publicerad: 2014
VARA va3ra2, v.1 är æ4r, var va4r, vore vω3re2, ipf. konj., varit va3rit2. vbalsbst. -ANDE.
(inf. vara (w-, -ah-, -e) G1R 1: 1 (1521) osv. vera (w-, -ah-, -rr-, -e) G1R 1: 193 (1524), EkenäsDomb. 1: 206 (1656). vära (w-, -æ-, -e) G1R 1: 7 (1521), DrSimon 8 (1627). wåre BtFinlH 4: 8 (1561), UrkFinlÖ II. 1: 104 (1593).
pr. ind. sg. l. sg./pl. varer (w-) RA I. 2: 9 (1561), Skogekär Bergbo Wen. 100 (c. 1650, 1680; uppl. 1993; i vers). är (e-, æ-, -hr, -rr) G1R 1: 3 (1521) osv. — 2 pers. sg. äst (e-, æ-, -th) G1R 1: 120 (1523), Hedberg VarfLek. 144 (1970).
pr. ind. pl. wara Bolinus Dagb. 27 (1667). ära (æ-, -hr-) G1R 1: 37 (1522), Browallius Holbg 27 (1744). äre (æ-, -hr-, -rr-) G1R 1: 3 (1521), Spongberg Soph. 13 (1866). äro (æ-, -hr-, -u) G1R 1: 26 (1521), SAOL (1950). — 1 pers. ärom (æ-, -hr-) G1R 1: 31 (1521), Serenius C 3 b (1734). — 2 pers. ären (äh-, -nn) 1Petr. 2: 9 (NT 1526), SAOL (1950).
pr. konj. se (ss-, sz-, -ee) G1R 1: 1 (1521), G1R 28: 435 (1558). sie OPetri 2: 299 (1528). sij OPetri 1: 185 (1527), ÅngermDomb. 10/12 1636, fol. 124. vara (w-) LPetri Œc. 26 (1559), Dähnert (1784). vare (hw-, w-, -ah-, -rr-, -i, -ij, -j) SvTr. 4: 11 (1521) osv. äre RARP 1: 164 (1632). — pl. varen (w-, -in) G1R 1: 31 (1521), GB 3: 1 (Lag 1734).
imper. pl. varen Weste (1807), Lundell (1893). varer (w-) G1R 1: 46 (1523), Fallström VDikt. 1: 197 (1891, 1899). — 1 pers. varom Johansson HomOd. 10: 177 (1844), SvAlm. 1881, s. 46.
ipf. ind. sg. l. sg./pl. var (hu-, hv-, hw-, w-, -aa-, -ah-, -rr) SthmSkotteb. 3: 188 (1521) osv. wor KyrkohÅ 1907, s. 261 (1726). wår HFinlKamF 1: 138 (1532), Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 250 (1701). wär SvTr. 4: 31 (1522), Palmchron SundhSp. 167 (1642). — 2 pers. varst (w-) AOxenstierna 13: 62 (1635), Strindberg NSvÖ 1: 38 (1906). vast (w-) Joh. 1: 48 (NT 1526), Lind (1749).
ipf. ind. pl. vare (w-, -aa-, -ah-) G1R 1: 126 (1523; enl. senare avskrift), Widekindi KrijgH 153 (1671). vore (w-, -rr-, -æ) SthmSkotteb. 3: 187 (1521), Peringskiöld Hkr. 1: 45 (1697). voro (w-) G1R 1: 28 (1521), SAOL (1950). våre (w-, -åå-) G1R 1: 124 (1523; enl. senare avskrift), Visb. 2: 50 (c. 1600). våro (w-, -rr-) Mat. 4: 18 (NT 1526), KKD 1: 271 (c. 1710). waro Mark. 3: 21 (NT 1526). wora Rudbeck d. ä. Bref 87 (1670). wäre BtFinlH 4: 414 (1570). — 1 pers. vorom (w-) Rääf Ydre 3: 398 (1594), Posten 1769, s. 584. — 2 pers. voren (w-) 2Kor. 8: 10 (NT 1526), WoH (1904).
ipf. konj. vora G1R 1: 169 (1523). vore (w-, -oo-, -rr-) G1R 1: 300 (1523) osv. voro (w-) Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643), Böök SvStud. 465 (1913). våre (w-) G1R 1: 124 (1523; enl. senare avskrift), HH XVIII. 2: 54 (1688). våro HT 1916, s. 195 (c. 1597), HT 1909, s. 173 (1636). waare G1R 1: 49 (1523), G1R 1: 219 (1524). wara JönkTb. 116 (1527). wure Börk Darius 896 (1688), Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 230 (1697). — 2 pers. voren (w-) Lind (1749), Weste (1807).
sup. varit (hw-, w-, -e-, -d, -dh, -dt, -e, -ij, -th m. fl.) G1R 1: 26 (1521) osv. vart (w-, -dt) BtFinlH 4: 227 (1564) osv. vatt (w-, -t) Prytz OS D 4 a (1620; i vers) osv. vorit (w-, -re, -tt) Rääf Ydre 1: 300 (1551), Swedberg Dödst. 611 (”593”) (1711). vurit (w-, -re, -ri) UUKonsP 19: 23 (1688), Dahlman Humleg. 10 (1748). waratt TbLödöse 94 (1588). werit (-et) BtFinlH 4: 365 (1568). wårith (-rr-, -e-, -dh, -dth, -tt) TbLödöse 12 (1587), ÖstraHdDomb. 30 (1602). wäriitt HFinlKamF 1: 138 (1532).
p. pf. waren (-in) Schroderus Os. III. 1: 104 (1635), EkenäsDomb. 1: 72 (1643). wurin Afzelius Sag. XI. 2: 50 (c. 1710: wurit, n.))
Anm. 1:o. I framför allt obetonad ställning har verbets former ofta (haft) ett starkt reducerat uttal, något som avspeglas i sådana inte sällan förekommande kortformer som va för inf. vara l. imper. l. ipf. sg. var, ä för pr. ind. är l. äro l. äre l. ära, vor för ipf. ind. l. konj. vore l. voro. Förutom vid återgivning av talspråk var dessa kortformer i ä. tid äv. vanliga i vers av metriska skäl l. i rimställning.
2:o. I ä. tid är verbets former inte sällan sammanskrivna med ett efterföljande pers. pron. I sht gäller detta äret (-e, -idh, -th) (Joh. 18: 5 (NT 1526), Columbus Ordesk. 12 (1678; uppl. 1963)), ästu (-tt-) (1Kon. 18: 17 (Bib. 1541), Engström Adel 234 (1923)) (äv. enstaka es tu, äs tu förekommer), vastu (w-) (Messenius Christm. 239 (c. 1630), Brenner Dikt. 2: 39 (1690)).
3:o. Ss. senare led i sådana ssgr som AV-, NÄR-, UND-, ÖVER-VARA uppträder verbet framför allt i inf. o. p. pr. I den mån dessa ssgr förekommer i pr. har de uteslutande svag böjning (efter mönster av VARA, v.2), medan såväl stark som svag böjning förekommer i ipf. o. sup.
Etymologi
[verbet har (i likhet med motsv. verb i många indoeur. spr.) suppletiv böjning, i det att formerna i pr. ind. (liksom (den ursprungligare) formen se i pr. konj.) är obesläktade med övriga former; sålunda dels: runsv. vesa, veRa; fsv. vara, vära; jfr rundan. wæsa, wæra (fd. væræ, varæ, d., nor. bm. være), fvn. vesa, vera (nyisl. vera, nor. nn. vere), got. wisan, fsax. wesan (mlt., lt. wesen), mnl. wesen (nl. wezen), fht. wesan, wesen, (mht. wesen, t. ipf. war, p. pf. gewesen), feng. wesan (eng. ipf. sg. was, pl. were), till den rot med bet.: vistas, bo, som bl. a. föreligger i sanskr. vásati, blir kvar, bor; inf.-formen på -r- är en analogibildning efter motsv. former i ipf. pl. o. p. pf. (uppkomna gm vernersk växling); dels: runsv. es, eR, 3 pers. sg.; fsv. är; jfr fd., d., nor. er, fvn. es, er (nyisl. er), got. is, fsax. ist, is (mlt. is, lt. is, es), fht., t. ist, feng., eng. is, lat. est, gr. ἐστι(γ), sanskr. ásti, liksom äv. inf.-formerna mnl. sijn (nl. zijn), fht., mht. sīn (t. sein), lat. esse (se ÄSSE), till den rot som äv. föreligger i SANN, adj. — Jfr ANVARANDE, AVVARA, NUVARANDE, NÄRVARA, v., UNDVARA, VARA, sbst.3, VARA, v.2, VARELSE, sbst.2, -VARO, VESTAL, VISTAS]
Översikt
Översikt av betydelserna.
A. i förb. med adverbiell bestämning, angivande att ngn l. ngt befinner sig på viss plats l. visst ställe, o. i anv. som närmast ansluter härtill. 1) befinna sig l. finnas l. vara belägen (där l. där). Härunder bl. a.: i förb. med adv. här l. där (a); i förb. med andra befintlighetsadv. (b); i förb. med prep.(-uttr.) (c), dels med (α) l. i l. under (β), dels med försvagad rumslig innebörd (γ); ss. vbalsbst. (d). 2) i förb. med adverbiell bestämning som betecknar riktning, dels: bege sig l. ta sig l. fara l. komma (ngnstans hän), dels: efter att ha begett sig osv. befinna sig (ngnstans). 3) i förb. med ett gm och samordnat följande verb; äv. i förb. med inf. föregånget av att. 4) i fråga om ursprung l. härkomst o. d.: härstamma l. komma l. utgå (ngnstans ifrån l. från ngn l. ngt); äv.: höra (till ngt) l. vara en del (av ngt).
B. angivande att ngn l. ngt äger tillvaro l. bestånd, o. i anv. som närmast ansluter härtill. 5) existera l. finnas till. Härunder bl. a.: med opers. det ss. subj. (a); i vissa förb. med adverbiell bestämning (b); med subj. betecknande tid (e); i den stående förb. att vara eller inte vara (f); i p. pr. i adjektivisk anv. (h); ss. vbalsbst. (i). 6) om händelse l. arrangemang o. d.: äga rum l. inträffa l. försiggå l. hållas; äv.: infalla. 7) om egenskap l. förhållande l. tillstånd l. föreställning o. d.: råda l. vara förhärskande; äv.: föreligga l. vara för handen. Härunder bl. a.: om årstid l. ljus- l. väderleksförhållanden o. d., särsk. med opers. det ss. subj. (a); i p. pr. i adjektivisk anv. (c).
C. ss. kopulaverb o. i anv. som närmast ansluter härtill. 8) i förb. med substantivisk predikatsfyllnad. Härunder bl. a.: med ett mer l. mindre betydelsetomt det ss. subj. (b); med pron. vad l. vem ss. predikatsfyllnad (c); med räkneord l. kvantitativt pron. ss. predikatsfyllnad (e). 9) i förb. med adjektivisk l. adverbiell predikatsfyllnad. Härunder bl. a.: med opers. det ss. subj. (b); med adv. så ss. predikatsfyllnad (c); med adv. hur ss. predikatsfyllnad (d); med poss. pron. l. gen. ss. predikatsfyllnad (e); med jämförande uttr. inlett av (så)som ss. predikatsfyllnad (f); med predikatsfyllnad angivande mått l. ålder l. tid o. d. (g); med p. pf. l. p. pr. ss. predikatsfyllnad (h); med befintlighetsadv. med förbleknad rumslig innebörd ss. predikatsfyllnad (i); med prep.-uttr. ss. predikatsfyllnad (j), särsk. dels i lexikaliserade uttr. med urspr. rumslig innebörd (β), dels med av (γ), om (ε), till (ζ), utan (η), vid (ϑ); i p. pr. i vissa satsvärdiga uttr. (k). 10) i emfatisk utbrytning. 11) i förb. med infinit verbform. Härunder: i förb. med inf. föregånget av att o. med modal innebörd (a); ss. hjälpverb i förb. med huvudverb i p. pf. (b) l. p. pr. (c).
D. i inf. l. pres. konj. i vissa specialanv., utgående från A, B l. C. 12) i uttr. sätt att vara. 13) i inf. i förb. med modalt hjälpverb i fråga om medgivande l. tillåtelse o. d., särsk. få (a), kunna (b), låta (c). 14) i pres. konj. i förb. vare sig.
A. vanl. obetonat, i förb. med för verbförbindelsens bet. nödvändig adverbiell bestämning, angivande att ngn l. ngt befinner sig på viss plats l. visst ställe o. d., samt i anv. som närmast ansluter härtill.
1) i förb. med adverbiell bestämning som betecknar befintlighet: befinna sig l. finnas (där l. där); om person äv.: hålla till l. uppehålla sig l. vistas, äv. med inbegrepp av föregående rörelse l. förflyttning (jfr 2), särsk. närmande sig bet.: infinna sig (äv. dels i sådana uttr. som vara hos ngn l. vara i l. på ngt, besöka ngn resp. ngt, dels i förb. med kompletterande bestämning betecknande tidsavsnitt: stanna (se d. o. I 5)); om ngt sakligt äv.: vara belägen, ligga (se d. o. 1 b) l. sitta l. stå (se STÅ, v. II 5); särsk. i förb. med formellt o. egentligt subj.; i sht förr äv. i p. pr. i adjektivisk anv.: befintlig l. förekommande; förr äv. ss. vbalsbst. -ande (se d); äv. bildl., i fråga om bl. tänkt befintlighet; äv. med mer l. mindre försvagad rumslig innebörd, ibland utan klar avgränsning från dels 5 b β (se särsk. c β), dels 7, dels 9 i (se särsk. b), dels 9 j β (se särsk. c γ); jfr 3. Vara i sängen, på kontoret, på bio. Hon var två kilometer hemifrån. Har du varit i Belgien? Vi var hos honom igår. Hunden har varit i rabatten igen. Cykeln är i garaget. Var är tidningen? Köket är en trappa ner. Det är en spindel på väggen. Efter mångårigt arbete är de nu nära sitt mål. Han var mitt i berättelsen när samtalet bröts. Alla the besta infödda Borgara j stadhen woro. G1R 1: 30 (1521). Drogom wij så tädan tilbaka igen, och worom i 2 nätter i forssnäs hoos min moder. Rääf Ydre 3: 398 (i handl. fr. 1594). Er migh dåch icke mögligett, att jagh kan vara ij Marienbork för en nestkommande mondagh. OxBr. 6: 30 (1628). Det i nästan hvarje hus varande fortepianot. Gosselman SAmer. 155 (1842). Vare all vegetarianism långt ifrån mig. Hedenstierna Kaleid. 43 (1884). (Träden) satte de i hagen och vid den kanten af potatislandet, som var mellan landet och stugan. LbFolksk. 193 (1890). Hon stiger ner från banvallen, hon är på stigen, går några steg. Johnson Nu 21 (1934). — jfr FRÅN-, FÖRE-, SAM-, SAMMAN-VARA o. FRAMFÖR-, HEM-, KRING-, MED-, MELLAN-, NÄST-, OMBORD-, OVANFÖR-VARANDE m. fl. — särsk.
a) i förb. med adv. här l. där, ofta i förb. med annat adv. (äv. sammanskrivet med detta) l. en med prep. inledd bestämning som närmare anger l. preciserar platsen i fråga; särsk. med mer l. mindre försvagad rumslig innebörd, dels i bildl. anv., dels med här l. där närmande sig l. övergående i anv. ss. formellt subj. (se HÄR, adv.1 I 1 b α, resp. DÄR, adv. osv. V 1); jfr c β, d, 3, 5 b β. Där är hon. Ska du vara här i helgen? Bilen är därute på parkeringen. Äntligen är sommaren här. Then engdh om kringh Strengnes ther thegelladhur æra. G1R 2: 233 (1525). När M. Jöns fick thett höra, så sadhe han ästu nu ther, och så slogh han D. Ericum på munne(n). VästeråsDP 17/3 1621. Jagh märcker och aff alla umstendigheter, att han gärna vore härifrån. OxBr. 6: 338 (1636). Hans Maij:t befalte .. at ingen skulle vetta däraf, varandes här ingen wed hela armeen undantagandes Hans Excell. och iag som det är bekant. BrinkmArch. 1: 133 (1701). Här i Upsala är .. så många goda menniskor att umgås med. Almqvist AmH 1: 48 (1840). — jfr DÄR-, HÄR-VARANDE.
b) i ss. mer l. mindre fasta uttr. uppfattade förb. med sådana adv. som borta, framme (se särsk. FRAMME 4), hemma, inne (se INNE 1, 9), kvar, nere, uppe (se UPPE 2, 6, 7), ute (se UTE 3), i sht förr äv. när (se NÄR, adv.2 osv. 4, 6), tillstädes (se TILLSTÄDES), förr äv. hos (se HOS, adv. 1 a), ofta följt av en med prep. inledd bestämning som närmare anger l. preciserar platsen i fråga; särsk. bildl. (jfr 9 i); jfr 3. Hon var hemma från skolan igår. Det är en katt nere i källaren. Bilen är kvar på verkstaden. Han var helt borta i sina egna tankar. Han skwlle behalla th(et) nær sich saa lenge at alles arffwi(n)genes ffwlm(ec)tige boodh ko(m)me som tha hema waare. OPetri Tb. 4 (1524). Wore the itt åhr bortho. Rääf Ydre 3: 393 (i handl. fr. 1594). Så var hon framme vid platsen. Hallström Than. 41 (1900). Sylvia bad mig att vara kvar. Gustaf-Janson DödlKär 253 (1953). — jfr BORTO-, HOS-, INNE-, KVAR-, TILLSTÄDES-, UTE-VARA o. BORTO-, HEMMA-VARANDE.
c) i förb. med vissa prep.(-uttr.). särsk.
