publicerad: 2015
orientera
orient·era
verb
~de ~t 1 rikta åt rätt håll2 underrätta om läget3 ägna sig åt orientering; till orientering 3
| Finita former | |
|---|---|
| orienterar | presens aktiv |
| orienteras | presens passiv |
| orienterade | preteritum aktiv |
| orienterades | preteritum passiv |
| orientera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att orientera | infinitiv aktiv |
| att orienteras | infinitiv passiv |
| har/hade orienterat | supinum aktiv |
| har/hade orienterats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| orienterande | |
| Perfekt particip | |
| en orienterad + substantiv | |
| ett orienterat + substantiv | |
| den/det/de orienterade + substantiv | |
orientera om
• orientera om el. omorientera ngtInfinita former att orientera om infinitiv aktiv Presens particip omorienterande Perfekt particip en omorienterad + substantiv ett omorienterat + substantiv den/det/de omorienterade + substantiv
orientera sig
• ta reda på var man befinner sig; ta reda på faktaOrdform(er) orientera sig


