publicerad: 2015
utmark
ut|mark
substantiv
~en ~er • mark som i äldre tid utnyttjades av en bysamfällighet för betning, vedtäkt m.m.
Singular | |
---|---|
en utmark | obestämd form |
en utmarks | obestämd form genitiv |
utmarken | bestämd form |
utmarkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utmarker | obestämd form |
utmarkers | obestämd form genitiv |
utmarkerna | bestämd form |
utmarkernas | bestämd form genitiv |