α) i (det äv. med huvudtrycket på med uttalade) uttr. vara med ngn (ngnstans), befinna sig tillsammans l. i sällskap med l. umgås med ngn (ngnstans); jfr VARA MED 2. Han är med barnen i lekparken. G1R 1: 37 (1522). Gudh ware medh idher på wäghenom. Tob. 5: 17 (Bib. 1541). Mina Kamerater .. kallade det frihet, at sällan wara med sina föräldrar. Posten 1769, s. 439. Det måtte väl finnas barn ur goda familjer att vara med, undrade Antonius. Krusenstjerna Fatt. 1: 131 (1935).
β) i förb. med i l. under, med bibegrepp av att det som betecknas med subj. är inneslutet (o. fördolt) i l. utgör en beståndsdel av det som betecknas med det styrda ledet, liktydigt med: ligga; särsk. dels bildl., i fråga om ngt abstrakt (jfr LIGGA 14 e), dels med styrt led betecknande plats l. ort o. d. (jfr LIGGA 4); äv. i anv. som motsvarar a; jfr 5 b β. HH 20: 105 (c. 1580). (Den svartsjuke) begiär altid at få wara dig endast förtrolig, och när han ser sig sielf sluten från hemligheten, så tror han at der är mer under den samma än det i sig sielf wärkeligen wore. Kling Spect. Uu 2 a (1735). (Lärda män) försäkra .. , att det äldsta Schytien varit i Europa, icke i Asien. Leopold 6: 78 (1803, 1833). Sannerligen tror jag inte det är något i ditt dunkla tal. Hallström Sagodr. 94 (1910). Ett litet rum för resande, skulle vara, i en stadsdel för proletärer. Koch Timmerd. 457 (1913).
γ) i en rad (ofta lexikaliserade) förb. med prep.-uttr. med mer l. mindre försvagad rumslig innebörd, med tanken äv. (l. företrädesvis) fäst vid att den l. det som betecknas med subj. befinner sig i en viss (levnads)omständighet l. ett visst förhållande (till ngn annan l. ngt annat) o. d., närmande sig (l. övergående i) funktionen ss. kopulaverb (jfr 9 j β). särsk.
α') med styrt led betecknande plats l. ställe, särsk. i sådana uttr. som vara i fält (se FÄLT 10 c α), vara på (sin) plats (se PLATS, sbst.1 4 f), vara (in)för rätta (se RÄTTA, sbst.2 2 f), vara på ngns sida (se SIDA, sbst. 20 a α), vara i ngns l. ngts ställe (se STÄLLE, sbst.1 II 1); jfr 9 j β α′.
β') med styrt led betecknande kroppsdel, särsk. i sådana uttr. som vara för (förr äv. vid) handen (se HAND 13 c γ, j α), vara närmast till hands (se HAND 13 h ζ), vara i ngns l. i goda händer (se HAND 5 b α), i sht förr särsk. vara för ngns fötter (se FOT 1 c), vara ngn för l. under ögonen (se ÖGA); jfr 9 j β β′. jfr FÖRHANDEN-, TILLHANDS-VARANDE.
γ') med styrt led betecknande (väg l. riktning l. sätt för ngns l. ngts) rörelse l. förflyttning (jfr 2), särsk. i uttr. vara i antågande (se ANTÅGA 2 b α slutet), vara på flykt (se FLYKT, sbst.1 1 b), vara i släptåg (se SLÄP-TÅG, sbst.1 3), vara på språng (se SPRÅNG, sbst.1 II 1 h), vara på väg l. vara i vägen (för ngn l. ngt) (se VÄG), i sht förr särsk. vara på färde (se FÄRD 1 a), förr särsk. vara på tåg (se TÅG, sbst.4 1 a α); jfr 9 j β γ′. Vara på hemfärd, på rymmen, på besök. Witnede .. att skut(en) war på reesen i 12 weker. 2SthmTb. 4: 254 (1573). Det såg ut som om Rehnhjelms rockskört fastnat i någon spik just då han var på utgående, ty så hastigt tvärstannade han. Strindberg RödaR 193 (1879).
δ') i fråga om innehav av l. förefintlighet vid (visst) arbete l. (viss) tjänst l. sysselsättning o. d., särsk. med styrt led betecknande dels (slag av) bransch l. arbetsplats l. arbetsgivare o. d., ofta liktydigt med: arbeta l. vara anställd (där l. där), dels arbete l. tjänst o. d., särsk. i uttr. vara på l. i arbete (se ARBETE 5 j γ, δ), vara på skjuts (se SKJUTS 2 a). Hon är i fastighetsbranschen. Embettzmenn som aerhe hoos Byggemestarenn Anders Målare. SthmSlH 1: 95 (1566). Efter jagh måste altidh vara på tiensten .. kan min bror sielff väll aftaga. OxBr. 5: 87 (1616). En man som var i den tyska underrättelsetjänstens sold. Östling NazSensm. 108 (2008). Mamman var vid järnvägen när hon träffade sin blivande man. UNT 26/2 2011, s. 68.
d) (†) ss. vbalsbst. -ande: vistelse l. uppehåll (ngnstans); äv. i anv. som motsvarar a; jfr 5 i. VDAkt. 1686, nr 153. Öfwersändes en kårt Relation, om det som wid Majestäternas warande här i Upsala .. sig tildragit. HC11H 8: 209 (1689). Varandet på Cap. b. sp. torde ej kosta honom någon styfver, då morbrodern bestode honom husmans kost och kammar. Linné SvArb. 23 (1753). — BORTO-, DÄR-, FÖRHANDEN-, HÄR-VARANDE.
2) [sannol. (åtm. delvis) uppkommet ur sådana förb. som vara gången l. rest l. kommen ngnstans hän (se 11 b α), i vilka p. pf. av rörelseverbet har utelämnats] i förb. med adverbiell bestämning som betecknar riktning, dels (numera i sht i vissa trakter, ngt vard.) liktydigt med: bege sig l. ta sig l. fara l. komma (ngnstans hän), dels med inbegrepp av o. mer l. mindre framträdande tanke på befintlighet (jfr 1): efter att ha begett sig osv. befinna l. uppehålla sig (ngnstans); särsk. i förb. med dels prep.-uttr. inlett av till (se TILL I 1 f β) l. ur (se UR, prep. osv. I 2), i sht förr äv. åt, dels adv. tillbaka (se TILLBAKA 3 a α) l. hit l. dit, i sht förr äv. åstad; äv. bildl.; jfr 3. De är runt på utställningar hela tiden. Atte dagen tilforenne hade warith hem tiill Rawall åkare på Södre malm. 2SthmTb. 1: 70 (1545). 10 (januari) sade åter quinnan .. sigh andre resan hafua warit åstadh. Bureus Suml. 85 (c. 1602). Att den förlupne presten Bartollus Stephani hafver .. nu på nyt .. varidt fram medh samme sijne klagepuncter för den kong:e hofrätt här i Finlandh. OxBr. 12: 440 (1624). Näste grannarna ähro åth Wexiö och altså hoos dem ingen hielp. VDAkt. 1676, nr 204. Hvem har varit hit med det här? frågade han. Blanche Våln. 460 (1847). C:a 10 minuter senare var Kanfeldt ensam igenom men sköt över från 15 meters håll. IdrBl. 1924, nr 73, s. 2. Polisen var dit för teknisk undersökning. NorrbK 3/11 2011, s. 6.
3) [eg. specialanv. av 1, 2] i förb. med ett gm och (se OCH, konj. I 5 c) samordnat följande verb, angivande att ngn befinner sig l. uppehåller sig ngnstans (jfr 1) l. beger sig l. går (jfr GÅ VIII 1 g) l. far (l. har begett sig osv.) ngnstans hän (jfr 2) i syfte l. avsikt att göra det som det följande verbet anger; äv. utan utsatt adverbiellt led; äv. förbleknat, mer l. mindre liktydigt med: hålla på (se HÅLLA PÅ 3) l. vara i färd (se FÄRD 3 c β) (med) att (göra det l. det); särsk. i förb. med dels här l. där (jfr 1 a), dels ute (jfr 1 b o. UTE 2 b β); äv. med det följande verbet ss. underordnat led föregånget av inf.-märke att (se slutet). Hon är och simmar. Har du varit här och snokat igen? De var där och läste av mätaren. Emedan thett (dvs. avguderiet) ingalunda står till att lijda, hafwer Welb. Herrens Präst på Haga gård waridt tijtt, och predikadt hefftigt för them. Fatab. 1909, s. 79 (1643). Då Deras Kongl. Maÿt:ter warit och Spÿsat på Ulrichsdahl. HovförtärSthm 1721, s. 790. Medan .. (förnödenheter skaffades), war Hans Maj:t sielf omkring och recognoscerade lägenheterna wid Peipus-siöen. Nordberg C12 1: 147 (1740). Jag var i går och talade vid Hartmansdorff och Palmstjerna. Stenhammar Bref 3: 17 (1844). Herrn har varit ute och supit. Strindberg RödaR 305 (1879). På tre år tog han hela skolan, och nu var han visst och studerade till doktor. Sjödin StHjärt. 60 (1911). Någon enstaka gång har de varit ner till huvudstaden och hälsat på. DN 29/10 1987, s. 32. — särsk. (numera bl. i Finl., tillf.) med det följande verbet i inf. föregånget av att (jfr ATT, inf.-märke I 1 b); jfr 11 a. Rudbeckius KonReg. 49 (1614). (Han) berättade huru som Düker hafver varit till Öffverste Duwalt .. att fordra penninger, som honom var giffvit på löhn. RP 8: 176 (1640). A:o 1710 den 1 Maij war iagh att see den turckishe keijsaren i Constantinopel. KKD 3: 240 (1711). En förmiddag då österbottningen var att gräfta i skogen, hittade han af en händelse stenen. Landsm. VII. 9: 37 (1890).
4) [(åtm. delvis) uppkommet ur sådana förb. som vara kommen ngnstans ifrån (se 11 b α), i vilka p. pf. av rörelseverbet har utelämnats] i fråga om ursprung l. härkomst o. d.: härstamma l. komma l. utgå (ngnstans ifrån l. från ngn l. ngt); i sht förr äv.: komma sig (av ngt) l. bero (på ngt); äv. utan (mera framträdande) tanke på ursprung osv., närmande sig l. övergående i bet.: ha sin hemvist l. höra hemma (ngnstans l. i ngt); äv. närmande sig l. övergående i bet.: höra (till ngt) l. vara en del (av ngt) (se särsk. slutet); särsk. (o. i sht) i förb. med prep.-uttr. inlett av dels från, dels av (jfr 9 j γ), ibland äv. efter l. ur; äv. med adverbiell bestämning angivande tid(speriod). Varifrån är hon? De är från Stockholm, från polisen. Avsnittet är ur romanens inledning. Vara av bondesläkt, av god familj. Bosättningen är från järnåldern. Fölier så her aff, at clösterlyftte .. kan jngalunda wara aff gudhi, vtan wiseligha aff dieffwulen. OPetri 1: 485 (1528). Fattige Studenter som studera vthi Fremmande land och äre ifrå thetta Stichtedt. VästeråsDP 7/9 1600. Therutaf är, at then delen af riket, som vetter söder åt, fordom varet kallad Sunnanskog. Ihre Föret. XXI (1779). Från dårskap är all last: all dygd af ljuset är. Kellgren (SVS) 2: 232 (1787). Den 3:dje § i tryckfrihetslagen lärer hufvudsakligen vara af Leopold. LMEnberg hos Leopold 4: XIV (1831). I hans bref, af hvilka de äldsta i min samling äro från 1803, uttalas (osv.). Atterbom Minnest. 2: 84 (1847). Han var efter en stackare, som kom hitflyttande i uselheten. Högberg Vred. 3: 422 (1906). — särsk. (i denna anv. ibland utan klar avgränsning från 9 j γ) i förb. med prep.-uttr. inlett av av o. med huvudsaklig l. uteslutande tanke på ngns l. ngts tillhörighet; särsk. med styrt led betecknande dels slag l. kategori av ngt: tillhöra (se d. o. 2), dels övertygelse l. uppfattning o. d.: omfatta l. bekänna sig till, särsk. (o. numera i sht) i sådana uttr. som vara av den åsikten l. uppfattningen att osv., i sht förr äv. vara av den tanken att osv. (se TANKE 1 h α). Fågeln är av en mycket sällsynt art. Hon är inte alls av den uppfattningen. The academier, som äre af then Ausburgiske confession. RA I. 3: 113 (1593). De woro mäst alle af Marii parti. Dalin Montesquieu 81 (1755). Herta var af de själar som måste se för att tro. Bremer Hertha 192 (1856). Se här .. vill jag visa dig en bok, som är af denna verldens märkvärdigheter. Rudin BibEnh. 1 (1887). Vi är av den åsikten att man ska göra rätt för sig. DN 27/10 2011, s. B4.
B. vanl. betonat o. i abs. anv. l. med fristående adverbiell bestämning, angivande att ngn l. ngt äger tillvaro l. bestånd o. d., samt i anv. som närmast ansluter härtill.
5) äga tillvaro l. verklighet l. bestånd, existera l. finnas till, vara till (se VARA TILL 3); särsk. mer l. mindre pregnant, dels i fråga om att äga ss. egentlig l. fullkomlig l. sann (o. oföränderlig) o. d. uppfattad tillvaro osv., dels ställt i motsats till: synas l. heta o. d. (jfr 8); särsk. om person: leva (se särsk. b α); äv. (o. i denna anv. ibland utan klar avgränsning från 7) med mer l. mindre försvagad bet.: förekomma l. föreligga l. finnas l. vara för handen, särsk. (o. i denna anv. ibland äv. utan klar avgränsning från 8 b) med opers. det ss. (formellt) subj. (se a). Gudh alszmectugher, then ther war, och then ther är, och then ther tillko(m)mande är. Upp. 4: 8 (NT 1526). Ingen menniskia war som brukadhe iordena. 1Mos. 2: 5 (Bib. 1541). At jagh skall fördenskull öffuerdraga honom min credit, det ähr innte. AOxenstierna 11: 479 (1632). Warandes och somblige, som afhålla sig från wissa arbeten om torsdagen. KulturbVg. 1: 121 (1732). Valspråk: Mera vara än synas. 2VittAH 5: 405 (1791, 1796). Att det i sanning kommer från det varaktigas verld; den verld som är, utan ”tempora” och ”modi”, som råda hos oss här nere. SDS 1897, nr 202, s. 2. Han sov inte, bara var. FemFinFörf. 48 (1974). — jfr ICKE-, SAM-VARA o. ENKELT-, SJÄLV-VARANDE. — särsk.
a) med opers. det ss. subj.; särsk. i förb. med egentligt subj., särsk. med det egentliga subj. närmare bestämt gm dels inf.-uttr., dels relativsats (jfr 10), särsk. i det formelartade uttr. det var en gång .. som .. (se DEN VI 3 a γ α'), i sht förr äv. i pregnantare anv. (se DEN VI 3 a γ α′ slutet); jfr e. Det är ingenting att göra åt saken. Det är en sak vi måste prata om. Thet war, såsom thet hadhe warit alt en som trummetadhe och sång. 2Krön. 5: 13 (Bib. 1541). Det skall hafwa wurit några som kommit in i derass werder och par force welat giöra sig der qwarter. KKD 12: 217 (1703). Än är det tid. Bellman (BellmS) 1: 11 (c. 1768, 1790). ”Var det något?” sade fadern. Lagerlöf Saga 80 (1908). Är det någon du letar efter? Ingemarsson SmåCitr. 144 (2004).
b) i vissa förb. med (fristående) adverbiell bestämning. särsk.
