publicerad: 2015
klarlägga
klar|lägga
verb
‑lade, ‑lagt, ‑lagd n. ‑lagt, pres. ‑lägger • klargöra
Finita former | |
---|---|
klarlägger | presens aktiv |
klarläggs (klarlägges) | presens passiv |
klarlade | preteritum aktiv |
klarlades | preteritum passiv |
klarlägg | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att klarlägga | infinitiv aktiv |
att klarläggas | infinitiv passiv |
har/hade klarlagt | supinum aktiv |
har/hade klarlagts | supinum passiv |
Presens particip | |
klarläggande | |
Perfekt particip | |
en klarlagd + substantiv | |
ett klarlagt + substantiv | |
den/det/de klarlagda + substantiv |