publicerad: 2015
obduktion
ob·dukt·ion
substantiv
~en ~er • till obducera
Singular | |
---|---|
en obduktion | obestämd form |
en obduktions | obestämd form genitiv |
obduktionen | bestämd form |
obduktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
obduktioner | obestämd form |
obduktioners | obestämd form genitiv |
obduktionerna | bestämd form |
obduktionernas | bestämd form genitiv |