α) († utom i slutet) med bestämning betecknande (förfluten) tidsperiod l. tidpunkt: leva l. vara i livet l. finnas (till) (då l. då); äv. med saksubj. (se slutet). Thett prophetena scriffwo som wåro förra, än Christus war födder. OPetri 1: 33 (1526). Han säghs hava varit för 200 år sedhan. Bureus Suml. opag. bl. (c. 1600; hskr.). På samma tid war en mycket mäktig och aktad man, benämnd Iwar Blå. Fryxell Ber. 2: 41 (1826). — jfr EFTER-VARANDE. — särsk. (numera bl. arkaiserande l. skämts.) i sådana uttr. som icke l. ej vara mer, inte existera l. finnas till l. leva längre, vara död; äv. om land l. välde o. d. The ogudactige skola warda vmstörte, och icke meer wara. SalOrdspr. 12: 7 (öv. 1536). Här är en ränna, hvilken man på händer och fötter måste klättra öfver – den minsta slintning med foten och man vore ej mer. Nilsson Dagb. 161 (1816, 1879). Warschau gaf sig derefter, och Polen war ej mer. Ekelund NAllmH II. 2: 73 (1838). Airedaleterriern Sickan har nu sonat sitt brott. Hon är icke mer. SDS 1943, nr 22, s. 10.
β) (numera bl. ngn gg) med bestämning betecknande plats l. ställe o. d.; jfr 1 (a, c β), 7. Alla oskæliga tunga oc tulla som til thenne tidhen i vora rike warid haffua wiliom wj epter skælighett affleggia. G1R 1: 31 (1521). Där icke röns någe gott; där är ingen Gud, eller ähra. Stiernhielm Herc. 450 (1658, 1668). Så länge som Samfund warit på jorden, så länge hafwa Lagar warit; ty utan ordning kan ingenting bestå. Dalin Hist. 1: 197 (1747). Der voro i de första föräldrarnes hus allenast två bröder. Rundgren Minn. 2: 212 (1870, 1883).
γ) med bestämning inledd av prep. för (se FÖR, prep. osv. I 25), angivande ändamål l. syfte med att ngn l. ngt existerar l. finns (till), övergående i bet.: vara avsedd l. ämnad (för ngn l. ngt); ibland utan klar avgränsning från 9 j. De där platserna är för rörelsehindrade. ÄARäfst 13 (1596). Ingen ting är endast för sin egen skull, utan måste tillika vara ett annat ting till tjenst. Biberg Linné Oec. 6 (1750). Hvad hon tänkte, var för henne ensam. Runeberg (SVS) V. 1: 18 (1835).
c) i negerad villkorssats, angivande ngns l. ngts existens l. förhandenvarande ss. ett nödvändigt villkor för att det som utsägs i den överordnade satsen skall äga rum l. överensstämma med verkligheten. RP 9: 287 (1642). Rådet vant .. i myndighet .. likväl mindre, än om Hertigen icke varit, då hela Riks-styrelsen fallit i Rådets hand. Schönberg Bref 1: 284 (1778). Om jag känner dig rätt, så skulle du aldrig ge bort ett rött öre, om inte pojken vore. Bergman Mark. 247 (1919).
d) i relativsats med ett (allmänt syftande) pron. det l. allt ss. korrelat; ibland utan klar avgränsning från 6; jfr h slutet. Tanken på allt som varit skrämde honom. En part hafve (under tortyr) måst bekänne thett aldrigh var eller blifver. RA I. 2: 257 (1568). Carlsson .. ordnade med allt som skulle vara. Strindberg Hems. 132 (1887). I alla sina manifestationer har .. (ledan) en bestämd egenskap: oförmåga att vara närvarande i det som är. Johannisson MelankRum 135 (2009).
e) med subj. betecknande tid(savsnitt), mer l. mindre liktydigt med: gå (se d. o. VII) l. förflyta; särsk. dels i sådana uttr. som ngns l. ngts tid har varit (jfr TID, sbst. 3 c), dels i sådana uttr. som det är så l. så lång tid sedan osv. (jfr a), det har gått så l. så lång tid sedan osv.; äv. i relativsats, särsk. dels (mer l. mindre pleonastiskt l. emfatiskt, äv. med anslutning till 6) i sådana uttr. som (i) den dag som är l. den dag (som) idag är (se DAG I 6 g), dels i fråga om närmast föregående l. sistlidna tidsavsnitt, särsk. (mer l. mindre pleonastiskt l. emfatiskt) i uttr. i natt som var (se NATT 1 d γ α'), förr äv. i sådana uttr. som i höstas l. söndags som var; jfr h, 6. Hur länge är det sedan de träffades? Under året som var. Torsdagen som var. Den tid som varit. G1R 9: 379 (1534). I höstars, som waar. BtFinlH 3: 247 (1549). I sundagz som var, stodh Johan Ratzewildz .. bryllop. AOxenstierna 2: 139 (1613). Dhet æro 5 åhr sedan Hs Kongl. May:t .. vocerade mig till Historiographi æmbetet. Schück VittA 3: 254 (i handl. fr. 1683). I veckan, som var, drömde jag en natt, att (osv.). Almqvist Lad. 22 (1840). Skaldens tid hade varit, om ock den forna glansen stundom glimmade fram under askan. Tegnér Farf. 248 (1900).
f) [efter eng. to be, or not to be, that is the question (Shakespeare Hamlet 3: 1)] i den stående förb. (att) vara eller icke (äv. inte) vara(, det är frågan); äv. i substantivisk anv., särsk. med genitivisk bestämning i uttr. ngts vara eller icke vara, ngts möjligheter till l. utsikter för (fortsatt) existens, ngts överlevnad; jfr VARA, sbst.3, o. ICKE-VARA, sbst. Hagberg Shaksp. 1: 345 (1847). Den stora frågan om Cartesianismens vara eller icke vara. Annerstedt Rudbeck Bref CXCVII (1905). Uppmärksamhet är ett vara eller icke vara för varje konstnär. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 341 (2009).
g) i pres. konj., i fråga om att ngt rätteligen kommer ngn l. ngt till del, i sådana uttr. som dels Gud(i) vare lov l. tack (se GUD II 6), dels tack vare ngn l. ngt (se TACK, sbst.1 2 c), i sht förr äv. fy l. tvi vare (se FY I d, TVI I c).
h) († utom i slutet o. i ssgn INNEVARANDE) i p. pr. i adjektivisk anv.: existerande l. förefintlig; äv. (o. i denna anv. utan klar avgränsning från VARA, v.2 2 c α slutet) i anv. som motsvarar e, i sådana uttr. som varande stund l. dag; jfr 7 c. Medh varande armee. OxBr. 3: 193 (1630). På stapelen skulle ten warande Tiäran .. anstrykas, förr än ten förrunno. OfferdalKArk. N I 1, s. 77 (1712). Ifrån den tiden 1745 til warande dag. VDAkt. 1751, nr 85. Sedan .. ingen annan, Jn till warande stund, i Hr Dahls ställe afhöres. VDAkt. 1782, nr 353. (De adliga ätterna) hafva i regeln utgått från tidigare varande borgarsläkter. Fahlbeck Ad. 1: 112 (1898). — särsk. (filos. o. teol.) substantiverat, i sådana uttr. som allt l. det (sant l. egentligt o. d.) varande, (om sammanfattningen av) allt l. det (sant osv.) existerande; jfr d. Ehrenheim Phys. 1: 95 (1822). Det egentligt varande och fullkomliga = det gudomliga. Boström 2: 20 (1838). Allt varande innehåller ett oändligt mer, än som uppgår i tänkandets abstrakta formler. Vetterlund StDikt. 60 (1894, 1901). Människan måste .. vända sig bort från det låga, sinnliga och till det sant varande, övervärldsliga. Nygren Kärlekst. 1: 135 (1930). — jfr ANNAT-VARANDE.
i) i sht filos. o. teol. ss. vbalsbst. -ande, om förhållandet l. företeelsen att existera l. finnas till l. leva, existens l. tillvaro l. vara (se VARA, sbst.3); särsk. mer l. mindre pregnant; i sht förr äv. konkretare: existensform; förr äv. mer l. mindre liktydigt med: levnadsomständigheter; jfr 1 d. At både hans (Jesu) tilkommelse, och förra warande .. skulle syfta uppå et och det samma, (nämligen uppå hans ewighet). Borg Luther 1: 105 (1753). Detta tillfälle att framställa mitt varande för Magistern i ett klarare ljus. UrKorrCronholm 162 (1845). En oändlig mångfald af från hvarandra åtskilda varanden. Rydberg FysUtv. 10 (1903). Maslows teorier om den självförverkligande individen med dess .. tonvikt vid andra dimensioner än de strikt materiella, påminner om Fromms diskussioner om varandets livsform. Angelöw o. Jonsson SocPsyk. 90 (1990).
6) [utgående från 1, 5 (b)] om händelse(förlopp) l. tilldragelse l. arrangemang o. d.: äga rum l. inträffa l. försiggå l. hållas (där l. där (jfr 1) l. då l. då); om periodiskt återkommande händelse osv. äv.: infalla (se d. o. 14, 15); äv. med adverbiell bestämning betecknande tidsavsnitt, närmande sig l. övergående i bet.: pågå l. räcka (se särsk. slutet); särsk. (o. i denna anv. ibland utan klar avgränsning från 7 (a), 8 b) med opers. det ss. (formellt) subj. (jfr DEN VII 1 a β), särsk. i sådana adverbiella uttr. som rätt l. bäst som det är l. var (se RÄTT, adv. 7 b γ, BÄTTRE 3 l); jfr 5 d, e. Mötet är på torget. Middagen är kl. 6. Julafton är på en lördag i år. Nu är det din tur. Det var (på) våren 2003. Det är föräldramöte på tisdag. RP 6: 554 (1636). Händelsen är vid et Wärds-Hus i Landsorterne. Envallsson Slått. Inledn. 5 (1787). Den 3 Juli 1790 var här det s. k. ”Wiborgska gatloppet”. Finland 38 (1893). Nu var detta just i början av sommaren. Älgkorna hade helt nyss fött sina ungar. Lagerlöf Holg. 2: 8 (1907). Carlsdagen var en picknick, tillställd af några herrar. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 2: 286 (1909). De konstaterade att där hade varit inbrott. Edqvist Eldfl. 227 (1964). Det är nedsläpp om en timme. Berglin DagSeger 60 (2009). — särsk. [anv. sannol. delvis uppkommen gm sammanblandning med VARA, v.2] (†) övergående i bet.: pågå l. räcka l. vara (se VARA, v.2 2); äv.: dröja (jfr VARA, v.2 2 b); jfr 7 c. G1R 1: 26 (1521). Om jag skulle icke försöria mina dötrar, om Gud så teckes, medan liffztijdan vore. OxBr. 11: 58 (1631). Ringningarne (vid begravningen) voro öfver 1 tima. BtVLand 2: 140 (1760). (Det) var .. länge innan han kom till en stadgad njutning af sin fulla lön. Franzén Minnest. 2: 47 (1822).
7) [till 5 (b)] om egenskap l. förhållande l. tillstånd l. föreställning o. d.: råda (se RÅDA, v.1 12) l. vara förhärskande; äv. liktydigt med: föreligga l. vara för handen (jfr 5); i sht förr äv. dels om sägen o. d.: gå (se d. o. I 7), dels om lag o. dyl. (se b); ofta i förb. med adverbiell bestämning angivande dels plats (jfr 1, 5 b β), dels tid l. annan omständighet; särsk. (o. i denna anv. ibland äv. utan klar avgränsning från 6, 8 b) med opers. det ss. (formellt) subj. (se särsk. a); förr särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. (se c). Det förhållande som är mellan dem. Det är ingen tvekan om saken. Det var krigstillstånd i Polen då. Effther kerliighz och venskap skall ytter mere vere och blijffue udy frem tydhen. BrinkmArch. 1: 4 (1538). Heden-höös, det är ifrån den tijden som Heden-domen war i Swerige. Stiernhielm Vt. (1658, 1668). De skiljaktiga tankar, som voro om rikets interesse i anseende till främmande makter. Rosenstein 1: 8 (1780). Om det, som sedan hände, är en tvåfaldig sägen. Kolmodin Liv. 1: 12 (1831). Från öfre våningen af Ribbingsholm är en vidsträckt utsigt öfver den breda Stan. Almqvist DrJ 5 (1834). I Malmköping är det sällan någon trängsel. Jonasson Hundraår. 10 (2009). — särsk.
a) om årstid l. ljus- l. väderleksförhållanden o. d.; särsk. med opers. det ss. (formellt) subj. (jfr DEN VII 1 a α, β). Vilket härligt väder det är idag! Det är åska i luften. Thet war winter. Joh. 10: 22 (NT 1526). Mörker war på diwpet. 1Mos. 1: 2 (Bib. 1541). Hwar som .. tå starckt wäder, stor torka och hete är, tänder eld å swedjeland .. böte tijo daler. BB 15: 1 (Lag 1734). Ute var det allra vackraste vårväder. Lagerlöf Holg. 1: 11 (1906). Hösten var alldeles nyss. Jörgensdotter BergDöttrar 48 (2009).
b) (ålderdomligt) om lag(bestämmelse) o. d., i pres. konj. i sådana uttr. som samma lag l. rätt vare om ngn l. ngt, samma lag gäller l. ska gälla om ngn l. ngt; jfr c. Samma Rätt ware om then Malm, som bortföres. PrivBergsbr. 1649, 3: B 3 b. Samma lag vare, där av skiftesman verkställd delning blivit ståndande. SFS 1981, s. 619.
c) († utom ss. senare led i ssgr) i p. pr. i adjektivisk anv.: rådande l. förhärskande; äv. dels: nuvarande l. dåvarande, dels: gällande; särsk. om dels yrke(stillhörighet) o. d. (jfr 8 a), dels lag(bestämmelse) (jfr b); ibland utan klar avgränsning från dels 6 slutet, dels VARA, v.2 2 c α; jfr 5 h. Til thes samma steen kom på sin förr warande ort igen. Bureus Suml. 81 (c. 1600). Att E. H. sigh nu uthi vahrande .. kranckheet icke medh många och höga riikzens saker öffverlader. OxBr. 12: 525 (1621). Wår warande lagh. Schück VittA 1: 221 (i handl. fr. 1662). D. 29 april giorde jag ett stort bröllop åt min warande husjungfru Anna Greta Silfwerling. Rhyzelius Ant. 147 (c. 1750). Lastliga uttryck om rikets varande öfverhet. SFS 1897, nr 34, s. 9. Östergren (1966). — jfr DITTILLS-, DÅ-, FÖRUT-, HITTILLS-VARANDE m. fl.
C. vanl. obetonat, ss. kopulaverb o. i anv. som närmast ansluter härtill.
8) ss. kopula i förb. med substantivisk predikatsfyllnad, angivande att den l. det som betecknas med (det logiska) subj. utgör l. är identisk(t) l. lika med den l. det som predikatsfyllnaden betecknar l. tillhör den grupp l. klass l. kategori o. d. som betecknas med predikatsfyllnaden; äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: handla l. röra sig om (se särsk. b α), dels: betyda l. innebära (se särsk. b δ); särsk. (o. i denna anv. ibland utan klar avgränsning från 5 (a), 6, 7 (a)) med ett mer l. mindre betydelsetomt det ss. (formellt) subj. (se b, c slutet, f); äv. mer l. mindre starkt betonat, särsk. dels i sådana uttr. som vara någon l. något (se NÅGON II 4 a, b), dels ställt i motsats till: heta l. kallas l. göra o. d. (jfr 5); äv. med predikatsfyllnaden närmande sig l. övergående i adjektivisk l. adverbiell funktion (jfr 9), särsk. i sådana uttr. som vara du med ngn (se DU 2 b), vara fallet (med ngn l. ngt) (se FALL XII 3 c), vara sig själv (nog) (se SJÄLV I 1 b γ, δ), förr äv. vara råd (se RÅD, sbst.3 12) (se äv. b, c slutet); äv. (numera bl. vard.) med underförstått subj. l. underförstådd predikatsfyllnad; jfr 14. Hon är en erfaren lärare. Det vanligaste sällskapsdjuret är hunden. Tornsvalan är ingen svala, även om den kallas för det. På den tiden var religionen en självklarhet. Den här lösningen är den bästa möjliga. Problemet sägs vara de höga biljettpriserna. Han är inte den som låter sig avskräckas. Året var 1917. Det där är ingenting att bry sig om. Med saa förskäll at han vill vara en god Suensk Man. G1R 1: 3 (1521). Och war hon min största plåga, som hon altidh har wari, ifrån iag låg i lindan. Horn Beskr. 57 (c. 1657). Christendomen .. består i att vara hvad alla de öfriga religionerna blott betecknade. DA 8/7 1839, s. 2. Att se dig, är att älska dig. Franzén Skald. 6: 222 (1853). Visst tar jag boskillnad, vore väl en stor fåne annars. Högberg Frib. 365 (1910). Detta är en af de bittraste sanningar, som någonsin sagts om vårt folk, men en sanning är det. Sundbärg SvFolkl. 107 (1911). Jag har själv slitit för att få vara den far jag vill vara och misslyckats. Berg Fotogr. 133 (2006). — jfr SJÄLVÄNDAMÅL-VARANDE. — särsk.
a) om person, med predikatsfyllnad i artikellös form o. angivande tillhörighet till större o. etablerad grupp l. kategori. särsk.
