publicerad: 2015
förvinter
för|vinter
[fö`r‑]
substantiv
~n ‑vintrar vinter
Singular | |
---|---|
en förvinter | obestämd form |
en förvinters | obestämd form genitiv |
förvintern | bestämd form |
förvinterns | bestämd form genitiv |
Plural | |
förvintrar | obestämd form |
förvintrars | obestämd form genitiv |
förvintrarna | bestämd form |
förvintrarnas | bestämd form genitiv |