SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tuta
1tuta substantiv ~n tutor signalan­ordning, lur, sirenhölje att trä på finger till skydd
Singular
en tutaobestämd form
en tutasobestämd form genitiv
tutanbestämd form
tutansbestämd form genitiv
Plural
tutorobestämd form
tutorsobestämd form genitiv
tutornabestämd form
tutornasbestämd form genitiv
2tuta verb ~de ~t blåsa i instrument; signalera med ljud⟨vard.⟩ dricka sprit, supa
Finita former
tutarpresens aktiv
tutaspresens passiv
tutadepreteritum aktiv
tutadespreteritum passiv
tutaimperativ aktiv
Infinita former
att tutainfinitiv aktiv
att tutasinfinitiv passiv
har/hade tutatsupinum aktiv
har/hade tutatssupinum passiv
Presens particip
tutande
tuta i ständigt fram­hålla för: ​tuta i el. ituta ngn ngt
Infinita formeratt tuta iinfinitiv aktivPresens participitutande