv. (numera bl. ss. senare led i ssgr) VIST ~vis2t, sbst.2, r. l. f. (OPetri 3: 584 (c. 1540: samwist) osv.) ((†) n. Brahe Kr. 52 (c. 1585), Stiernhielm Fred. 12 (1649, 1668)); best. -en; pl. -er (förr äv. att hänföra till sg. viste, Phrygius HimLif. 179 (1615: samwister) osv.) ((†) -ar Smeds Malaxb. 307 (om förh. c. 1800: sjövistar)); förr äv. VISTA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(vijst 1558–1658. vist (w-, -th) 1543–1938. -vist (-w-, -ss-) c. 1540 (: samwist) osv. vista 1790–1934. viste (w-, -ss-) 1644 osv.)
Etymologi
[fsv. vist, vistelse, tillhåll; jfr fvn., nor. vist, vistelse, uppehåll, fht. wist, got. wists, väsen, natur; av en germ. bildning till den stam som äv. föreligger i VARA, v.1, o. i avljudsförh. till gr. ἄστυ, stad, sanskr. vástu, ställe; formen viste sannol. av det fr. nordiska spr. i samiskan inlånade viste. — Jfr BEVIST, sbst., BIVIST, HEMVIST, VIST, sbst.1, VISTAS]
förhållandet att uppehålla sig l. vistas l. vara inkvarterad ngnstans, vistelse; äv. (o. numera i sht) konkret, om plats att hålla till l. uppehålla sig på (särsk. dels om stadigvarande hemvist l. boplats l. bostad, dels liktydigt med: husrum); särsk. i sådana uttr. som ha sitt viste (förr äv. sin vist (och tillhåll l. våning)), hålla till; äv. mer l. mindre bildl. J Småland .. ther then förrädere hoop sitt störste tilhold och meste wist hafft haffwe. G1R 15: 470 (1543). Vij såge .. gärne, ath thu kunde thätt så beställe, thätt rydzerne måtte haffve theres vijst och våning uthenn för byen. G1R 28: 463 (1558). Haffuer tu waridt j Hoffuet och hafft tijn wist hos stora Herrar. Balck Es. 99 (1603). Ingen dygd vprinner, och gror wid Wijn, och i Glasom, / Wijsdomen hafwer sin wist i dy torra. Stiernhielm Herc. 342 (1658, 1668). Den 24 februari .. ligger ett stort antal av ytterbybönderna ”i bräddlöpande”, medan bergöbönderna ännu icke ”hunnit ur sina visten”. Smeds Malaxb. 156 (cit. fr. 1705). Hon mottog flyktingen väl, lovade honom vist. Hildebrand Isl. 154 (1883). En vallare i dag skulle förmodligen haft en transistorradio med sig i höladan, där vi hade vårt viste när vi åt och vilade. UNT 26/8 1966, s. 10. — jfr BI-, FRÅN-, HEM-, HEMMAN-, HIRD-, NÄR-, SAM-, SJÖ-, STRAND-VIST m. fl. o. SJÖ-, SOMMAR-, TJÄR-VISTE m. fl. — särsk.
a) boplats (använd under längre period) för nomadiserande same, sameviste. Vid .. s. k. visten, der erfarenheten lärt honom att fisket för tillfället är bäst, håller han till för lämplig tid. Düben Lappl. 32 (1873). Vistet bestod av en kåta, byggd av björkstammar, torv och näver, ett torkskjul för kött och fisk och två stolpbodar. Svedelius BygdFolk 1: 51 (1927). — jfr HÖST-, LAPP-, NOMAD-, SAME-, SOMMAR-, STOR-, VINTER-, VÅR-VISTE.
b) om boplats för vilt djur. (Kolningen) drifwer både diur och foglar at flytta sin wäg, sedan theras wanliga wister och hemställen nederhugne och afbrände blifwit. Broman Glys. 3: 229 (c. 1730). Upptäckten af tjädrarnes wissten hade .. den dagen icke synnerligen lyckats. Perdén Kitunen 6 (1834). Vikaren kutar i bon, vistor, i snödrivor vid iskarmar. 2SvKulturb. 1–2: 251 (1934). På själva sluttningen av Dalavardo hade vi funnit några visten efter en hel (björn)familj. Burman VargFjäll. 186 (1945). — jfr VINTER-VISTE.
Ssgr (numera bl. om ä. l. utländska förh.): VISTE-PLATS. plats lämplig l. använd ss. boplats; särsk. till a. Den som skändade deras visteplatser eller oroade dem (dvs. de underjordiska), kunde blifva olycklig. Berg Sjöf. 47 (1910). Ett par bronsföremål .. funna på en gammal lapsk visteplats. Fatab. 1956, s. 203. —
(a) -SKOLA. om skola för undervisning av samebarn (i lägre årskurser) i anslutning till viste; jfr nomad-skola. SFS 1925, s. 1376.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content