publicerad: 2015
pretention
pre·tent·ion
[‑taŋ∫o´n]
substantiv
~en ~er • anspråk, krav; i sing. och (mest) pl. äv. anspråksfullhet
Singular | |
---|---|
en pretention | obestämd form |
en pretentions | obestämd form genitiv |
pretentionen | bestämd form |
pretentionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pretentioner | obestämd form |
pretentioners | obestämd form genitiv |
pretentionerna | bestämd form |
pretentionernas | bestämd form genitiv |