publicerad: 2015
orientera
orient·era
verb
~de ~t 1 rikta åt rätt håll2 underrätta om läget3 ägna sig åt orientering; till orientering 3
Finita former | |
---|---|
orienterar | presens aktiv |
orienteras | presens passiv |
orienterade | preteritum aktiv |
orienterades | preteritum passiv |
orientera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att orientera | infinitiv aktiv |
att orienteras | infinitiv passiv |
har/hade orienterat | supinum aktiv |
har/hade orienterats | supinum passiv |
Presens particip | |
orienterande | |
Perfekt particip | |
en orienterad + substantiv | |
ett orienterat + substantiv | |
den/det/de orienterade + substantiv |
orientera om
• orientera om el. omorientera ngtInfinita former att orientera om infinitiv aktiv Presens particip omorienterande Perfekt particip en omorienterad + substantiv ett omorienterat + substantiv den/det/de omorienterade + substantiv
orientera sig
• ta reda på var man befinner sig; ta reda på faktaOrdform(er) orientera sig