SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2019  
VRÅ vrå4, r. l. m. l. f.; best. -n (SthmSkotteb. 3: 198 (1521) osv.) ((†) -en Sylvius Mornay 19 (1674), Widegren (1788)); pl. -r (Psalt. 144: 13 (öv. 1536) osv.), äv. (numera mindre br.) -ar (Schück VittA 4: 107 (i handl. fr. 1701), Östergren (1968)) ((†) -er Lundström LPGothus 1–2: Bil. 2 (i handl. fr. 1595), Kullberg Portf. 182 (1879)).
Ordformer
(vrå (w-, -åå) 1528 osv. wra 1521. wråd 16361667)
Etymologi
[fsv. vra; motsv. fd. wra, wro (d., nor. bm. vrå), fvn. , (nor. nn. ro), meng. wra, wro; rotbesläktat med VRÅNG, adj.]
(undangömd o.) obetydlig (liten) plats l. (ringa) del (av ngt), hörn (se d. o. 1 g), skrymsle; särsk. om inre hörn (se d. o. 1 c) i l. bortre del av rum l. byggnad o. d.; ofta med särskild tanke på att sådan plats osv. (är mörk l. dunkel o.) kan gömma l. dölja ngt l. skänka skydd l. trygghet; äv. mer l. mindre bildl. SthmSkotteb. 3: 198 (1521). (Om bättring o. syndernas förlåtelse) skal man icke predika affsides j enne wråå, vtan offuer hela hopen. OPetri 2: 60 (1528). (De förtryckta) krype j wrå som andre mysz. Svart Gensw. F 1 a (1558). Huru Gudh .. seer uthi hemliga wråår, för hwilckens ögon ingen kan sigh dölia. KOF II. 1: 464 (1659). Ögonen skola .. torkas med fint linne, särdeles i vråarne. Hygiea 1842, s. 500. Vårt jordklot som en vrå av universum. 3SAH LXXIX. 2: 151 (1971). Ett palats med oräkneliga salar, trappor och dunkla vrår. NorrbK 23/2 2015, s. 21. — jfr AVSIDES-, KAKELUGNS-, KOK-, MAT-, SKAM-, STUG-, ÖGON-VRÅ m. fl. — särsk. i vissa uttr.
α) i sådana uttr. som i var l. varje vrå l. alla vrår, överallt, i minsta skrymsle; äv. bildl. Gapa icke om kring hijt och tijt j stadhenom, och löp icke vthi hwar wråå. Syr. 9: 7 (Bib. 1541). Den yra glättigheten, som förr spelat i hvarje vrå af hennes ansigte, var alldeles försvunnen. De Geer Hjertkl. 271 (1841). De trötta och bittra replikerna gledo genom hans själ och strömmade in i alla vrår som en skarp, frätande syra. Asplund Stud. 21 (1912). (Han) talade lågmält men stämman bar ut till varje vrå av det stora rummet. Stiernstedt Bank. 94 (1947).
β) i sådana uttr. som vinklar och vrår (se VINKEL 1 b).
γ) i sådana uttr. som i hemmets lugna vrå, i hemmet (med särskild tanke på detta ss. lugnt o. rogivande). DN(A) 12/10 1911, s. 8. Födelsedagen firar han i hemmets lugna vrå. YstadAlleh. 16/4 2016, s. B11.
Ssgr: VRÅ-MÄSSA. (numera mindre br.) nedsättande l. ringaktande om vinkelmässa. Svart G1 100 (1561). Köpamessor, och Wråmessor (hwilka för penningar och prebendor skul, in til thenna dagen äre håldne wordne). PJGothus Conf. F 7 a (1581). Auerbach (1916).
-PRÄST. (†) präst som förrättar l. håller vinkelmässa; jfr vinkel-predikant. Murenius AV 223 (1651). Hvem är det som läser högt derinne i kapellet? / .. Det är ju vråpresten Erik .. som läser rosenkransen. Strindberg MOlof 38 (1878).
-SKÅP. (numera bl. i skildring av ä. förh.) hörnskåp. BoupptSthm 22/6 1677. Källarstugan var möblerad med ett gammalt bord med bordkläde, två ”öppna bänkar”, ett vråskåp (hörnskåp). Kulturen 1991, s. 176.
-SPINDEL. (†) husspindel. Scheutz NatH 194 (1843). Wråspindeln gör sig ett trekantigt nät af täta trådar i en nästan lodrät ställning i ett hörn eller fönsterluft eller dylikt. Holmström Ström NatLb. 4: 90 (1852). WoJ (1891).
Spoiler title
Spoiler content