publicerad: 2015
klanta
klanta
verb
~de ~t • tills. med sig, till:
Finita former | |
---|---|
klantar | presens aktiv |
klantade | preteritum aktiv |
klanta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att klanta | infinitiv aktiv |
har/hade klantat | supinum aktiv |
Presens particip | |
klantande |
klanta sig
• ⟨vard.⟩ bära sig dumt åtOrdform(er) klanta sig
klanta till
• ⟨vard.⟩ klanta till det göra ngt dumtInfinita former att klanta till infinitiv aktiv Presens particip tillklantande