publicerad: 2015
uppstigning
upp|stig·ning
substantiv
~en ~ar • ofta från sängläge
Singular | |
---|---|
en uppstigning | obestämd form |
en uppstignings | obestämd form genitiv |
uppstigningen | bestämd form |
uppstigningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppstigningar | obestämd form |
uppstigningars | obestämd form genitiv |
uppstigningarna | bestämd form |
uppstigningarnas | bestämd form genitiv |