SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
utmark
ut|­mark substantiv ~en ~er mark som i äldre tid ut­nyttjades av en by­samfällighet för betning, vedtäkt m.m.
Singular
en utmarkobestämd form
en utmarksobestämd form genitiv
utmarkenbestämd form
utmarkensbestämd form genitiv
Plural
utmarkerobestämd form
utmarkersobestämd form genitiv
utmarkernabestämd form
utmarkernasbestämd form genitiv