publicerad: 2015
obducera
ob·duc·era
verb
~de ~t • öppna och besiktiga död kropp; jfr obduktion
Finita former | |
---|---|
obducerar | presens aktiv |
obduceras | presens passiv |
obducerade | preteritum aktiv |
obducerades | preteritum passiv |
obducera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att obducera | infinitiv aktiv |
att obduceras | infinitiv passiv |
har/hade obducerat | supinum aktiv |
har/hade obducerats | supinum passiv |
Presens particip | |
obducerande | |
Perfekt particip | |
en obducerad + substantiv | |
ett obducerat + substantiv | |
den/det/de obducerade + substantiv |