α) angivande yrkesmässig l. nationell l. social l. religiös l. ideologisk o. d. tillhörighet; förr äv. [sannol. utvecklat ur en relativsats med utelämnat fogeord] i ipf. o. efterställt predikatsfyllnaden, närmande sig adverbiell anv. o. liktydigt med: före detta l. tidigare. Hennes man var italienare. Regeringschefen är socialdemokrat. The gode men ther höffuitzmæn woro. G1R 1: 28 (1521). Aff Hans Joensso(n) Rente mesth(e)r waar. ArkliR 1567, avd. 36. Ondt för Mannen, at wara både Hustru och Bonde. Grubb 338 (1665). Jag är ej katolik och blir ej heller. Wirsén Fur. 255 (1896). (Jag talade) om för henne att jag hade ändrat mig, att jag ville försöka åtminstone. Vara pappa. Vad nu det var. Stensdotter ArnesKiosk 312 (2004). Är man västerbottning så är man. NorrkpgT 23/1 2013, s. 32.
β) (ngt vard.) i sådana uttr. som (inte) vara karl l. man för l. till ngt l. att göra ngt l. vara människa (till) att göra ngt (se KARL 2 g, MAN, sbst.2 6 b, MÄNNISKA 5 c).
b) med ett mer l. mindre betydelsetomt det ss. (formellt) subj.; särsk. med predikatsfyllnaden närmande sig l. övergående i adjektivisk funktion. särsk.
α) med ett obestämt l. allmänt syftande det ss. subj. (jfr DEN VI 1); särsk. mer l. mindre liktydigt med: handla l. röra sig om, särsk. i sådana uttr. som dels det är fråga(n) om ngn l. ngt (se FRÅGA, sbst. 5 a), dels det är en annan sak (se ANNAN VI 1 b) (i sht förr särsk. det är en sak (se SAK, sbst. 6 b α α')); jfr c slutet, 10. Det är inte hans fel. Det är antagligen mordbrand. G1R 1: 29 (1521). Dhå han fick see att thet war then kar, begynte han till att öncke sigh öffwer honnom. HH XIII. 1: 127 (1564). Det är ju sjelfva fan. Bellman (BellmS) 1: 59 (c. 1769, 1790). Jämförelsen visar .. at det äro 2:ne olika öfversättningar. Porthan BrCalonius 1 (1791). Men varför ska det jämt vara så konstiga människor? Gustaf-Janson ÖvOnd. 62 (1957). Kafé Svanen tycks annorlunda. Kanske är det ljuset. Jörgensdotter BergDöttrar 243 (2009).
β) med det ss. formellt subj. o. en inf.-fras l. (att-)bisats ss. egentligt subj. (jfr DEN VI 3 b); särsk. i sådana uttr. som det är skada l. synd att (osv.) (se SKADA, sbst. 1 s, SYND 1 e, 2); jfr f. Det var tur att de hann fram i tid. Det var ett rent nöje att få vara med. 1Kor. 4: 3 (NT 1526). Det wor mig liten konst, at wräka honom ut. Dalin Arg. 1: nr 39, s. 6 (1733). ”Det var då en olycka”, tänkte han, ”att vi har kommit till ett land, där sjöar och mossar är frusna”. Lagerlöf Holg. 1: 193 (1906). Kanske är det också ett värde för framtiden att samtal och intryck från övergångsskedet finns bevarade. Jannes Möten 9 (1976).
γ) i opers. konstruktion i sådana uttr. som det är ngt med ngn l. ngt (se MED, prep. osv. I 22 b); jfr c slutet, 9 b γ.
c) med frågande (l. (allmänt) rel.) pron. ss. vad l. vem ss. predikatsfyllnad; äv. i anv. som motsvarar b (se slutet). Godz Rörlig eller orörligit huat thet hælst ær eller næmpnes kan. G1R 1: 5 (1521). Hwad äst du för en person, sade han? Dalin Arg. 1: 112 (1754). Samhället lägger vigt på hvad ting och menniskor heta. Det nöjer sig icke med hvad de äro. Almqvist AmH 2: 238 (1840). Så småningom har jag begripit vem jag ville vara. Wästberg Vattensl. 164 (1968). — särsk. med ett mer l. mindre betydelsetomt det ss. subj., särsk. (ngt vard.) i sådana uttr. som dels vad är det för ngn l. ngt?, dels (jfr b γ) vad är det med dig (l. denna l. detta)? (se MED, prep. osv. I 22 a α), dels vad är det om? (se OM, prep. osv. I 28); jfr 10. Thå sågh han vppå honom och wart förfärat och sadhe, Huad är thet herre? Apg. 10: 4 (NT 1526). Annders sadhe: Huem ähr thet? TbLödöse 361 (1595). Gudh vett hvadh dhett ähr för en bror. KKD 7: 48 (1703). Hvad är det nu då? Strindberg RödaR 86 (1879).
d) med predikatsfyllnad som utgör en mer l. mindre ordagrann upprepning av subj.; särsk. i uttr. en gång är ingen gång (se GÅNG II 1 b δ), rätt skall vara rätt (se RÄTT, sbst.2 1 o). Så länge Swerige är Swerige. G1R 9: 377 (1534). En ny klänning var en ny klänning. Siwertz Sel. 1: 45 (1920).
e) med räkneord l. kvantitativt pron. ss. (led i) predikatsfyllnad; jfr 9 g. särsk.
α) med predikatsfyllnad angivande summa av räkneoperation: vara lika med l. detsamma som, göra (se GÖRA, v.1 III e); jfr 9 g. Nio delat med tre är tre. Bleffue di bådenn beenådhe wthi ath giffua k(onungen) och staden huarderre 6 m(ar)k; ähr 12 m(ar)k. TbLödöse 138 (1589). Sex och Sex är Tolf. Bellman (BellmS) 1: 92 (c. 1771, 1790).
β) med predikatsfyllnad angivande mängd l. antal; särsk. i uttr. dels vara ett med ngn l. ngt (se EN, räkn. osv. IX 1 a), dels vara (så l. så) många om ngt (se OM, prep. osv. I 10). Hur många är de? Är de bara fyra? Dog woro the faa. G1R 1: 30 (1521). Academiens Embetsmän äro trenne. 1SAH 1: 20 (1786).
f) i förb. med indirekt personobj.; särsk. (o. numera i sht) i sådana uttr. som det l. du var mig det l. det (se JAG I g); äv. i anv. som motsvarar b β. Mich är thz en ringa ting, ath iach wardher dömder aff idher. 1Kor. 4: 3 (NT 1526). All Jordisk ting nu mig en Ledsnat ära. Columbus (SVS) 2: 129 (1670). Då Geijer vuxit till en storhet, var det Lilljebjörn ett kärt tema att (osv.). Geijer Brev XVI (1923).
g) (ngt ålderdomligt) i p. pr. i satsförkortning; jfr 9 k. Warandes en owedersägelig sanning, at (osv.). Berch Hush. 3 (1747). Upfatningen af dessa konstellationer (dvs. stora o. lilla björn) såsom varande en vagn är uråldrig. Ydun 1870, s. 66. Östergren (1966; angivet ss. skriftspråkligt).
9) ss. kopula i förb. med adjektivisk l. adverbiell predikatsfyllnad, angivande att den l. det som betecknas med (det logiska) subj. har l. besitter l. kännetecknas av den egenskap l. beskaffenhet l. kvalitet l. det (sinnes- l. känslo)tillstånd o. d. som predikatsfyllnaden betecknar; äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: förhålla sig (se FÖRHÅLLA 8 c γ) l. stå till (se särsk. b γ, c slutet, d, f (α)), dels: förefalla l. synas (se f β); särsk. med ett mer l. mindre betydelsetomt det ss. (formellt) subj. (se b); äv. (numera bl. vard.) utan l. med underförstått subj. (se särsk. b α, c slutet slutet, d slutet); äv. mer l. mindre starkt betonat, för att framhäva att en viss egenskap osv. verkligen är för handen (se särsk. c slutet, f α); äv. med predikatsfyllnaden närmande sig l. övergående i substantivisk funktion (se särsk. g; jfr 8); särsk. i en rad ss. mer l. mindre fasta uttr. uppfattade förb. (jfr äv. a, b, i, j (α, β)), t. ex. tycka ngt illa vara (se ILLA, adv. 3 b), vara kvitt (ngn l. ngt l. med ngn) (se KVITT, adj. 2, 9), vara sig lik (se LIK, adj. 1 d, 2 b), vara lugn (för ngt) (se LUGN, adj. 4 a), vara redo (för l. till ngt l. att göra ngt) (se REDO, adj. 1 a α), vara slut (se SLUT, sbst.1 osv. II 4, 5); jfr 14. Verktyget är oanvändbart. Vem var ansvarig för kursen? Är ni nöjda med resan? De är vana vid datorer. Hon är ensam i huset. Hundarna är lösa. Grönsaker är nyttigt. Den här hundrasen är sådan. Det här är helt annorlunda. Han är inte mycket för fotboll. At the skola tolfrij wara ij Swderkopungh. G1R 1: 6 (1521). Jacob Månsson .. gaff före sigh haffue waridt siuck på then reessen. Rosén E14HNämnd 177 (i handl. fr. 1564). Föräldrarna, som tykia sigh mehra wara, än dhe siälfwa ähro, hafwa (osv.). VDAkt. 1694, nr 449. De som äre sömnachtige, och troo at swåra saker äro ogiörlige, förtiena at blifwa oförmodeligen öfwerfalne och olyckelige. Ehrenadler Tel. 672 (1723). Man såg straxt i hans ansigte at det icke war någon ordinaire människa tilhörigt. Posten 1769, s. 1068. Att läxtimmarna försummades var exempellöst. De Geer Minn. 1: 6 (1892). Är ni gift? frågade han. – Neej. Jag har varit. Gustaf-Janson ÖvOnd. 37 (1957). — jfr KÄR-, LEDIG-, RINGA-, SANT-, STILLA-VARANDE m. fl. — särsk.
a) i imper. i uttr. var (så) god (och gör l. (att) göra det l. det) (se GOD 16 e slutet; äv. (o. numera i sht) sammanskrivet, ibland äv. (vard.) i sådana mer l. mindre reducerade former som vars’go(d) l. vassego); äv. i sådana uttr. som var snäll och gör l. att göra det l. det (jfr SNÄLL 5 b), var så säker (se SÄKER 3 a β), i sht förr äv. var tröst (se TRÖST, adj. slutet), förr äv. var (så) bra (och) gör det l. det (se BRA, adj. 9). Var snäll att svara så snart som möjligt. BoupptSthm 1678, s. 1076 a, Bil. Om vår Herre sjelf steg ned och bad henne vars’god låta bli, så skref hon ändå. Benedictsson Ber. 58 (1886). Cederschiöld Artist. 37 (1915: vassego). Så, varsågoda att ta för er nu. Ingemarsson SmåCitr. 207 (2004). Var snäll och ta av dig skorna när du går in i vår nya skola. GT 11/11 2012, s. 24.
b) i opers. konstruktion med det ss. (formellt) subj.; äv. i sådan konstruktion utan det (se α); särsk. i en rad ss. mer l. mindre fasta uttr. uppfattade förb., t. ex. hur är det fatt (med ngn l. ngt)? (se FATT, adj.2 2 c), det är (så) klart (se KLAR 10 d), det är (inte så) noga (med ngt) (se NOGA, adj. 8 b), det är ont om ngt (se OND 5), det är rätt (åt ngn) (se RÄTT, adj.2 1 b, i), det är l. var (så) sant (se SANN, adj. 1 e δ); jfr c slutet, d, f, g α, h. Ute är det redan ljust. Det har varit gott om lingon i år. Var det skönt på semestern? Hur är det möjligt? Det är dags nu. Drengena och tienarena som hadhe giordt en koleeld (ty thet war kalt) stodho och wermadhe sigh. Joh. 18: 18 (NT 1526). Festa öön på både sijdhor medh faste landedh på en beqvembligh ort, där dedh är närmast öfver. OxBr. 1: 218 (1623). Jag vill icke neka, at det ju vore bättre om redlighet och upriktighet styrde allas både tal och upförande. Kellgren (SVS) 5: 424 (1790). Kan jag få köpa ett glas söt mjölk hos er, så voro det för väl. Almqvist Smar. 41 (1845). — särsk.
α) utan utsatt opers. det, numera bl. (ngt vard.) med underförstått sådant; jfr c slutet slutet. Hurw mögeliigit oss wär för förscriffna saker skuldh att haffue eder för herre och kungh .. thet lathe wii (osv.). SvTr. 4: 31 (1522). Wore rät, då schulle iagh (osv.). 3SthmTb. 3: 33 (1600). Och är sant, wercket priisar sin Mestare sielfft noogh. FörsprPsalt. 250 (Bib. 1618). Så kan man det inte, var så klart. Lieberath PojkHornb. 74 (1929). Hon blev glad. Det var bra, var det. Browallius ParDagg 200 (1957).
β) med det ss. formellt subj. i förb. med egentligt subj.; särsk. med egentligt subj. som utgörs av en inf.-fras l. att-sats. Det var många chaufförer sjuka igår. Det har varit svårt att förnya sig. Visb. 1: 72 (1573). Det var då väl, at ock ändtel:n våra Finska poster sluppit öfver Hafvet. Porthan BrCalonius 475 (1798). (Han) sade sig icke kunna förstå, att folk i allmänhet tyckte det vara så svårt att få nog med pengar. De Geer Minn. 1: 72 (1892).
γ) i sådana uttr. som det är så l. så med ngn l. ngt (se MED, prep. osv. I 22 a), förr äv. om ngn l. ngt (se OM, prep. osv. I 29 b); jfr d, 8 b γ.
c) med adv. så (se SÅ, adv. osv. I 1, 2 a, e) ss. predikatsfyllnad; särsk. i opers. konstruktion (se slutet). I kallen mich mestare och herre, och j seyen rätt, ty iach är och så. Joh. 13: 13 (NT 1526). Det gällde att lefva ”intensivt” – så var parollen. Hallström NNov. 54 (1912). Så kan befrielsen vara: att se åt något annat håll, gå åt något annat håll. Johnson Favel 219 (1968). — särsk. i anv. som motsvarar b, med opers. det ss. subj., liktydigt med: förhålla sig l. vara fallet, stå till; särsk. dels i förb. med en preciserande att-sats (jfr SÅ, adv. osv. I 1 a), dels mer l. mindre starkt betonat; äv. dels i anv. som motsvarar b γ, dels i opers. konstruktion utan det (se slutet). Är thet .. så ath hon är medh en annan man mädhan hennes man leffuer. Rom. 7: 3 (NT 1526). Så får det icke vara oss emellan; måste vi strida så låtom oss göra det öppet. De Geer Hjertkl. 194 (1841). Ni vet att jag är mycket omtyckt, det kan jag nu inte hjelpa en gång, men det är så! Strindberg RödaR 103 (1879). Det är så med barn, att de inte tänka längre, än näsan räcker. Lagerlöf Holg. 1: 94 (1906). — särsk. utan utsatt subj.; särsk. (o. numera nästan bl.) i sådana uttr. som om så vore l. är, om det förhöll l. förhåller sig så, om så vore l. är fallet, äv.: om så skulle behövas (jfr SÅ, adv. osv. I 2 e β); jfr b α. Haffuer .. (Gud) sagdt at ingen kan halla kyscheet, utan så är at han haffuer ther nådhena til. OPetri 1: 489 (1528). Kl. emellan 1 och 2 ätes middag. Soppa får man sällan; om så är begynnes måltiden dermed. Geijer Brev 42 (1809). Nyss hade han ätit sig så mätt .. att han tyckte han skulle kunna reda sig utan mat i stan hela dan om så vore. Sjödin StHjärt. 172 (1911). Och så visste jag inte ens om jag skulle få nåt jobb, så jag kunde försörja mig själv och en familj, om så vore. Delblanc Gunn. 19 (1978).
d) i frågesats l. (i förb. med) allmän relativsats med adv. hur ss. (led i) predikatsfyllnad, mer l. mindre liktydigt med dels: stå till l. förhålla sig, dels: kännas l. te sig; särsk. med opers. det ss. (formellt) subj. (jfr b), särsk. i sådana uttr. som dels hur är det med ngn l. ngt? (se MED, prep. osv. I 22 a α), dels hur det (nu) är (se HURU 4 a β)), äv. utan utsatt subj. (se särsk. slutet). Hur var det att komma dit? Du vet ju hur han är. Beseer landet, huru thet är. 4Mos. 13: 19 (Bib. 1541). Jag wet huru det är emellan dig och min syster Greta. Almqvist Grimst. 32 (1839). Hur är det, hvarför gråter du? Söderberg Främl. 9 (1903). Där satt gamla Kristin och talte om, hur allt varit på Selamshof på Hökgubbens tid. Siwertz Sel. 1: 6 (1920). — särsk. i vissa förb. o. uttr. utan utsatt subj.
