publicerad: 2015
klarläggande
klar|lägg·ande
substantiv
~t ~n klarlägga
Singular | |
---|---|
ett klarläggande | obestämd form |
ett klarläggandes | obestämd form genitiv |
klarläggandet | bestämd form |
klarläggandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
klarlägganden | obestämd form |
klarläggandens | obestämd form genitiv |
klarläggandena | bestämd form |
klarläggandenas | bestämd form genitiv |