publicerad: 2015
utmanare
ut|man·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑manarna utmana
Singular | |
---|---|
en utmanare | obestämd form |
en utmanares | obestämd form genitiv |
utmanaren | bestämd form |
utmanarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utmanare | obestämd form |
utmanares | obestämd form genitiv |
utmanarna | bestämd form |
utmanarnas | bestämd form genitiv |