α') (†) i förb. med indirekt personobj., särsk. i sådana uttr. som hur är dig?, hur är det l. hur står det till med dig? Hur’ eder wara bör, thet lärer nu af mig. Kolmodin QvSp. 1: 21 (1732). Späda vän, hur är dig? Björck Dikt. 16 (1861). Melin Dikt. 2: 42 (1904).
β') (†) i sådana uttr. som hur härom l. därom är, hur det är l. förhåller sig med det. Thå wethe wij wel hurw ther om ær. G1R 3: 328 (1526). Effter jagh icke ähr fullviss, huru heråm enteligen i sanning vara må. OxBr. 11: 306 (1648).
γ') i pres. konj., i förb. med allmän relativsats i sådana uttr. som vare härmed l. därmed (förr äv. härom l. därom) hur det vill l. kan, förr äv. vare hur det vill (se HURU 4 a α); jfr 14 a β.
e) med poss. pron. l. gen. ss. predikatsfyllnad, angivande vem l. vad det som betecknas med subj. tillhör. Vems är felet? Den här skogen är bolagets. Iach bedher .. för them som tu haffuer migh giffuit, ty ath the ära thina. Joh. 17: 9 (NT 1526). Är det mitt, så skall det wara mitt. Celsius Ordspr. 1: 165 (1708). Många av de ofrälse började uppträda som segern redan vore deras. Englund Silverm. 62 (2006).
f) med jämförande uttr. (särsk. komp. bisats) inlett (inledd) av som (äv. såsom l. sådan (som), i sht förr äv. liksom, förr äv. lika som) ss. predikatsfyllnad; äv. med som osv. utgörande predikatsfyllnad i komp. bisats (se α); ofta liktydigt med: förhålla sig, ibland äv. närmande sig l. övergående i bet.: förefalla l. tyckas (se särsk. β); äv. i anv. som motsvarar b (γ). Allt var som vanligt. Det är nog som de säger. Iach är såsom itt grönt olio trä j gudz hwse. Psalt. 52: 10 (öv. 1536). Man vet af många rön jämförde med hvarannan, at Tens specifica tyngd är til Blys, som 15 til 23. VetAH 1755, s. 138. Att Presterne .. gått in på Ödmanns förslag .. tycktes vara såsom ett tecken att de (osv.). Liljecrona RiksdKul. 27 (1840). Hans hjessa är liksom silfret / I Eskils gemak. Snoilsky 2: 2 (1881). (Fölungen) hade rustat om i mäskkaret, nosen och öronen voro som doppade i sur sågspån. Sjödin StHjärt. 59 (1911). Vi har nog inte alltid varit som vi skulle mot gamla pappa, suckade Peter. Siwertz Sel. 1: 118 (1920). — särsk.
α) i av som osv. inledd komp. bisats; ofta mer l. mindre starkt betonat, särsk. (ngt vard.) i sådana uttr. som dels som det (nu) är, som situationen l. förhållandena ser ut l. gestaltar sig (jfr slutet), dels komma l. gå som man är, komma resp. gå i det skick som man befinner sig. Såådana som fatoburen är j hiertat såådana warder ther och framburit. OPetri 1: 24 (1526). Jag tog besittning af mitt ensliga rum, och gick, som jag var, til Djurgården. Geijer Brev 286 (1836). Som det nu är, måste han (osv.). Wulff Petrarcab. 99 (1905). Jag säjer bara som det är. Hedberg VKind. 116 (1954). Kom som du är – i slappa sommarkläder eller uppklädd till tänderna. Sydsv. 28/4 2013, s. B16. — särsk. (ngt vard.) i sådana uttr. som ngt l. ngn är som det resp. den är l. skall vara, ss. uttryck för att man (uppgivet) accepterar resp. är tillfreds med rådande förhållande(n) l. tillstånd. Ostkakan tror jag inte det skall vara någon fara med; men sötosten han är som han är, han. Böttiger 3: 19 (1843, 1858). Det är ju bara som det ska vara. Fogelström BorgTr. 106 (1957). Jag vet att jag kommer att arbeta här i hela mitt liv... Och min fru... Hon och jag... Jag vet ju, det är som det är. Jörgensdotter BergDöttrar 192 (2009).
β) med en följande villkorssats o. ett opers. det ss. subj., mer l. mindre liktydigt med: förefalla l. tyckas; i sht förr särsk. i förb. med indirekt personobj. 2Krön. 5: 13 (Bib. 1541). Det var mig, som om jag i den närbelägna mörka skogen hörde röster hviska. Palmblad Nov. 3: 55 (1841). Jag öppnade litet mer på fönstret och lyssnade ifrigt. Detta verkade lugnande, det var som kände jag min moders mjuka svala hand smeka mitt brännande hufvud. PT 1911, nr 176 A, s. 3.
g) med predikatsfyllnad angivande mått l. ålder l. tid o. d.; ibland utan klar avgränsning från 8 e, särsk. utan l. med underförstått adjektiviskt huvudord. särsk.
α) med predikatsfyllnad angivande längd l. höjd l. djup l. avstånd o. d.; ofta med adj. lång resp. hög resp. djup underförstått; äv. i anv. som motsvarar b. En fullvuxen orm är ca 50 cm (lång). Huset var över tjugo meter (högt). Thet war .. jfrå then ena weggenne j Hwsena in til then andra, tiwghu alnar. Hes. 41: 10 (Bib. 1541). Från kyrkan i Vaucluse upp till källan är det 2/3 kilometer. FWulff i Finn 1903, s. 7. De största fjordarna i Norge är mer än 1000 m djupa. NE 6: 336 (1991).
β) med predikatsfyllnad angivande ålder; särsk. i uttr. dels vara så l. så många år o. d. gammal (äv. med adj. gammal (ibland äv. sbst. år) underförstått), dels vara så l. så många år fyllda (se FYLLA, v. 8 b). Hur gammal är han? Han är fem. Kattungen är bara några veckor (gammal). Seth war hundradhe och fem åår gammal, och födde Enos. 1Mos. 5: 6 (Bib. 1541). När jag drog ut, var min ena flicka två år. Segerstedt Händ. 8 (1919, 1926).
γ) med predikatsfyllnad angivande klockslag. Hur mycket är klockan? Hon är snart fyra. Så att the är(e) tilstädes i fracht cammeren när klock(en) är ett i dagh. 2SthmTb. 4: 214 (1572).
h) med adjektiviskt particip ss. predikatsfyllnad; äv. i anv. som motsvarar b.
α) [utgående från 11 b] med (aktiv l. passiv) p. pf.; ibland utan klar avgränsning från 11 b α, β. Cykeln är fortfarande försvunnen. Affären har varit stängd i flera månader. Vara lärd, erfaren, påläst, bedrövad. De är givna i laget. Vara ngn förbunden, undergiven. Är det bra betalt? War her wdi alworliga fförtæncther. G1R 1: 105 (1523). At han länge hafver varedt occupereder medh Magdeburgz blocquering. AOxenstierna 7: 14 (1632). (De goda änglarna) warandes nu så i thet goda bekräfftade och faste, at the aldrig mehr kunna falla. Swebilius Cat. 2: 37 (1689). Lagar, genom hvilka tydliga gränser i alla riktningar uppdrogos för hvad som var tillåtet eller förbjudet. De Geer Minn. 1: 6 (1892). Vi är klädda i gula reflexkläder, grova handskar, skor med stålhätta. Lundberg Yarden 90 (2009).
β) [utgående från 11 c α] med p. pr.; ibland utan klar avgränsning från 11 c α. Det var spännande att lyssna på föredraget. Frågan är helt ovidkommande. Maria .. fandz .. wara haffuandes aff them helgha anda. Mat. 1: 18 (NT 1526). (Han) war alt för rasande och öfwerdådigh til at (osv.). Schroderus Os. 2: 537 (1635). Äventyret var .. lockande. Hallström Händ. 10 (1927). Det vore förvånande om inte skolresultaten påverkats av den genomgripande friskolereformen. SäljSkiten 102 (2009).
i) [utgående från 1 (b, 2)] i vissa mer l. mindre lexikaliserade (o. bildl. använda) förb. med adv. med urspr. men helt förbleknad rumslig innebörd ss. predikatsfyllnad (jfr 1(, 2)); särsk. dels i förb. med sådana adv. som borta (se BORTA 3), hemma (se särsk. HEMMA, adv. 4 (c)), nere (se NERE 8), ute (se särsk. UTE 5–7) (jfr 1 b), dels i särsk. förb. (se t. ex. VARA AV, EMOT, TILL, ÖVER). — jfr FÖRE-, TILL-VARA o. MED-VARANDE.
j) med prep.-uttr. ss. (led i) predikatsfyllnad; särsk. i en rad mer l. mindre lexikaliserade (o. bildl. använda) uttr., t. ex. vara med barn (se BARN I 1 d α), vara i l. ur bruk (se BRUK 5 c), vara i fred (se FRED 5 b), vara i görningen (se GÖRNING, sbst.1), vara på gott l. dåligt o. d. humör (se HUMÖR 1 a), vara i lag med ngn (se LAG, sbst.3 13 b), vara i livet (se LIV I 1 c ε), vara på l. ur modet (se MOD, sbst.3 2 b β β′, γ), vara i l. ur stånd att göra ngt (se STÅND, sbst.1 13 a α, b α) (se äv. α, β); jfr k, 5 b γ. Vara på alerten, i topptrim, utom fara. Han är helt från vettet. Läget är under kontroll. Hon är i 20-årsåldern. Vi skulle ha kommit om det inte varit för katten. Förmoondis tet wara epter eyen wilie ok behagh. G1R 1: 56 (1523). Tullenären sadhe han warit medh fulle kläder och peruuk. ConsAcAboP 5: 51 (1680). Fegne wi osz nu ther af så mykit mehra, som wi nu äre vti stor brist både på lärare och böker. Swedberg Lefw. 282 (i handl. fr 1714). Hon hade låtit Greta gå i den korta kappan, fast .. hon skall ha den långa så snart det är under noll och blåser. Söderberg Främl. 9 (1903). Fabriken är i rött tegel. Jörgensdotter BergDöttrar 169 (2009). — jfr IFRÅGA-VARANDE. — särsk.
α) med refl. pron. ss. styrt led o. angivande att någon befinner sig i ett tillstånd av stark sinnesrörelse, i sådana uttr. som vara ifrån sig l. till sig l. utom sig (av ngt) (se FRÅN I 11 m, TILL II 8 c β β′, UTOM I 2 c slutet),
β) [utgående från 1 c γ(, 2)] i en rad lexikaliserade o. bildl. använda uttr. med urspr. men (helt) förbleknad rumslig innebörd (jfr 1 c γ). särsk.
α') med styrt led betecknande plats l. ställe, särsk. i sådana uttr. som vara under isen (se IS, sbst.1 3 d δ), vara i stöpsleven (se STÖP-SLEV slutet), vara ur världen (se VÄRLD); jfr 1 c γ α′.
β') med styrt led betecknande kroppsdel, särsk. i sådana uttr. som vara på benen (se BEN, sbst.1 II 1 a), vara på fötterna (se FOT 1 c η), vara ur led (se LED, sbst.1 2), vara nära ögat (se ÖGA), förr särsk. vara om halsen (se HALS 2 c), vara ngn om hjärtat (se HJÄRTA I 1 f ε α'); jfr 1 c γ β′.
γ') med styrt led betecknande (väg l. sätt för ngns l. ngts) rörelse l. förflyttning, särsk. i sådana uttr. som vara i färd med ngt l. att göra ngt (se FÄRD 3 c β), vara i gång l. på gång (se GÅNG 2 f, 6, 9 a α, 11 c, d), vara på språng (se SPRÅNG, sbst.1 I 1 j η), vara i svang (se SVANG, sbst.1 2 e), vara på upphällningen (se UPPHÄLLA 2 slutet), vara på väg (att göra ngt) (se VÄG), i sht förr särsk. vara (p)å färde (se FÄRD 2 a); jfr 1 c γ γ′.
γ) i förb. med av (i sht förr äv. utav) (jfr 4); särsk. med styrt led betecknande dels ämne l. material o. d. (förr äv. antal), liktydigt med: bestå l. utgöras (av ngt), äv.: vara förfärdigad (av ngt), dels ngt abstrakt (jfr 4 slutet), mer l. mindre liktydigt med: kännetecknas (av ngt), äv.: ha; särsk. i uttr. vara av nöden (se NÖD 8 a β α'). Vara av marmor, av björk. Sedlarna är av större format än tidigare. Saken är av stor principiell betydelse, av stort intresse. Thes beletes hoffuudh war aff klart gull. Dan. 2: 32 (Bib. 1541). De som ähre vtaff förargeligitt leffuerne. HSH 31: 430 (1638). At efter gref Liewens förslag arméen actuellement vore af 19,800 man. Höpken 2: 609 (1760). Jag kan ej undvika, att finna frågan vara af en viss onatur. Svea 14: 81 (1831).
ε) i förb. med om. särsk.
α') i sådana uttr. som ngt är om ngn l. ngt, ngt handlar om l. gäller l. det är fråga om ngn l. ngt; särsk. med ett mer l. mindre betydelsetomt det ss. subj.; jfr OM, prep. osv. I 21 g. Thet andre stycke j thette ewangelio är vm wår tilbörlige flijt till att öffue oss j gode gerninger. Hansson Norman 23 (c. 1550). Nå så stig in, hvad är det om? Almqvist DrJ 343 (1834). Ute i köket hörde jag mor och dotter träta om någonting. Troligen var det om mig. Lo-Johansson Förf. 21 (1957).
β') (†) i sådana uttr. som vara något l. mycket l. intet om ngn l. ngt (se OM, prep. osv. I 12 a); jfr VARA OM 2.
ζ) i förb. med till. särsk.
α') övergående i bet.: lända (se d. o. II 8) l. tjäna (till ngt); ofta i förb. med indirekt obj. l. med prep.-uttr. inlett av för, särsk. i sådana uttr. som vara ngn l. ngt till fromma l. gagn l. nytta l. vara till fromma l. gagn l. nytta för ngn l. ngt (se FROMMA, sbst. 3, GAGN 1, NYTTA, sbst. 1), förr särsk. vara (ngn l. ngt) till godo (se GOD 24 c α). Vara (ngn) till hjälp, till tröst. Vad är den till? Saa hafwa wij ey annars förnummith ath tw iw altiidth haffwer warit swenska mend tiil wilia oc godha. G1R 1: 105 (1523). The bliffua .. Hwars mans horor, hwilket är icke til Förbättring. Schroderus Waldt 81 (1616). (Kyrkan) är Jungfru Maria till ära, och i synnerhet till hennes döds åminnelse. Eneman Resa 1: 101 (1712).
β') övergående i bet.: höra (till ngt) l. höra samman (med ngt) l. utgöra en del (av ngt); äv.: tillkomma (ngn). Batteriet är till motorcykeln. Itt par Swarta flogels ärmer, som haffua waritt til en påålesk Jacka. HH 2: 7 (1548). Den bättring, som är till Gud, och den tro, som är till vår Herre Jesum Kristum. Flensburg KyrklT 17 (1866).
γ') styrande inf.-uttr., särsk. opers. i sådana uttr. som det är (bara) till att osv. (se TILL I 14 b β δ′, ε'); jfr 11 a (β).
δ') styrande substantiviskt p. pr. (se TILL I 14 b γ (γ')), särsk. i sådana uttr. som vara till finnande(s) (se FINNA, v. 1 g), förr äv. till märkandes (se MÄRKA 11 b α); jfr 11 c β.
η) i förb. med utan (se UTAN II 1); särsk. (i dessa anv. vanl. uttalat med huvudtrycket på prep.) dels utan styrt led (jfr UTAN II 1 c), dels i uttr. det är inte utan (att osv.) (se UTAN II 1 d). RA I. 1: 358 (1544). Han var utan pengar och utan sysselsättning. Strindberg RödaR 28 (1879). Vi får teckna egna sjukvårdsförsäkringar – de som inte har råd får vara utan. SäljSkiten 145 (2009).
ϑ) i förb. med vid; särsk. angivande att den som betecknas med subj. är i besittning av l. innehar det som betecknas med det styrda ledet; särsk. (o. numera bl.) med styrt led betecknande ngt abstrakt, i sht liv l. hälsa l. mentalt tillstånd o. d. (särsk. i sådana uttr. som vara vid liv (se LIV I 1 c ι) l. vid gott mod (se MOD, sbst.1 1 d α)). Vara vid god hälsa, vid medvetande. Meden hon icke dhå war så widh rede pe(n)ing(e)r, fick hon (osv.). 2SthmTb. 4: 543 (1574). (Hon) är .. inthet wedh sitt fullkombliga wedt. VDAkt. 1681, nr 378. Frågades om han derjämte är wid annan förmögenhet eller ägendom. VDAkt. 1750, nr 96.
k) i p. pr. i vissa satsvärdiga uttr. (med l. utan utsatt subj.), särsk. dels i förb. med följande (att-)bisats (särsk. utgörande egentligt subj.), dels motsv. kausal l. temporal bisats, dels (o. numera bl., ålderdomligt, särsk. i anv. som motsvarar j) i attributiv satsförkortning (jfr 8 g). Hastade tå alle till skips, .. varandes rädde för effterfärdh. LPetri Kr. 22 (1559). 4 Silfwer plåtar .. uthj hwilcke blå och röda Stenar äro infattade som dåck mehrendehls uthfallne ähro, warandes de öfrige så orene (osv.). Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 38 (i handl. fr. 1696). Warande sant, som Hedningen om sin tids scholar och ynglingar skrifwer. Swedberg Lefw. 30 (1729). Warandes det oförnekeligit, at sådant Folk endast uti slike Handelsorter finnas. Nordencrantz Arc. 14 (1730). Hans i sitt embryo varande musikhandel. SvTMusF 1943, s. 25.
10) i emfatisk utbrytning av satsled, i sådana konstruktioner som det är .. som .. (se DEN VI 2; jfr SOM, konj. osv. 18); äv. (o. i denna anv. utan klar avgränsning från 8 b α, c slutet) med utelämnad l. underförstådd relativsats (se DEN VI 2 a δ); jfr 5 a.
11) i förb. med infinit verbform.
a) i förb. med inf. föregånget av att (jfr ATT, inf.-märke I 4); särsk. med mer l. mindre framträdande modal innebörd av dels möjlighet (se α), dels tillbörlighet l. nödvändighet o. d. (se β); förr äv. dels utan inf.-märke, dels med till ss. inf.-märke (se särsk. α; jfr TILL III d); i sht förr särsk. med passiv inf. (se särsk. β); ibland utan klar avgränsning från dels (med adverbiell bestämning betecknande plats l. ställe o. d.) 1, dels 5 (a); jfr 3 slutet, 9 j ζ γ′. särsk.
α) mer l. mindre liktydigt med: gå l. vara möjlig (att); stå (att) (se STÅ, v. II 29 a); finnas (att); särsk. dels i negerad sats, dels med ett mer l. mindre betydelsetomt det ss. (formellt) subj. Det är inte att undra på att det blev sent. Peninga aff szam(m)a sonckn, war jnthe tagha, thij Ryszern(e) haffde .. röffuett alth. HFinlKamF 1: 138 (1532). Såsom aff thet tridie Inträdet .. är til see. Arvidi 169 (1651). Äro ej vitnen at tilgå. ÄB 16: 1 (Lag 1734). Grafplatsen är att söka i Vaucluse. Wulff Petrarcab. 86 (1905). Det är icke att misstaga sig på, att denna sträfvan är (osv.). Thyrén TalGAFör. 3 (1914). — särsk. i förb. med anföringsverb ss. berätta l. säga följt av att-sats l. indirekt frågesats: finnas (att), vara dags l. tid l. på sin plats (att). Om mig enskildt är att säga, att jag (osv.). Geijer Brev 385 (1841). Nu är att berätta hvad som hade händt Barbro Svensdotter. Lagerlöf Jerus. 2: 314 (1902).
β) angivande att ngt bör l. skall l. måste göras; särsk. i opers. konstruktion i sådana uttr. som det är (bara) att göra det l. det, det gäller l. återstår (bara) att göra det l. det, man får l. bör l. måste göra det l. det; jfr c β, 9 j ζ γ′ o. BLIVA, v. II 2 g. De är att beklaga. Det är bara att hoppas att det fungerar. Det var bara att börja om. Skall han divertera sig så är det att löpa till krogen. VDAkt. 1713, nr 8. Finnes i ett disjunktivt omdöme flera genom och förbundna skiljelemmar .. så är det icke att anses såsom ett sammansatt. Tuderus Kiesewetter Log. 53 (1806). Är det att sofva så, när man skall köra resande? Almqvist Går an 101 (1839). De åtgärder, som närmast voro att vidtaga. IllSvH 3: 418 (1878). Så snart frukosten var över, var det att gå i kyrkan och höra domprosten Sjöborg predika. Lagerlöf ChLöw. 116 (1925).
b) ss. hjälpverb i förb. med huvudverb i p. pf.; jfr 9 h α.
α) i förb. med aktiv p. pf. av intr. huvudverb (med terminativ aktionsart) för att bilda pf. l. pluskvampf.; förr äv. med huvudverbet i p. pf. n. sg. utan kongruens med subj.; särsk. (o. numera i sht) i förb. med dels (i sht i vissa trakter) sådana rörelseverb som komma l. gå, dels hända l. ske i sådana uttr. som det må vara hänt (se HÄNDA 13 c) resp. det är ingen skada skedd (se SKE, v.1 I 1 m α), i sht förr äv. i förb. med p. pf. av kopulaverben bli l. varda (se VARDA, v. 2 a δ, b α, 5 slutet), förr äv. vara (i bet. 9). At han wore kommen till rikisins besitning. G1R 1: 28 (1521). Sedan är den andre hans medtienare stijgit till honom och sagt: Hvar fhöre slår tu honom? BtHforsH 1: 133 (1623). Medhan nu thenna Läran om Troona .. i så longan tijdh är okunnigh warin. Schroderus Os. III. 1: 104 (1635). Sedan, när samwetet är waknat. Swedberg Cat. 25 (1709). I sådana händer war nu Sverige råkadt. Dalin Hist. 2: 545 (1750). Man är bliven en levande människa igen. Qvarnström Flem. 253 (1926). Flera regementen var utgångna till slagfälten. Moberg SistBr. 21 (1959).
β) i förb. med passiv p. pf. av tr. huvudverb för att bilda omskrivet pass.; i sht förr äv. närmande sig bet.: bli (se BLIVA, v. III); förr äv. med huvudverbet i p. pf. n. sg. utan kongruens med subj.; särsk. i sådana uttr. som det är (inte) sagt att osv. (se SÄGA 13 d), Gud vare lovad (se LOVA, v.3 slutet). De är älskade av alla. Förhandlingarna är redan avslutade. För then summa thet är pantsat fore. G1R 1: 4 (1521). Att these efterskrifna gårdar ähr falat på olof Andersons låt. Rääf Ydre 1: 350 (cit. fr. 1598). Så war jagh uthaf mina kiäre föräldrer .. skickiat till Wexiöö Schola. Bolinus Dagb. 8 (c. 1675). Kort efter att denna befallning var gifven, ökades belysningen. Rydberg Ath. 61 (1876). Han gjorde som han var tillsagd. Jonasson Hundraår. 61 (2009).
c) ss. hjälpverb i förb. med huvudverb i p. pr.
α) med aktiv bet.; särsk. (o. numera nästan bl., närmande sig l. övergående i bet. 9 h β) i förb. med intr. durativt verb angivande mer l. mindre varaktigt förhållande l. tillstånd ss. bo l. sitta o. d.; förr äv. i allmännare anv. i förb. med dels rörelseverb, dels tr. verb med terminativ aktionsart, särsk. i sådana uttr. som vara förmodande(s) ngn (se FÖRMODA 3 a), vara begärande(s) ngt. Bara hälften av dem är boende i kommunen. Han är fortfarande sängliggande. Epter tw æst Saa nw wedth honden Taa ære wij nw begærandhe oc wilie at tw kom hiit offörtöffwath tiil oss. G1R 1: 120 (1523). J then tijden war Jesus vthdriffuandes en dieffuul. OPetri 3: 135 (1530). Jöns Larsson .. framlade någre breff vpå the(n) tomptt och gårdt, som han är boandes opå. TbLödöse 69 (1587). För sam(m)a Nåd och hielp wari gudh rikel. belönandes Eders Faderl(ig)a Högwördigheet. VDAkt. 1735, nr 138. Många äfven bättre Fruntimmer och Herrar voro nu promenerande utåt den förenämde slätten. Gosselman Col. 1: 39 (1828). (I den nya arenan) finns det plats för 8 500, varav 6 663 är sittande. Expressen 14/10 2004, s. 12.
β) [jfr motsv. anv. i lat.] (numera mindre br.) med passiv bet., angivande att det som betecknas med huvudverbet kan l. bör göras, särsk. i uttr. vara väntandes, vara att vänta, (kunna l. böra) väntas, förr särsk. i sådana uttr. som vara fruktande(s) (se FRUKTA, v.1 1 a α β'), vara förmodande(s) (se FÖRMODA 3 b, 4 b), (det) är märkandes att osv. (se MÄRKA 11 b α); förr äv. med huvudverbet föregånget av inf.-märke att (jfr ATT, inf.-märke, anm. 1:o); jfr 9 j ζ δ′, 11 a). Niels drog vp till Lexand wid then tijdh the andre wore wentandes nedh igen iffrå Öffre Dalaner. Svart G1 156 (1561). (Sändebudet) sade .. , att dee auxilia han .. begärer och anmodar, icke vore att förståendes om folk eller penninger. RP 8: 99 (1640). Mötet .. fortgår med predikan af flere predikanter, som är väntandes. Kalmar 10/8 1898, s. 1.
D. i inf. l. pres. konj. i vissa specialanv., utgående från men utan entydig anslutning till A, B l. C.
12) [jfr 5, 9 (j)] i uttr. sätt att vara (på), sätt att uppträda l. bete sig l. uppföra sig (på), beteende l. uppförande. Den jämnhet, återhållsamhet och anständighet i hela människans sätt att vara och verka, som (osv.). Boëthius Sedel. 38 (1807). Genom sitt fria och muntra sätt att vara väckte han missförstånd och anstöt. LfF 1906, s.59. Ibland är det som om det inte finns särskilt många olika sätt att vara på i vårt samhälle. SvD 19/9 2012, Kultur s. 13.
13) [jfr 5, 8, 9] i förb. med modalt hjälpverb i fråga om medgivande l. accepterande l. tillåtelse o. d.; äv. närmande sig l. övergående i konjunktionell anv. (se särsk. c β, d). särsk.
a) i förb. med få. särsk.
α) i sådana uttr. som vad får det (lov att) vara? l. får det (lov att) vara det l. det? (se FÅ, v. 16, LOV, sbst.4 1 a β); jfr e α.
β) angivande att den l. det som betecknas med subj. lämnas i fred l. utan avseende l. åtgärd o. d.; ofta opers., särsk. med efterföljande prep.-uttr. inlett av med (vari det styrda ledet är likvärdigt med subj. i en motsv. personligt konstruerad sats); jfr b o. FÅ, v. 16 (d). Han sadhe att han .. wille gå bort frå hänne, effter han intet fick wara för hänne. VDP 1674, s. 455. Vi måste spara, mamma. Det får vara med våra bomullsklädningar. Hedenstierna FruW 9 (1890). Om jag ej träffar på en flicka i min svägerskas genre, så får det vara. PT 1904, nr 84 A, s. 2.
b) i förb. med kunna (se KUNNA, v.1 II 6 (c)), angivande att det som betecknas med subj. är möjligt l. tänkbart; särsk. dels med att-sats ss. egentligt subj., dels opers., särsk. i uttr. (det) kan så vara (se KUNNA, v.1 II 6 c β); äv. liktydigt med: få vara (se a β; jfr KUNNA, v.1 II 7). Menar tu at thet kan wara, at iagh än nu födha skal så gammul som iagh är? 1Mos. 18: 13 (Bib. 1541). Gjorde jag det? Ja det kan väl vara. TörngrenMål. 109 (1801). Ja... jag ska’ gå! Jag skulle säga någonting, men det kan vara för i dag! Strindberg Kamm. 4: 19 (1907).
α) i uttr. låta ngn l. ngt vara (förr äv. låta vara ngn l. ngt (se slutet)), lämna ngn l. ngt i fred, låta bli ngn l. ngt, äv.: strunta i l. ignorera ngn l. ngt, lämna ngt utan avseende. Låt honom vara, han försöker bara retas! Vi låter det vara så länge. Hwij straffadhe icke Gudh David allena, och lät thet arma Folcket wara? PPGothus Und. F 1 b (1590). Låt det där vara! Du kan inte laga dem ändå! Cavallin Kipling Gadsby 4 (1897). — särsk. (numera mindre br.) i uttr. låta vara ngn l. ngt, särsk. dels med inf.-uttr. ss. obj. (äv. med underförstått sådant uttr.), dels med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med (jfr BLIVA, v. I 2 f β α′ slutet). Läter wara them, the äro blinde, och theras ledhare som blinde äro. Mat. 15: 14 (NT 1526). Collecterne äro icke annat än ijdel tiggerij, den giffwer som wil giffwa, then låter wara som wil låta wara. VDAkt. 1682, nr 199. Låt alltså vara med dina gissningar, gunstbenägne Läsare! ObjGästen 1829, nr 1, s. 1. Den bild, som mötte fröken Constance i spegeln, var så förtrollande vacker, att hon ej kunde låta vara att småle åt den. Elkan Hall 277 (1899). Hellström Malmros 236 (1931).
β) i det imperativiska uttr. låt vara (jfr LÅTA I 16 b), med koncessiv innebörd: (det) må (så) vara, låt gå (se GÅ III 1 b) (för det); särsk. dels med inskjutet så, dels med efterföljande att-sats l. adverbiell bestämning; äv. (o. numera i sht) närmande sig l. övergående i konjunktionell anv., mer l. mindre liktydigt med: om än (så vore), fastän, även om; jfr d. Lätt så wara, at wij rätt nijtälska om Läran och emoot Wilfahrelse .. Dock lijkwäl skeer thet hoos mångom, at man (osv.). Ekman Siönödzl. 238 (1680). Det tycker jag om, och låt vara att jag skryter litet med norden. Almqvist Fattigd. 65 (1838). En äfventyrar-anda, låt så vara. Wetterbergh Altart. 364 (1848). Låt vara att liturgins inre logik .. icke blir klar för alla gudstjänstbesökare .. så är det dock av värde, att (osv.). SvTeolKv. 1930, s. 202. Det som imponerade igår (låt vara mot ett tamt Örebro) var det aggressiva spelet i egen zon. UNT 22/12 2012, s. 46.
e) i förb. med skola. särsk.
α) i sådana uttr. som vad ska(ll) det vara? l. ska(ll) det vara det l. det? (se SKOLA, v.3 I 1 d ε); jfr a α.
14) [utgående från 1, 6, 8, 9; jfr motsv. anv. i d.; konstruktionen med refl. pron. hade sannol. urspr. förstärkande funktion] i pres. konj. i förb. med refl. obj. sig; särsk. (o. numera bl.) övergående i konjunktionell anv. (se a β slutet, b); förr äv. dels (o. i denna anv. utan klar avgränsning från 8 (a α), 9 (b (α), j)) utan refl. obj. (se a δ, b α slutet), dels med pres. konj. ersatt av inf. i förb. med modalt hjälpverb (se a γ).
a) (†) med koncessiv innebörd, liktydigt med: må (se MÅ, v.1 6 b) vara (ngn l. ngt l. så l. så l. där l. där l. då l. då) (jfr 13 d); särsk. i förb. med dels allmän relativsats l. (elliptisk) konstruktion som motsvarar sådan sats (särsk. i förb. med som helst (se HELLER, adv. III 2 g)), dels av eller samordnade led (se α), äv. utan utsatt disjunktiv konj.; särsk. dels med opers. det ss. subj., dels utan utsatt subj. (se β). (Han förmår) icke hielpa sigh sielff, thet ware sigh ock j thet minsta, än sidher j thet största. LPetri 1Post. A 4 a (1555). Att alle Skiutzninger .. thet ware sigh hwadh nampn the hafwa kunna, måghe uthan widare Exception här medh uphöra. RARP 4: 284 (1649). Han wari sig ho han wil. Weise 4 a (1697). Att göra någon komplett usel och förderfvad till själ eller kropp, det vare sig i stöd af hvilket lagrum som helst, anser jag (osv.). Almqvist AmH 1: 66 (1840). Verldsliga ting, det vare sig ägodelar, ära och utmärkelser, nöjen och tidsfördrif, beqvämligheter, flärd och granlåt, med ett ord: ögonens begärelse. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 496 (1865). — särsk.
α) i förb. med två (l. flera) av eller samordnade led; jfr γ, δ, b. Hvilken som onyttligen förspiller eller förkommer fetalie .. thet wari sig til wattns eller land .. skall (osv.). SvFlH 1: 510 (1570). Hwar Man som på landet sitter och bofast är, han ware sig helgerdzbonde, halfgerdz, tredingz eller fierdingzbonde. VDAkt. 1731, nr 418. Östergren (1966). — särsk. i förb. med ett omedelbart följande antingen (se ANTINGEN 1 a β slutet); äv. i anv. som motsvarar β. Ati .. icke lathe huar man få skiutzhester .. wari siig anthen wore, eller andre godemendz tijänere. G1R 12: 39 (1538). De inwånare, som ej wilja bebygga sina tomter af sten, det ware sig antingen efter timad eldswåda eller annars, komma (osv.). PH 6: 4531 (1757). At äga .. de Penningar, som blifvit slagne i Medeltiden och derefter, ända til de nyaste, vare sig antingen Medailler eller gångbart Mynt. SvMerc. 1765, s. 58.
β) utan utsatt subj.; särsk. i sådana uttr. som vare sig med ngt hur som helst, det må vara l. förhålla sig hur som helst med ngt, hur det än är med ngt (jfr 9 d slutet γ'); äv. närmande sig l. övergående i konjunktionell anv. (se slutet); jfr α slutet, δ. G1R 12: 39 (1538). Ware sigh hoo the kunna som sitt ansichte tijt stella .. the skola döö genom swerd, hunger och pestilentia. Jer. 42: 17 (Bib. 1541). Min Engell .. (kan) höra sig om någett litett och vackert gods vare sig var dätt vill i landett. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 213 (1702). Vare sig med saken hur som helst, folktraditionen låter icke ändra sig. Atterbom Minn. 441 (1818). Ahlman (1872). — särsk. i mer l. mindre konjunktionell anv. (jfr b), särsk. dels i förb. med ett omedelbart följande aldrig (se ALDRIG 6 c), dels i det disjunktiva uttr. vare sig .. vare sig (jfr b α), dels i uttr. vare sig än, mer l. mindre liktydigt med: om än (se OM, konj. osv. I 13 b (α)). Att hwar Gulszmett slåer sziit ägiit merke paa thet szölff han gör, warj szeg aldrigh szaa liithet. G1R 11: 373 (1537). Hwad wår nästa tilkommer, och icke wårt är, ehwad namn thet ock hafwa må, ware sig penningar, säd, boskap böre wi intet olofligen röra, än mindre stiäla. Swedberg Cat. 96 (1709). Vare sig rik, vare sig fattig, bör medborgaren njuta skydd af lagen. Enberg SvSpr. 302 (1836). Det är blott när han själf angripes, vare sig än så lätt, som (osv.). Söderhjelm ItRenäss. 103 (1907).
γ) i inf. med må l. måtte ss. överordnat finit verb; särsk. i anv. som motsvarar α. Alt drykkenskap förbiudes wid 6 par spöö, det måtte wara sig corporal eller gemena. KKD 10: 196 (1702). Lindestolpe SuurbrFr. 46 (1718).
δ) (†) utan refl. obj.; särsk. i anv. som motsvarar α, β. Ingen embettzman wara hoo det kan, schall (osv.). BtÅboH I. 13: 214 (1638). Är lijka huadh wicht man talar om; thet wari Swensk, Cölnsk, Brabandsk, Nürnbergsk, etc. Stiernhielm Arch. D 2 b (1644). Lagom bäst. är så gott ord. som nånsin något i ware för språk täd wil. Columbus Ordesk. 24 (1678; uppl. 1963). (Han) hälsade med glädje hvarje steg till ett närmande dem emellan, det vare i gemensamt arbete eller i personligt umgänge. Cavallin o. Lysander 1: 61 (1887).
b) övergående i konjunktionell anv. i förb. med den disjunktiva konj. eller; jfr a β slutet.
α) (†) liktydigt med: antingen (se d. o. 1 a β); jfr a α (slutet). OPetri 2: 139 (1528). Alt thet hans äghodelar är, ware sigh meniskia, booskap eller arffåker. 3Mos. 27: 28 (Bib. 1541). För egen del anser jag en så beskaffad upplysning så mycket mera på sin plats, som man annars, vare sig här eller i Norrige, skulle kunna komma på den tanken att (osv.). Hellberg Samtida 4: 14 (cit. fr. 1852). Verkliga ministrar .. med rätt att vare sig i alla stånd försvara regeringens önskningar eller ock uteblifva äfven från riddarhuset. SvH IX. 1: 314 (1910). — särsk. utan refl. obj. Stiernhielm Lycks. 3 (1650, 1668). Dän första Dantziker borgare jag får, ware skyldig eller eij. KKD 12: 242 (1704). Om icke lagmans Predikningar må förrättas af den, som ordningen träffar, ware Pastor el(le)r Com(m)inister. VDAkt. 1736, nr 116.
β) [utvecklat ur (o. eg. en specialanv. av) α] i (för tanken) negerad sats, angivande att ingetdera av två (l. flera) alternativ är giltigt l. aktuellt l. för handen o. d. (jfr VARKEN, adv.); äv. i icke negerad sats (se slutet). Att the icke anbringe någott perlementte eller öffuerfalle wåre Embetzmän ther på gården, ware sigh Kellareswen, Redswen eller andre. G1R 19: 158 (1548). De flesta norska präster stodo föga öfver allmogen, vare sig i bildning eller i sitt lefverne. Cederschiöld Sverre 27 (1901). Han hade aldrig sett en trappa förut, vare sig inomhus eller utomhus. TioHundar 82 (2009). — särsk. (ibland klandrat ss. mindre övertänkt språk) i icke negerad sats, liktydigt med: varken. Vi kunna icke erkänna att den gamla villsamma melodien är vare sig vacker eller ståtlig. Wulff Koralb. 17 (1912). Då såg vi det. Flaskan var vare sig fylld med öl, vin eller vinäger. SvD 11/5 1993, s. 1.
γ) ss. underordnande konj. inledande koncessiv villkorsbisats (i sht förr äv. med omedelbart följande att), liktydigt med: antingen (se d. o. 2 b α), oavsett om. Vare sig detta händt Kellgren eller icke, så får man dock af dessa rader en rätt klar bild af Kellgrens politiska tänkesätt vid denna tid. Ljunggren SVH 1: 68 (1873). Få språk (är) så fängslande .. , vare sig att man betraktar ordtakt eller ordmelodi, som svenskan. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. III (1885). Uppbyggelsetalet är en uppfinning av kristendomen, som den fogat till festerna, vare sig innehållet är kristet eller icke. Nilsson FestdVard. 119 (1925). Man blev påverkad, vare sig man ville eller inte. Östergren SistCig. 43 (2009).
1) efter att ha stigit l. gått av l. lämnat befinna sig utanför l. nedanför (ngt); i sht med avs. på transportmedel o. d., förr äv. hus o. dyl.; äv. (o. numera i sht) abs.; jfr av II 1 a, b. Det dröjde inte länge förrän alla var av bussen. At han wille .. gåå lagh for hono(m) at han jcke war vtaff hans hus th(e)n afftonen som g(er)ni(n)gen giord(es). OPetri Tb. 248 (1528). Dess emellanåt var han af vid stationerna där tåget stannade och underhöll sig med den där församlade .. allmogen. SDS 4/11 1912, s. 9.
2) vara (av)bruten l. itu; vara (helt o. hållet) avlägsnad l. lösgjord; äv.: vara avstängd l. satt ur funktion; jfr av II 3 a. Locket, spisplattan är av. (De) basade (dvs. baddade) henne .. om hennes brÿst och axlar, ther som benedh war vttaff. 2SthmTb. 7: 83 (1584). Vajern i hastighetsmätaren var av. FemFinFörf. 22 (1974).
a) med styrt led betecknande ngt oönskat: vara fri från ngn l. ngt, slippa l. ha sluppit (ifrån) ngn l. ngt; jfr bliva av 3 a. G1R 3: 108 (1526). Man låter .. (barnen) gå til sängs ganska tidigt, för at så mycke förr vara af med dem. Nordforss Aftonm. 17 (1796). När han väl var av med det bekymret skadade han foten. NorrbK 21/11 2008, s. 36.
b) med styrt led betecknande ngt uppskattat l. önskvärt: (ha) tappa(t) l. förlora(t) ngt (jfr bliva av 3 c); förr äv.: undvara l. avvara ngt. Nordforss (1805). Om vi också inte få råd till en hel hop grannlåter som man kan vara af med, så är jag viss att vi ändå .. skola få ett litet Arkadien. Solnedg. 1: 290 (1844). När han kom hem slog kvinnan upp förlovningen – och mannen var av med ytterligare 30 000 kronor. Expressen 5/10 1995, s. 6. —
VARA EFTER10 32 l. 40. [fsv. vara äptir] särsk.
1) befinna sig efter l. bakom (ngn l. ngt); i sht förr äv.: återstå l. vara kvar efter (ngn); äv. bildl.: ligga efter (se ligga efter 4) (ngn l. ngt), särsk. i uttr. vara efter sin tid (se tid, sbst. 4 b α); äv. abs.; jfr efter, prep. osv. II 1 b. Vara efter i skolan. Hon är efter mig i kön. Allth detth, som kann finnas wara effthir Arnn Hoffslagiiare. TbLödöse 118 (1589). Känslan af att vara efter, lämnade honom ingen ro, och .. (han) löpte .. strax efter den andres spår. Berg Sjöf. 141 (1910). Grannen, som var efter med skörden. Nilsson FestdVard. 137 (1925).
2) ge l. ha gett sig i väg för att hämta (ngn l. ngt); äv.: jaga l. förfölja (ngn); jfr efter, prep. osv. II 2 b, 8. Polisen är efter honom. 3 karlar som wore effter kalck och tegell. BtÅboH I. 1: 19 (1554). Den 25 wore wij äfter en biören i Gundhelbo Soken, men han unkåm åss. Carl XI AlmAnt. 179 (1690). (Fågeln) far i väg till en annan stenhäll, och det med en fart, som om elden vore efter henne. PT 1906, nr 26, s. 3. —
VARA EMELLAN10 032. befinna sig mellan (ngra); äv. oeg. l. bildl., förr särsk. om orsak till tvist l. missämja o. d.: stå emellan (se stå emellan II 1 a); äv. utan obj. OPetri Tb. 227 (1528). Så war han och konung worden emoot erchebiscopens wilia, och mykit annat war them emellan. OPetri Kr. 220 (c. 1540). Glömmer jag år, som förgått, och skiften, som varit emellan. Runeberg (SVS) 3: 125 (1836). —
VARA EMOT10 04 l. MOT10 4. särsk.: uppträda l. vända sig mot (ngn l. ngt), motsätta sig, ogilla; äv. dels utan obj., dels med saksubj.: strida mot (ngt), särsk. i sådana uttr. som (inte) vara ngn emot, (inte) strida mot ngns vilja l. önskan o. d.; jfr mot, prep. osv. I 13 a. De flesta var mot förslaget. Det är helt emot deras principer. OPetri 1: 505 (1528). Fadhren skal wara emoot sonen, och sonen emoot fadhren. Luk. 12: 52 (Bib. 1541). Wore det (vid votering) icke bättre, at de, som woro för saken, suto stilla, och de, som woro emot, stodo up, och antalet sedan å båda sidor räknades? Oelreich 819 (1756). Sådant kunde ej vara Kungl. Majt emot, menade man. Carlson Hist. 4: 52 (1875). —
VARA FÖR10 4. särsk. i uttr. vara för (ngn l. ngt) (se för, prep. osv. I 27 a α, II 5; jfr vara före 3). —
VARA FÖRBI10 04.
1) befinna sig på andra sidan (ngt); äv. utan obj.; jfr förbi (I 3), II 1. Två kilometer före mål var hon förbi. (Fartyget) war thet Räffwelske faarwaten förbij. HH XIII. 1: 169 (1564).
2) i bildl. anv. av 1, om tid(speriod) l. förhållande l. tillstånd o. d.: vara slut l. till ända, vara över (se vara över 3; se förbi II 2 a); äv. (ngt vard.) dels om person: vara (helt o. hållet) kraftlös l. orkeslös l. utmattad (av ngt) (jfr förbi II 2 b), dels i opers. konstruktion i sådana uttr. som det är förbi med ngt l. ngn (se förbi II 2 a slutet resp. b slutet). PH 5: 3045 (1750). Nu voro också hundarna förbi af trötthet. Antarctic 1: 314 (1904). —
1) vara tidigare framme l. längre hunnen än (ngn) (ngnstans); äv. dels utan obj., dels med sakobj., särsk. bildl., i uttr. vara före sin tid (se tid, sbst. 4 b α); förr äv. (om ngt abstrakt): (vara att) vänta l. förestå för (ngn). Vara före (ngn) i mål, i kön. Ther aff (dvs. att Adam o. Eva syndade) är tå kommet, at oss icke annat är före, än at wij ock så döö moste. LPetri 2Post. 272 a (1555). Fiendernne vore före öffver grentzenn. HH 20: 200 (c. 1585). Ryssarna var före USA i världsrymden. GT 19/8 2012, s. 6.
2) (numera mindre br.) om fråga l. rättegångssak o. d.: vara under behandling l. överläggning, vara uppe; förr äv.: äga rum l. förekomma l. föreligga. Saken har varit på förra Riksdagen före ock blefvit öfverlagd. 2RARP I. 2: 51 (1720). När han sedan fick höra, vad som varit före, måste även den allvarlige mannen le. Melin VikSaga 36 (1910). Tidningskorrespondenten, som satt .. och skrev medan målet var före. Moberg Rosell 23 (1932). Östergren (1966).
VARA IFRÅN10 04, äv. FRÅN10 4. [fsv. vara i fran] vara l. befinna sig borta l. på avstånd från (ngn l. ngt); äv. dels närmande sig l. övergående i bet.: hålla sig borta l. undan från (ngn l. ngt), dels med inbegrepp av (föregående) rörelse l. förflyttning: (ha) lämna(t); äv. dels med saksubj. (se särsk. slutet), dels utan obj.; äv. bildl., särsk. i uttr. vara (i)från sig (av ngt) (se från I 11 m). Kunde .. Christus jcke wara j frå them vtan nalkades them. OPetri 1Post 17 b (1528). Så snart ryske slupen war från skeppet, kom högbåtsman och öpnade dörren. Roland Minn. 48 (c. 1748). Det politiska bråket är visst icke att eftersträfva, och den, som kan vara ifrån det, gör bäst att icke kasta sig in i sådana affärer. BrefNSkolH 110 (1810). Jag har trott att vi voro ifrån de tider då man trodde på spöken och skrock. Bremer Nina 749 (1835). Har ni tid att vara ifrån? Strindberg TrOtr. 2: 69 (1890). jfr frånvara, v. särsk. (†) med saksubj.: vara fråntagen l. berövad (ngn). Theres enghar tompther bodher och andre æghor som them en tiidt longh j fraa warit haffuer med oretthe. G1R 2: 153 (1525). ÅgerupArk. Brev 3/12 1742. —
VARA IGEN10 04. [fsv. vara i gen]
1) (numera bl. tillf.) vara l. finnas kvar, återstå; jfr igen II 6. Finnen, som talede til claes boye, skal haffua th(et) j gh(e)n ær. OPetri Tb. 59 (1525). SO 1303 (2009).
2) (†) vara (till)stängd l. (till)sluten; jfr igen II 1. At holen (i kyrkomuren) är igen. Murenius AV 273 (1653). Vid slottstullen stadnade slädpartiet. Bommen var igen. Zeipel Set. 1–2: 269 (1847). —
VARA IHOP10 04, förr äv. TILLHOPA. [fsv. vara til hopa] särsk.
1) vara tillsammans (med ngn l. varandra) (se vara samman 1); äv. speciellare: ha ett kärleksförhållande (med ngn l. varandra); i sht förr äv. med tanke på enskilt tillfälle av sexuellt umgänge: ha samlag l. ligga (se ligga 1 a β). De har varit ihop sedan gymnasiet. Rike och fattighe äre til hopa, herren haffuer giort them alla. SalOrdspr. 22: 2 (öv. 1536). Sade Nilss att Rosenbergens tiänare Anders hafwer bekänt sigh många gångor hafwa warit ihop medh henne. ConsAcAboP 2: 395 (1662). Det war ledsamt för andra Pedanter at wara ihop med mig. Dalin Arg. 1: 211 (1733, 1754).
2) i uttr. vara ihop med ngn, drabba samman l. ryka ihop med ngn, äv. dels: bråka l. gräla med ngn, dels: ansätta l. vara på l. försöka övertala ngn; äv. i reciprok anv. utan prepositionell bestämning, särsk. (o. numera i sht, vard.) i förb. med refl. obj.; jfr vara samman 2 o. hop, sbst.3 osv. I 4 b α α′. Widh pas en fiorten eller fempten karar hade warit tilhop(e) mz Dart(er) och elliest. 2SthmTb. 4: 280 (1573). Då Ionas och des hustru woro ihoop om dagen och slogos, war hustrun mycket owettig. VRP 8/2 1723. Jag har nu warit ihop med henne, och på alt sätt budit til, at få henne til at samtycka. Modée FruR 93 (1738). ”Ja, nu har vi varit ihop oss igen,” sade hennes man. Wahlenberg SkymtAns. 201 (1902). Med Ekan hade Olle varit ihop i kragtag och livtag, med knytnävar och tillhyggen, hur som helst. Koch Arb. 244 (1912). —
VARA MED10 4. [fsv. vara mädh]
1) vara delaktig l. inblandad l. deltaga (i ngt), utgöra en del (av ngt); äv. närmande sig bet. dels: följa med, dels: vara närvarande, finnas med; äv. dels i fråga om tillhörighet till organisation l. förening o. d.: vara medlem, ingå, dels pregnant i sådana uttr. som ngn har varit med (förr), ngn är erfaren l. världsvan; äv. med saksubj.; jfr 2. Vara med på festen, i demonstrationen. Vara med i styrelsen. Är alla väskorna med? Hon har varit med förr. Som væll motte haffua skeet .. om veluilighethen hade med variid. G1R 1: 231 (1524). Alle gamble Soldater som hade warit med i det förre Tyske krijget. Columbus MålRoo 44 (c. 1678). Jag har varit med och vet hur jag skall svara. Remmer Theat. 2: 173 (1815). Han hade helt enkelt inte nerver att vara med, när hans älskade skulle nagelfaras. Siwertz Låg. 117 (1932). Måste hunden vara med? Hellman Holmström KattBet. 118 (2009). särsk.
a) gm och samordnat med ett följande verb (jfr vara, v.1 3). Haffuer tu waret medh och hördt Gudz heemliga rådh? LPetri Job 15: 8 (1563). Inga småjäntor får va med och leka indianer. Lindgren AllBarn 7 (1946).
b) i uttr. vara med om ngt, vara delaktig osv. i ngt, äv.: uppleva l. erfara ngt; särsk. med inf. ss. av prep. styrt led (i sht förr äv. i förb. med inf. utan föregående prep.); äv. oeg. l. bildl., med saksubj.; jfr 3 b o. OM, prep. osv. I 11. Andhers pederson paa ranckehytthen ok the andher som haffua warith medh ath wpöösza kalsbergx gruffwe. G1R 3: 278 (1526). (Lådan stod varmt) emedan cigarrerna .. hade varit med om ett skeppsbrott, hvilket gjorde dem mycket intressanta, om icke så goda. Strindberg RödaR 21 (1879). Scheffer var tydligen djupt intresserad för Gustafs resa till Frankrike, liksom han antagligen varit med om att planlägga den. 3SAH 6: 68 (1891). Jag har aldrig vart med om maken. Holmström Benj. 191 (1932).
2) följa med (ngn) l. göra (ngn) sällskap (ngnstans hän); äv. närmande sig bet.: vara tillsammans med l. i sällskap med (ngn) (jfr vara, v.1 1 c α); i sht förr äv.: tillsammans med (ngn) delta l. vara delaktig (i viss verksamhet); jfr 1. Folk(it) .. som wore m(edh) Erchebiscope(n) til wpsal. SthmSkotteb. 3: 189 (1521). At någhre .. undersåter af adelen skole och vare medh them uthi samma theris otilbörlighe handel. RA I. 2: 241 (1568). Men hör på, hvar har du den, som / sist var med dig hit? Fröding Stänk 82 (1896). Vildgässen .. frågade om han hade sett den vita gåskarlen. ”Nej, inte har han varit med mig,” sade pojken. Lagerlöf Holg. 1: 131 (1906).
3) i fråga om samtycke l. gillande o. d.; jfr med, prep. osv. I 10 b.
a) stå på samma sida som l. vara i förbund med (ngn), motsatt: vara (e)mot; äv. dels utan obj. (jfr b), dels bildl., med saksubj.; förr äv. liktydigt med: stämma (överens) med. Är du med eller mot? Vädret är med oss idag. Huilkin som icke är medh mich, han är emoot mich. Mat. 12: 30 (NT 1526). Ingen förklaring af andre behöfves, anten af the helige fäder eller andre, som af egen godhtycke någodt ther tillsatt hafva, thett icke är medh then helge schrift. RA I. 3: 87 (1593). Du har inte varit med oss, helt och fullt, på länge. Flygt Verkan 52 (2004).
b) i uttr. vara med på ngt, i sht förr äv. om ngt (jfr 1 b), gå med på l. acceptera ngt; särsk. med inf. ss. av prep. styrt led. Alla medlemmar var med på att höja avgiften. Nordforss (1805: om). Grufegarne i Wales hafva förklarat sig vara med härpå. PT 1912, nr 47 A, s. 2. —
VARA OM10 4. särsk.
1) (†) om tid(speriod): vara till ända, ha gått l. passerat; jfr om, prep. osv. III 9. När åhret är om. Swedenborg RebNat. 1: 269 (1717). (Målaren) arbetade .. i åtta dar, och när de voro om hade han ingenting målat. Lidforss DQ 2: 598 (1892).
2) i uttr. vara om sig (och kring sig) (se om, prep. osv. III 10 a); jfr vara, v.1 9 j ε β′, o. vara, v.4 1. —
VARA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ. [fsv. vara upa] vara pålagd l. påsatt (jfr på III 1); äv.: vara påkopplad l. påslagen l. satt i funktion (jfr på III 1 j); äv. bildl., särsk. i sådana uttr. som dels vara på ngn l. ngt, förr äv. vara på och göra ngt (se på III 1 g), dels de numera obr. natten är på (se på III 1 b), det är icke annat på (se på III 1 d). Duken, vinterdäcken, lyset är på. Björkman (1889). Han fanns inte bara där när teven var på utan även (osv.). DN 20/4 2004, s. B19. —
1) befinna sig i sällskap (med ngn l. varandra); äv. speciellare, i fråga om kärleksförhållande: vara ihop (se vara ihop 1), i sht förr äv.: vara samlade till sammanträde. Hon var tillsammans med honom i två år, men sedan gjorde hon slut. Vi var tillsammans på konserten. Hwarken mannen eller qwinnona skapadhe han till iomfrwdom, vtan ther til ath the skulle wara til samman wexa til och föröka sich. OPetri 1: 492 (1528). Han och jag, wi woro mycket tilsammans. Lagerström Bunyan 1: 201 (1727). Lagtima riksdag kan ej utan egen begäran upplösas, förr än den varit fyra månader tillsammans. Aldén Medb. 1: 32 (1884).
2) (†) drabba samman l. ryka ihop (med ngn l. varandra); jfr vara ihop 2. Arvidi 18 (1651). Nu hade Öfwersten Hummerhielm ej länge sedan wid Jesna warit tilsammans med 12 fahnor af Wiesnowickis partie, slagit dem på flyckten och tagit af dem 10 metall-canoner. Nordberg C12 1: 224 (1740). —
1) (†) till 1, 5: finnas att tillgå, vara för handen; vara på plats; äv. (med anslutning till vara, v.1 2): komma l. ta sig till viss plats, särsk. (jfr vara, v.1 3) gm och samordnat med ett efterföljande verb. Icke ære wij heller till sinnes ath aff Cronones rentha skula flere closter vpbyggies æn nw ære, thij Closter nogh ære til. G1R 4: 307 (1527). Hertogarne voro till och togo Konungen fången. LPetri Kr. 87 (1559). Alla möjliga segel voro till, och rårna stodo som fastspikade tvärs öfver fartyget. Gosselman Col. 1: 10 (1830).
2) (†) vara (så l. så) beskaffad; ligga (så l. så) till; särsk. dels i förb. med komp. bisats, dels i sådana uttr. som vara väl till, ha det bra ställt, vara väl rustad; jfr till II 4 a. The äre wel til som honom swara i thetta stycke. OPetri 1: 218 (1527). Wele wij låte handle ther vm effter som saken kan wara til. Stiernman Com. 1: 269 (1577). Nyblom Österut 133 (1908).
3) finnas till, existera (jfr vara, v.1 5, o. till II 4 b); särsk. i förb. med av prep. för inlett adverbiellt led angivande i vilket syfte l. till vilket ändamål ngn l. ngt finns till osv. (se till II 4 b slutet); i sht förr äv.: (fortsatt) leva, finnas (kvar) i livet, särsk. i negerad sats: vara död. Szom til giick försth j Cristhindomen thaa the sandskylluga biscopar tiil woro. G1R 2: 95 (1525). Man frågar wel effter them, men man finner them intet, Ty the äre ey til. PJGothus Savonarola SyndSp. B 7 b (1593). Diktaren. .. Hvad led du mest af, härnere? Dottern. Af – att vara till. Strindberg Drömsp. 271 (1902). De stora frågorna om orsakerna till det som sker och det som är till. Aspelin TankVäg. 1: 57 (1958). —
VARA VID, äv. VIDER. [fsv. vara viþer] (†)
1) (†) vara närvarande l. på plats (ngnstans); äv. abs. Peninga aff szam(m)a sonckn, war jnthe tagha, thij Rysszern(e) haffde wäriitt wedh henne och röffuett alth thz ther wår. HFinlKamF 1: 138 (1532). (Han) förplichtadhe sigh ath willa wara widh som lagienn förmeller. TbLödöse 372 (1596).
2) (†) i uttr. vara (väl) vid sig, vara vid god hälsa; jfr bliva vid sig 2. Beträffande Kreaturen, så är gudi lof alla wäl wid sig. ÅgerupArk. Brev 31/1 1758. Barnen .. äro nu vid sig som förr. FinKyrkohSP 5: 125 (c. 1778). —
VARA ÅT10 4. [fsv. vara at]
1) (numera mindre br.) ansätta (se d. o. II 5) l. vara på (ngn); äv.: angripa l. anfalla (ngn); äv. utan obj. Tå bryllopet var öfverstått, var samme Torgil åth Konungen och hans bröder Hertogarne .. begärandes (osv.). LPetri Kr. 84 (1559). Den blinde bekiände, det hennes Son waret åth ho(n)om medh een knÿff. VDP 1683, s. 531. Landby har ännu sit skieckeda föhl, men Befalningz mannen har warit åt att wiljat kiöpt det. ÅgerupArk. Brev 25/11 1742. IllSvOrdb. (1964). särsk. i opers. konstruktion i frågande uttr. av typen vad är (det) åt dig?, hur är det fatt med dig?, vad tar l. går det åt dig?; jfr gå åt 2, taga åt. Bettina .. frågade med darrande läppar: ”Hvad är åt dig, Antonio? hvad menar du?” Nicander Hesp. 112 (1835). Vad var det åt honom? Edqvist Skugg. 92 (1958).
2) (†) i opers. konstruktion: (ha att) betyda, spela roll; äv. övergående i bet. dels: tjäna till l. hjälpa l. gagna, dels: passa l. lämpa sig l. anstå; anträffat bl. negerat l. i frågesats. Huadh är åt huru thet bliffuer kallat? LPetri DialMess. 119 b (1542). Ded är ey heller åth, at man sitt hierta hächtar / Ved denna verldzens lust. Rosenfeldt Vitt. 227 (1686). En stycke kuhla som passerade hehla arméen och slog den efftersta mannen i andra Linien. Altså är det intet åth att wara den efftersta, eij eller at berömma sig deraf att man warit den första. KKD 8: 166 (1701). Rääf Ydre 1: 72 (1856). —
VARA ÅTER10 40. [fsv. vara ater]
1) (†) vara l. finnas kvar, återstå. G1R 1: 29 (1521). Hunger och dyr tid äro ännu åter .. i några landsändar, så att man deras jämmer och klagan nogsamt hörer. KyrkohÅ 1919, s. 77 (1615). Dör man och gäld är i boet; tå skal then af oskifto gäldas, och arfwingarne skiften thet åter är. ÄB 10: 1 (Lag 1734).
2) vara tillbaka (ngnstans). Yttrade sig Ahl at wara åter til Lördagen. TörngrenMål. 299 (1802). Daniel Bång och Tobias Ericsson var åter i AIK efter skador. DN 27/10 2010, s. D2. —
VARA ÖVER10 40, förr äv. UTÖVER. [fsv. vara ivir] särsk.
1) (efter att ha tagit sig (upp) över) befinna sig bortom l. på andra sidan (l. ovanför l. ovanpå) (ngt (l. ngn)); förr äv.: stanna över (ngnstans); äv.: bege l. ta sig l. fara (ngnstans hän); äv. dels abs., dels med saksubj.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. närmande sig l. övergående i bet.: ansätta (se a), förr äv.: övervara (se b). Stormen var över oss på några minuter. En Mus hadhe en gång gärna waridt öffuer Siön, och kunne inthet komma. Balck Es. 66 (1603). (Jag) ämnar i natt, som blir, vara öfver på Säby. MoB 7: 61 (1807). Fast jag fyra gånger var öfver, tjenade det till inte. Mamsell Ella ville inte se honom. Carlén Rosen 743 (1842). särsk.
a) ansätta l. vara på l. attackera (ngn). Motståndarlaget var över dem hela tiden. Hes. 18: 20 (Bib. 1541). Hustrun berättas warit öfwer mannen med yxa, i mening honom at skada. VDAkt. 1735, nr 223.
b) (†) övervara l. bevista l. närvara vid (ngt); äv.: övervaka l. granska; särsk. utan obj.: vara närvarande, närvara. OPetri Tb. 41 (1524). Att han skall wara vtöffwer, när thu leffwererer samme Summa iffrå tig. G1R 16: 304 (1544). Ingen Präst hafwer warett öfwer dheras trolofningh. HärnösDP 1663, s. 76. Han wille alt se med egna ögon, han war sielf öfwer all ting. Ullman GrefvHänd. 97 (1782). Törneros (SVS) 1: 172 (1824).
2) återstå l. vara kvar, utgöra överskott. Hundarna fick maten som var över. När hwar hafwer så mykin jord han är fullsuttin uppå, tå äger then, som öfwer är, till Konungz och Cronone bästa läggias. Lagförsl. 55 (1609).
3) om tid(speriod) l. händelse(förlopp) l. förhållande l. tillstånd o. d.: vara slut l. till ända, vara förbi (se vara förbi 2); förr äv. om stad l. ort o. d.: ha blivit intagen. När dagen var över. Den värsta krisen är över nu. Gripswald är een orth aff intet ringa importance; ty när Gripzwald ähr öffver, då är Strålsundh blocquerat. RP 5: 222 (1635). Slåttern var öfver. Hallström NNov. 116 (1912).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content